Maria

Livet lever pa i Nakamte.
Skola mest hela dagarna och sen stipar vi hem och vilar det som aterstar av dagen, ofta ar det redan morkt da vi nar kyrkans omrade och det kanns som mitt i natten. Men nagra avsnitt av Dawsons' creek kan ju alltid klammas in... Pa skolan undervisar vi i princip hela tiden vilket ska erkannas faktiskt tar pa krafterna. En del forberedelser kravs ju ocksa, haromdan satt jag och skrev prov i engelska at trean. Det genomfordes igar och da jag rattade dem idag fann jag att resultaten inte direkt var nat att hanga i julgranen sa att saga... Men de ar ju inte vana vid min svenska stil och att man kraver att de ska tanka sjalv. Sa det blir omprov for de som vill nasta vecka... Men sota ar det och ivriga att lara sig. Igar delade vi ut klader som vi hade med oss hemifran, totalt kaos saklart. Men det far man ju forsta. Har gar jag omkring med olika klader varje dag och har en hel hog overflodiga hemma i garderoben i Lund - galet orattvist. Bibellektionerna flyter pa nu och vi lyckas fa dem allt mer engagerande och fritankande. I ren fakta ar det inte mycket de inte redan kan sa det far bli reflekterandet som vi tillfor. Idag har jag spelat fotboll med de stora killarna och det var faktiskt riktigt kul. Svettigt saklart men gott att fa ta ut sig lite fysiskt. Fem elever och en larare akte med bussen till Addis imorse och ska vara dar over helgen. Det ar nan i England som sponsrar sa de far mojlighet att delta i The Great Ethiopian Run pa sondag, fatta lyckliga elever som blev utvalda. Jag skulle vilja se 18-ariga Misganus ogon da han for forsta gangen far se en verklig storstad... Men Benedicte och jag foredrog en lugn helg hemma med film och kaka istallet for skumpande till Addis och sen springande i avgaserna och solgasset. Sa det blir hemmalordag. Forra helgen var jag duktig och tvattade, stadade och bakade sa imorgon blir det nog mest bara slappande. Kanske lite barn pa besok och fika med dem. I sondags fick vi nagra av de aldre killarna med oss hem efter att de hjalpt oss att inhandla sportklader till de nya eleverna - det blev en hellyckad eftermiddag i vart hus, med spel, dator och saklart popcorn. Att bara umgas med dem ar det basta som finns att gora, och utanfor skolans staket blir de sa mycket mer avslappnade och fria - underbart!
Benne la upp bilder haromdan, kolla in dem - benedicte.blogg.se.

Da vi korde in pa compoundet i fredags fick jag en speciell kansla: en kansla av att komma hem, fast anda inte hem, lite skumt... typ som att komma till sommarstugan efter att man inte varit dar pa ett tag. Fast det var just inte sa lange sen vi lamnade Nakamte. Helt underbart att var atillbaka pa jobbet igen. Jag ar redan arbetsnarkoman... Att fa sta framfor klasserna och undervisa, att fa krama sma barn som har massa mil fran de som egentligen borde krama dem, att fa komma hem till eget hus pa kvallen och ga in i mitt fina rum med massa foton pa vaggarna - fantastiskt fint.
Emma och Sara ar ju har nu, och de trivs pa skolan (som alla andra..), Teckenspraket gar ratt bra och Benedicte och jag far stor hjalp i undervisandet. Vi har ju ratt ofta flera lektioner samtidigt och att vara fyra istallet for tva ar ju en viss skillnad. For tillfallet ar CBR i nagra av dkolan lokaler sa darfor har klasserna morgonbon var for sig. Idag var vi med och sjong och morgon ska jag "predika". Ska bli valdigt spannande och pa satt och vis skont att fa det gjort for eleverna haller pa att tjata ihjal sig om det. Lite bon ska jag val fa till ocksa, aven om det inte ar det lattaste pa teckensprak.
Skona kvallar med fika och kortspel. Igar fick vi finmat hos Lotta och Dawit. Harom dan korde bajajkillen oss anda upp till garaget pa compoundet. Han var nog ratt nojd med att ha fyra gapskrattande vita tjejer i fordonet. Musik pa hogsta volym pa mobilen "No Jesus, no life" (om ni inte fattande gallopen sa ar det en ny version av "No woman, no cry") - harlig aktur. Ikvall ska det nog bli morotskaka.
Men forst lunch pa New generation och sen ett antal lektioner till. Kort inlagg men nu vet ni i alla fall att jag lever och frodas. Kanns harligt att kanna att man ar pa ratt plats. Dovskolan ar dar jag ska vara nu, jag bara kanner det.

Den till synes oplanerade dagen blev såsmåningom full av spännande upplevelser. Det ena ledde till det andra och det blev en heldag i dövhetens tecken.

Det hela började med att jag ringde en kvinna som arbetar frivilligt med döva efter sin ordinarie arbetstid, hon lägger mycket kraft och tid på att utbilda döva och övertyga andra om att de är kapabla till många olika sorters jobb. Ett mycket intressant samtal över en god portion shiro, vi ska hålla kontakt via email. Hon visade mig sen till en dövskola vid brittiska ambassaden. Rektorn där var jättetrevig, hon och de flesta av lärarna var döva och mycket trevliga. Jag visades runt på skolan och fastnade på en bibellektion i ”kyrkan” med de äldre eleverna. Där fick jag precis innanför dörren syn på Samson – vilket sammanträffande att han går på just den dövskolan jag rent otippat hamnade på! Så roligt att träffa honom och få se en annan dövskola som åtminstone så långt jag förstått fungerar bra med god stämning mellan lärare och elever. Skolan var slut strax efter att jag kom dit och jag slog följde med Samson in till stan. Han visade mig sitt lilla rum rätt långt iväg med bajaje från sidstkilo-området. Han bjöd på te och visade mig gamla foton från nakamtetiden (han gick på skolan där tills för nåt år sen då han slängdes ut efter att ha bråkat med lärarna). En mycket trevlig stund, vänskap i all enkelhet. Han följde mig sen till taxin och jag åkte hem via Sheromeda.
En riktigt trevlig dag blev det till slut och nu ska det hela ultimatiseras ikväll med lite spel här hemma. En liten lässtund ute i skymningen har också klarats av och min kunskap om de tidiga missionärerna fördjupas.

Igår åkte mamma och pappa hem med sin grupp. Vi fick en fin sista dag tillsammans. Först var vi hemma hos Woisere Tsion där vi blev bjudna på god mat och intressanta glimtar ur hennes spännande liv. Nästa stopp på schemat var kyrkans kontor dit vi åkte efter att ha lagat en förarglig punka. Generalsekreteraren själv tog emot oss och delade erfarnheter från Etiopien och USA, en hel del diskussion och frågor. Fick sånär skjuts med honom och Dawit Etana till Bako på fredag men vi är ju fyra stycken så det skulle bli lite väl trångt. Avslutningsvis avnjöt vi en middag på Cottege innan vi kramades farväl på flygplatsen. Nu dröjer det fem månader innan vi ses igen.

Vad har annars hänt sen jag skrev sist? I måndags var vi runt och såg WSG:s arbete, intressant och uppmuntrande att se hur mycket de satsar och också vinner. Inspirerande. I söndags var vi på gudstjänst här i lutherska där Roland predikade på engelska, gött att förstå och kul att kunna känna viss församlingstillhörighet även om vi inte går här så ofta. Många att hälsa på utanför kyrkan. På eftermiddagen åkte vi ner till norska där vi fick jordgubbar och glass! himmelskt gott. Och Bohnanza därtill. Sen med Karsan, Fredrik och Anna (plus då gänget härifrån - Benne, Emma och Sara) till Habasha, en restaurang med etiopisk mat och dans. Fint.

Så äntligen bara två dagar kvar till Nakamte. Ska bli helt underbart att komma hem igen!