Maria

Brev! ett underskattat fantastiskt kommunikationsalternativ, kräver varken el eller nätuppkoppling. Skriver ni lovar jag svar... och lätt adress är det också;
Maria Rubenson
P.O. Box 24
Nakamte
Ethiopia
Annars funkar ju mail och inlägg på tillflykt, facebook kan va svårt att få upp med alla bilder men nångång ibland ska det väl gå... Eller en kommentar här på bloggen. Mycket uppskattat oavsett kommunikationsväg! Det blir lätt lite ensamt ute i etiopiska bushen och det kan va skönt att bli påmind emellanåt om att det finns en värld utanför...

Vi har påbörjat vår resa. Åkte med tåget omänskligt tidigt imorse och kånkade sen på vår alldeles för tunga packning hit till Markus lilla lägenhet mitt i storstadsStockholm. Efter en rätt lång runda på stan tillsammans med Erik har vi passen med visum i säkert förvar och känner oss rätt trötta och frusna. Nu ska vi bara ta det lugnt ikväll och ladda inför morgondagens resa. Vid tolv avgår flyget och vi landar efter byte i Istanbul såsmåningom I Addis natten till torsdag, där kommer Fredrik och Karsan och hämtar oss. Efter ett par få dagar i Addis samt en lång väg västerut kommer vi så äntligen fram till Nakamte. Känner jag oss rätt blir det raka spåret till dövskolan...! Åh, underbara ögonblick då vi får sammanstråla med våra barn igen...

För ungefär ett år sen tog jag mina första steg inne på dövskolans compound i Nakamte. Några månader och många erfarenheter senare var det dags att säga farväl till de barn som jag kommit att älska så högt och rent. Det gick inte. Tårarna rann och Benedicte och jag lovade att komma tillbaka. Fast beslutade att hålla det löftet drog vi direkt hemkomna till Sverige igång "projekt återvända". Det resulterade i att jag idag sitter med tre vaccinationsplåster på armarna, två ganskasåfärdigpackade väskor på rummet och en flygbiljett på datorn.

Så hur går nu tankarna en vecka innan avresa? Förra veckan började folk fråga mig hur det kändes nu när det närmade sig, då hade jag knappt börjat tänka på det hela och Etiopien kändes rätt avlägset. Nu får man däremot gärna fråga för nu är jag laddad och förberedd. Maten är inhandlad och packandet nästan avklarat (och detta när det är fem dagar kvar!), vaccinationerna tagna och visumet färdigt (hoppas jag i alla fall..), avskedsfest ikväll och träffar med alla kompisar inplanerade. "Hejdå, vi ses om ett halvår" - galet.
Då jag tänker på det kommande halvåret i Nakamte kommer både positiva och negativa tankar. I perioder har jag haft smått ångest över att vi ska åka tillbaka till nåt som kanske inte fungerar optimalt och där många inte blir alltför förtjusta över vårt återvändande. Men så tänker man på barnen och då känns det bara rätt. Och lägger man sen till maten, naturen, klimatet, stämningen, tempot, människorna (minus de jobbiga killarna på stan) så vill jag bara åka nu idag. Då jag tänker på ögonblicket då vi öppnar den gnisslande porten till skolan och för första gången på sex månader får möta barnens blickar och händerna höjs till axlarna, då kommer tårarna och jag förstår inte hur jag ska kunna lämna dem igen i mars.

Det kommer att bli tufft och det kommer att bli underbart -ungefär som livet i allmänhet.

SOMMARLOV. Bara ordet ger en välmåendekänslor. Det finns nog inget som går upp mot ett riktigt sommarlov. Solen som skiner, ett dopp i en lagomkall sjö, tid med vänner, solmogna jordgubbar och glass, mängder av läger, resor till oupptäckta platser, segling i Stockholms vackra skärgård, slappa dagar på lander, promenader i kvällssolen - helt underbart! I många år har jag tänkt att det här är kanske mitt sista sommarlov, men nu är jag redan klar över att det blir sommarlov nästa sommar också! det är helt enkelt för bra för att missas... Och blir jag sen lärare kan jag ha sommarlov resten av livet också... SOMMARLOV.