En vecka kvar...

Jag har borjat lara mig amarinja, genom teckensprak har fidelerna borjat trilla pa plats. Far nya basta kompisar varje dag. Sager "han ar ju den sotaste i varlden" stup i kvarten. Har bett offentligt pa teckensprak, till stor gladje. Sov over hos Eden och Martha i natt, eller vi va i alla fall dar over natten. Ska kanske sova pa skolan pa fredag. Ar imponerad av Jenny. Trivs. En vecka kvar kanns avlagset och alldeles for nara. Alskar mina dova barn. At middag hos kes Gudina i mandags, bibelstudium ikvall och middag hos Dawit imorgon. Vi som inte planerat mer an ett dygn framat har nu en hel vecka uppbokad. Kanns att tiden borjar rulla bort. Kastas mellan att vilja och inte vilja aka hem. Vill inte lamna mina barn. Ska upptrada tillsammans med kes Tomas fran Norge pa fredag och sondag. Sista veckan nu alltsa. Varfor kandes det som att man akte till nat i hostas och fran nat nu? Jag ska tillbaka! Kommer bli en kanonsistahelg. Ska forsoka hinna sova  lite. Maste borja packa snart. Trivs sa bra. Vem skulle vilja va i Addis? Saknar bibelskolevannerna. Undervisar for fullt i engelska, datakunskap, bild och syslojd. Virkar pulsvarmare till mina frusna barn. Hanger med pa sangerna pa morgonbonen. Borde skynda mig hem till Benne. Har bara en vecka kvar i varmen. Har jobb pa gang hemma. Mar bra. Forstar inte hur man ska kunna lamna sina egna barn nangang i framtiden om det kanns sa har nu. Saknar grovt frukostbrod. Har massa choklad over. Kommer nan och moter mig i Sverige? Alskar mina barn!

Adanesh hem

Ar dova manniskor mycket trevligare an andra, eller ar det bara nat som Benne och jag fatt for oss? Bra ar dem i alla fall och en galet trevlig dag fick vi hemma hos Adanesh i sondags. Akte dit med Jenny, Ejigejeu, ferengivolontarerna och en bunt barn. Barnen fick sitta pa flaket men det fick inte vi... Val dar blev vi ofantligt bra valkomnade av Adanesh, Desalegn, deras barn och nagra till. Desalegn ar en hur fin manniska som helst, rolig och pratsam och trevlig och jattefin man till Adanesh och far till sina barn. Det ar som att dova har en enklare humor an andra for han och jag (som ju har samma enkla humor efter att ha umgatts till storsta delen med dova den senaste tiden) skamtade om hans forsvunna flygplan och Eji och jag skamtade om hennes rattkompis. Enkelt, roligt och underbart bra. Kommer sakna det. Vi drack kaffe, at popcorn och brod och pratade. Helt underbart trevligt! Besokte en damm, Desalegns forra hus, tittade pa kaffe och teff och hade trevligt. Trevligt. Trevligt. Trevligt. Skrattade, pratade och hade det trevligt. Jag trivs bland dova etiopier. Kramades och pratade, jag ska lagga upp bilder sen nan gang. Nar vi hem, fortfarande fick vi ferengisar inte sitta pa flaket bland barnen, men vi kommunicerade med dem genom fonstret. Vi drev med Jembere for hans fula glasogon och skrattade at Adamu som ramlade nar han skulle stajla. Gladje. Benne och jag stannade kvar pa skolan ett tag innan vi gick hem, vi kan knappt slita oss darifran. Halsade pa Dawit en svang och sa sen hejda till Per och Patricia som varit med oss en vecka. Patricia har gjort succe bland killarna pa skolan, likasa Per, fast pa olika satt...
Annu en superduperfin helg. Trivs sa bra!


Galen utflykt

Efter lordagmorgons flytt gick Benne och jag sjalvklart till dovskolan, sa dar lagom pigga efter att ha bakat brod halva natten. Hade vi vetat vad som vantade oss hade vi nog satsat pa att se vara stora killar spela fotboll i stan men blaogda och fallna for vara sma barns charm som vi ar gick vi med pa Jennys forslag om en utflykt till synoden med alla de sma barnen. Tanken var val att vi skulle ha med oss nagra stora killar men de var forsvunna nar vi val skulle ivag sa det blev nagra av de storre tjejerna plus de stolta for tillfallet stora killarna Ararsa, Gadisa och Motuma. Da vi raknade dem den korta stund de faktiskt stod pa led precis efter att de alldeles for vilt for min smak sprungit over vagen var de 70 stycken. Helt galet! Men vi lyckades fa alla dessa 70 barn i skaplig ordning till synodomradet dar de lekte vilt nan timme. Da vi skulle tillbaka var de fortfarande 70 stycken vilket val var ett smarre mirakel, men varre skulle det bli...  Ni som varit i Nakamte vet om den fina backen ner i dalen precis utanfor vart compound. Det ar en finemang backe att springa i, den riktigt ber en om att springa... eller hur? det tyckte i alla fall vara barn... och inte sa att de sprang langsamt heller... Helt plotsligt var typ halften borta och  jag fick skrika at Desi att springa efter dem. Mitt hjarta dunkade sakert tio ganger sa fort som vanligt de narmaste minuterna innnan vi hittade dem halvvags till skolan. Vad radd jag var. Vi lyckades komma over den livsfarliga vagen med hjalp av en vanlig sjal. Jag fick de stora killarna att springa i forvag och hindra alla fran att ga in pa skolomradet sa jag hann komma dit och rakna in dem. 69 fick jag det till och med hjartat atminstone halvvags till halsen gick vi hem helt utpumpade for dagen och bad att det bara skulle va jag som raknat fel... Men pa vag darifran gick vi pa en lang rad superglada killar som viftade med palmblad och sjong segersanger - vara underbara dova barn hade vunnit med 6-4 mot de stora horande killarna med skagg och mustage, aven om de spelat fult och domaren var mutad, (jag har inte alls en vinklad syn...) Det gick bara inte att ga da, och det gick inte heller att fa ner mungiporna till vanlig hojd igen. Det finns inget som glader mig sa som att se mina barn glada. Vi var helt enkelt tvungna att stanna och dela deras gladje, aven om det innebar en nagot forsenad ankomst till Annas fodelsedagspartaj och spelkvall hos Magnus. Oj, vad trott jag var, och en sak ar saker, jag ska da sakerligen inte gora om en san utflykt i forsta taget...

Vilken harlig dag!

Jag har vanner! Sa gott. Har varit en fantastiskt bra dag idag. Borjade med pannkakor och massa exotisk frukt hemma i Liselotts och Dawits hus, i vilket Benne och jag huserar en vecka nu. Patricia och Anna kom upp och delade var frukostgladje. Vaknade for ovrigt av att min favorithund Elsa viftade med svansen i ansiktet pa mig. Gick till Schalalaki men det fanns ingen tolkning till teckensprak dar som jag hade hoppats pa, alla dovbarnen var visst pa nan konferens i stan. Men Fitsum och Ejigejeu var dar och jag blev inbjuden till fika. Efter gudstjanstens slut gick jag till dovskolan dar Jenny var i full fard med att leka med de sma som haft egen lite enklare gudstjanst pa compoundet. Lunchen avnjots i sallskap med Jenny, Adanesh och Desalegn pa det vanliga stallet. Efter ytterligare en svang till skolan och en del orngottstillverkande gick jag tillsammans med Jenny, Mamo, Jembere, Atsede, Adanesh och Desalegn hem till Fitsume dar hon och Ejigejeu hade fixat varsta fikat och vi fick en riktigt trevlig stund tillsammans. En rolig detalj var att husets agare var Mrs Faith som jag jobbade tillammans med pa Bethel. Gardagen var ocksa fin med pannkaksfrukost, dovskolan tillsammans med Benedicte och Patricia, besok av Eden och Martha pa eftermiddagen och sen grillkvall hos Hagstrom. Borjar kannas att det ar kort tid kvar och att man verkligen vill hinna traffa alla och gora allt. Nu maste jag skynda mig hem innan morkret kommer...

Dagslaget

Jag trivs sa ofantligt bra pa dovskolan! Barnen ar sa underbara. Jag forstar inte hur jag varje dag kan bli lika overraskad da jag tittar pa klockan och upptacker att jag borde gatt hem for lange sen. Igar skulle skolan ha borjat, men sa blev det inte… Idag skulle skolan ha borjat, men sa blev det inte… Imorgon ska skolan borja, vi far val se… Jag har nya sherubas, denna gang i stjarnmonster. Min tanke ar att jag ska hinna genom hela sortimentet innan jag aker harifran sa nu far barnen turas om att flata. I helgen hade vi slapphelg Benne och jag, lamnade inte soffan pa hela lordagen och at bara mat med mjolk i da vi hade Hagstroms mjolk eftersom de var i Addis - lyx. En helg i ett hem alltsa, najs. Jag saknar att ha ett hem. Benne och jag har nu nar det ar knappt fyra veckor kvar slutligen fatt upp foton pa vaggarna och borjat fa lite hemkansla. Fyra veckor kvar alltsa, har ganska sa blandade kanslor infor det – visst ska de bli kul att traffa alal igen men jag kommer sakna mina barn och Etiopien galet mycket. Kommande helg ska det bli korstag utanfor Nakamte dar Magnus ska prata, kan bli spannande... Annars har vi fullt upp - bakande, brevskrivande, reflektionsskrivande, titta pa film, umgas med alla man snart kommer lamna. Det ar faktiskt lite lustigt att det finns sa mycket att hitta pa nar det samtidigt inte hander nat efter morkrets inbrott. Barnen borjar anlanda fran sina foraldrar nu och det ar stor gladje att se dem igen, an ar det flera som fatats men jag antar att de kommer snart... Saknar dem! Jag lyckades paja min kamera sa att linslocket inte gick bort da man satte pa den, men tekniska jag skruvade isar den och lyckades ta bort linslocket och skruva ihop den igen. Sa nu har den inget linslock men istallet ett gummiband (visst ar jag smart!) som haller tillbaka linslocksmekansimen. Sa nu gar det att ta kort, men tyvarr bara att zooma tva steg... Men men, man kan inte fa allt... I Sverige har man renhet, massa vanner och sno; har har man varme, alskade elever och injera...

Lov

Jag har lov nu, eller nat sant... tror jag i alla fall... Eller sa ar det kanske nu jag har jobb som mest... Barnen har i alla fall lov fran skolan, 30 stycken av dem har dock inte lov fran varandra eller internatet. Det samma galler val mig. Far verkligen ova mig i sjalvdiciplin och initiativformaga da jag i drygt tva veckor nu inte har nagra konkreta uppgifter eller tider alls att hanga upp jobbet pa. Men jag kravlar mig upp ur sangen och kommer tidigare och tidigare ivag till skolan for var dag. Tidigare av flera anledningar; borjat ta ogen forlorad somn fran semestern, trottnat pa att sega hemma, upptackt hur fort det blir varmt pa morgonen, kommit pa hur roligt det ar att va pa skolan osv. Dessutom har jag hittat en fantastisk genvag som minskar gangtiden och som till pa kopet ar ganska skuggug - najs! dock till priset av en dros jobbiga manniskor som nodvandigtvis ska prata med en...
Pa skolan har jag alltsa varit varenda dag nu sen vi kom hit forra tisdagen. Jag ser det som mitt jobb fem dagar i veckan och sen vill ju Benne absolut dit pa helgen och vi har ju inte sa mycket annat for oss sa det brukar bli sa. Sju dagar i veckan alltsa. Och jag undrar starkt hur det kommer sig att tiden gar sa fort varje dag. Men sa har jag ocksa hittat pa olika saker att sysselsatta dem och mig med for varje dag. Vi har parlat (mycket uppskattat men efterat var det parlor overallt), malat, varit i datasalen, tittat pa film, spelat fotboll och volleyboll (ar dock nastan for varmt hela tiden), virkat, spelat kula och kort, skrivit brev till ferengisar mm. Jag lar mig teckensprak och blir sa uppfylld av det att jag gar och tecknar for mig sjalv pa hemvagen, som om det inte va nog med folk som stirrade... Pa satt och vis ar det skont att de inte ar sa manga da det ju blir mer latthanterligt att pyssla och man hinner prata mer med var och en, men man saknar ju de som inte ar har och jag liksom manga av barnen langtar till nasta torsdag (det ar val pa torsdagen?) da skolan borjar igen.
Benne och jag har flyttat in i vart gamla rum pa gasthemmet och helt totalt fyllt det med saker. Det var ju fyllt redan forra gangen men det var inget emot hur det ser ut nu nar vi shoppat infor hemresan somkommer narmare med stormsteg. I lordags tog vi rejal sovmorgon och Benne sov till halv tolv. Jag gick upp tidigare och satte mig i morgonsolen med morotsbullarna Bennes mamma bakat at oss och min braiga bok som tyvarr snart ar slut. Jag hade lovat barnen att vi skulle komma bada tva men det tog san tid att till slut kom tva av dem och hamtade oss. Ja, det var val inte for att hamta oss som de kom men det kandes lite sa.. Vi bjod dem pa juice i stan, min och Bennes favorit med farskpressad avokado, papaya, banan, mango opch ananas; de gjorde stora ogon och sen visade det sig att de aldrig smakat juice forut. Jag vill ta med dem pa stan och bjuda dem allihopa!

RSS 2.0