märkligt

Det är en märklig känsla att sätta sig på ett flyg och några timmar senare gå ut i en helt annan värld. En värld där människorna ser annorlunda ut, där de talar ett annat språk och äter annan mat. En värld där folk automatiskt ställer sig i raka köer och håller sig på en replängds avstånd. Det är märkligt att man kan känna sig så hemma i två så skilda världar. Det är märkligt att två så olika världar får plats i samma värld.
Alltid lika jobbigt att ta farväl. Alltid lika jobbigt att komma hem. Jag vill inte att blåmärkena Melese har placerat på min högerarm ska försvinna, jag vill inte att barnens namn ska suddas ut ur mitt minne. Jag önskar att mina båda världar var en och samma, och att jag till hundra procent kunde veta var jag ville vara.
Fick precis veta att jag fått praktikplats i Addis till våren - ska mitt hjärta ännu en gång öppnas för nya människor för att några veckor senare behöva ta ännu ett farväl? Platserna och människorna jag älskar blir bara fler, hur mycket klarar hjärtat av? Etiopienvärlden ligger där och lockar oemotståndligt och jag vet att jag kommer att falla, om och om igen...

lerfotboll

Igar fick jag antligen anvandning for mina fina fotbollsskor. Regnet oste ner men mellan skurarna passade vi pa att sparka boll i leran. Det brunroda stankte upp dar vi sprang omkring i graset. Domaren hade de konstigaste reglerna nansin med "no defense" " man to man" och jag fick min forsta utvisning. Men fick ocksa ett mal sa jag var nojd, och sa aven barnen. Idag har vi sagt hejda till andra gruppen. Kramats och fotat och bedyrat hur mycket vi alskar dem. Det har varit annu ett fantastiskt camp och jag har bara kannt mig mer och mer hemma. Tagit for mig av arbetsuppgifter och till och med fatt rada over coachs visselpipa, nojd. Nu vantar utvardering och avsked av coacherna som blivit fina vanner under de har veckorna. Att man alltid ska komma till avsked. Och snart ar det farval till Etiopien igen, alltid lika jobbigt. Men innan dess ledarfest, Sodere och en dag i Addis. Nu ska vi ut pa marknaden och kopa kalsonger till gatukillarna vi lart kanna pa campet.

gurchor

Idag bestallde jag in fisk och pommes. Det kom in fint upplagt och jag borjade ta for mig av godheten. Men da dyker det upp en stor rulle injera med morkrod (+galet stark) dorowot, jag gapade lydigt och svalde ner gurchan. Kande lapparna brinna och ogonen taras men holl minen och log glatt mot sotaste Nebeyo. Gurchorna fortsatte att rulla in fran hoger och aven Melesse och Muluken kom springandes for att stoppa in mig annu mer av den enligt dem godaste maten i varlden. Visst ar det gott men jag hade ju sett fram emot min fisk. Men for allt i varlden, jag kan ata injera stup i kvarten om det gor dem glada, och det gor det visst. Nu har vi precis kommit ut fran en klasisk etiopisk fotostudio dar vi tagit finfina bilder tillsammans med vara favoritcoacher. De ar verkligen hur fina som helst, jag vill bara krama dem, och det ar de ratt nojda med de ocksa.
Gardagen var en riktigt bra dag. Hejda till en gatukille som akte hem till mormor, marknaden tillsammans med Miriam, lunch med hela gruppen, kopa hemlis tillsammans med Benne, uno med coacherna, pannkakor och frukt till kvallsmat, dansa och sjunga vid lagereld tillsammans med com[poundets barn och Dawit, chilla hemma. Asella ar verkligen hemma.
Och imorgon drar ett nytt sportscamp igang. Jag ser verkligen fram emot att hanga mer med de fina coacherna, kicka boll, lara kanna de nya barnen, heja mig hes och kramas.

rundresa soderut

I mandags gav vi oss ivag mot Wolaita och Soddo. En fantastisk frukost intogs i Nazret och en lika fin lunch i Hosaina tillsammans med finaste Degefa. En snabbis in pa dovskolan gjorde vi ocksa och bara atmosfaren fick mig att kanna mig sa hemma och jag ville inte lamna det fina compoundet. I skymningen anlande vi i Soddo dar vi checkade in pa hotelet och at middag spelandes tiotusen.

Tisdagen inelddes med ett besok i Soddos lutherska forsamling dar Mesfin berattade om Hope-projektet. Pa skumpiga vagar tog vi oss sen vidare till Arba Minch. Dar fick vi oss en fantastisk upplevelse da vi akte ut med bat pa sjon och kom riktigt nara flertalet imponerande krockodiler, aven flodhastar studerades och sjungande kom vi i land igen, blota men glada. Pa vag till hotellet halsade vi pa ett tamt vildsvin och fotograferade fantastisk utsikt. Dagen avslutades pa hotellets veranda till panoramautsikt och unospel.

Efter en tidig frukost pa hotellet gav vi oss i onsdags ivag till en nationalpark full av zebror, vagen dit var nagot alldeles speciellt da vi korde genom floder och over berg, Dawit fick engagera hela sig for att ta oss fram sakert. Val tillbaka i stan at vi lunch och korde norrut mot Langano. Den sista strackan kordes i morkret till skonsang fran oss svenskar. Vi anlande till Langano resort sent men den fina personalen lat oss anda fa tre pannkakor var till kvallsmat, sa gott.

Hela torsdagen spenderades vid Langano. Efter en stilla stund lasandet min fantsatiskt braiga bok i skuggen vid sjon tog jag mina badsaker och gick bort till de andra vid restaurangen. Dar blev det bad och lek i vattnet. Fisklunch och sen pingis pa ett sondrigt bord. Promenad i skymningen, spel och fisk igen. Dagen avslutades pa rygg under en stjarnfylld himmel. Jag gillar Langano.

Sa igar, fredag, akte vi tillbaka hit till Asella. Pa vagen passade vi pa att titta pa flamingos vid Schala och storkar vid Ziway. Vi halsade ocksa pa den lutherska forsamlingen i Ziway och fick en stund med ungdomarna i kyrkan. Mesereth hade lagat kvallsmat at oss nar vi kom hem och coach Eyob stod dar med oppna armar. Sa gott att va hemma igen! Efter ett parti ligretto krop jag i sang mellan mina egna lakan i en lagom hard sang.


Det har varit en fantastisk fin vecka med en grupp som jag tycker sa mycket om. Sen att komma tillbaka till Asella och kanna sig sa hemma och valkomnad - helt underbart! Jag trivs sa galet bra och ser verkligen fram emot nasta sportscamp. Men innan dess ser jag fram emot att hanga med coacherna och spela spel och flumma i vart fina hus.

 

Nar Miriam och jag idag i sallskap med Coach sa farval till en av gatukillarna, som han tagit hand om och som nu skulle flytta hem till sin familj, och tittade pa ett hus som han vill hyra for de andra killarnas skull kom tanken upploppande. Skulle man ma tanka kunna bo i Asella en period? Tal att tankas pa men kanns inte helt langt borta anda. Detta land ar hemma och numera aven denna stad. Jag trivs.


ont

Ont i pannan av allt nickande.
Ont i foten av allt skjutande.
Ont i magen av allt skrattande.
Ont i hjartat av allt kramande.

Forsta sportscampet ar over. Sa bra det har varit. Sa fina barn och sa fina ledare. Coach Eyob som engagerar hela sig i barnen och bar hela campet med stark stamma och glatt leende. Skona Melesse och Nebeyo som fnittrar i princip konstant. Och sa idag var det dags att ta farval av de manniskor vi umgatts med storre delen av dygnet de senaste dagarna, jobbigt. Men skont med vila nu, valbehovligt. Nasta vecka blir det att resa soderut med var egen Dawit, det ska bil kul aven om jag kommer sakna campet. det kanns riktigt hemma har nu. Det ar ju det har jag vill gora, alska barn och fa betyda nagot for dem. Trivs.

underbart!

Vi har det helt fantastiskt underbart bra har i Asella! Tillsammans med varldens finaste grupp har vi idag dragit igang med sportlager nummer ett. Sa galet roligt att ta emot de entusiastiska barnen imorse, vi sprang omkring och sjong och tjoade och klappade i handerna och jag bara kande hur galet lycklig jag var. Det ar ju har jag vill va! Bland etiopiska barn som man bara kan slosa karlek pa. Vi delades in i lag och Miriam och jag har idag hejat jarnet pa vart lag Sverige. Med fokus pa arlighet har vi lekt stafetter och spelat fotboll i stralande sol. Jag har skrattat och hejat mer an pa lange lange och kanner redan att jag alskar de har barnen. Trivs sa galet bra och ser fram emot resten av lagret med stor forvantan.

byrakrati och vanner

Gardagen agnades i huvudsak at att hitta en bank med pengar och att fa ut en projektor utan att betala alltfor mycket tull. Med kes Dawit vid min sida lyckades vi till slut ro i land vara uppdrag och kunde njuta av en fin etiopisk middag pa Finfine med hela gruppen och Martha. Maste erkanna att den etiopiska byrakratin inte ar den roligaste, pa tok for mycket runtskickande till olika luckor med manniskor som inte har nan koll pa nat utan bara hanviosar en till nan annan. Dagens ljuspunkter var helt klart moten med Chipo, Andualem, Malaki och Martha, sa fina vanner man har har. Och bara att andas etiopisk luft igen ger lyckokanslor.

Idag har vi firat gudstjanst pa compoundet och aterigen traffat fina vanner. Bland annat Chipos familj med sota Nahum och tjocka frun (barn i oktober!). Fd kollegorna Fekadu och Schmeles dok ocksa upp. Nu har vi precis atit lunch tillsammans med den andra gruppen. Snart bar det av till Asella. Ska bli sa kul att komma igang med sportscampet!

Etiopien. Jag trivs.


tiogångsjubileum

Imorgon beger jag mig för tionde gången från Sverige med Etiopiens sköna land i sikte. För tolv år sen var det premiär och sen dess har det duggat tätt mellan besöken av det land som jag kommit att älska. Denna gången blir det som ledare för en missionsresa med sportscamp i fokus. Förhoppningsvis kommer man kunna följa oss på ELMs reseblogg. Nu ska jag sova, trött efter ännu ett fantastiskt Gulteboläger. Imorgon - Etiopien!!



RSS 2.0