det har med afrika

Igar morse stod vi i en och en halv timme i osregnet pa Merkatos mindre trevliga busstation. Vi vantade pa buss nummer 4201 som forhoppningsvis skulle ta oss till Hosaina, en buss som vi och x antal andra hade finkammat busstaionen efter men som inte behagade infinna sig forran narmre halv atta-snaret. Men eftersom det brollop som vi amnade bevittna i just Hosaina plotsligt var framflyttat en vecka sa hade vi just inte sa brattom utan stod lugnt i regnet och kande hur vara vaskor blev mindre och mindre torra. Men sa va vi til slut ute ur avgasfyllda Addis och pa vag soderut. Forutom en dryg kille pa andra sidan gangen sa forflot resan bra med Martina Haags sommarprat som en hojdpunkt. Val framme hittade vi en mysig och (hor och hapna) servicevillig restaurang som tjanade vara behov och gjorde oss redo att mota vara dova vanner pa skolan. Manga kara aterseenden.
 
Idag har vi mest chillat. Tanken var val att vi skulle ta oss till Asella men eftersom campet den har veckan anda ar installt sa skjuter vi nasta resa till imorgon. Dessutom fick Eva idag en efterlangtad mojlighet att besoka ett sjukhus. Jag holl mig darifran. Istallet fylldes min formiddag med boklasning, muggdiskande och shackspelande. Skont med en chill dag efter tva dagars resande.
 
Nakamtevistelsen var saklart lika bra som alltid, men vad kunde man annars vanta sig? Fantastiskt att traffa Adanesh och Ejis familjer. Att hanga med Eyob. Att dela gamla anekdoter och nya framtidsplaner med vara gamla elever. Att busa med Aschallow och ganget pa nya skolan. Att bara fa vara hemma i Nakamte igen - ga pa de gamla valkanda vagarna, halsa pa valkanda manniskor, ata vallkand mat och rora sig sa dar sjalvklart hemtamt. Det ar anda den plats efter Lund som jag spenderat mest tid pa. Nar vi skulle lamna Nakamte oste regnet ner, och da menar jag verkligen oste, inget mesigt svenskt duggande har inte... Och taxin kom inte. Sa det var bara till att borja traska genom den morka livlosa stan. Men vi kom till bussen innan den gick i alla fall. Regnet oste storre delen av vagen sa det gick inte sa snabbt, dimman lag tat och delar av resan kunde chaufforen inte se mer an nagra meter framfor sig. Det tog betydligt langre tid an pa ditvagen sa vi hann inte till Hosaina samma dag som vi tankt, utan chillade pa missionsstationen med nagra praster istallet.
 
Ja, ingenting blir ju som man tankt sig har. Och det ar ju en del av Etiopiens charm, det tycker jag anda nanstans. Men det ar ju ingen hemlighet att jag ar mer at det smatt overplanerande hallet, och da ar det ju lite jobbigt nar det inte blir som man tankt. Nar bussar inte gar som de ska, nar taxin inte kommer, nar camp stalls in och brollop senarelaggs. Men ja, det ar afrika och jag gillar ju afrika.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0