två i en
Igår landade vi på Arlanda och tog oss med effektivt, tyst och bekvämt tåg till Norrköping. För visst finns det fördelar med Sverige, som välfungerande kollektivtrafik till exempel. Och visst är det skönt att dricka kranvatten, äta grönsaker, gå anonym på stan, träffa släkt och vänner, sova i en ren säng med riktiga lakan och täcke. Framför allt kanske det där att passa in, och att kunna prata svenska med folk. Att förstå och bli förstådd. Men. Visst längtar jag tillbaka. Av hela mitt hjärta, så ofantligt mycket. Men jag ska ju tillbaka, snart. Fram till dess ska jag försöka fokusera på fördelarna med Sverige - dricka mjölk och prata svenska, och träffa alla mina fantastiska vänner. Och lite parallellt titta på bilder från Etiopien och chatta med mina fina vänner där. Två världar i en helt enkelt, de måste bara få plats båda två.
det basta
Nu ar Eva och jag pa vag hem efter ytterligare ett fantastiskt etiopienaventyr. Efter tartkrig, hogtravande tal, presenter, kramar och tarar i mangder slet vi oss fran vara alskade vanner i Asella. Saknar dem sa det gor ont. Men jag kommer tillbaka. For val det, vet inte om jag kommit med kvallens plan annars. Sa mycket karlek.
ufo
Utan amarinja ar det i detta land oundvikligt att man med jamna mellanrum forvandlas till ett ufo. Jag gillar inte att kanna mig som ett ufo. Finns tva satt att undvika det - lara sig amarinja eller glomma Etiopien. Kanns inte som sa mycket till val...
gott och ont
Det gar hand i hand. Kanslorna aker bergochdalbana. Som alltid i Etiopien. Ena minuten ar man sa otroligt frustrerad och irriterad pa att aldrig helt forsta och aldrig helt bli forstadd. Andra minuten ar man helt sakert klar pa att etiopier anda ar de finaste manniskorna som finns. De tva senaste dygnen har bjudit pa mycket kanslor. Vi har skrattat och gratit om vartannat, och kramats. Sa fina fina barn. Det ar som att nar man oppnar sig for kanslor sa kommer det en hel flod, av alla de slag. Trottnande men ack sa harligt.
aselladagar
Vi anlande till Asella i tisdags eftermiddag. Efter en lang, seg och stundtals svettig bussresa fran Hosaina tog vi oss med bajaje till Derartu hotel for pizza och stora mangder dricka, toalett och vila. Pa vagen hem till compoundet kopte vi fornodenheter som pasta, noutella och bananer. Vi lyckades aven ga pa Melkamu, Kasu och Yohannes som foljde oss hem, lagade mina skor och muntrade upp oss en smula. Val hemma va vi trotta och orkade inte mer an att ta en varm (!) dusch, ata kvallsmat bestaende av knackebrod och choklad samt ta emot besok av Eyob ganger tva.
Onsdagen blev en ganska seg dag. Jag ar inte sa bra pa att gora ingenting och blir snabbt rastlos. Grejen var att det regnade anda till typ elva sa man ville just inte ga ut heller. Till slut upphorde dock regnet och vi begav oss till stan ikladda stovlar. I stan gick vi omkring och letade kors, mjol och agg. Vi at lunch med Coach och satt pa ett internetcafe. En bit in pa eftermiddagen akte vi hem i en gari och lastade av oss all mat hemma. Sen gick vi ut pa promenad i Coach sallskap. Vi besokte en sjuk Bruk som troligen ar pa battringsvagen efter fem manaders magproblem. Vi chockade Nebeyo med att dyka upp vid hans dorr och fann till slut en valtranad Melesse utanfor hans hem. Pa knapphandig engelska nar det gallde Nebeyu och obefintlig engelska nar det kom till Melesse hangde vi med Coach som oversattare. Dagens avslut gjorde en til borjan seg dag till en riktigt fin dag.
Aven torsdagmorgon blev lite seg. Det blir latt sa nar man gar och lagger sig vid tio och saledes vaknar vid sex. Efter att ha suttit forsjunken i varsin bok i vart vardagsrum lamnade jag Eva till sitt ode och gick ut en svang. Malet var fotbollsplanen dar vara kids fran forra aret brukar hanga, men jag hann aldrig sa lang da jag motte Dereje som var pa vag ner till campet for att forbereda infor nasta vecka. Jag hangde pa. Vi blev ett stort gang som stadade, stallde i ordning och pyntade lagerplatsen. Nar allt var klart hamtade jag Eva dar hemma och vi gick ut for att leta campbarn och hanga med dem, vi lyckades hitta ett gang som vi hangde lite med innan vi gick till "the club" for att ata lunch. Desta joinade oss, vi spelade en omgang biljard och gick sen tillbaka till barnen. Vi traffade Jonny, Amanuel, Robel, Busche, Aschallow och lite annat folk, det borjade regna sa det blev att vi hangde under nagra affarers tak. Vi pratade film, dansade och at kokta potatisar. Nar regnet upphort gick Eva och jag ner till campet dar vi tillsammans med ovriga coacher ovade "Lord I lift" infor sondagens gudstjanst. Sen borjade det regna igen sa det blev att vi hangde kvar i coachrummet ett bra tag, pratade och sjong, spelade gitarr och hade det gott. Eva, Seifu, Desta, Tamr, Kaleb och jag. De foljde oss hem sen och vi bjod spontant in dem pa middag. Inte for att vi direkt hade sa mycket mat hemma men for att det var trevligt och vi lyckades till slut skrapa ihop tillrackligt med pasta och improviserad sas sa att det rackte till och med till Kaleb som sjalv sagt sig vara en "good eater". Sen spelade vi en yr omgang uno och sa god natt.
Igar, fredag, kom Tamr, Seifu, Kaleb och Desta hem till oss vid tiotiden. Eftersom det enligt Tamr var en "fogday" chillade vi lite hemma innan vi gick ut; spelade spel och delade bibelverser, sjong och forsokte kommunicera. Seifu som inte sett oss spela biljard dan innan talade for nagra omgangar i ett skjul pa vagen mot stan. Nar vi var matta pa att putta bollar i hal gick vi till tehuset precis intill lutherska compoundet och at lunch, beaynet. Knagglade vidare pa en blandning av engelska och amarinja, lekte lekar och gick sen hem for "a short second rest" som Seifu uttryckte det. Det blev flera sekunders vila for bade Eva och jag fastnade i vara bocker. Desta kom dock och gjorde oss sallskap efter ett litet tag, vi pratade livet och drommar och vara skiljda varldar. Nar samtalsamnena tagit slut tog vi oss uppfor kullen till basketplanen dar ett gang vantade pa att dra igang. X antal timmar senare var vi hyfsat trotta och svettiga. Efter ett snabbt besok hos Bruk och en tur till kyrkan kom vi hem halvt utsvultna. Vi at rester fran foregaende dag och bjod kvallens gaster Desta, Tamr och Blen pa te och scones. Sen satt vi runt soffbordet och lyssnade pa lovsang tills halften av oss sov och vi insag att vi varit uppe langre an pa lange, klockan var halv elva.
Idag har vi spelat fotboll med ett gang barn utanfor vart hus. Nu sitter vi i stan med vara pasar fyllda av varor fran marknaden. Malet ar att inte behova komma tillbaka hit till stan pa ett bra tag, vi trivs betydligt battre pa kyrkans grona omrade, omgivna av vanner. I eftermiddag blir det nog lite mer basket, troligen foljt av hang hos oss. Det blir bra. Jag gillar Asella.
att aka buss i Etiopien
En dag med bussakande i Etiopien borjar tidigt. Ska man ga efter etiopiernas rad sa maste man vara pa busstationen redan klockan fem for att komma med en nagorlunda bra buss. Fragar man biljettkillen vilken tid bussen gar fran Nakamte svarar han alltid halv sex. Hittills har jag dock aldrig varit med om att bussen gatt fore halv sju. Sa fragan ar - varfor envisas etiopierna med att vara dar sa valdigt tidigt? Det resulterar ju bara i att man far sitta pa en kall avgasfylld buss och vanta i timmar. En annan grej med att aka buss i Etiopien ar namligen att de borjar varma upp motorn sa dar en halvtimme innan avfard, lite lagom trevligt. Men om vi tar det fran borjan sa gar det till som sa att man behover en biljett for att aka med bussen. Denna biljett koper man antingen i en liten biljettlucka eller ombord pa bussen, det ar lite olika vad som galler beroende pa destination och biljettkillarnas valvillighet vilket kan orsaka viss forvirring men det brukar losa sig forr eller senare. Pa nakamtebussarna har man numera platsnummer pa sin biljett som man inte under nagra omstandigheter far avvika fran. I ovrigt galler forst i kvarn pa de flesta bussar. Nar man da har hittat sin plats, eller krigat sig fram till den, gor man sig bekvam pa den lilla sittytan; knolar upp knana mot satesryggen framfor, stoppar horlurarna i oronen och sluter ogonen. Har man varit forutseende nog att ladda ner lite sommarprat kan man satta pa det, eller sa fordriver man tiden med en bra bok. Snart satts det pa oronbedovande etiopisk musik som glatt skralar samma slitna slinga gang pa gang ur spruckna hogtalare. Nastan heltbombsakert kommer killen pa andra sidan gangen att borja prata med dig pa knagglig engelska, detta kan du antingen ignorera eller sa far du helt enkelt fora en knapphandig dialog resten av resan. Fran satet framfor dig kacklar en hona och ur en dunk pa bagagehyllan over dig droppar olja. Bussen kommer snabbt upp i hisnande fart och slingrar sig fram pa grusvagarna, eller kor slalom mellan halen i asfalten. Utanfor fonstren ar det akacia och hyddor som galler. Kuperat gronklatt landskap med frodiga falt i gront, gult och rott eller torrt gult landskap med kaktusar i forgrunden. Det ar vackert och levande. Bonderna gar med sina plogar bakom oxarna. Kvinnor sitter langs vagen och saljer majs och apelsiner. Bussen stannar kanske till tjugo minuter i nan stad for att resenarerna ska fa slanga i sig en lunch och kanske hinna ga pa toa, nagra andra toamojligheter ges namligen inte under farden. Efter pausen borjar varmen bli smatt olidlig, hittills har morgonkylan fatt dig att ta pa alla klader och trycka dig tatt till grannen. Nu vill du daremot iget annat an att fa lite avstand till personen bredvid och garna oppna ett fonster for att kunna dra atminstone nagra snabba andetag. Men inte da. Du hinner knappt oppna fonstret innan personen bakom stanger det. Du oppnar igen, varpa ett dussin mindre glada ansikten vands mot dig, du latsas som ingenting och fortsatetr kampen for frisk luft i bussen. Behover jag saga att jag haft ett antal sadana duster? Val frammer kastar sig alla av bussen. Jag vet inte riktigt vad det ar som orsakar den plotsliga hasten, men det ar som att alla ar overens om att en minut till i bussen ar en minut for mycket helt enkelt. Nio ganger av tio ar jag sist av. Utanfor dorren ar trangsen stor. Alla vill hjalpa en med bagaget, visa en till narmaste taxi eller salja brod. Oftast tackar jag nej till samtliga erbjudanden, vilket ibland leder till en samling bistra miner och mindre trevliga utrop. Att aka buss i Etiopien ar kanske inte det roligaste man kan gora. Men en upplevelse ar det, och man kommer ofrankomligen nara lokalbefolkningen.
det har med afrika
Igar morse stod vi i en och en halv timme i osregnet pa Merkatos mindre trevliga busstation. Vi vantade pa buss nummer 4201 som forhoppningsvis skulle ta oss till Hosaina, en buss som vi och x antal andra hade finkammat busstaionen efter men som inte behagade infinna sig forran narmre halv atta-snaret. Men eftersom det brollop som vi amnade bevittna i just Hosaina plotsligt var framflyttat en vecka sa hade vi just inte sa brattom utan stod lugnt i regnet och kande hur vara vaskor blev mindre och mindre torra. Men sa va vi til slut ute ur avgasfyllda Addis och pa vag soderut. Forutom en dryg kille pa andra sidan gangen sa forflot resan bra med Martina Haags sommarprat som en hojdpunkt. Val framme hittade vi en mysig och (hor och hapna) servicevillig restaurang som tjanade vara behov och gjorde oss redo att mota vara dova vanner pa skolan. Manga kara aterseenden.
Idag har vi mest chillat. Tanken var val att vi skulle ta oss till Asella men eftersom campet den har veckan anda ar installt sa skjuter vi nasta resa till imorgon. Dessutom fick Eva idag en efterlangtad mojlighet att besoka ett sjukhus. Jag holl mig darifran. Istallet fylldes min formiddag med boklasning, muggdiskande och shackspelande. Skont med en chill dag efter tva dagars resande.
Nakamtevistelsen var saklart lika bra som alltid, men vad kunde man annars vanta sig? Fantastiskt att traffa Adanesh och Ejis familjer. Att hanga med Eyob. Att dela gamla anekdoter och nya framtidsplaner med vara gamla elever. Att busa med Aschallow och ganget pa nya skolan. Att bara fa vara hemma i Nakamte igen - ga pa de gamla valkanda vagarna, halsa pa valkanda manniskor, ata vallkand mat och rora sig sa dar sjalvklart hemtamt. Det ar anda den plats efter Lund som jag spenderat mest tid pa. Nar vi skulle lamna Nakamte oste regnet ner, och da menar jag verkligen oste, inget mesigt svenskt duggande har inte... Och taxin kom inte. Sa det var bara till att borja traska genom den morka livlosa stan. Men vi kom till bussen innan den gick i alla fall. Regnet oste storre delen av vagen sa det gick inte sa snabbt, dimman lag tat och delar av resan kunde chaufforen inte se mer an nagra meter framfor sig. Det tog betydligt langre tid an pa ditvagen sa vi hann inte till Hosaina samma dag som vi tankt, utan chillade pa missionsstationen med nagra praster istallet.
Ja, ingenting blir ju som man tankt sig har. Och det ar ju en del av Etiopiens charm, det tycker jag anda nanstans. Men det ar ju ingen hemlighet att jag ar mer at det smatt overplanerande hallet, och da ar det ju lite jobbigt nar det inte blir som man tankt. Nar bussar inte gar som de ska, nar taxin inte kommer, nar camp stalls in och brollop senarelaggs. Men ja, det ar afrika och jag gillar ju afrika.
olika varldar
Igar satt jag och pratade med en kompis. Vi pratade framtidsplaner. Och jag kom pa mig sjalv med att skammas over mina. Han uttryckte sin oro over att inte tjana tillrackligt med pengar for att fa mat pa bordet. En oro jag aldrig varit i narheten av, och troligtvis heller aldrig kommer att behova kanna av. Och allt bara for att jag haft tur och fotts in i en annan varld an hans. Och jag skams over att beratta vad jag ska gora i host. Over att jag kan lagga manga tusen pa att resa ivag bara for mitt eget sjalviska nojes skull. Nar dessa pengar skulle racka till att betala mat och husrum i for 80 barn pa dovskolan, i ett ar. Jag skams nar de fragar mig om hur mycket det kostade att aka hit till Sverige, och hur jag kan ha rad till det. Deras hogsta drom ar nat jag kan "unna" mig flera ganger om aret, en drom de aldrig kommer att se uppfyllas.
Tankar som nadde mig da jag idag satt pa bussen fran Nakamte. I en level tva buss, "som alla vanliga etiopier". Ingen lyx har inte, man ska va som alla andra. Som om jag nansin skulle va som en "vanlig etiopier". Det finns inte.
mobbad
Jag blir mobbad for mitt operfekta teckensprak.
Spelar fornarmad men klarar inte att halla skrattet borta manga sekunder.
For jag njuter ju av varje litet tecken.
Tre dagar i Nakamte.
Tre dagar fulla av vanner och teckensprak.
Mobbningen kanns som ett underpris.
