har!
Imorgon aker vi till vara alskade vanner i Hosaina, jag langtar! Langtar efter att se deras ansikten lysa upp nar vara blickar mots. Langtar efter att fa prata och skratta pa okomplicerat teckensprak. Langtar efter att fa krama dem och visa hur mycket jag alskar dem. Mina barn. (Vad jag daremot inte langtar efter ar att aterigen tvingas ta farval och veta att jag kanske akdrig mer far se dem igen. Sa mycket kanslor - langtan, karlek, fasa, sorg. Men genom allt ar karleken sa mycket storre att det anda ar vart all sorg) Och imorgon ar det alltsa dags for aterseende - gladje!
Etiopien!!
Om ett dygn är jag där. Igen.
I tre veckor ska jag njuta - krama barn, värmas av solen, prata etiopisk engelska, mingla runt i mångmiljonstaden Addis, sitta på skumpiga bussar och se den vackra naturen åka förbi, låta händerna få tala, hålla mitt fadderbarn, skratta åt alla dåliga skämt, träffa etiopiensvenskar och ladda hela mig med så mycket värme som bara går.
Det känns galet och underbart. Ofattbart men samtidigt så fantastiskt naturligt.
Etiopien, här kommer jag!
julkänsla
Regnet utanför fönstret kan ha en viss bidragande effekt men det kan inte bara vara det. Snarare är det så att jag har en alltför svåruppnådd drömbild över hur julen ska vara och kännas, mer som när man var fem år än som man kanske mer rimligen kan förvänta sig. Så nu ska jag försöka lägga bort alla de där förväntningarna och bara njuta - njuta av julljus, julvärme, julmusik, julmat, julbön, jultv, julkakor, julspel, julgodis, julpussel, julmidnattsmässa och allt det där som hör julen till.
Lussekattsbak i Nakamte julen för två år sen. Aldrig har jag bakat så många lussekatter som i Etioipen, aldrig har jag längtat så mycket efter att få fira jul med familjen, aldrig har jag sett så många julstämningsfilmer, aldrig har jag suttit så många timmar vid tända ljus och pratat om julen, aldrig har jag beställt så mycket julmat, aldrig har jag haft en lugnare julafton och aldrig har jag firat så mycket jul. Och ändå tänkte jag - nästa år ska jag va i sverige...
Min slutsats: det spelar ingen roll var man firar jul. Utan det handlar om hur man firar. Nu ska jag fira på gammalt traditionsenligtvis. God jul!
julvanor
På lördag är det julafton - känns väldigt avlägset.
På tisdag åker jag till Etiopien - känns avlägset även det
...fast inte riktigt lika långt bort. För i min värld är det ju trots allt mer normalt att åka till Etiopien än att fira jul i Sverige, om man ser till statistiken de senaste fyra åren i alla fall, för då leder det förstnämnda med 4-0. Galet.
Men på lördag är det alltså dags att fira jul i Sverige på gammalt traditionsenligt vis, för första gången på fyra år. Inte konstigt att man känner sig lite ringrostig och distansierad. Men det är kanske bra att prova på det gamla beprövade konceptet så man inte glömmer bort helt hur en sverigejul är. Saknar dock snön som tidigare idag föll över mig på min väg mot Helsingör och en mysig dag med finaste Jenny. Sverige är ändå bra. Men vad mitt hjärta längtar söderut...
