Dövdag

Den till synes oplanerade dagen blev såsmåningom full av spännande upplevelser. Det ena ledde till det andra och det blev en heldag i dövhetens tecken.

Det hela började med att jag ringde en kvinna som arbetar frivilligt med döva efter sin ordinarie arbetstid, hon lägger mycket kraft och tid på att utbilda döva och övertyga andra om att de är kapabla till många olika sorters jobb. Ett mycket intressant samtal över en god portion shiro, vi ska hålla kontakt via email. Hon visade mig sen till en dövskola vid brittiska ambassaden. Rektorn där var jättetrevig, hon och de flesta av lärarna var döva och mycket trevliga. Jag visades runt på skolan och fastnade på en bibellektion i ”kyrkan” med de äldre eleverna. Där fick jag precis innanför dörren syn på Samson – vilket sammanträffande att han går på just den dövskolan jag rent otippat hamnade på! Så roligt att träffa honom och få se en annan dövskola som åtminstone så långt jag förstått fungerar bra med god stämning mellan lärare och elever. Skolan var slut strax efter att jag kom dit och jag slog följde med Samson in till stan. Han visade mig sitt lilla rum rätt långt iväg med bajaje från sidstkilo-området. Han bjöd på te och visade mig gamla foton från nakamtetiden (han gick på skolan där tills för nåt år sen då han slängdes ut efter att ha bråkat med lärarna). En mycket trevlig stund, vänskap i all enkelhet. Han följde mig sen till taxin och jag åkte hem via Sheromeda.
En riktigt trevlig dag blev det till slut och nu ska det hela ultimatiseras ikväll med lite spel här hemma. En liten lässtund ute i skymningen har också klarats av och min kunskap om de tidiga missionärerna fördjupas.

Igår åkte mamma och pappa hem med sin grupp. Vi fick en fin sista dag tillsammans. Först var vi hemma hos Woisere Tsion där vi blev bjudna på god mat och intressanta glimtar ur hennes spännande liv. Nästa stopp på schemat var kyrkans kontor dit vi åkte efter att ha lagat en förarglig punka. Generalsekreteraren själv tog emot oss och delade erfarnheter från Etiopien och USA, en hel del diskussion och frågor. Fick sånär skjuts med honom och Dawit Etana till Bako på fredag men vi är ju fyra stycken så det skulle bli lite väl trångt. Avslutningsvis avnjöt vi en middag på Cottege innan vi kramades farväl på flygplatsen. Nu dröjer det fem månader innan vi ses igen.

Vad har annars hänt sen jag skrev sist? I måndags var vi runt och såg WSG:s arbete, intressant och uppmuntrande att se hur mycket de satsar och också vinner. Inspirerande. I söndags var vi på gudstjänst här i lutherska där Roland predikade på engelska, gött att förstå och kul att kunna känna viss församlingstillhörighet även om vi inte går här så ofta. Många att hälsa på utanför kyrkan. På eftermiddagen åkte vi ner till norska där vi fick jordgubbar och glass! himmelskt gott. Och Bohnanza därtill. Sen med Karsan, Fredrik och Anna (plus då gänget härifrån - Benne, Emma och Sara) till Habasha, en restaurang med etiopisk mat och dans. Fint.

Så äntligen bara två dagar kvar till Nakamte. Ska bli helt underbart att komma hem igen!


Kommentarer
Postat av: syster

alltså, Dawit. Kul.

2009-11-05 @ 00:11:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0