Maria

Tre dagar tog det for att komma in i gangen pa Bingham. Fortfarande ar det klart svart att halla koll pa alla lararnas namn och det kravs full koncentration fran att jag kommer till skolan halv atta till att jag aker darifran vid fem. Igar var en bra dag. Jag fick nybakta ragbullar till frukost. God spansk mat till lunch i sallskap av den andra lararstudenten Chelsea och en skon australiensare. Holl en hyfsat bra lektion i kemi och hjalpte till att regissera treornas musikal. Efter skolan var det personalmote for lagstadielararna dar vi bland annat gick igenom metoder for att forbattra elevernas skrivande, jag forstod inte mycket... men det var visst fler som hade svart att hanga med fick jag hora senare sa det var ju alltid en trost. Jag har en sprakvan i Elisabet fran Norge. Nar val motet var avklarat akte vi ett gang larare till en av mina elevers hem. Dar blev vi varmt valkomna av familjen Berger som pratade harlig schweizisk tyska och bjod pa god mat och mycket skratt. Fruktbal till forratt, tacos till huvudratt och hemgjord glass till efterratt. Till det bilder fran nar de var i Somaliland och sa lekte vi "packa upp choklad om du far en sexa" och "gissa vem som har myntet i sin hand". En valdigt fin kvall. Kande mungiporna dra envist uppat pa hemvagen. 

Idag har jag lart kanna min chauffor nagot mer. Han har "We wish you a merry christmas" som ringsignal pa mobilen och bor precis bakom lutherska kyrkan. Han verkar inte ha mycket annat att gora an kora mig for nar jag an ringer ar han redo "give mme fifteen minutes", det vill saga sa lang tid det tar att kora fran honom till Bingham. Kanns valdans lyxigt att ha en bil som kommer och hamtar en narhelst man vill bli hamtad.

Min taxichaufför heter Tillahun och han är kompis med Endale. Det är allt jag vet om honom. Vi sitter tysta i bilen och tittar ut på allt som finns att hålla koll på på och runt vägen. Han kör väl men aning för offensivt för min smak, vi är ju ändå en liten bil bland alla lastbilar och bussar. När poliser skymtas drar han hastigt säkerhetsbältet över axeln. Första dagen glömde han bort mig, eller försov sig eller nåt, det enda han sa som förklaring var "big sorry" sen var ordförrådet slut. Idag stod han utanför mitt hus när jag gick ut 07.02 och så så nöjd ut när han kunde konstatera att han va i tid. På eftermiddagarna är det bara att ringa så kommer han på en kvart. "No problem" är det vi oftast kommunicerar till varandra, "no problem" det är vår relation.

 

(om ni undrar hur jag kan skriva å, ä och ö så är det för att jag sitter på skolan med min egen dator uppkopplad på skolans trådlösa nätverk. Känns lite overkligt bra)

Forsta dagen borjade val inte direkt lovande da taxin Endale lovat mig inte behagade dyka upp pa utsatt tid. Men jag hade stora marginaler och fisk mig en fin morgonstund tillsammans med vakterna och nagra elever som gjorde sitt basta for att hjalpa mig. Till slut kom da Tillahun som ska va min privatchauffor till och fran skolan varje dag, lyxigt. Efter lite runtfragande om vagen kom vi relativt smidigt fram till skolan dar vakten forst inte ville slappa i nmig eftersom ingen berattat for honom att jag skulle komma. Jag sag nog ratt vilsen ut. Fick guiding upp till treornas klassrum dar jag numera tillbringar de flesta vakna timmarna pa dygnet. Miss Hergwa halsade mig valkommen, hon ar assisterande larare till min handledare Miss Cawood. Jag heter sjalv numera Miss Rubenson, kanns sadar bekvamt. Det var spannande att traffa manniskan bakom alla genomstrukturerade mail och dokument jag fatt infor praktiken. Miss Cawood ar bra pa att prata. Jag ar nog ratt bra pa att forsta, men varje gang jag skulle oppna munnen trasslade orden in sig i varandra. Engelskan stod mig verkligen upp till harfastet igar, idag kandes det battre. Jag fick halsa pa tusentals (kandes det som) larare och personal pa skolan, kom inte ihag ett enda namn eftersom jag fick fokusera sa mycket pa att overhuvudtaget forsta vad de sa. Blev mycket nickande och leenden fast jag inte uppfattade allt, exempelvis i det korta samtalet jag hade med rektorn. Undras hur mycket det syns nar man inte hanger med... Och eleverna ar inte mycket lattare med alla olika dialekter och tysta mumlande svar. Vi har en britt i klassen (med Arsenaltroja, Cissi) som jag typ inte forstar ett ord av. Ungefar halften av eleverna ar etiopier, men manga med utlandska pass. Nagra blonda barn har vi ocksa, nagra europeer. Majoritet amerikaner tror jag. Vi inledde forsta lektionen med en namnlek for min skull. Sen drog lektionerna igang som vanligt och jag holl min forsta pa amnet "states of matter", det gick nog bra tror jag. Engelskan ar det jobbigaste, sa manga ord man inte kan. Men det ar bara att gora sitt basta. Tva av mina elever kan svenska, fast de ser helt etiopiska ut sa dom av min forvaning da de plotsligt oppnade munnen och pratade svenska. En elev kom fram till mig pa lunchen igar och fragade var i USA jag kom ifran, da jag forvanat svarade att jag kom fran Sverige sa hon "ah, that explains your accent" - tror jag tar det som en komplimang. Nagra reflektioner fran undervisningen: betydligt mer valdisciplinerade barn, striktare larare, mycket material och hogre niva pa undervisningsinnehallet. An sa lange undervisar jag bara naturkunskap men nasta vecka ska jag ta over bibelundervisningen och matten. och sedan aven lasning och rakning. Tycker det racker bra som det ar. Jag hinner knappt planera. Och sa ska alla dokument om bedomning och sant oversattas till engelska. Men det lugnar nog ner sig sasmaningom, jag ar fortfarande i tillvanjningsfasen. All personal pa skolan ar supertrevlig och det ar sa god stamning mellan alla. Verkligen en bra skola. Kommer bli en tuff men larorik tid.

Gardagen avslutades pa D'Afrique tillsammans med Hanna-Karin och Workneh, Sture och Elsie samt Bengt Hjort och hans tva studenter. Det ar skont att ha nagra vanner utanfor skolan och fa prata lite svenska. Men hjarnan anpassar sig snart, den har redan slagit om sa jag tanker halvt pa engelska. Nu ska jag hem till lutherska och ata pizza som Elsie gjort. Ni som oroar er for att jag inte ater ordentligt kan sluta upp med det. Jag ater frukost hemma, hel poertion lunch pa skolan och kvallsmat hos Sture och Elsie, sa lange Elsie ar kvar skulle jag inte kunna svalta ihjal om jag sa an gick in for det.

I detta nu är jag på väg till Bingham Academy för min första praktikdag. Om jag är nervös? JA.

Men jag ska ju va här i fem veckor så förhoppningsvis har nerverna fallit på plats innan praktiken är slut.

Efter att smatt panikslagen natten innan avfard yrat runt i huset tillsammans med mamma och letat efter datorvaska och batterier, laddat ner avhandlingar till min uppsats och googlat pa "states of matter" sov jag nagra skrala timmar innan det var dags att lamna huset och borja resan mot Etiopien. Flygen gick som pa rals, alla byten flot pa, bra filmer, god mat och gott om plats. Maste va basta tillfallet att vara kort, jag kunde stracka ut mig raklang pa raden jag hamnade ensam pa. Val i Addis va det ingen ko nanstans och jag va ute fran flygplatsen tio minuter efter landning. Endale stod och vantade pa mig ute i den ljumna natten. Kvart i tva somnade jag i min nybaddade sang och nar jag vaknade stod frukosten pa bordet. Man blir alltid sa val mottagen har, forra gangen kom presidenten och hamtade och den har gangen generalsekreteraren, och sa Elsie som skammer bort en. Fint. Idag har jag mest bara varit hemma och tagit det lugnt, bekantat mig med Emma och Hanna som ar har nagra dagar och forberett mig infor praktiken som borjar imorgon. Ska bli spannande att komma igang.

Jag är i ETIOPIEN. Äntligen.

För alla er som tänker skicka brev till mig under mina månader i Etiopien:

Maria Rubenson

c/o Ethiopian Evangelical Lutheran Church

P.O Box 1002

Addis Abeba

Ethiopia

 

Och skulle man få för sig att skicka ett sms:

00251910075399

De senaste veckorna har varit rätt stressade. Vet inte när jag sist hade så mycket att hålla i huvudet. Högstadiet kanske. Men då kunde man göra hur mycket som helst utan paus och knappt märka av att man va stressad. Jag vet inte om det är min stigande ålder eller afrikatidens ostressade vardag som satt sina spår, men nuförtiden mår jag märkbart sämre av att stressa. Inte bara det att man blir trött och får ont i huvudet utan hela kroppen protesterar. Och det är just inte välkommet just då man har som mest att göra... Men målet Etiopien har ändå gjort allt så värt. När jag väl kommit dit (om ett dygn!) ska jag inte stressa mer. Längtar.

 

 

 

Så vad längtar jag då till?

att ha två kompisar att istället för tusen

att inte behöva klä på mig i en kvart för att gå utanför dörren

att kunna fokusera 100% på praktiken

att låta fötterna befrias från skor och strumpor

att träffa fina vänner

att ha en begränsad garderob att tillgå

att slippa konsumtionssamhällets sjuka vanor

att inte tidsplanera mina dagar minutiöst utan ta det som det kommer

att åka till Asella tillsammans med Susanne

att lära känna nya människor

att utmanas i mitt blivande yrke

att prata teckenspråk

att hänga i Nakamte mer än fem dagar

att inte stressa

De senaste åren har kantats av resor till olika läder, antalet besökta länder ligger nu på

32 stycken, år 2012 kom tre nya länder med på listan - Portugal, Skottland och Spanien.

Tror 2012 tar priset i antalet utandsresor, en kort resumé:

 

Året började som vanligt i Etiopien där Benedicte och jag mest hängde i Hosaina och Nakamte

Då kylan blev för långvarig och skolan tillät semester tog syster och jag oss en tur till Lissabon

 

Mina tankar har en tendens att hålla sig x antal månader framåt och oroa sig över vad som ska hända om ett år typ. Fantastiskt onödigt kan man tycka. Men välplanerad är jag och ibland kan det ju faktiskt va bra. Och jag lägger nog lika mycket tid på att planera plugget som att plugga. Det roliga är ju att jag inte kan förstå hur folk inte kan tänka framåt och planera och fundera över vad som händer här näst i livet, eller nästnäst, eller nästnästnäst...

Jag frågade en kompis som alltid ifrågasatt min planeringshajp vad hans tankar sysselsatte sig med istället. "Tänka ut skämt" svarade han - det kanske tar 1% av min tankeverksamhet. Vad olika man kan va.

7.42-8.36 tåg till Kristianstad, läser om sociokulturella redskap (delprov 1)

9.00-12.00 examination utifrån en didaktisk analys (delprov 2)

12.00-16.00 grupparbete om läraryrkets komplexitet och specialpedagogik (delprov 4)

16.24-17.15 tåg till Lund, skriver på examensarbete (delprov 5)

17.30-18.50 letar material på biblioteket och förbereder inför praktiken (delprov 3)

19.00-20.40 kör på Filippi

21.00-22.30 skypemöte och förberedelser inför sportscampet i sommar