att aka buss i Etiopien

En dag med bussakande i Etiopien borjar tidigt. Ska man ga efter etiopiernas rad sa maste man vara pa busstationen redan klockan fem for att komma med en nagorlunda bra buss. Fragar man biljettkillen vilken tid bussen gar fran Nakamte svarar han alltid halv sex. Hittills har jag dock aldrig varit med om att bussen gatt fore halv sju. Sa fragan ar - varfor envisas etiopierna med att vara dar sa valdigt tidigt? Det resulterar ju bara i att man far sitta pa en kall avgasfylld buss och vanta i timmar. En annan grej med att aka buss i Etiopien ar namligen att de borjar varma upp motorn sa dar en halvtimme innan avfard, lite lagom trevligt. Men om vi tar det fran borjan sa gar det till som sa att man behover en biljett for att aka med bussen. Denna biljett koper man antingen i en liten biljettlucka eller ombord pa bussen, det ar lite olika vad som galler beroende pa destination och biljettkillarnas valvillighet vilket kan orsaka viss forvirring men det brukar losa sig forr eller senare. Pa nakamtebussarna har man numera platsnummer pa sin biljett som man inte under nagra omstandigheter far avvika fran. I ovrigt galler forst i kvarn pa de flesta bussar. Nar man da har hittat sin plats, eller krigat sig fram till den, gor man sig bekvam pa den lilla sittytan; knolar upp knana mot satesryggen framfor, stoppar horlurarna i oronen och sluter ogonen. Har man varit forutseende nog att ladda ner lite sommarprat kan man satta pa det, eller sa fordriver man tiden med en bra bok. Snart satts det pa oronbedovande etiopisk musik som glatt skralar samma slitna slinga gang pa gang ur spruckna hogtalare. Nastan heltbombsakert kommer killen pa andra sidan gangen att borja prata med dig pa knagglig engelska, detta kan du antingen ignorera eller sa far du helt enkelt fora en knapphandig dialog resten av resan. Fran satet framfor dig kacklar en hona och ur en dunk pa bagagehyllan over dig droppar olja. Bussen kommer snabbt upp i hisnande fart och slingrar sig fram pa grusvagarna, eller kor slalom mellan halen i asfalten. Utanfor fonstren ar det akacia och hyddor som galler. Kuperat gronklatt landskap med frodiga falt i gront, gult och rott eller torrt gult landskap med kaktusar i forgrunden. Det ar vackert och levande. Bonderna gar med sina plogar bakom oxarna. Kvinnor sitter langs vagen och saljer majs och apelsiner. Bussen stannar kanske till tjugo minuter i nan stad for att resenarerna ska fa slanga i sig en lunch och kanske hinna ga pa toa, nagra andra toamojligheter ges namligen inte under farden. Efter pausen borjar varmen bli smatt olidlig, hittills har morgonkylan fatt dig att ta pa alla klader och trycka dig tatt till grannen. Nu vill du daremot iget annat an att fa lite avstand till personen bredvid och garna oppna ett fonster for att kunna dra atminstone nagra snabba andetag. Men inte da. Du hinner knappt oppna fonstret innan personen bakom stanger det. Du oppnar igen, varpa ett dussin mindre glada ansikten vands mot dig, du latsas som ingenting och fortsatetr kampen for frisk luft i bussen. Behover jag saga att jag haft ett antal sadana duster? Val frammer kastar sig alla av bussen. Jag vet inte riktigt vad det ar som orsakar den plotsliga hasten, men det ar som att alla ar overens om att en minut till i bussen ar en minut for mycket helt enkelt. Nio ganger av tio ar jag sist av. Utanfor dorren ar trangsen stor. Alla vill hjalpa en med bagaget, visa en till narmaste taxi eller salja brod. Oftast tackar jag nej till samtliga erbjudanden, vilket ibland leder till en samling bistra miner och mindre trevliga utrop. Att aka buss i Etiopien ar kanske inte det roligaste man kan gora. Men en upplevelse ar det, och man kommer ofrankomligen nara lokalbefolkningen.

Kommentarer
Postat av: Susanne

Och jag vill bara säga: Ge mig mer bussturer i Etti med dig!

Svar: KOM HIT DA!!!!
Maria

2014-07-17 @ 23:12:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0