Maria

Forsta dagen borjade val inte direkt lovande da taxin Endale lovat mig inte behagade dyka upp pa utsatt tid. Men jag hade stora marginaler och fisk mig en fin morgonstund tillsammans med vakterna och nagra elever som gjorde sitt basta for att hjalpa mig. Till slut kom da Tillahun som ska va min privatchauffor till och fran skolan varje dag, lyxigt. Efter lite runtfragande om vagen kom vi relativt smidigt fram till skolan dar vakten forst inte ville slappa i nmig eftersom ingen berattat for honom att jag skulle komma. Jag sag nog ratt vilsen ut. Fick guiding upp till treornas klassrum dar jag numera tillbringar de flesta vakna timmarna pa dygnet. Miss Hergwa halsade mig valkommen, hon ar assisterande larare till min handledare Miss Cawood. Jag heter sjalv numera Miss Rubenson, kanns sadar bekvamt. Det var spannande att traffa manniskan bakom alla genomstrukturerade mail och dokument jag fatt infor praktiken. Miss Cawood ar bra pa att prata. Jag ar nog ratt bra pa att forsta, men varje gang jag skulle oppna munnen trasslade orden in sig i varandra. Engelskan stod mig verkligen upp till harfastet igar, idag kandes det battre. Jag fick halsa pa tusentals (kandes det som) larare och personal pa skolan, kom inte ihag ett enda namn eftersom jag fick fokusera sa mycket pa att overhuvudtaget forsta vad de sa. Blev mycket nickande och leenden fast jag inte uppfattade allt, exempelvis i det korta samtalet jag hade med rektorn. Undras hur mycket det syns nar man inte hanger med... Och eleverna ar inte mycket lattare med alla olika dialekter och tysta mumlande svar. Vi har en britt i klassen (med Arsenaltroja, Cissi) som jag typ inte forstar ett ord av. Ungefar halften av eleverna ar etiopier, men manga med utlandska pass. Nagra blonda barn har vi ocksa, nagra europeer. Majoritet amerikaner tror jag. Vi inledde forsta lektionen med en namnlek for min skull. Sen drog lektionerna igang som vanligt och jag holl min forsta pa amnet "states of matter", det gick nog bra tror jag. Engelskan ar det jobbigaste, sa manga ord man inte kan. Men det ar bara att gora sitt basta. Tva av mina elever kan svenska, fast de ser helt etiopiska ut sa dom av min forvaning da de plotsligt oppnade munnen och pratade svenska. En elev kom fram till mig pa lunchen igar och fragade var i USA jag kom ifran, da jag forvanat svarade att jag kom fran Sverige sa hon "ah, that explains your accent" - tror jag tar det som en komplimang. Nagra reflektioner fran undervisningen: betydligt mer valdisciplinerade barn, striktare larare, mycket material och hogre niva pa undervisningsinnehallet. An sa lange undervisar jag bara naturkunskap men nasta vecka ska jag ta over bibelundervisningen och matten. och sedan aven lasning och rakning. Tycker det racker bra som det ar. Jag hinner knappt planera. Och sa ska alla dokument om bedomning och sant oversattas till engelska. Men det lugnar nog ner sig sasmaningom, jag ar fortfarande i tillvanjningsfasen. All personal pa skolan ar supertrevlig och det ar sa god stamning mellan alla. Verkligen en bra skola. Kommer bli en tuff men larorik tid.

Gardagen avslutades pa D'Afrique tillsammans med Hanna-Karin och Workneh, Sture och Elsie samt Bengt Hjort och hans tva studenter. Det ar skont att ha nagra vanner utanfor skolan och fa prata lite svenska. Men hjarnan anpassar sig snart, den har redan slagit om sa jag tanker halvt pa engelska. Nu ska jag hem till lutherska och ata pizza som Elsie gjort. Ni som oroar er for att jag inte ater ordentligt kan sluta upp med det. Jag ater frukost hemma, hel poertion lunch pa skolan och kvallsmat hos Sture och Elsie, sa lange Elsie ar kvar skulle jag inte kunna svalta ihjal om jag sa an gick in for det.