Maria

Att det ska va så svårt att förstå. Etiopien känns så långt borta, samtidigt så sluter jag bara ögonen så är jag där. Nu när jag sitter här hemma i Lund och tittar ut genom fönstret, ser de kala träden och kan ana kylan i vinden som får dem att svaja, då undrar jag vad jag gör här. Då jag flög in över det snöklädda livfattiga Sverige funderade jag på smidigaste sättet att komma på ett flyg tillbaka. Då jag passerade genom säkerhetskontrollerna på Bole funderade jag på straffet om man överträder visumtiden. Då vi lämnade Nakamte funderade jag på min egen förståelseförmåga och känsloliv då jag inte kände någonting. De sista dagarna på skolan var bara glada och jag kände inte den där ångesten som jag tänkte att jag "borde" känna förrän jag lämnat barnen bakom mig och min långsamma hjärna sakta började inse vad som hände. Barnen frågade varför inte jag grät när Benne gjorde det, mitt svar blev att just nu var jag glad för att jag kunde vara med dem men sen skulle jag gråta. Och det har jag också gjort. Den senaste veckan har varit tung. Samtidigt som jag gläds över att få träffa mina underbara vänner och är grymt tacksam för dem så finns alltid den där taggen som får ögonen att tåras så fort det minsta lilla påminner mig om lillkillen och det faktum att jag lämnat 135 av de människor jag älskar mest av alla. Sitter här nu med en stor klump i halsen och känner den där längtan som jag är rädd aldrig kommer att försvinna. Etiopien, Nakamte, dövskolan, alla de underbara barn som jag kommit att älska så högt att det inte går att beskriva. Hur ska man kunna förklara för folk här hemma hur det är att komma hem när tankar och känslor bara flyter omkring i ett enda virrvarr och jag själv inte vet vad som är hemma.

Att lamna barnen, sa galet svart. All karlek. Sista dagen var magisk bra - konferens med tolkning, fika hos Ejigeyheu och Fitsum tillsammans med Adanesh ganger tva samt Desalegn och Derartu, sen det stora avskedspartyt med drama, sang, lek och bon, hang hela natten. Saknar dem sa sjukt mycket. Har redan borjat planera for nasta resa till det alskade landet. Langtar tillbaka av hela mig.

Jenny ar har. Barnen lever upp och vi trivs. Flyttade in pa skolan i onsdags och umgas nu med barnen fran sju till tio. Underbart. De senaste dagarna har vi varit pa utflykter, och jag borjar fundera pa omdet anda inte ar "smaksolelarare" man ska bli... Forsta gangen jag verkligen kande mig som en "froken" da vi gick pa led genom stan till museet. Jag fick tolka och barnen alskade det, nastan lika mycket som de uppskattade teet pa cefet mittemot. Igar var det dags for de aldre att ga ut till ett gammalt slott en bra bit utanfor stan. Mina stackars sma ben var helt slut men det var latt vart det. De sprang omkring och lekte riddare, yrade rundor i morka ganger och spatserade omkring pa muren. Jag kande mig inte sa mycket som larare, inte ens lont att forsoka halla reda pa de forvirrade manniskorna. Men harligt att se dem sa fria och uppsluppet glada. Det ar det basta som finns.
Igarkvall forsvann strommen och kom inte tillbaka forran klockan tio da jag satt i en sang uppe pa killarnas internat och pratade med Firomsa, spelade kort med Mamo och busade med Gadisa. Gick i sangs och vaknade av mig sjalv klockan sju. Istallet for att ligga kvar som jag latt gjort annars hoppade jag pigg hur sangen och gick ut pa skolagarden for att se vad som hande. Det var visst morgonbon pa gang och Misganu predikade om lydnad "till och med sma barn ska man lyda". Sa fin. Hangde en timme med barnen innan jag gick in for frukost med de andra ferengisarna. Tandborstning i det fria och inhamtning av Mamo (en dov kille som numera bor i Gimbi) som kommit for att fa ny horapparat. Efter Richards instruktioner hjalpte jag till att tillverka den, spannande och intressant, sa numera kan jag skriva aven det pa cv't.
Idag ska vi mest bara hanga och njuta av tillvaron men imorgon da ar det partydags. Kakor, drama, sang, lek, lask och godis. Kommer bli sa galet bra. Kvallen sen den tanker jag inte pa an och inte heller morgonen darpa da vi aker till Addis for att sen natten till torsdag fara norrut till kalla Sverige. Kanns galet avlagset. Istallet fokuserar vi pa nu och njuter av att fa ra om bara fina barn.

En vecka kvar. Vi leker jarnet. Ar pa skolan fran morgonbon till morkret (har gar vi inte efter nan klocka...). Imorgon flyttar vi till skolan for att verkligen suga ut sa mycket som bara gar av den sista tiden. Jenny kom i lordags sa vi ska fa dela rum med henne, kan bli intressant. Sa ikvall blir det ihoppackning och stadning av vart kara hus, vi har verkligen trivts i det. Vi har borjat avverka listan pa alla folk som vi borde halsa pa och i god tid fixat sant som allman utdelning av T-shirtar och kort av oss till barnen, kanns valdigt skont nu ar det bara att hanga pa skolan och njuta av alla harliga samtal med barnen. Underbara alskade barn.
Pa tal om T-shirtarna sa var det en helskon eftermiddag da vi kopte dem. Vi lyckades fa ut fyra av de aldsta killarna atrt hjalpa oss pa marknaden. Smidigt och billigt gick det och killarna var helt i gasen nar det gallde att pruta - harligt att se dem sa fria och engagerad i nagot. Sen blev det givetvis fika till stor gladje, juice och kakor. Och vad ville de ha som tack for hjalpen? jo, bananer. Tank er det, fyra 18-ariga killar som onskar sig bananer.
Det kanns sa overkligt att man ska aka hem snart. Att vi kommer landa i ett kallt och kalt Sverige. Vet just inte om jag ser sarskilt mycket fram emot det. Samtidigt som man sa lange har vetat att sa ar det, och raknat ner dagarna, sa kan man liksom inte riktigt fatta det. Det ar en sa annorlunda varld. Och jag trivs sa bra har. Med mina barn. Att lamna dem kanns som att overge dem, tank om jag aldrig mer fa se dem. Vi har haft ett underbart halvar. Aldrig har jag kant att jag betytt sa mycket for sa manga och faktiskt kunnat gora nagot for dem. Teckenspraket flyter latt i handerna och jag kommer att sakna det sa galet mycket. Men jag ska tillbaka. Sa ar det bara, fran och med nu far min familj acceptera att Nakamte ar ett maste pa etiopienturerna. Och innan dess ska det skrivas brev...
I lordgas kopte vi 16 kilo bananer och tog med till skolan. Exalterade stallde barnen upp sig pa led och fick var sin banan. Tank att bananer kan vara sa eftertraktat... Nagot som atminstone jag i princip har haft fri tillgang till i hela mitt liv. De sma barnen tog skalet efter de stora och skrapade av det med tanderna. Den bilden kommer jag ha med mig da jag ater banan hemma i fortsattningen, dock tror jag jag later bli att skrapa av skalet.
En liten rolig anekdot: Jag satt i matsalen pa skolan i lordagskvall och at shiro. Da fragar Mutoma i sjuan mig om vi ater med bestick i Sverige. Jo, det gor vi ju erkande jag. Hur da? kan du inte forklara? Och jag far forklara nagot som varit sa sjalvklart for mig att jag inte ens tanker att man kan undra over det. En paminnelse om vara olika vardagar. En liten stund senare kommer en liten kille inrusande alldeles till sig och upprepar "Fufa tjuv, Fufa tjuv" och stirrar med uppsparrande ogon genom fonstret ner pa slojdsalen. Da han lugnat sig lite far vi fram att det har varit nagon i slojdsalen. Genom fonstret ser vi hur alla barnen rusar ner over fotbollsplanen. Vi sallar oss till skaran dar nere, aningen uppskarrade over vad som hant. Men det kommer fram att det anda som saknas ar en klase bananer. Den lilla tjuven hade kommit in genom fonstret som troligtvis lamnats oppet. Tank att vara sa hungrig att man vill stjala nagra bananer. Stackars lilla Fufa.

I fredags (muslimsk helgdag) satt vi, helt ovetande om det stora som snart skulle ske, utanfor vart hus och fikade scones och notkakor tillsammans med ett gang dova vanner. Harlig stamning med lilla Derartu i centrum. Da knackar det pa porten och ett morkt huvud tittar in genom springan. Jag tanker att dte nog bara ar ett grannbarn men gar anda och oppnar. Chockad tittar jag in i Mamos finurliga ogon. Den spjuvern hade faktiskt kommit! Fikakonversationen bytte nu fokus till Mamos nya liv i Gimbi. Da de andra gatt stannade Mamo kvar resten av dagen. Vi spelade sjuan medan vi vantade pa en sodertaljegrupp. Mamo fina Mamo. Jag tror inte jag anvant roligttecknet sa mycket nansin. Hela helgen var han med oss och blev bundis med sodertaljeborna. En skon grupp. Hojdpunkten blev givetvis besoket pa dovskolan men ocksa en freesbeematch med kyrkans sportklubb. Vart hus flylldes med sportklader till kyrkan, men ocksa av skratt och spel. Lovsangskvallar och nya manniskor att lara kanna. Harligt!
Efter tva kvallar med lite somn, den sista med lite val mycket spel.., infoll ytterst lampligt annu en etiopisk helgdag som gav oss tillfalle till en slapp "hamtakrafterdag" med Dawsonmaraton (5/6 sasonger avklarade).
Benne stannad hemma med huvudvark dagen darpa och da jag sa till barnen att hon hade ont i huvudet fragade de om det var jag som hade slagit henne. Jag drev ju pa saklart och flummade pa om hur vi alltid slass hemma om kvallarna. Trodde ju sjalvklart inte att de ens for en sekund skulle overvaga att det kunde vara sant - men det gjorde de, med stora ogon och oppna munnar. Sma forvirrade barn.
Annars kan jag inte undga att tanka pa hur snart vi ska lamna livet har. Om en vecka kommer miss Jenny och sen har vi bara en vecka kvar... Jag forsoker fortranga det och bara leva i nuet, men med barn som redan for manader sen borjade rakna ner gar det just inge bra. Men planer har borjat smidas pa att halla oss kvar sa vi far val se hur det blir... Kanns annars lite som att teckenspraket antligen sitter. Bibellektionerna flyter pa bra och det ar sallan lexikonet behover hamtas. Dock urartar lektionerna lite ibland, till exempel forra veckan i sjuan da konversationen plotsligt handlade om vilket "djur" eleverna var, kaniner eller skoldpaddor... (lattroade barn, och larare, som sagt..).
Och for er som undrar hur det har gatt med var toalett sa har Tadesse antligen fixat den, lagom till att vi lamnar...

Ar pa galet bra humor efter en harlig eftermiddag pa skolan. Dagen borjade lite drygt med huvudvark och varsta formaningstalet av rektorn pa morgonsamlingen. Men sa fort lararna forsvunnit ur asyn blev stamningen helt ombytt och ansiktena sprack upp i glada miner. Alskade fina barn, sa underbart att se. Ett langt samtal med Firomsa om den fantastiska dovskola han ska starta i Gimbi, en lang utlaggning rakt ur ingenting. Fin kille det. Brevlasning med Jembere som med sin harliga rost alltid lockar till skratt. Volleyboll som urartade i stenkastning och brottningsmatch. Mina muskler ar ju inte mycket jamfort med dubbelt sa langa Misganu, men kul hade vi. Det hela avslutades med att jag blev vald forst i fotbollslagsindelningen - harligt!
Haromdan var det varsta askvasdret och stromavbrott hela kvallen. Mysigaste kvallen med lasning till stearinljus. Huset skakade med ljusen sken lugnt. Man kan klara allt utan strom.
Annars har jag 21 loppbett pa ena foten och ratt manga pa den andra ocksa. Pa fredag ar vi lediga och da ska vi ha dovfest hemma, pa lordag halsa pa Getachew, och nasta helg kanske aka till Gimbi. Tiden springer ivag...  Det ar mycket man vill hinna. Nu i helgen hade vi storkillarna pa besok, de spelade volleyboll mot nagra horande och vann till Bennes och min stora fortjusning, vi ar sa stolta over vara "barn". Sondagsmiddag hos "mamma" - en middag dar vi inte kommunicera alls med vardarna, men fint anda. Tre langa dagar pa skolan. Man vill liksom suga ut allt nu. Och de ar sa harliga att umgas med, finast i varlden.

Det ar forst nar man umgas med folk som inte hor alla ljud omkring sig som man forstar hur fantastiskt fenomenet ljud och sinnet horseln faktiskt ar, och praktiskt. Jag ska ge er nagra exempel pa skillnader mellan en hörande och döv varld.
Ett enkel exempal pa en praktisk funktion, ur elevperspektiv, ar att man hor nar lararen kommer. Mer "grundlaggande" praktiska funktioner ar att man hor nar nagon ropar pa en  - har kan man skrika sg hes utan resultat eller vifta armen ur led da man forsoker pakalla uppmarksamhet. Bilar blir annu mer livshotande da man inte hor dem komma, liksom surrande sma stickande flygfan, eller farliga langhorniga kor och sa vidare. Allt sant som vi sjalvklart hor och kan akta oss for, massa saker som man aldrig tanker pa utan bara tar for givet - men som inte ar sa givet for alla...
Det finns ju ocksa tillfallen da man kan avundas deras tysta varld. Som i kyrkan da prasten predikar for full hals och hogtalarna forstarer allt vad de kan. Da had det varit skont att kunna stanga av. Eller da man leker morkgommer, det blev liksom fusk da jag latt hittar dem bara genom att lyssna. Men oronproppar gar ju ocksa, det behover man for hundarna som skaller pa hyenorna pa kvallen och aporna som hoppar pa taket pa morgonen (ratt exotiskt egentligen, men mest jobbigt). Annars ar det ratt tyst i klassrummen vilket ar skont som larare - i vart fall i de aldre arskurserna, de sma skriker pa ratt bra...
Ett annat intressant och skrattlockande samtalsamne ar hur ljud forflyttar sig. Jag vet inte hur manga ganger jag pa langt hall hort Mosisas underbara skratt och letat reda pa honom for att fraga vad som var sa roligt. Med lika forvanad min varje gang tittar han upp och undrar hur katten jag kunde hora det - gick ljudet hela vagen fran honom, genom klassrummet, ut genom dorren, langs huset, in i syslojdssalen och in i mitt ora? det gar val anda inte? Sadana kommentarer far en att tanka till, och va tacksam over hur enkelt och sjalvklart nagot sa markvardigt som att höra ar. En annan scen som jag inte kommer att glomma ar da jag satt i en bil pa vag fran dovskolan. Jag hor nagon klappa i handerna utanfor bilen sa jag vander mig om och finner en totalforvanad Natoli pa andra sidan rutan - hur kunde jag höra det? Skrattande forklarade jag att jag horde ljudet genom rutan. Oforstaeligt. Natoli satte igang med en noggrann undersokning av rutan och bilen for att hitta springan dar ljudet kom in, han far strax hjalp av ett antal lika forundrade vanner. En roligare scen far man leta efter. Manga liknande handelser har utspelat sig och gett manga skratt men ocksa inblickar i en helt annan varld.
Men det mest fantastsiska ljuden ar de som barnen ger ifran sig helt omedvetet, och deras skratt. Det ar fantastiskt att man bara man hor ett litet litet mummel, eller vad man ska kalla det for, sa vet man direkt vem det ar. Underbara ljud. Jag ar glad for att jag ar hörande men teckensprak ar latt det skönaste spraket.

Jag har ingen fantasi alls just nu sa det har blir nog ett ratt trakigt inlagg...
Veckan som gatt har varit en valdigt intensiv vecka men bibelskolan pa besok och allt som skulle fixas hela tiden, samtidigt var det slappt med bil overallt och fina restauranger. En valdigt valdigt bra vecka. Det har hant alldeles for mycket for att jag ska skriva allt har, tipsar om deras hemsida istallet (lankade till den i forra inlagget). Bara en kort sammanfattning: marknaden, dovskolan, hanga med kyrkans ungdomar, besoka forsamlingar i bushen, dovskolan, colleget, traditionell restaurang, spelkvallar, dovskolan, halsa pa Adanesh och promenad pa landet, gudstjanst, ungdomssamling, dovskolan, fika flera ganger om och gott hang i fina huset pa kvallarna. Valdigt gott! Funderar pa om man ska bli reseledare, kanns ratt lockande. Men man kanske trottnar.. Eller sa blir man helt enkelt larare pa Strandhem och aker ivag en gang om aret... Far fundera mer pa det..
Blir lite tomt nu nar man smatt vant sig vid prat dygnet runt och massa spel pa kvallarna, men det ska bli skont att ta igen sig lite och sen kommer fler gaster. Vi har ju bara fem veckor kvar har nu och jag kanner pa mig att de kommer flyga ivag. Men det kanns anda ratt lagom, man ar ju installd pa det liksom. Men oj vad man kommer sakna barnen...
Underbaraste igar; att fa se Mosisas stora smile spricka upp for forsta gangen pa tre veckor, oj vad jag har saknat det. Och att fa varsta langa kramen av Ararsa - fina broder det. Och idag kom Firomsa med sitt leende och roliga ljud. Harligt att ha dem alla samlade, nu fattas bara Adamu. Idag borjade undervisning officiellt men det var ratt slappt anda. Vi har blivit av med halften av vara lektioner nu sen Adanesh har kommit tillbaka och det ar ratt skont faktiskt. Nu hinner vi forbereda mer och vila lite mellan varven.
Det far va allt for idag. Nu ska jag hem och ta dte lugnt. Ata rester fran veckan och sen blir det film med choklad. Gott.

Idag kommer bibelskolan, eller de sex vackra flickorna som barnen kanner dem som. Vi har i sista stund fixat klart programet, snyggt datorskrivet, och ar sjukt nojda. Du skulle bara se hur duktiga vi ar Fredrik! Lite meck bara med bilar och sant till onsdagens utflykt, men vi ar ju Etiopien sa det loser sig sakert - Shigr yelem. Igar checkade vi ett nytt matstalle, fint omrade men min mage ar kass nu sa jag vet inte om det var sa bra...

Lite nya roliga handelser:

• - morkergomme med smakillarna igar, jag letade men trakig som jag ar sa gick jag ju pa ljuden de gav ifran sig...
• - i lordes da jag kom till skolan sa Gemechew pa fin svenska; Hur mar du? (galet!)
• - vi var med nagra av eleverna hemma hos Lensa och Ayantu, Samuel tackade nej till kaffe; varfor? jo for att han var radd for att han kanske skulle sorpla
• - Ugnspannkaka med lingonsylt  ats med stor vordnad i helgen, galet gott
• - pa restaurang igar sa Eden: "I Addis hittar alla a egna ord", da vi diskuterade etiopiernas konstiga laten
• - en trott Benne skrattade idag hejdlost at det roliga skamtet "det var kanske en ko som lat pa taket igar", humorn pa topp.

Nu ska vi atervanda till skolan och halsa barnen som kommer valkomna. Ikvall vantar massa svenska, kladdkaka och spel. Det har vi sett fram emot lange. Blir kanske inte sa mycket bbloggande for min del under veckan men ni kan alltid kolla bibelskolan.strandhem.nu/0910.

Lovvecka aven denna vecka. Saknar de barn som akt hem sa galet mycket, och vi har halva tiden kvar... Tiden gar fort trots oplanering. Solen skiner sa galet starkt nu, man typ orkar inte gora nanting mitt pa dagen. Det basta ar att ligga i skuggan och sloteckna lite. Igar hade vi vilodag. For min del var det valdigt valbehovligt efter 25 dagar i rad pa skolan. Pa grund av gaster har det inte blivit sa mycket vila sa en heldag i sangen satt bra. Igar akte de senaste gasterna hem, ett gang fran Linkoping. Visst ar det kul med gaster men ocksa lite skont nar de aker sa man kan fa lite vardag igen. Pa mandag kommer da bibelskolan (folj deras blogg pa bibelskolan.strandhem.nu/0910) vilket ska bli valdans roligt. Vi haller som bast pa att planera detaljerna och fa med alla inblandade pa noterna, vilket inte ar det lattaste i detta oplanerade land. Sitter nu med en smatt uttrakad Lelise bredvis mig, men hon ville prompt titta pa internet sa da fick hon saklart det. Nyrakad ar hon och ser precis ut som en pojke, men det kliade i haret sa dte var kanske bast sa. Annars var det livad stamning nar jag kom till skolan idag. En hel massa barn som rullade runt pa bildack och lekte i dammet - harligt. Det hela slutade dock med att Ermiyas fick ett rejalt sar pa benet och jag fick stata med mina systerkunskaper, som tyvarr inte ar sa stora. Det ar svart att veta vad man ska gora men jag forsoker tanka att det ar battre att gora sitt basta an ingen och sa far det liksom vara bra sa. Dawit fick veta idag att han ska aka imorgon sa det blir ett snabbt farval ikvall, han kommer att vara saknad. Nu ska jag gora Lelise sallskap och vanta pa Benne till lite glatt tecknande. Tank att det kan vara sa underbart gott att liksom bara vifta lite pa handerna...:)

Dagens fraga: maria, varför har du inte nan ko hemma? följdfraga: var far du da mjölk ifran?


Basta komplimnagen: Du tecknar som en döv, inte som en hörande.

Nu har vi lov. Vi leker, pysslar och tittar pa film. De ar sa roliga vara barn, jag ska ge lite exempel pa allt kul de sager. Det har med regntraden har vi ju haft uppe forr men jag kan inte lata bli att ta en favorit i repris. Haromdagen osregnade det (konstigt nog) har i Nakamte och nar jag fragade barnen varfor svarade Samuel att det var for att det finns sa manga trad har. Jag gapskrattade och havdade bestamt att det var falskt. Natoli, Misganu och alla de andra stora pojkarna stod pa Samuels sida men efter lang overtalning gav de upp och borjade istallet ifragasatta landets vetenskapsman, det star tydligen sa i deras skolbocker. Galet. Ett annat kul amne ar: kott. Grunden for valgang och lycka. Varfor ar jag sa tjock? Jo, for att jag ater sa mycket kott och proteiner. Om jag nagon gang rakar vinna en armbrytningsmatch sa ar sjalvklart anledningen att jag far i mig sa mycket protein. Protein, protein, protein - och sa roligt tecken for det ocksa... Till saken hor ju att jag knappast far i mig mer protein an vad de far. Men har de fatt for sig nagat sa gar det liksom inte att andra pa... Vad som ar pojkigt/flickigt ar ju ocksa en standig kalla till diskussion. Sa idag da Benne och jag delade ut julklappar fick killarna rosa och tjejerna bla. Kandes bra. Annars ar ju alla starka farger popluara. Som den knalloranga ringsjonrunttrojan som alla ville ha. Det som vi tycker ar galet fult ar i deras ogon det finaste, praligt och fargstarkt. Fina sma barn. Vi har nu typ bara 30 barn kvar pa skolan da alla de andra har akt ivag till sina familjer. Tomt men lattare att organisera och man far tid for alla. Vi hade de stora killarna och tjejerna hemma hos oss haromdan. Kalas. Total invasion. Tjejerna satte igang med att vattorka koket medan killarna kastade sig pa min dator. Sen upptackte de att det fanns varmvatten och sa skulle plotsligt alla duscha. De ar sa roliga. Men sen var det high school musical 3 som gallde (en riktig storfavorit), och till det popcorn som spreds over hela golvet. Lite godis senare var det dags att bege sig hemat. Men forst var killarna tvungna att rota igenom alla skap och sno lite pepparkakor. Och sen kom de pa att de ville ha mjolk sa da tog de var sin tomflaska och blandade pulvermjolk och hallde i hinkvis med socker. Kan ju inte ha varit direkt gott. Men de va nojda och overtalade oss att folja dem en bra bit pa vagen tillbaka till skolan. Alltid lika underbart att fa ha dem hemma hos oss utan jobbiga vuxna som kontrollerar allt de gor, de blir sa harligt fria. En vecka till med lov da vi har en hel del vi planerat att gora med barnen, forutom alla vi ska hinna halsa pa och vilan vi ska hinna avnjuta innan skolan borjar och bibelskolan kommer och satter fart pa allt. Det ser vi fram emot. Livet lever pa och jag trivs. Tog man bort alla jobbiga manniskor som skriker efter en och kastar saker pa en och faller dumma kommentarer hela tiden sa hade allt varit perfekt, nu ar det inte riktigt det och det ar kanske for val for annars hade man kanske aldrig kommit hem till Sverige...

Folket i det har landet ar konstiga. Sa ar det bara. Typ det ord vi anvander mest om de vi traffar pa. I synnerhet pa vara barn och pa servitorerna pa vart stamlunchstalle dar de fortfarande inte forstar vad vi vill ha trots att vi bestallt samma sak i fyra mander... Barnen kan ocksa va ratt skumma ibland. Till exempel "Fagelskramman" (egentligen heter han Daniel men det ar just inte lika talande..) som hoppar tre steg bakat och flaxar med ogonen och later som en stucken ratta om man sa bara himlar lite med ogonen - precis som en fagelskramma. Och lilltjejen som tittar finurligt pa mig varje gang hon ser mig och sager att jag ar falsk och sen pipfnittrar jarnet. Sen har vi ju lillkillen som aldrig upphor att charma med vad han an gor. Som idag da jag visade honom solcellslampan som lyser i morket men inte ljuset, sen gick han dar mellan morkret och ljuset och sag sa forundrad ut som man bara kan gora och sen kom han ut och sag sa full i sjutton ut och gissa vad han gjort da, jo gomt lampan under trojan dar den lyste fast han var utomhus i solen - sa galet sot. En kille som jag motte pa vag till skolan klackte ur sig den intelligenta kommentaren "how is your kitchen?" och en annan kille haromdan "girls are not allowed to laugh like this" - tont. Vi forsoker se det fran den komiska sidan men ibland blir man bara sa trott.
Igar var det temket vilket vi inte markte mycket av trots att det raknas som typ storsta helgdagen har. Vi hade namligen prov och skola i alla fall och nar den var slut var firandet ocksa slut. Lite snopet. Men vi blev bjudna till Fitsum och hade en harlig eftermiddag dar. Hon hade gjort sa fint och bjod pa fika. Sa sot, skrattar verkligen konstant. Sa lattroade dova ar, det ar bara att dra en liknelse mellan dem och nat djur sa viker de sig dubbla av skratt. Underbart fina manniskor. Adanesh var helt forundrad over faktumet att flygplan ser sa sma ut pa himlen men ar sa stora i verklighten, tank att vid 35-ars alder kunna va forundrad over det... Mina treor klarade forresten provet galant och alla blir med marginal godkanda den har terminen, skont.
Forovrigt har jag lite problem med teckningen. Nar vi ater pa skolan hinner jag aldrig ata en en fjardedel innan de andra ar helt klara, standigt ordflode. Och rivsar pa nasan har jag ocksa, ibland blir man lite val intensiv. Ett tecken pa att viljan overstiger formagan...

Manga fina ogonblick har genomlevts de senaste dagarna. Jag ska dela nagra. Man far vara med om mycket har och dela manga kanslosamma stunder tillsammans med barnen. Livet gar i bergochdalbana. Vi kastas mellan djupaste sorg och frustaration da man far trosta ett litet barn som precis blivit orattvist och brutalt slagen och den enkla jublande gladjen over att fa en gammal vattenflaska. Sa mycket fram och tillbaka. Men vi lever, skrattar och grater om vartannat. Det ar hemst och det ar underbart. En salig blandning. Livet. Numera forstar jag sa pass mycket teckensprak att jag kan forsta da de berattar om sina hemforhallanden och dylikt. Det ar ocksa att slangas mellan toppar och dalar. Jag lider med den stora killen som inte far ga utanfor tomten under regntiden utan bara sitta inne, tvatta eller vakta faren, lika mycket som jag glads med den lika stora killen som med jublande ogon berattar om hur mycket hans foraldrar alskar honom. Jag kan ju avsloja att den senare killen var Misganu. Han berattade igar om da han for nagra veckor sedan ringde (med hjalp av Amante) hem till sin pappa och han bad om att fa hora Misganus rost. Underbart. Tank om alla foraldrar var sa. Hemskt ocksa for dem som sa garna vill aka hem over jullovet men inte far pa grund av avstand eller brist pa pengar. Sorgligt. Man marker hur otroligt skyddade vi ar i Sverige. Inte behover vi nansin fundera pa om vi kan avsluta grundskolan eller om foraldrarnas pengar inte racker. Sa enkelt liv.
Idag har jag kramat Jenny hejda. Sorgligt. Hon passade sa bra in har i vart liv. Nastan en hel manad med gaster lamnar en tom vardag efter sig. Fast an blir det inte "som vanligt" pa ett tag. Nasta vecka ar provvecka och sen ar det tva veckors lov och sen kommer bibelskolan och sen... Usch, angestvarning. Tank den dag da jag maste saga hejda till dessa underbara barn och veta att vi kanske aldrig nagonsin ses igen. Jag vill inte. Det racker sa bra att se vannerna som varit pa skolan en veka saga hejda, da kommer tararna och tankarna borjar mala. Kan jag lamna dem? Jag har borjat lara mig hur jag ska kunna hitta dem om de inte ar kvar pa skolan nar jag kommer hit nasta gang (for tillbaka ska jag...). "Fraga skoputsarkillarna langs vagen efter Samuel sa kommer du till min bror och sa kan han visa vagen, mig ar latt att hitta det ar bara att fraga min slakting i affaren, mig gar inte att hitta for vi har ingen adress, och sa vidare. Forsoker leva i nuet men det ar inte alltid sa latt.
Som sagt en intensiv tid med gaster och ingen helvilodag pa lange. Nu ska jag snart hem och sova efter att ha gatt upp klockan fyra. Har varit en svang pa skolan nu. Fasligt vad det stallet drar... En kort summering av den senaste tiden: addisliv i nagra dagar, full fart fran morgon till kvall. Sista dan hamnade Jenny och jag helt otippat pa varsta julfirandet pa lutherska skolan. Vad jag gillar det compoundet. Alla trevliga larare och annat lost folk. Vi tjuvlyssnade ocksa ett tag pa barnkorens genrep infor julfirandet. Vi fick inte mycket julfirande den 6e, bara ett kort deltagande synodcompoundsforsamlingens ungdomsjulfirande pa kvallen da vi anlande sent till stan - harligt drag, sakert korda av tyskmissionaren Herman. Morgonen darefter var det sa dags for dop. En stolt fadder holl upp "sitt" barn infor forsamlingen. Stort. Efter kyrkan firande hemma hos Adanesh och sen kaffe hos Gemechew. Och sen mer mat hemma hos Sinke. Vi var dar veckan innan och da hennes pappa fatt veta det hade han blivit sur for att de inte hade ringt honom sa de bjod in oss igen. Mat och injerabak. Kortis till skolan. Resten av veckan mest bara skolan och lek dar. Sondag var en riktig hojdardag. Vi stallde till med varsta festen och det var sa uppskattat det kunde bli. Vi ferengisar stod pa scen och gjorde bort oss till allas fortjusning. Lask, godis och brod. Lekar och skratt. Underbar hog stamning. Att det var Sara och Emmas sista dag la dock lite sordin pa stamningen... Veckan som gatt har barnen inte haft nagra riktiga lektioner utan mest bara pluggat till proven nasta vecka. Vilket gav oss fina tillfallen till att bara hanga i attans klassrum och prata med barnen. "Tanterna", det vill saga Mave och Liz, har ocksa varit har hela veckan och vant upp och ner pa alla saker i slojdsalen. De pratade glatt engelska med barnen utan att bry sig om huruvida de forstad nat. Eftersom det knappt varit nagra larare pa skolan i veckan har jag tagit tillfallet i akt att ova mig i att leda sang och bon och "predika" pa morgonbonerna. Det har gatt bra och motts av glatt jubel. De ar lattflortade som sagt. Och lattroade, vilket vi ocksa ar. Humorn ar inte direkt den basta. Vi skrattar at allt. Vilket aven barnen har makt och fragat om det inte finns nagra roliga i Sverige. Direktoversatt fran teckensprak "roliga svåra sverige finns inte? dova vinner?". Fantastiskt sprak.
Annars ar jag ratt trott pa etiopier som ska prata med en hela tiden. Jag marker hur lattirriterad jag ar. Som exempel da Sara och jag skulle kopa bussbiljetter forra sondagen och de sager att det inte finns nagra. Men mannen bredvid lyckas kopa en anda. Da blev jag sur och envisades med att vi ocksa skulle fa. Den envisaste vinner galler ratt ofta i det har landet, sa aven denna gang. Men de skulle ha massa extra pengar emellan. Jag vagrade. Ett tag sag det ut som att mannen bakom disken skulle ga runt och klippa till mig, men de andra i rummet lugnade honom. Till slut gav jag honom en tia extra, mest for att han sag sa ledsen ut pa ogonen.
Vi har termiter som ater upp vart staket och helikopterhumlor som borrar sonder vart tak. Vattnet har borjat krangla, kanns som ett tecken pa torrperiod (visar kanske mest hur bortskamda vi ar med vatten och el i overflod). Var toadorr ramlar snart av helt och toan svammar over minst en gang per dag. Men vi trivs i vart lyxhus. Vi har ju faktiskt bade ugn och varmvattenbredare (aven om den tar tva veckor pa sig att varma vattnet).
Avslutar med ett citat av en kille i attan: "Bor Emma verkligen pa landet? hon har ju sa fina klader".

Vi hanger i storstan. Idag har vi lyxat pa Hilton. Antligen fick jag simma runt i vatten efter drygt tre manader pa land, ligga i den varma lillpoolen och bara njuta av att langsamt och sakert bli riktigt ren. Underbart. Och glass darpa!
Vi kom till Addis i fredags efter en lang torsdagskvall pa dovskolan, lite separationsangest har man alltid... Lordagen blev en shoppingdag pa Dembel. Malet var balklanning till Sara och vi lyckades faktiskt. Annars var det ett noje att ga omkring i barnaffarer och faktiskt ha en mening med det. Jag ska namligen bli fadder!! det ni! till ett underbart etiopiskt barn vid namn Derartu. Med varldens finaste foraldrar. Dopet ar pa torsdag (etiopiska juldagen) och darfor maste vi aka in till Nakamte redan pa onsdag. Efter mycket fragande lyckades vi forsta ungefar vad jag forvantas gora under sermonin och om vi har forstatt det ratt sa ska jag ha med mig en filt (nyinkopt, jattesot med nalle pa) och ta emot barnet efter sjalva dopakten och sen halla det resten av gudstjansten. Lite bervost men mest bara roligt. Ska bli spannande. Igar hangde vi med Andualem mest hela dan. Forst engelsk forstaelig gudstjanst i IEC och sen lunch pa Wabe Shebelle. Med Andualem sen pa lovsangskonsert. Kom hem sent som vanligt. Trott som en gris efter att ha hamtat Jenny mitt i natten till sondag. Underbart att ha henne har!! Hon ar sa sot hela tiden, carmar som vanligt allt och alla.
Forra veckan fick barnen ytterligare tva stora fan och idoler. Charmiga och lattflortade som de ar. Underbara. Jag holl min forsta andakt vilket kandes stort och nervost. Handerna skakade och tecknena snurrade runt. Men det gick bra och Misganu gav mig omdomet "very beautiful", jag ar nojd. Mycket volleyboll och prat som vanligt. Basta stallet i varlden. Numera haller aven Emma och Sara med om det. Snart Jenny ocksa... Ni som inte varit dar an - kom! eller om ni vill ha hela hjartat i behall efterat sa ar det kanske bast att lata bli...
Nu ska jag ut i storstan igen och njuta av allt som hander...

De forsta julfirandena ar overstokade. Nu gar livet pa som vanligt pa dovskolan igen. Dock med tva stoora skillnader - Sara och Emma.
I tisdags kom de sa antligen. Vi var klara med ferengijulplanerandet och var hemma hos Frits for att hamta rosmarin till julmaten da Sara ringde och sa att de va i Nakamte. Vi sprang typ till skolan for att hinna fore dem och dar jagade vi upp barnen sa vi alla stod dar och hoppade jublande glada da minibussen korde in pa compoundet. Sa galet roligt! Halsade pa alla barnen och blev kvar alldeles for lange. Sen akte vi hem och stuvade in all julmat och jugodis i kylskapet - helt proppfullt blev det, en underbar syn. Prat saklart och skratt hela natten. Pa onsdagmorgon akte vi vasterut till Aira. Vilket fint stalle! Och vi fick ett alldeles eget lyxhus. Det var det finaste och svenskaste hem jag sett i Afrika. Lyx. Maten vantade pa oss och sen satt vi pa lyxverandan och spelade kort och fikade hela eftermiddagen. Sa galet lyxigt att fa allt serverat. Tillochmed lyxtacke i mitt privata rum. Fint. Julafton. Efter att for forsta ganget i mitt liv klatt en julgran gick en runda pa compoundet och besokte sjukhuset och sjukskoterskeskolan. Riktigt fint och valskott sjukhus. Mitt ute pa landet och anda sa hog niva. Saklart med "en av varldens basta kirurger" som Erik sjalv beskriver sig (men sa sager han sjalv att man maste ljuga for att gora en sann historia trovardig..), for ovrigt sa skulle han latt varit ett helgon om han inte gift sig och det varsta han vet ar rorelsesanger och korer som sjunger gospel fast de inte kan - galet rolig filur den dar Erik, pratar non stop och bara stror skamt om sig sa alla sitter dubbelvikta av skratt. Atminstone vi lattroade svenska flickor. Senait ordnar och star i och gor sitt basta pa att halla ordning pa gubben, och ratt bra gar det anda. Julbord med alla masten avnjots i sallskap med en skock tyskar sa spraken skiftade i vanig missionarssallskapsordning. Harligt. Efter pepparkaksbak och julgodistillverkning inne i vart lilla hus var det dags for kvallsmat efter vilken vi sjong tyska julsanger for full hals och laste julevangeliet. Julgodis och mys tillsammans med alla de andra. Och da kvallen blivit sen hade vi lite julklappsoppning inne hos oss. En fin jul aven om den inte kandes riktigt julig. Men bra. I fredags akte vi fran Aira for att hinna till julfirandet i Nakamte. Lussebullsbak och matlagning innan vi tog taxi till Frits och Kevins lya. Dar samlades efterhand alla ferengisar och vi fick en riktigt trevlig kvall. Mycket god mat och kakor, lek och musik i munter stamning. Gott.
I helgen har vi umgatts med vara dova vanner. I lordags hangde vi pa skolan hela dan och igar var vi hemma hos Adanesh och Desalegn. Lilla Derartu ska dopas nasta torsdag, pa juldagen. Som alltid underbart roligt att halsa pa den fina lilla familjen. Vi skrattade at Desalegns historier fran nar han var i Finland och akte skidor och pilkade fisk - sa galet rolig ar han. Vi hade systrarna Meskeren, Martha och Lelise med oss dit. Pa kvallen at vi risgrynsgrot och sen var det gloggdags och vi at upp de sista julgotterna. Dawit kom en svang och delade julstamningen. Trakigt att han aker snart men saklart bra for honom och Lotta.
Pa fredag aker vi till Addis for att hanga och hamta upp Jenny som kommer pa sondag. Sa galet roligt att Jenny kommer! Vi blir ju ett helt gang svenskar har:) Och barnen forundras over hur manga svenskar som kommer och hur mycket alla tycker om dova. "Svenskarna ar sa kloka och svara som kommer hela tiden, etiopierna ar lata". De sager sa mycket roligt hela tiden. Forresten ser Sara och jag likadana ut, det ar bara nasorna som skiljer oss at. Och Emma ser ut som en kines. Man har aldrig trakigt dar, fina barn.

Snart ar det jul, galet snart... Vi ska fira julafton i Aira och sen dan efter tillsammans med ovriga ferengisar i Nakamte, en tredje julfirning pa habashajulen om tva veckor. Gott. Jag har beskrivit vart julfirande for barnen typ sa har: vi ska ata massa mat och kakor, leka lekar och prata i tva hela dagar, och sen kommer jag tillbaka tjock.
Helgen gick helt i treckenspakets tecken, jag tillochmed tanker pa teckensprak nu, vilket ar ganska annorlunda fran svenskan... I lordags gick jag till skolan lagom till att ata lunch med dem och sen chillade vi. Natoli och jag gick och hyrde tva filmer. Den forsta vi sag var Mamma Mia som jag fick oversatta till teckensprak, det gick bra fast sangerna fyller ju inte direkt nagon funktion i handlingen. De tyckte jag va smart som kunde sjunga med i sangerna direkt. Jag tillagade ocksa min forsta injera, det ar en konst faktiskt och min sag just inte riktigt ut som de brukar gora. Men oj vilken uppstandelse och uppmuntran jag fick. Pa kvallen bakade vi en tredje omgang lussebullar och spelade bohnanza. Det var Hannas sista kvall hos oss efter en vecka i stan, besok betyder valdigt mycket har marker man, liksom livar upp allt. Och nu ska vi ha besok i en hel manad! 
Idag lyckades for forsta gangen samtliga i trean fa godkant pa mitt engelskprov. Det kandes bra aven om vissa nog mest hade tur. Jag vill ju inte att de ska bli underkanda vid terminsslutet och har gare man enbart pa provresultat. Pa tal om engelska sa upptackte vi igar att de tva "fejkdova" i forskoleklassen kan mer engelska an den nya lararen pa skolan. Helt utan provokation sa Gemechew igar "Good morning ferengi" och sen kom det fram en hel del till, men de skams nog lite for det for de vagrar prata mer. Jag kom pa den fina iden att lara dem svenska, men det var visst for svart... Min amarinja gar ytterst langsamt framat. Jag forsoker lara mig fidelerna men det ar da inte det lattaste, jag kan de flesta pa teckensprak sa det ar via det jag lar mig. Det ar tur att barnen ar lattimponerade for annars hade jag nog gett upp.
Om nagra timmar kommer Sara och Emma hit. Jag pratade med dem i telefon innan och hittills hade allt gatt bra. Nu ska de bara aka de dryga milen hit och sen vantar forvantansfulla barn pa skolan, sjalvklart ska de raka vagen dit. Men forst ska vi ha ferengimote och planera juldagsfirandet, vi tanker satsa pa att paxa kakbaket, kanns mest som var grej. 
Godjulonskningar till er alla! Hort att Sverige ar fullt av sno, gott for er... Har har det brojat nan konstig miniregntid sa vadret ar inte alls pa topp, fast man slipper svettas lika mycket. Huset ar julfint, med julkakor och adventsljus pa bordet, och det ar bara att vanta in julgasterna. Sen blir det lajbans pa skolan och ja livet gar pa som vanligt. God Jul.

En sak som jag tankt pa som ar ganska trakig. Det som en gang var det jag tyckte var det basta med Etiopien har nu gatt och blvit typ det varsta - dvs alla frimodiga utatriktade manniskor. Innan tyckte jag det var fantastiskt att alla ville prata med en och att alla var sa positiva och trevliga hela tiden. Den synen har dock tragiskt nog forandats ordentligt och alla manniskor som vill prata med en hela tiden ar numera det jag stor mig mest pa. Trakigt men sant. Och sarskilt positiva ar de da inte alltid. Som ett galet exempel: Haromdan var jag pa vag gaende till skolan, da jag av nan anledning vander mig om star en pojke i tioarsaldern en meter bakom mig med en yxa i hogsta hugg... normalt?

Nasta vecka ar det jul, helt galet. Och har gar man omkring och svettas i solgasset... Men aldrig har jag lyssnat pa mer julmusik och bakat fler lussekatter... Det var ju Lucia i Helgen och det firades pa traditionsenligt satt, med undantag for sjalva luciagaendet. Jul ska firas forst pa sveskt vis i Aira och sen pa nat blandferengisatt tillsammans med ovriga vitingar i stan - najs!


Vi ar forresten viktiga, enligt vissa i alla fall. Haromdan korde namligen presidenten for hela Mekane Yesus kyrkan forbi oss. Och nar han sen korde tillbaka igen stannade han bilen och gick ur for att halsa pa oss. "Jag har hort att ni jobbar pa dvskolan. jag ar presidenten.. osv". Gott.

I lordags var Sinke och Meskerem hemma hos oss pa fika. Sa det var tjejsnack for hela slanten. Killar saklart och framtidsplaner. Gott. Teckenspraket flyter pa...

Om en vecka kommer sa antligen lillasyster!! och Emma! och sen Jenny! Mycket att se fram emot...

Vilken fin helg vi har haft. Vi har inte behovt lamna compoundet men har anda fatt traffa alla var fina dova vanner. Underbart!
Lordagen borjade chill. Benne sov som vanligt lange och innan hon vakna hann jag ata frukost i lugn och ro med nagra nya svenska tidningar som sallskap. Och mitt broderi. Nydushad satt jag dar i solen och njot av var vackra tradgard med julstjarnetradet i centrum. Nar Benne varit upp ett tag kom Job pa besok och vi ovade pa "Glad dig du varld" pa svenska. Sen gick vi over till Dawit for att ga igenom dagens program. Klockan tva anlande alla dovbarnen med skavande fotter, smart att ga sa langt i de nya harda skorna... Varsta festen. Program med andakt da Dawit predikade med Abraham som tolk. Korsang. Dramatisering av Esters liv, sa galet bra aktorer de ar (och det roligaste var nastan att det var Misganu och Birale som hittade varann, helt ratt:)) Sen en liten skamtsketch. Lekar och sen det som alla vanat pa - maten. Allt kott. Vansinnigt gott var det. Ni skulle sett lillkillens ogon da han sag all den mat som lades upp pa hans tallrik. Han at och at men till slut sa det faktiskt stopp och da hade han matt daligt ett bra tag och magen stod ut som aldrig forr, stackars liten. Efter te och kakor var det dags for barnen att marchera hem. Gladje, gemenskap och skratt. En underbar dag. Tack Lotta och Dawit! Dagen avslutades med musik och broderi hemma pa egna rummet.
Sondag da: borjade lika chill. En svang ner till kyrkan pa compoundet dar "galla tacke Jesus" sjongs. Sen en fotorunda pa compoundet. Tvatt och stad avklarades innan det var dags att fixa iordning efter dagens adventsfika. Sent som i vanlig etiopisk anda kom sa smaningom forst Adanesh och Desalegn med lilla Derartu (med en pase agg till oss, gott da tomater och agg ar typ det anda vi komsumerar, men det gar det at rikligt av...) och sen Fitsum och Ejigeyeu. Glada frimodiga skratt runt bordet med de tva brinnande ljusen pa. Kakor och kaffe (vatten for lilla mig). Rundvisning i vart fina hus och omgivning. Prat prat prat. Underbara manniskor. De lever verkligen. Da de gatt blev det tyst (!) och tomt. Vi fyllde tomheten med julmusik pa hogsta volym och sasmaningom julgrot och pepparkakor. Julfilm (den otroligt overskattade Love actually). Och sen broderi i var sitt rum, tva sma gamla tanter ar vi.
Idag har forskoleklassen lyst upp skolan. Sa otroligt sota de ar. Lilla forvirrade sotaste lillkillen som upprepar sant och ratt hela tiden. Da lilltjejen (lika sot och charmig hon) tyckte att jag skrivit fel pa svenska rattade lillkillen henne, "helt ratt ar det, det ar sant". Sa fina. Och mina sma fejkdova Abebe och Gemechew, och Lamasa och alla de andra. Fina hela hogen. Alskar dem.