Watoto
I tisdags råkade jag halka in på en konsert med de här barnen:
från Watoto i Uganda
Och gissa om jag gick raka vägen hem för att kolla upp hur man kan engagera sig.
Kanske det kan bli några månader i Uganda till hösten?
livsbeslut
Mitt liv har präglats av en ovilja att bli större. Jag vet inte om det är en rädsla för det som jag inte vet nåt om, eller att jag trivts så bra med livet att jag inte velat att det ska förändras. Det började vid sexårsålder då jag bestämt proklamerade att jag aldrig skulle bli äldre. Sex, den ultimata åldern. Inget ansvar, inga beslut, mest bara lek hela dagarna. Det var fina tider för en person som inte tycker om beslut. För det är nog där skon klämmer ändå, alla dessa beslut som liksom bara ökar i antal och ödesmättnad. Ändå firade jag studenten med oväntad mycket glädje. Men visst kom baksmällan - vad skulle man nu göra med sitt liv? För nu låg ju allt i mina händer. Det är mitt ansvar att göra nåt meningsfullt och bra av varje dag och varje beslut. Inte utan att man får lite beslutsångest mellan varven.
Så vad har jag då tagit för beslut och vad är det för val som ligger framför och gör mig obekväm? Efter studenten föll valet på Strandhem där jag spenderade ett helt fantastiskt år, helt rätt. Jag lärde mig så mycket, fick vänner som idag ligger mig varmt om hjärtat, och utvecklades som människa. Sen två halvår i Etiopien. Läraryrket provades på och kändes så rätt. Jag var hemma bland mina etiopiska döva elever och ville inte lämna dem, ett ångestmättat beslut. Sen dess har jag slitits mellan Sverige och Etiopien, inte helt hemma nånstans och med en konstant längtan dit jag inte är. Efter etiopienåren påbörjades en lärarutbildning. Med halva medvetandet kvar i Nakamte kändes det, åtminstone till en början, så fantastiskt meningslös att plugga och jag hade länge dåligt samvete för att jag lämnat mina barn. För att rättfärdiga mitt beslut hävdade jag att jag pluggade för att en dag kunna åka tillbaka och göra mer.
Idag står jag med en examen runt hörnet. Något som länge skrämt mig. Jag är klar med det jag ägnat de senaste tre åren till. Så vad gör jag nu? vad blir nästa steg? Börjar det bli läge att rädda världen? Att åka till Etiopien och sätta igång att undervisa, utbilda lärare och organisera fungerande skolor för döva? Allt det där som jag drömt om och flytt till under sega lektioner och dryga inlämningsuppgifter. Det som jag inbillar mig skulle göra mitt liv meningsfullt.
Det är det där med att vara nöjd och samtidigt längta efter annat. Jag vet inte vad jag vill. Halva jag vill leva svenssonliv och undervisa på bekväm svenska. Den andra halvan vill ut, iväg, bort - göra skillnad. Där står jag och stampar och kan inte, eller vill inte, komma till beslut. För jag är ju så hemma här, och så hemma där. Och det är alltid grönare där jag inte är. Undras om det är något man kommer kämpa med hela livet. Om jag nånsin kommer komma till beslut. Om jag nånsin kommer va helt hemma.
Farfar
Älskad. Saknad.
topp tre tågluff
inte lätt men typ nåt sånt här...
3. Tågåkning, framförallt sträckan Budapest-Podgorica
2. Kvällarna i Budapest - god mat, slottsäventyr, fyrverkerier och vattenpipa
1. Montenegro. Biltur upp i bergen, bad i sjön, mysiga kvällar i Kotor och bestigning av berg
Slovenien förtjänar väl egentligen en plats på listan, konkurrensen var hård, men som en god:
4. Cykelturen upp i slovenska bergen och utförsåkning ner
tågluffen
En dagsförteckning av vår fantastiska tågluff - 18-30 augusti 2013
Dag 1 Lund - Köpenhamn - Prag
Förväntansfulla steg vi ombord på vårt första tåg och inledde årets resa
Dag 2 Prag
Första dagen och jag insåg att den här resan skulle handla mer om anpassning än jag anat, och att jag skulle vara tvungen att släppa på mitt perfekta sätt att turista - det vill säg att bocka av allt guideböckerna anser att man ska se. Vi satt i regnväder på café och åt glass och invigde kortspelandet (som skulle visa sig bli en följetång). Vi gick upp på slottshöjden för att lite flyktigt beskåda de imponerande byggnaderna och lägga betydligt mer tid på att ta panoramabilder. På kvällen passade vi på att äta middag med Sara, Sara och Jennie som ytterst lämpligt råkade befinna sig i Prag just denna dag, vi passade även på att turista lite med dessa tjejer som hade lite mer samma tankar som jag om vad man gör när man reser. Vid midnatt tog vi oss åter till tågstationen och kröp in i varsin koj för avfärd mot Budapest.
Dag 3 Budapest
Vi vaknade sega och hyfsat ofräscha efter två nätter på tåg, tog oss till hostellet efter lite biljettbokning och dumpade våra väskor där. Efter en del velande tog vi oss i kragen och stretade uppför ett mindre berg för att bocka av en första punkt på min vad-man-måste-se-i-Budapest-lista. Väl uppe tittade vi på utsikt, diskuterade nästa drag, åt glass och tog sats för att ta oss ner och till hostellet för en efterlängtad dusch. Rena och snygga gick vi en stund senare ut på "vår" gata för att beställa in nåt ungerskt till nytt kortspel. Folk började samlas vid Donau och vi följde strömmen bort mot slottet medvetna om att det var en stor ungersk högtid på gång. Det slutade med att vi dansade folkdans på torget och besåg magiskt fyrverkeri över den vackra nattupplysta staden innan vi stupade i säng.
Dag 4 Budapest
Jenny och jag kände att det var dags för lite kvalitetstid och begav oss ensamma ut för frukost. Då killarna inte var så sugna på loppis fortsatte tjejsnacket i stadsparken resten av förmiddagen, vi hittade visserligen inte några gamla loppor men väl ett maffigt torg, en borg och glass. Gänget sammanstålade för en snabb lunch innan vi gjorde det kanske mest ungerska man kan göra och badade i termalbadet Széchenyi. Lagom uppblötta och mätta på virvlar och värme tog vi oss in till centrum med tunnelbana och spårvagn. Kvällen blev en riktig hit med ytterligare lokal mat, äventyr på ett öde slott och kvällsfika på vår fina gata.
Dag 5 Budapest - Serbien
Efter att ha vinkat av Jenny, som tyvärr va tvungen att lämna oss för vidare resa mot Vietnam, gjorde jag snabbt stan för att hinna med de sista sakerna på min lista - Stefanskyrkan och gamla stan. Killarna som stannat på hostellet mötte mig halvvägs mot stationen och vi gick via konzum dit för avfärd söderut mot
outforskade trakter. Det var riktigt skönt att efter ett par dagars storstadsturistande göra sig hemmastadd i en mysig kupé tillsammans med ett slovakiskt par. Minst halva sträckan hängde vi ute i korridoren med huvudena ut genom fönstret och spanade in den serbiska landsbygden med alla dess solrosfält. Som en liten bonus fick vi gå av i Subotica, och jag kan därmed på riktigt hävda att jag varit i Serbien. Som ytterligare en bonus fick jag se den berömda blålysande bron i Belgrad. Somnade strax därefter och vaknade inte förrän i bergsklädda Montenegro.
Dag 6 Podgorica - Kotor
Min del av resan var avklarad och Johans del tog sin start, och jag erkänner - det var en bra idé att hyra bil. Dagen inleddes med en mäktig vy över de montenegriska bergen innan vi anlände till huvudstaden Podgorica som var den minst huvudstadiga huvudstad jag varit i, kändes typ som en by på landet. Frukost på en gräsmatta mellan höghus och så fick vi till slut tag på en bil (ledsen Johan, jag har ingen aning om varken märke eller modell). Vi styrde söderut och hamnade på en fantastiskt vacker slingrig väg som tog oss upp över ett berg och ner till en klarblå sjö full med ormar som vi glatt badade tillsammans med. Lite etiopienkänsla med getter och torra träd, exotiska frukter och hyfsad värme. Då det började skymma körde vi ytterligare söderut och kom ner till solnedgången över kusten. Men vi stannade inte där utan tog oss vidare till Kotorbukten och ett hostel som ägdes av en före detta fotollsspelare som spelat ihop med Henke i Celtic. Ett dopp i havet och en tur till gamla stan senare installerade vi oss i våra nya rum och somnade till fläktens brummande.
Dag 7 Kotor
Ytterligare afrikakänsla då vi fick vänta ett bra tag för att lämna tillbaka bilen, men som vanligt var inte kortleken långt borta och resans spel räddade vår förmiddag som egentligen var ämnad åt bergsbestigning. Nu kom vi inte iväg förrän vid lunchtid och med aningen för lite mat i magen påbörjade vi vandringen upp genom murarna och vidare mot toppen. Riktigt najs utsikt och vandring off road upp till det som vi bestämde var toppen (berget fortsatte visserligen en bit till men det kändes just inte som det fanns nån rimlig ände på det...). Sen var den stora frågan hur vi skulle komma ner - blev till slut så att vi tog samma väg ner, men eftersom vi just inte gått på vägen i uppåtriktning blev den nästan som ny och med regnskurar där till blev det ännu ett äventyr att ta sig ner och ta skydd i ett gammalt kapell. Väl nere var vi hungriga och blöta och jag tog mig hem för mat i lugn och ro på hostellet, och bad i det härliga saltvattnet. Kvällen blev riktigt festlig inne i Kotors charmiga gamla stadskärna.
Dag 8 Kotor - Dubrovnik
Kanske lite av en dippdag som inleddes med avsked av vår fotbollsfamij och buss från Kotor till Dubrovnik, sega gränskontroller och fuktig värme. Jag ville mest bara känna havsvågor skölja över mig och låta det klibbiga lagret rinna bort. Det visade sig dock lättare sagt än gjort att ta sig ner från vårt hostel till ett lämpligt badställe, vi gick på oändliga slingriga vägar och såg det lockande havet på höger sida men hittade inte nån väg ner. Det blev en klättertur ner till vattnet på ett inbjudande ställe men väl nere visade det sig olämpligt för bad och vi fick ta oss upp igen. Till slut hamnade vi i gamla staden som var precis proppfull med turister. Det som vi hört skulle vara en av världens vackraste städer blev just inte vår favorit, visserligen var den vacker men vi var liksom mätta på gamla stenbyggnader och trötta av värme och folkvimmel. Jag fick mitt bad till slut i alla fall, och killarna hittade några småpojkar att kicka fotboll med. Så vi var alla nöjda då vi efter att ha sett solen gå ner över havet tog oss hem i mörkret vid åttatiden, resten av kvällen hängde vi på rummet.
Dag 9 Dubrovnik - Split
En stekvarm buss till Split och ännu en svettig dag i ett turistigt Kroatien. Vi åkte förresten en bit in i Bosnien så där ramlade ett tredje nytt land in. Jag lyckades få med mig killarna ner till havet i vilket jag låg en bra stund och njöt medan de låg i skuggan på stranden. När solen sjunkit något gick vi in i den gamla stadskärnan och tittade runt, åt pannkakor och chillade innan det va dags att gå på nattåget norrut mot Ljubljana via Zagreb. Vi kurade ihop oss i vår kupé, spelade alfapet och satte på mysmusik medan vi tågade iväg i mörkret.
Dag 10 Ljubljana - Bled
Lite häng i Ljubljana på morgonen innan vi tog bussen från storstaden ut till Bled som låg fantastiskt vackert vid en sjö omgiven av berg och skog. Vi gjorde just inte så mycket vår första dag i Slovenien - åt mat och gick ett varv runt sjön, slappade på rummet och kände in stämningen. Skönt med en lugnare dag i svalare väder.
Dag 11 Bled
Dagen inleddes med en fantastisk hotellfrukost. Sen var det dags för resans äventyr - mountainbike i bergen. Killarna fick välja sträcka, vilket vår privata guide kände ett behov av att förklara för mig (som inte närvarade vid vägvalet) - uppenbarligen ansåg han att det inte var det mest lämpliga för mig. I vilket fall tog jag mig efter mycket möda upp för världens brantaste och längsta backe bara för se nerför ett stup och tänka "aldrig i livet att jag cyklar ner här", så det var bara att börja ta sig ner till fots. Efter ett tag jämnade stigen ut sig något och jag vågade mig på att susa nerför, en härlig känsla. Väl nere tog vi ett dopp i sjön, åt lite mat och gick hem för att vila lite. När jag tröttnat på att inte göra nånting gick jag ut för att beskåda slottet. Då vi en stund senare samlats alla tre igen satte vi oss vid sjön en stund - jag analyserade som vanligt resan och sällskapet medan mina mindre aktivt tänkande resekompanjoner iakttog fåglarnas färd genom luften. På kvällen gick vi en promenad till andra delen av byn och hamnade till slut på ett fik där vi åt glass och kakor och spelade kort.
Dag 12 Bled - Ljubljana
Vi slog oss ihop med några andra turister och tog en taxi till huvudstaden som blev vårt sista mål på resan. Utan egentlig koll på vad som fanns att se gick vi med våra kära ryggsäckar in mot centrum, tog en glass och hittade en mysig väg upp mot slottet. Väl uppe spelade vi lite kort i gräset innan vi gick ner igen för att äta lunch. Mätta och belåtna strosade vi sedan genom mysiga gränder och hamnade till slut på rygg vid en staty, vi spelade bilspelet och kände oss rätt mätta på att turista. Ännu lite mer kort blev det, kvällsmat vid floden och till slut fika på en uteservering med live musik. Vår sista kväll på resan. Till slut blev det dags att påbörja den långa vägen hem mot Skandinavien. Vi lyckades inte få plats i en liggvagn utan fick sitta upp det mesta av resan vilket resulterade i en smått irriterad maria som provade alla tänkbara ställningar och till slut flyttade ut i korridoren bara för att efter några minuter ge upp och gå in i kupén igen - vår sista kupé.
Dag 13 Ljubljana - Köpenhamn
Tåg, tåg, tåg. Seg hemresa som livades upp med filip & fredrik, färjetur och landstadsjöberg. Lite utvärdering och topp tre av resan. Jag lämnade killarna i Köpenhamn och åkte mot nya äventyr i Danmark medan övrigt sällskap tog sig över bron till Sverige. Sa hejdå med blandade känslor, skönt på ett sätt att va hemma och att få träffa annat folk samtidigt som vi haft det väldans bra ihop och samlat ihop många fina minnen. På det hela taget en ytterst bra resa.
Tack Jenny, Johan och Kalle för en fantastisk tågluff!!
