Nakamtebilder
Favoritspråket utövas mellan Jenny och Desalegn.
Regntid i storstan.
Fika med vännen Asefa, alla döva är våra vänner.
Den vackra röda jorden till solstrålande mesqelblommor.
Barnen bjuds på sockerrör.
En av de nya eleverna i förskolan, ännu med okänt namn.
Pappersflyg tillverkade på bildlektion i ettan.
Favoritsysselsättning, tecknande med Misganu i gröngräset.
Så vackert.
Mycke o lite
Addis
Favoriter
Har en hel lista pa saker som jag ska skriva om pa bloggen. Hade forst en ratt dyster reflektion om hur maktlos man kan kanna sig och hur daliga vi ar som inte gor mer osv, men jag ar pa sa glatt humor idag sa det kanns inte som ratt amne... Sa vi hoppar over till:
Favoritsysselsattningar:
- rakna matte med Misganu
- undervisa engelska i trean
- lyckas organisera forskoleklassen
- ha syslojd med intresserade och snabblarda elever
- krama sma dova barn
- beskada vackert teckensprak, och forsta
Ytterligare en kanondag idag. Pa vag till skolan inhandlade vi bussbiljetter till morgondagens Addisresa samt glas, tallrikar och tillbringare till skolan. En lektion i bild med klass ett da vi vek pappersflygplan och ritade pa dem, mycket uppskattat. Sen var det lunchdags och efter den bibellektion med attan, blev lite flum men vi kom igenom det vi skulle sa jag ar anda nojd, kanner dock att man inte kan uttrycka halften av allt man vill. Sen hade de aldra idrott utan larare (som vanligt) och vi satt och tittade pa ett tag. Sen var det flum med de aldre killarna som avslutning pa dagen. Nu ska vi hem och packa infor imorgon och sen njuta av sista kvallen i lyxhuset, framfor datorn och med fruktpaj till... Sa galet bra vi har det!!!
Dagens citat:
"we will collect it" - servitoren pa vart lunchstalle om kaffemaskinen som vart sonder en vecka
"inside she is thin" - Mosisa om att jag egentligen inte alls ar tjock utan inuti smal precis som alla andra
"injera? extra?" - Benedicte bestaller mer injera, pa stralande engelska
Solen skiner hela dagarna och jag fjallar fint pa nasan (vilket alla eleverna har kommenterat i tur och ordning). Vi har ratt mycket att gora pa skolan. Det ar gott! Jag gillar att vara smatt overstimulerad, speciellt som kvallarna ar sa chill. Saknar redan barnen som vi ska vara fran i tva veckor, och har borjat fasa for nar vi ska lamna dem i mars... Men den dagen den sorgen, idag skiner solen (atminstone bildligt talat da den gick ner for ett tag sen..) och jag njuter av den!
En dag
06.30 ringer vackarklockan, oftast har jag redan vackts av hundarnas skallande som tranger genom mina vanner oronpropparna. Brod till frukost. 07.30 ska huset vara last och vi pa vag till skolan. En ungefar en halvtimmes promenad genom dalen senare ar vi framme vid dovskolan - kliver in genom porten, halsar pa de barn som rusat fram och gar in i sdamlingssalen dar dagen inleds med morgonbon. Sang, bon och minipredikan av barnen, en underbart fin start pa dagen - och nufortiden forstar vi nastan vad de sager... Sen ar det lektioner som galler fram till 15.20 med en halvtimmes paus pa formiddagen och en lang lunchrast. Som det ar nu har vi ratt mycket lektioner och da vi egentligen inte har det letar vi reda pa en klass utan larare och improviserar ihop nat for att fa tiden att ga. Det basta pa dan ar nog anda rasterna och eftermiddagarna da man bara hanger med eleverna. De ar sa otroligt fina mina dova barn. Men jag trivs framme vid svarta tavlan ocksa, att fa undervisa sa kunskapstorstande barn ar en frojd. De aldre kommer ofta och ber en hjalpa till med matte eller engelska. Annars ar vara amnen enligt schemat slojd, bild, dator och bibel. Lunchen fortars pa en restaurang nara skolan och bestar av injera och shiro (varje dag...). Da skolan ar slut hanger vi som sagt var kvar nagra timmar till. Malet att vara hemma innan det blir morkt (typ 18.30) infrias alltfor sallan. Trots att i princip alla ljusa timmarna pa dagen spenderas pa dovskolan kanns det inte tillrackligt, man far liksom aldrig nog. Dit langtar jag da jag vaknar pa morgonen och jag saknar barnen redan da jag gar ut genom porten - med ett leende pa lapparna... Min plats helt enkelt. Under de morka timmarna haller vi oss hemma, for tillfallet i Lotta och Dawits hus da de ar i Addis en vecka, dar lagar vi enkel mat, tittar pa film i mysklader eller laser en bok. Ett enkelt liv. Ett skont liv. Mitt liv.
Igar var en riktigt bra dag. Antligen fick barnen bollar och vi kunde inviga volleyboll natet for det har aret. Total lycka, speciellt som vi hade kopt en fotboll ocksa sa de som inte fick plats pa volleyplanen kunde sparka pa fotbollsplanen istallet. Jag kunde inte sluta le nar jag gick fran skolan. Mitt liv kanns bara sa bra...
Idag har vi varit hemma hos Eden och fikat och flummat, en skon gammal van. I mandags kom Phil hit fran England (han ska vara pa dovskolan i nagra manader) och i sondags traffade vi tva andra ferengisar. Sa ensamma ar vi inte, enligt mig har vi socialt umgange att tillga sa att det rackar alldeles jattebra. Inte som i Sverige men tillrackligt. Eller jo forresten, 150 bastaste dova kompisar, icke att forglomma! Varldens basta!
Mysig regndag
I princip alla barnen har kommit nu och de flesta lararna men anda har undervisningen inte riktigt kommit igang. Latt att tanka att det ju ar oplaneringens afrika men det ar ju daligt anda. Sa vi gor vart basta for att sysselsatta de stackars ostimulerade eleverna. Det mesta av alla de grejer som miss Jenny och ganget lamnade efter sig ar utdelat eller insorterat nu. Vi delade ut en del klader redan i fredags och det blev minst sagt kaos. Alla bara tryckte pa dorren och utan de storre barnen som vakter hade det aldrig gatt. Visst jag forstar dem men det ar ju jobbigt anda. Vi fortsatte lite idag med de nya skoluniformerna. Alla de sma nya har fatt atminstone en bla skjorta nu. De ar sa sota och bortkomna utan nat sprak och vana vid skolan. Idag fick jag gladjen att ge skjorta, skor och en stor gosedjurselefant till en liten pojke - de ogonen glommer man inte i forsta taget.
Med risk for att bli tjatig - Jag trivs!
Underbar dag
Skrev igarkvall:
Mungiporna pekar spikrakt uppat. Det gar inte annat an att le och jag trivs ratt bra med det... Har det sa galet bra har.
Annu en underbar dag idag. Sjalvklart spenderades den mestadels pa dovskolan - var annars..? Da klockan ringer pa morgonen har jag inte svart att motivera mig till att kliva ur sangen och satta igang med dagen. En promenad genom dalen senare oppnar man porten till skolan och tittar in i barnens valbekanta glada ogon. Snart springer nagra av de sma eleverna fram och "paxar" en hand som de sen vaktar noga.
Pa dagens morgonbon stod ferengisarna pa scen och gjorde bort sig sjungandes "This little light of mine". Alltid lika kul att bli beordrad upp av Jenny utan att ha en aning om vad som vantar.
De forsta lektionerna forberedde Benne och jag oss infor var forsta bibellektion - introduktion pa apostlagarningarna typ. Skrev en lang lista pa ord att fraga Jenny om tecknen for. Lektionen som sen var efter lunch inledde jag med att saga "vi tycker teckensprak ar svart och ni tycker engelska ar svart - men hjalps vi at ska det sakert ga..". Och det gjorde det ocksa. Kul att fa undervisa igen.
Annars ar det en stor frojd for vart barn som kommer tillbaka till skolan efter lovet (fortfarnd saknas en del..). De har alla en speciell plats och det blir liksom inte fullstandigt da nagon saknas. Sa stor gladje da Firomsa anlande precis innan vi lamnade skolan for dagen. Helt galet hur mycket de barnen ger en...
Idag lamnade vi skolan tidigt for att i Desalegns sallskap tilsammans med britterna halsa pa hans pappa och syster samt hans och Gemetchews hem. en promenad genom den galet grona naturen ingick i konceptet. Rod jord, gula mesqelblommor, gron natur - underbart vackert. Handen sveper framfor ansiktet - beautiful - det tecknet hart jag gjort otaliga ganger idag. Allt har vaxt galet mycket sen vi var dar sist. Nu kantade majsplantor mer an dubbelt sa hoga som jag var stig upp till pappans hem. Och allt runtomkring sa onaturligt gront. Den fina lilla hyddan rymde precis alla oss och vi fick en fin pratstund med den fortjusande (kom inte pa nat mer passande ord) familjen - underbart gott. Tank vad vi far ta del av - jag ar sa tacksam. Desalegn ar en storfavorit och vi pratade pa under var "vandring". Han ar sa fin till sin fru Adanesh, hon ar jattetjock och sager att barnet kan komma vilken dag som helst. Jag har fatt dem att lova att saga till sa fort det kommit sa vi kan komma dit och halsa pa igen. Det ska bli sa underbart roligt att fa dela deras lycka over sitt forsta gemensamma barn. de ar sa fina manniskor och foraldrar - underbara att kanna. Jag hoppas vi far halsa pa dem manga ganger till.
taxin in till stan stannade precis utanfor Classic sa vi at en snurrig middag med britterna. De ar fantastiska manniskor de med, blir allt lite tomt har da de aker pa fredag.
Att sen komma hem till ett hem som kanns hemma - underbart det med.
En dag full av leenden och starka kanslor. Jag trivs, jag mar bra, jag ar lycklig. Skratt som framkallar tarar gang pa gang. Barnen fragar varfor vi skrattar hela tiden - svar: ren gldje
Jag kan inte forsta att vi inte ens har varit i landet i en vecka, det kanns som om vi aldrig akt harifran... Allt ar sa hemma och valbekant, sa bra. Och vi har manga dagar kvar.. sana leende dagar som idag.
Som vanligt…
Men det basta saklart var ju att fa aterse var underbara dova barn. Att aterigen fa lata handerna tala och kanna hur det bara flyter pa. Och se barnens nojda miner da man svarar att vi ska stanna i sex mander, just nu kanns det lange i alla fall... Igar borjade skolan men eftersom det var etiopiska flaggans dag sa var det mest flaggritande som gallde. Men vi fick mycket annat gjort (Miss Jenny ar har en vecka sa nu hander det grejer minsann...) och kande oss nojda da vi gick hem i lagom tid innan morkrets inbrott. Kvallsfika och prat med Liselott igarkvall och sen somnade vi tidigt. Helt annan dygnsrytm nu jamfort med nar jag va "ledig" hemma innan, upp halv sju och i sang vid tio. Men det ar skont att fa rutiner.
Nu ska vi tilbaka till skolan for att vara med pa Adanesh musiklektion - alltid lika roligt att se och hora barnen sjunga men all sin inlevelse. Forresten sa har vi fatt ansvar for kristendomsundervisningen i sjuan och attan (lita laskigt men det ska nog ga bra) och datorkunskapen (+ att vi kommer vara med pa bild-, slojd- och engelskundervisning). Sen ska vi sasmaningom komma igang med lite eftermiddagsaktiviteter. Men som sagt tillbaka till skolan nu!
Hemma
Igårmorse (är det inte längre tid sen..!?) lämnade vi Markus lägenhet i Stockholm efter att ha lagt ut lite plopp här och var. Efter tunnelbana och buss fann vi att flyget var närmare en timme försenat. Men som väl var hade de byggt upp ett legolandskap som vi roade oss med och tiden flöt på. Flygresa bredvid mamma med litet barn som viftade saft överallt, förvirrad väntetid i Istanbul och halvtomt plan som erbjöd liggande ställning till Addis – en helt okej resa på det hela taget. Väl framme på Bole gick allt som på räls och Fredrik och Karsan stod med öppna famnar och hämtade oss. Vi kände oss välkomna och hemma.
Idag hälsades vi ännu mer välkomna av våra husvärdar och gästerna Sendabo – underbara människor som bara får en att trivas direkt. Efter frukost på Gullale gick vi ut på stan tillsammans med Fredrik för att ta ut pengar och anmäla oss på ambassaden. En lång promenad senare (Mexiko square – Millennium hotel) fick vi äntligen syn på Nathalie som vi sen fick en god pratstund med över en välbehövlig pizza. Taxi till Sheromeda via Arat kilo där vi inhandlade lite mat och fick en härlig första teckenspråkpratstund med två söta döva killar (det sitter!! tecknen bara kom… underbar känsla att äntligen få prata på riktigt!). På Sheromeda hälsade vi på Kersti, saltvolontären Johanna och missionärsfamiljen Larsson. Hemma även där. Så gött att kunn säga ”nu åker vi hem till Entotto, och sen ska vi äta middag hemma på Gullale och imorgon ska vi påbörja vår resa hem till Nakamte”. Hem, hem, hem – underbart. Så imorgon ska vi äntligen åka mot Nakamte, det blir en natt i Ambo på vägen. Vi hade oroat oss lite för resan men så när vi kom hit så hade folk redan fixat det och vi ska åka med en läkargrupp från Eksjö som ska till Aira. Så på lördag får vi ÄNTLIGEN träffa våra barn!
