Partydags!
Sjalv ar jag pa stralande humor. Kommer precis fran skolan och veckans fotbollsmatch. Jag skyller min lathet pa varmen och den ringa traningen. Men de havdar att jag ar ratt klok sa jag ar nojd. De fina barnen.
Igar avslutade vi skoinkopen och jag var bara lite irriterad pa Amante som stressade pa allt och barnen som inte blev nojda med nagot. Tacksamhet eftersokes. Och nojdhet, det basta att efterstrava.
Haromdan nar det regnade jarnet har i Nakamte sa Jembere en rolig kommentar: det ar for att det finns sa mycket trad i Nakamte som det regnar sa mycket har, traden drar ner vattnet. Det har vi lart oss pa naturkunskapen. Ojojoj, jag hoppas det bara ar Jembere som fatt det hela om bakfoten och att lararen faktiskt vet hur det hela fungerar. Jag forklarade i alla fall naturlagarna for honom och jag tror han forstod. Annars annu ett exempel pa kvaliten pa Etiopiens undervisning. Som att en person som haft all undervisning pa engelska i flera ar kan vara larare och fortfarande inte kunna mer an Hallo, how are you - I am fine, thank you. Galet. Da undrar man ju vad de lart sig... Och mina sma stackars treor... Som vi kampar. Idag hade vi prov igen och tragiskt nog var det bara tre stycken som klarade det... Ojoj, sa mer repitition och annu ett omprov. Suck. Men bara att ta nya tag.
Ikvall ar ryggen ar trott och det ska bli skont att komma hem till helgvilan. Och imorgon galler det alltsa..!
Advent
Vad har annars hant sen sist? Jo, jag har sett min forsta etiopiska orm! Alldeles utanfor vart hus. Kanske en meter lang och svart. Jag tankte inte att den var sa stor (men blev sjalvklart livradd) men att doma pa alla andras reaktioner sa raknas det nog som hyfsat stort... Phil ar overtygad om att det var en baby black mamba. Jag har i vart fall letat genom hela huset (ja, Benne, aven bakom kylskapet) och den verkar ha forsvunnit ivag. Men varje gang jag oppnar toadorren eller satter ner fotterna pa golvet bredvid sangen ar jag overtygad om att ormen ska vara dar. Usch.
Lotta har akt hem till Sverige nu. Hon ar saknad av manga men framfor allt saklart av Dawit - vi far forsoka ta hand om honom sa gott vi kan. Benne och jag haller alltsa nu stallningarna som enda svenskarna i denna klassiska missionsstad. Det gar bra an sa lange...
Fem av eleverna har varit i Addis for att delta i The Great Ethiopian run. Forsta gangen bland annat tjugoariga (eller nat sant..) Misganu sag huvudstaden. Det roliga var utlatandet efter att de upprymda ikladda de grona T-shirtarna sprungit in pa skolomradet for att visa upp sig for alla - forst sa de ju att allt hade varit bra och kul och sa, men sen kom det fram "bussen skumpade och va helt galet trakig, Addis var stort och fult, massa folk overallt och fullt med avgaser. Jag saknade Nakamte och mina dova vanner". Lite trakig resume pa sitt satt men anda bra att de trivs med livet har.
Misganu lyser upp tillvaron har. Som haromdan nar jag forsokte losa ett gral mellan nagra av de aldre eleverna och det helt plotsligt sticker in ett huvud genom fonstret bakom mig och nan biter mig i armen - Misganu saklart - " Jag saknade Maria, ville bara leka lite"... Underbart.
I osdags upptackte vi att taxina slutar ga vid 20.15. Vi hade atit middag hos Phil och fick betala dyr contract taxi for att kunna komma hem. Men gott var det.
Annars kampar trean och jag pa med engelskan. Forra veckan hade vi extra "laxhjalp" efter skoltid och omprovet gick faktiskt hyfsat bra. Jag ar nu ansvarig for deras betyg vilket kanns ratt laskigt. Men jag gor sa gott jag kan och kor efter principen att det ar battre att de faktiskt lar sig det de lar sig ordentligt an att vi hinner genom hela boken utan att de fattar nat. Men de ar sa sota och kampar pa. Det ar inte latt for dem med ett sa annorlunda sprak.
I fredags var det helt ovantat muslimsk helgdag sa alla var lediga och vi spenderade hela dagen hemma - tvatta, baka och stada och sant nyttigt blev gjort. Efter en vilodag tyckte jag det blev for mycket med en till sa i lordags gav jag mig ut pa stan och hjalpte Kevin och ganget pa Bethel dar de har aktiviteter for foraldralosa barn varje lordag. Kul och intressant. Vi lekte bla Kaptenen kommer. Sen en svang till skolan, mer an en dag i strack kan man ju inte va dar ifran...
Igar var en lang och intensiv dag. Jag kom inte hem till Benne forran klockan var over atta och hon stod orolig i dorrn och vantade pa mig. Men for alla som borjar formulera formaningstal sa var jag inte ensam. Dawit kom till skolan for att hamta barn till skoaffaren. Jag hjalpte till och vi klarade av kopa skor till arskurs 0-4. Pa torsdag ska vi ta resten. Underbart att fa vara med och hjalpa till och fa se dela deras gladje och tacksamhet. Under skoltid delade jag ut horapparatsbatterier i alla klasser och till min gladje sag jag idag fler barn an pa lange anvanda dem. Dumt att de bara ligger och samlar damm. Om tva mander kommer ett gang fran England och tillverkar nya till dem som inga har.
Trots viss svenskjullangtan har jag det bra och trivs med tillvaron. Sen huset blev julpyntat och jag fatt upp alla foton pa vaggarna i mitt rum kanns det annu mer hemma (och efter att alla gasterna forundrats over hur fint vi har det (med kyl och allt..) kanns det annu battre). Igar borjade det helt plotsligt dunderregna och idag har det kommit en rejal skur till - konstigt den har tiden pa aret och tragiskt for bonderna som inte hunnit pa in teffen... Sjalv tycker jag det ar bra sa lange jag ar inomhus...
Benedicte klagar over mitt sprakbruk, hon pastar att jag har ett foraldrat ordforrad. Det tycker inte jag. Ni far ta det som det ar.
En tredjedel av tiden avklarad, det har gatt bade fort och langsamt. Vardag har vi och det ar bra, trivs gor vi och det ar ju annu battre. Ingen sol ute nu men hemma vantar julljusen.
Vardag
Skola mest hela dagarna och sen stipar vi hem och vilar det som aterstar av dagen, ofta ar det redan morkt da vi nar kyrkans omrade och det kanns som mitt i natten. Men nagra avsnitt av Dawsons' creek kan ju alltid klammas in... Pa skolan undervisar vi i princip hela tiden vilket ska erkannas faktiskt tar pa krafterna. En del forberedelser kravs ju ocksa, haromdan satt jag och skrev prov i engelska at trean. Det genomfordes igar och da jag rattade dem idag fann jag att resultaten inte direkt var nat att hanga i julgranen sa att saga... Men de ar ju inte vana vid min svenska stil och att man kraver att de ska tanka sjalv. Sa det blir omprov for de som vill nasta vecka... Men sota ar det och ivriga att lara sig. Igar delade vi ut klader som vi hade med oss hemifran, totalt kaos saklart. Men det far man ju forsta. Har gar jag omkring med olika klader varje dag och har en hel hog overflodiga hemma i garderoben i Lund - galet orattvist. Bibellektionerna flyter pa nu och vi lyckas fa dem allt mer engagerande och fritankande. I ren fakta ar det inte mycket de inte redan kan sa det far bli reflekterandet som vi tillfor. Idag har jag spelat fotboll med de stora killarna och det var faktiskt riktigt kul. Svettigt saklart men gott att fa ta ut sig lite fysiskt. Fem elever och en larare akte med bussen till Addis imorse och ska vara dar over helgen. Det ar nan i England som sponsrar sa de far mojlighet att delta i The Great Ethiopian Run pa sondag, fatta lyckliga elever som blev utvalda. Jag skulle vilja se 18-ariga Misganus ogon da han for forsta gangen far se en verklig storstad... Men Benedicte och jag foredrog en lugn helg hemma med film och kaka istallet for skumpande till Addis och sen springande i avgaserna och solgasset. Sa det blir hemmalordag. Forra helgen var jag duktig och tvattade, stadade och bakade sa imorgon blir det nog mest bara slappande. Kanske lite barn pa besok och fika med dem. I sondags fick vi nagra av de aldre killarna med oss hem efter att de hjalpt oss att inhandla sportklader till de nya eleverna - det blev en hellyckad eftermiddag i vart hus, med spel, dator och saklart popcorn. Att bara umgas med dem ar det basta som finns att gora, och utanfor skolans staket blir de sa mycket mer avslappnade och fria - underbart!
Benne la upp bilder haromdan, kolla in dem - benedicte.blogg.se.
Tillbaka!
Emma och Sara ar ju har nu, och de trivs pa skolan (som alla andra..), Teckenspraket gar ratt bra och Benedicte och jag far stor hjalp i undervisandet. Vi har ju ratt ofta flera lektioner samtidigt och att vara fyra istallet for tva ar ju en viss skillnad. For tillfallet ar CBR i nagra av dkolan lokaler sa darfor har klasserna morgonbon var for sig. Idag var vi med och sjong och morgon ska jag "predika". Ska bli valdigt spannande och pa satt och vis skont att fa det gjort for eleverna haller pa att tjata ihjal sig om det. Lite bon ska jag val fa till ocksa, aven om det inte ar det lattaste pa teckensprak.
Skona kvallar med fika och kortspel. Igar fick vi finmat hos Lotta och Dawit. Harom dan korde bajajkillen oss anda upp till garaget pa compoundet. Han var nog ratt nojd med att ha fyra gapskrattande vita tjejer i fordonet. Musik pa hogsta volym pa mobilen "No Jesus, no life" (om ni inte fattande gallopen sa ar det en ny version av "No woman, no cry") - harlig aktur. Ikvall ska det nog bli morotskaka.
Men forst lunch pa New generation och sen ett antal lektioner till. Kort inlagg men nu vet ni i alla fall att jag lever och frodas. Kanns harligt att kanna att man ar pa ratt plats. Dovskolan ar dar jag ska vara nu, jag bara kanner det.
Dövdag
Den till synes oplanerade dagen blev såsmåningom full av spännande upplevelser. Det ena ledde till det andra och det blev en heldag i dövhetens tecken.
Det hela började med att jag ringde en kvinna som arbetar frivilligt med döva efter sin ordinarie arbetstid, hon lägger mycket kraft och tid på att utbilda döva och övertyga andra om att de är kapabla till många olika sorters jobb. Ett mycket intressant samtal över en god portion shiro, vi ska hålla kontakt via email. Hon visade mig sen till en dövskola vid brittiska ambassaden. Rektorn där var jättetrevig, hon och de flesta av lärarna var döva och mycket trevliga. Jag visades runt på skolan och fastnade på en bibellektion i ”kyrkan” med de äldre eleverna. Där fick jag precis innanför dörren syn på Samson – vilket sammanträffande att han går på just den dövskolan jag rent otippat hamnade på! Så roligt att träffa honom och få se en annan dövskola som åtminstone så långt jag förstått fungerar bra med god stämning mellan lärare och elever. Skolan var slut strax efter att jag kom dit och jag slog följde med Samson in till stan. Han visade mig sitt lilla rum rätt långt iväg med bajaje från sidstkilo-området. Han bjöd på te och visade mig gamla foton från nakamtetiden (han gick på skolan där tills för nåt år sen då han slängdes ut efter att ha bråkat med lärarna). En mycket trevlig stund, vänskap i all enkelhet. Han följde mig sen till taxin och jag åkte hem via Sheromeda.
En riktigt trevlig dag blev det till slut och nu ska det hela ultimatiseras ikväll med lite spel här hemma. En liten lässtund ute i skymningen har också klarats av och min kunskap om de tidiga missionärerna fördjupas.
Igår åkte mamma och pappa hem med sin grupp. Vi fick en fin sista dag tillsammans. Först var vi hemma hos Woisere Tsion där vi blev bjudna på god mat och intressanta glimtar ur hennes spännande liv. Nästa stopp på schemat var kyrkans kontor dit vi åkte efter att ha lagat en förarglig punka. Generalsekreteraren själv tog emot oss och delade erfarnheter från Etiopien och USA, en hel del diskussion och frågor. Fick sånär skjuts med honom och Dawit Etana till Bako på fredag men vi är ju fyra stycken så det skulle bli lite väl trångt. Avslutningsvis avnjöt vi en middag på Cottege innan vi kramades farväl på flygplatsen. Nu dröjer det fem månader innan vi ses igen.
Vad har annars hänt sen jag skrev sist? I måndags var vi runt och såg WSG:s arbete, intressant och uppmuntrande att se hur mycket de satsar och också vinner. Inspirerande. I söndags var vi på gudstjänst här i lutherska där Roland predikade på engelska, gött att förstå och kul att kunna känna viss församlingstillhörighet även om vi inte går här så ofta. Många att hälsa på utanför kyrkan. På eftermiddagen åkte vi ner till norska där vi fick jordgubbar och glass! himmelskt gott. Och Bohnanza därtill. Sen med Karsan, Fredrik och Anna (plus då gänget härifrån - Benne, Emma och Sara) till Habasha, en restaurang med etiopisk mat och dans. Fint.
Så äntligen bara två dagar kvar till Nakamte. Ska bli helt underbart att komma hem igen!
Nakamtebilder
Favoritspråket utövas mellan Jenny och Desalegn.
Regntid i storstan.
Fika med vännen Asefa, alla döva är våra vänner.
Den vackra röda jorden till solstrålande mesqelblommor.
Barnen bjuds på sockerrör.
En av de nya eleverna i förskolan, ännu med okänt namn.
Pappersflyg tillverkade på bildlektion i ettan.
Favoritsysselsättning, tecknande med Misganu i gröngräset.
Så vackert.
Mycke o lite
Addis
Favoriter
Har en hel lista pa saker som jag ska skriva om pa bloggen. Hade forst en ratt dyster reflektion om hur maktlos man kan kanna sig och hur daliga vi ar som inte gor mer osv, men jag ar pa sa glatt humor idag sa det kanns inte som ratt amne... Sa vi hoppar over till:
Favoritsysselsattningar:
- rakna matte med Misganu
- undervisa engelska i trean
- lyckas organisera forskoleklassen
- ha syslojd med intresserade och snabblarda elever
- krama sma dova barn
- beskada vackert teckensprak, och forsta
Ytterligare en kanondag idag. Pa vag till skolan inhandlade vi bussbiljetter till morgondagens Addisresa samt glas, tallrikar och tillbringare till skolan. En lektion i bild med klass ett da vi vek pappersflygplan och ritade pa dem, mycket uppskattat. Sen var det lunchdags och efter den bibellektion med attan, blev lite flum men vi kom igenom det vi skulle sa jag ar anda nojd, kanner dock att man inte kan uttrycka halften av allt man vill. Sen hade de aldra idrott utan larare (som vanligt) och vi satt och tittade pa ett tag. Sen var det flum med de aldre killarna som avslutning pa dagen. Nu ska vi hem och packa infor imorgon och sen njuta av sista kvallen i lyxhuset, framfor datorn och med fruktpaj till... Sa galet bra vi har det!!!
Dagens citat:
"we will collect it" - servitoren pa vart lunchstalle om kaffemaskinen som vart sonder en vecka
"inside she is thin" - Mosisa om att jag egentligen inte alls ar tjock utan inuti smal precis som alla andra
"injera? extra?" - Benedicte bestaller mer injera, pa stralande engelska
Solen skiner hela dagarna och jag fjallar fint pa nasan (vilket alla eleverna har kommenterat i tur och ordning). Vi har ratt mycket att gora pa skolan. Det ar gott! Jag gillar att vara smatt overstimulerad, speciellt som kvallarna ar sa chill. Saknar redan barnen som vi ska vara fran i tva veckor, och har borjat fasa for nar vi ska lamna dem i mars... Men den dagen den sorgen, idag skiner solen (atminstone bildligt talat da den gick ner for ett tag sen..) och jag njuter av den!
En dag
06.30 ringer vackarklockan, oftast har jag redan vackts av hundarnas skallande som tranger genom mina vanner oronpropparna. Brod till frukost. 07.30 ska huset vara last och vi pa vag till skolan. En ungefar en halvtimmes promenad genom dalen senare ar vi framme vid dovskolan - kliver in genom porten, halsar pa de barn som rusat fram och gar in i sdamlingssalen dar dagen inleds med morgonbon. Sang, bon och minipredikan av barnen, en underbart fin start pa dagen - och nufortiden forstar vi nastan vad de sager... Sen ar det lektioner som galler fram till 15.20 med en halvtimmes paus pa formiddagen och en lang lunchrast. Som det ar nu har vi ratt mycket lektioner och da vi egentligen inte har det letar vi reda pa en klass utan larare och improviserar ihop nat for att fa tiden att ga. Det basta pa dan ar nog anda rasterna och eftermiddagarna da man bara hanger med eleverna. De ar sa otroligt fina mina dova barn. Men jag trivs framme vid svarta tavlan ocksa, att fa undervisa sa kunskapstorstande barn ar en frojd. De aldre kommer ofta och ber en hjalpa till med matte eller engelska. Annars ar vara amnen enligt schemat slojd, bild, dator och bibel. Lunchen fortars pa en restaurang nara skolan och bestar av injera och shiro (varje dag...). Da skolan ar slut hanger vi som sagt var kvar nagra timmar till. Malet att vara hemma innan det blir morkt (typ 18.30) infrias alltfor sallan. Trots att i princip alla ljusa timmarna pa dagen spenderas pa dovskolan kanns det inte tillrackligt, man far liksom aldrig nog. Dit langtar jag da jag vaknar pa morgonen och jag saknar barnen redan da jag gar ut genom porten - med ett leende pa lapparna... Min plats helt enkelt. Under de morka timmarna haller vi oss hemma, for tillfallet i Lotta och Dawits hus da de ar i Addis en vecka, dar lagar vi enkel mat, tittar pa film i mysklader eller laser en bok. Ett enkelt liv. Ett skont liv. Mitt liv.
Igar var en riktigt bra dag. Antligen fick barnen bollar och vi kunde inviga volleyboll natet for det har aret. Total lycka, speciellt som vi hade kopt en fotboll ocksa sa de som inte fick plats pa volleyplanen kunde sparka pa fotbollsplanen istallet. Jag kunde inte sluta le nar jag gick fran skolan. Mitt liv kanns bara sa bra...
Idag har vi varit hemma hos Eden och fikat och flummat, en skon gammal van. I mandags kom Phil hit fran England (han ska vara pa dovskolan i nagra manader) och i sondags traffade vi tva andra ferengisar. Sa ensamma ar vi inte, enligt mig har vi socialt umgange att tillga sa att det rackar alldeles jattebra. Inte som i Sverige men tillrackligt. Eller jo forresten, 150 bastaste dova kompisar, icke att forglomma! Varldens basta!
Mysig regndag
I princip alla barnen har kommit nu och de flesta lararna men anda har undervisningen inte riktigt kommit igang. Latt att tanka att det ju ar oplaneringens afrika men det ar ju daligt anda. Sa vi gor vart basta for att sysselsatta de stackars ostimulerade eleverna. Det mesta av alla de grejer som miss Jenny och ganget lamnade efter sig ar utdelat eller insorterat nu. Vi delade ut en del klader redan i fredags och det blev minst sagt kaos. Alla bara tryckte pa dorren och utan de storre barnen som vakter hade det aldrig gatt. Visst jag forstar dem men det ar ju jobbigt anda. Vi fortsatte lite idag med de nya skoluniformerna. Alla de sma nya har fatt atminstone en bla skjorta nu. De ar sa sota och bortkomna utan nat sprak och vana vid skolan. Idag fick jag gladjen att ge skjorta, skor och en stor gosedjurselefant till en liten pojke - de ogonen glommer man inte i forsta taget.
Med risk for att bli tjatig - Jag trivs!
Underbar dag
Skrev igarkvall:
Mungiporna pekar spikrakt uppat. Det gar inte annat an att le och jag trivs ratt bra med det... Har det sa galet bra har.
Annu en underbar dag idag. Sjalvklart spenderades den mestadels pa dovskolan - var annars..? Da klockan ringer pa morgonen har jag inte svart att motivera mig till att kliva ur sangen och satta igang med dagen. En promenad genom dalen senare oppnar man porten till skolan och tittar in i barnens valbekanta glada ogon. Snart springer nagra av de sma eleverna fram och "paxar" en hand som de sen vaktar noga.
Pa dagens morgonbon stod ferengisarna pa scen och gjorde bort sig sjungandes "This little light of mine". Alltid lika kul att bli beordrad upp av Jenny utan att ha en aning om vad som vantar.
De forsta lektionerna forberedde Benne och jag oss infor var forsta bibellektion - introduktion pa apostlagarningarna typ. Skrev en lang lista pa ord att fraga Jenny om tecknen for. Lektionen som sen var efter lunch inledde jag med att saga "vi tycker teckensprak ar svart och ni tycker engelska ar svart - men hjalps vi at ska det sakert ga..". Och det gjorde det ocksa. Kul att fa undervisa igen.
Annars ar det en stor frojd for vart barn som kommer tillbaka till skolan efter lovet (fortfarnd saknas en del..). De har alla en speciell plats och det blir liksom inte fullstandigt da nagon saknas. Sa stor gladje da Firomsa anlande precis innan vi lamnade skolan for dagen. Helt galet hur mycket de barnen ger en...
Idag lamnade vi skolan tidigt for att i Desalegns sallskap tilsammans med britterna halsa pa hans pappa och syster samt hans och Gemetchews hem. en promenad genom den galet grona naturen ingick i konceptet. Rod jord, gula mesqelblommor, gron natur - underbart vackert. Handen sveper framfor ansiktet - beautiful - det tecknet hart jag gjort otaliga ganger idag. Allt har vaxt galet mycket sen vi var dar sist. Nu kantade majsplantor mer an dubbelt sa hoga som jag var stig upp till pappans hem. Och allt runtomkring sa onaturligt gront. Den fina lilla hyddan rymde precis alla oss och vi fick en fin pratstund med den fortjusande (kom inte pa nat mer passande ord) familjen - underbart gott. Tank vad vi far ta del av - jag ar sa tacksam. Desalegn ar en storfavorit och vi pratade pa under var "vandring". Han ar sa fin till sin fru Adanesh, hon ar jattetjock och sager att barnet kan komma vilken dag som helst. Jag har fatt dem att lova att saga till sa fort det kommit sa vi kan komma dit och halsa pa igen. Det ska bli sa underbart roligt att fa dela deras lycka over sitt forsta gemensamma barn. de ar sa fina manniskor och foraldrar - underbara att kanna. Jag hoppas vi far halsa pa dem manga ganger till.
taxin in till stan stannade precis utanfor Classic sa vi at en snurrig middag med britterna. De ar fantastiska manniskor de med, blir allt lite tomt har da de aker pa fredag.
Att sen komma hem till ett hem som kanns hemma - underbart det med.
En dag full av leenden och starka kanslor. Jag trivs, jag mar bra, jag ar lycklig. Skratt som framkallar tarar gang pa gang. Barnen fragar varfor vi skrattar hela tiden - svar: ren gldje
Jag kan inte forsta att vi inte ens har varit i landet i en vecka, det kanns som om vi aldrig akt harifran... Allt ar sa hemma och valbekant, sa bra. Och vi har manga dagar kvar.. sana leende dagar som idag.
Som vanligt…
Men det basta saklart var ju att fa aterse var underbara dova barn. Att aterigen fa lata handerna tala och kanna hur det bara flyter pa. Och se barnens nojda miner da man svarar att vi ska stanna i sex mander, just nu kanns det lange i alla fall... Igar borjade skolan men eftersom det var etiopiska flaggans dag sa var det mest flaggritande som gallde. Men vi fick mycket annat gjort (Miss Jenny ar har en vecka sa nu hander det grejer minsann...) och kande oss nojda da vi gick hem i lagom tid innan morkrets inbrott. Kvallsfika och prat med Liselott igarkvall och sen somnade vi tidigt. Helt annan dygnsrytm nu jamfort med nar jag va "ledig" hemma innan, upp halv sju och i sang vid tio. Men det ar skont att fa rutiner.
Nu ska vi tilbaka till skolan for att vara med pa Adanesh musiklektion - alltid lika roligt att se och hora barnen sjunga men all sin inlevelse. Forresten sa har vi fatt ansvar for kristendomsundervisningen i sjuan och attan (lita laskigt men det ska nog ga bra) och datorkunskapen (+ att vi kommer vara med pa bild-, slojd- och engelskundervisning). Sen ska vi sasmaningom komma igang med lite eftermiddagsaktiviteter. Men som sagt tillbaka till skolan nu!
Hemma
Igårmorse (är det inte längre tid sen..!?) lämnade vi Markus lägenhet i Stockholm efter att ha lagt ut lite plopp här och var. Efter tunnelbana och buss fann vi att flyget var närmare en timme försenat. Men som väl var hade de byggt upp ett legolandskap som vi roade oss med och tiden flöt på. Flygresa bredvid mamma med litet barn som viftade saft överallt, förvirrad väntetid i Istanbul och halvtomt plan som erbjöd liggande ställning till Addis – en helt okej resa på det hela taget. Väl framme på Bole gick allt som på räls och Fredrik och Karsan stod med öppna famnar och hämtade oss. Vi kände oss välkomna och hemma.
Idag hälsades vi ännu mer välkomna av våra husvärdar och gästerna Sendabo – underbara människor som bara får en att trivas direkt. Efter frukost på Gullale gick vi ut på stan tillsammans med Fredrik för att ta ut pengar och anmäla oss på ambassaden. En lång promenad senare (Mexiko square – Millennium hotel) fick vi äntligen syn på Nathalie som vi sen fick en god pratstund med över en välbehövlig pizza. Taxi till Sheromeda via Arat kilo där vi inhandlade lite mat och fick en härlig första teckenspråkpratstund med två söta döva killar (det sitter!! tecknen bara kom… underbar känsla att äntligen få prata på riktigt!). På Sheromeda hälsade vi på Kersti, saltvolontären Johanna och missionärsfamiljen Larsson. Hemma även där. Så gött att kunn säga ”nu åker vi hem till Entotto, och sen ska vi äta middag hemma på Gullale och imorgon ska vi påbörja vår resa hem till Nakamte”. Hem, hem, hem – underbart. Så imorgon ska vi äntligen åka mot Nakamte, det blir en natt i Ambo på vägen. Vi hade oroat oss lite för resan men så när vi kom hit så hade folk redan fixat det och vi ska åka med en läkargrupp från Eksjö som ska till Aira. Så på lördag får vi ÄNTLIGEN träffa våra barn!
Kontakt
Brev! ett underskattat fantastiskt kommunikationsalternativ, kräver varken el eller nätuppkoppling. Skriver ni lovar jag svar... och lätt adress är det också;
Maria Rubenson
P.O. Box 24
Nakamte
Ethiopia
Annars funkar ju mail och inlägg på tillflykt, facebook kan va svårt att få upp med alla bilder men nångång ibland ska det väl gå... Eller en kommentar här på bloggen. Mycket uppskattat oavsett kommunikationsväg! Det blir lätt lite ensamt ute i etiopiska bushen och det kan va skönt att bli påmind emellanåt om att det finns en värld utanför...
Vi har påbörjat vår resa. Åkte med tåget omänskligt tidigt imorse och kånkade sen på vår alldeles för tunga packning hit till Markus lilla lägenhet mitt i storstadsStockholm. Efter en rätt lång runda på stan tillsammans med Erik har vi passen med visum i säkert förvar och känner oss rätt trötta och frusna. Nu ska vi bara ta det lugnt ikväll och ladda inför morgondagens resa. Vid tolv avgår flyget och vi landar efter byte i Istanbul såsmåningom I Addis natten till torsdag, där kommer Fredrik och Karsan och hämtar oss. Efter ett par få dagar i Addis samt en lång väg västerut kommer vi så äntligen fram till Nakamte. Känner jag oss rätt blir det raka spåret till dövskolan...! Åh, underbara ögonblick då vi får sammanstråla med våra barn igen...
Tankar inför
För ungefär ett år sen tog jag mina första steg inne på dövskolans compound i Nakamte. Några månader och många erfarenheter senare var det dags att säga farväl till de barn som jag kommit att älska så högt och rent. Det gick inte. Tårarna rann och Benedicte och jag lovade att komma tillbaka. Fast beslutade att hålla det löftet drog vi direkt hemkomna till Sverige igång "projekt återvända". Det resulterade i att jag idag sitter med tre vaccinationsplåster på armarna, två ganskasåfärdigpackade väskor på rummet och en flygbiljett på datorn.
Så hur går nu tankarna en vecka innan avresa? Förra veckan började folk fråga mig hur det kändes nu när det närmade sig, då hade jag knappt börjat tänka på det hela och Etiopien kändes rätt avlägset. Nu får man däremot gärna fråga för nu är jag laddad och förberedd. Maten är inhandlad och packandet nästan avklarat (och detta när det är fem dagar kvar!), vaccinationerna tagna och visumet färdigt (hoppas jag i alla fall..), avskedsfest ikväll och träffar med alla kompisar inplanerade. "Hejdå, vi ses om ett halvår" - galet.
Då jag tänker på det kommande halvåret i Nakamte kommer både positiva och negativa tankar. I perioder har jag haft smått ångest över att vi ska åka tillbaka till nåt som kanske inte fungerar optimalt och där många inte blir alltför förtjusta över vårt återvändande. Men så tänker man på barnen och då känns det bara rätt. Och lägger man sen till maten, naturen, klimatet, stämningen, tempot, människorna (minus de jobbiga killarna på stan) så vill jag bara åka nu idag. Då jag tänker på ögonblicket då vi öppnar den gnisslande porten till skolan och för första gången på sex månader får möta barnens blickar och händerna höjs till axlarna, då kommer tårarna och jag förstår inte hur jag ska kunna lämna dem igen i mars.
Det kommer att bli tufft och det kommer att bli underbart -ungefär som livet i allmänhet.
Sommarbilder
Sommarlov
SOMMARLOV. Bara ordet ger en välmåendekänslor. Det finns nog inget som går upp mot ett riktigt sommarlov. Solen som skiner, ett dopp i en lagomkall sjö, tid med vänner, solmogna jordgubbar och glass, mängder av läger, resor till oupptäckta platser, segling i Stockholms vackra skärgård, slappa dagar på lander, promenader i kvällssolen - helt underbart! I många år har jag tänkt att det här är kanske mitt sista sommarlov, men nu är jag redan klar över att det blir sommarlov nästa sommar också! det är helt enkelt för bra för att missas... Och blir jag sen lärare kan jag ha sommarlov resten av livet också... SOMMARLOV.
Läger
Efter några dagar i den charmiga hålan Eket tillsammans med underbara vänner som underhöll mig med utflykter från morgon till kväll var jag redo för "sommarens stora händelse" - sommarmötet. Via Abbes 20-årsfest flyttade jag hem till Sjunkamossa och en hembyggd husvagn, mysigt som bara den och med fåren alldeles intill knuten.
Sommarmötet förlöpte utan större incidenter och jag kunde åka hem till Johannas lägenhet för vidare förflyttning till Åhus missionsgård och PLUS. Vilket läger! Helt fantastiska ungdomar och ett gött ledargäng gjorde mig riktigt sugen på fler läger och ledarroller... Jag njöt.
Därifrån fick jag skjuts till Hässleholm där en puttrande volkabuss hämtade upp mig för avfärd mot Borås och OAS. Det blev en heldag i Borås och jag hann träffa ett gäng fd etiopienvolontärer och annat trevligt folk. Riktigt skön stämning på det avslutande kvällsmötet.
Hem och två lediga dagar innan PULS på Strandhem. Detta högt älskade Strandhem som lockat till sig mina bästa vänner, så underbart att ha dem samlade! Vart man vände blicken såg man folk man bara ville hoppa på och krama. Helt fantastiskt underbara dagar! Husvagn delades med Janja, magiska kvällsmöten upplevdes, härlig smågrupp hades, många sköna samtal pratades, stämningsfulla konserter (med afrikakonsert som fick alla att hoppa i toppen) avnjöts och många stunder med syrran flummades. Helt galet bra helt enkelt, kanske sommarens höjdpunkt!? Nu bär det av söderut mot Prag och WIen. Sen är det bara två veckor av sommarlovet kvar då segling, sommarstuga och massa utflykter ska klämmas in.
Livet är som det ska! underbart!
USA-turnén
Så vad har vi då gjort..? Det kanske inte låter så exotiskt men en dag såg ut ungefär så här: frukost hos värdfamiljen, morgonbön i kyrkan, buss till nästa kyrka i en ny håla, matsäckslunch i nån park på vägen, öva, äta, konsert, ny värdfamilj. Ofantligt bra. Allt prat med värdfamiljerna så man verkligen fick lära känna landet, den sköna gemenskapen i kören och sen de oförglömligt fantastiska konsertena - helt galet! Känslan när man stod där framför en till tårarna rörd församling med en kärlek och glädje som bara flödade ur en, med 32 likakännande människor bakom en och en strålande körledare dansande framför än - den känslan, vet inte om det finns nån bättre...
Sen har vi ju ägnat tid och mer världsliga ting som poolpartyn, nöjesparker och köpcenter (vet ni inte vad Mall of America är så kolla upp det..). Chicago, vilken stad. Svårslagen turné helt enkelt. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord och eftersom jag känner att orden inte riktigt räcker till så försöker jag mig väl på det tricket:
Kortspelandet började redan på Kastrup Världens sötaste medresenär, allas vår lilla Mose
Glass är aldrig fel, Jenny och Stina Mina fina vänner Jenny och Benedicte
En galet rolig kväll hos bästaste värdfamiljen, ett helt gäng som chillade och rockade loss... 
Hela gänget i Stockholm En del av gänget uppe på ett berg vid Mississippi
En härlig eftermiddag på en golfklubb, efter middag och konsert fick vi golfa och köra golfbil
Efter golfandet en båttur över mäktiga Mississippi, givetvis kortspelande och flagga
Mississippi
En av alla kyrkor, älskade bussen och Don + värdfamilj i förgrunden
En fantastisk kväll; Peter med fru kom äntligen och galna värdar bjöd på pannkakor och glass
Chicago, vilken skön stad! vi gled runt och tittade på typ världens högsta byggnad och alla andra gigantiska hus, en mystisk spegelböna, stranden, köpcentren mm. På kvällen tittade vi på fyrverkerierna (3/7...) och lekte lekar på torget tillsammans med galna amerikaner. En helt underbart rolig dag med goa vänner.
Vilken resa vi har gjort! Jag saknar det och är lätt på att göra om det snart igen. Inget slår en sån kristen gemenskap, och med alla upplevelser därtill... Önskade ett tag när vi skulle gå av planet att vi väldigt otippat skulle befinna oss på Bole, men det gjorde vi som väl var inte. Den här gången var det USA för hela slanten, och ja, jag gillar landet och människorna. Svårslagen turné.
