två världar...


Sverige eller Etiopien...? Var är mitt hem, var är mitt hjärta, var är jag? I Sverige har jag vänner, en organiserad miljö och fullt med valmöjligheter; i Etiopien har jag dövskolan, värmen (både människornas och solens) och vardagens enkelhet. Har haft ett helt underbart bra halvår i Nakamte, tillsammans med Benedicte och tillsammans med mina högt älskade döva barn - en vardag i en värld jag nu saknar. Men samtidigt är det på många sätt så enkelt att leva i Sverige, jag har min familj, vänner, anonymitet, organisation, renhet, kommunikation - men i ett samhälle som genomsyras av stress och prestationsångest. Jag kan inte säga vilken värld jag trivs bäst i, eller i vilken jag känner mig mest hemma. Jag vet bara att jag vill vara i båda två. Jag vill vara hemma i det varma Etiopien samtidigt som i det funktionella Sverige.
Jag vill helt enkelt ha det bästa av två världar...

Bilder

Så galet svårt att välja ut bilder... Vill ni se alla så kom och hälsa på mig.
Här kommer några favoriter som ger en bild av tiden...



Morgonsamling på lutherska skolan i Addis, flagghissning och
nationalsång på raka led ingick självklart.



Jag undervisar i engelska på den lutherska skolan i Addis.



Kanske världens finaste utsikt, från Hagströms altan.



En vanlig gudstjänst i en kyrka i utkanten av Nakamte.



Nakamte. 170 000 invånare landsbygd. Vi bodde längst bort till vänster.



Sötaste flickorna - Sara, Meskerem och Aster.



Alla mina fina elever, för dagen uppklädda i nytvättade uniformer. 
Nationell dag för människor med olika handikapp,
march genom stan och program med tal och drama.







Vilken idyll.. och det kallas jobb... Saknar!



Adamu lär mig teckenspråk.



Lelise kämpar på min improviserade engelsklektion.






Ett härligt gäng.



Jag vill ha honom! världens sötaste pojke, Senbato.



Volontärer och barn i en härlig blandning.



Martha och Lensa, söta små flickor i fyran - min mesta klass.



En härligt fri bild! Enkel lycka.



Mina fina flickor (gripna av det sorgliga avskedet..).



Finaste vännerna Samuel och Natoli.



Kramar på favoritbröderna Ararsa...


...och Mosisa



Bästa platsen i världen, mitt bland våra älskade barn!
(för övrigt julfotot som aldrig skickades..)



Martha, Eden och jag på Classic. Våra bästaste nakamtekompisar!
 lika flummiga och lättpratade som vi.



Favoritfrukosten i favorithuset med favoritvännerna Patricia och Benedicte.



Anna och Regina på vårt stammisställe nära skolan. Fastemat...



Familjen på besök. Eva och Sara fastnade direkt för dövbarnen och håller
igång sitt teckenspråk så gott de kan i Sverige... och brevväxlar så gott
det går... Älskade direkt av mina lättflörtade barn, kärlek som flödar...



Teckenspråk är bara så bra! att man ser lite smått dum ut hör liksom till...



På hagströms omtyckta veranda. Luciafika på nybakade lussebullar och
pepparkakor. Volontärerna givetvis på plats framför kakfaten i solen!



Underbart vackert.



Semester på Zanzibar med David, Miriam och givetvis Benne (gömmer
sig dock bakom kameran). Härliga avkopplande dagar i solen.



Adanesh och Desalegn. Två av världens härligaste människor.
Underbart öppna, glada och tacksamma över livet.
Döva är på nåt sätt skönare än andra...



Benedicte, underbart sköna Ejigeyeu och jag.



Vi försökte organisera lekar... de togs dock på lite väl stort allvar av vissa...



Beni och Mariam, oskiljaktiga för sex månader.


RSS 2.0