Maria

Det ar forst nar man umgas med folk som inte hor alla ljud omkring sig som man forstar hur fantastiskt fenomenet ljud och sinnet horseln faktiskt ar, och praktiskt. Jag ska ge er nagra exempel pa skillnader mellan en hörande och döv varld.
Ett enkel exempal pa en praktisk funktion, ur elevperspektiv, ar att man hor nar lararen kommer. Mer "grundlaggande" praktiska funktioner ar att man hor nar nagon ropar pa en  - har kan man skrika sg hes utan resultat eller vifta armen ur led da man forsoker pakalla uppmarksamhet. Bilar blir annu mer livshotande da man inte hor dem komma, liksom surrande sma stickande flygfan, eller farliga langhorniga kor och sa vidare. Allt sant som vi sjalvklart hor och kan akta oss for, massa saker som man aldrig tanker pa utan bara tar for givet - men som inte ar sa givet for alla...
Det finns ju ocksa tillfallen da man kan avundas deras tysta varld. Som i kyrkan da prasten predikar for full hals och hogtalarna forstarer allt vad de kan. Da had det varit skont att kunna stanga av. Eller da man leker morkgommer, det blev liksom fusk da jag latt hittar dem bara genom att lyssna. Men oronproppar gar ju ocksa, det behover man for hundarna som skaller pa hyenorna pa kvallen och aporna som hoppar pa taket pa morgonen (ratt exotiskt egentligen, men mest jobbigt). Annars ar det ratt tyst i klassrummen vilket ar skont som larare - i vart fall i de aldre arskurserna, de sma skriker pa ratt bra...
Ett annat intressant och skrattlockande samtalsamne ar hur ljud forflyttar sig. Jag vet inte hur manga ganger jag pa langt hall hort Mosisas underbara skratt och letat reda pa honom for att fraga vad som var sa roligt. Med lika forvanad min varje gang tittar han upp och undrar hur katten jag kunde hora det - gick ljudet hela vagen fran honom, genom klassrummet, ut genom dorren, langs huset, in i syslojdssalen och in i mitt ora? det gar val anda inte? Sadana kommentarer far en att tanka till, och va tacksam over hur enkelt och sjalvklart nagot sa markvardigt som att höra ar. En annan scen som jag inte kommer att glomma ar da jag satt i en bil pa vag fran dovskolan. Jag hor nagon klappa i handerna utanfor bilen sa jag vander mig om och finner en totalforvanad Natoli pa andra sidan rutan - hur kunde jag höra det? Skrattande forklarade jag att jag horde ljudet genom rutan. Oforstaeligt. Natoli satte igang med en noggrann undersokning av rutan och bilen for att hitta springan dar ljudet kom in, han far strax hjalp av ett antal lika forundrade vanner. En roligare scen far man leta efter. Manga liknande handelser har utspelat sig och gett manga skratt men ocksa inblickar i en helt annan varld.
Men det mest fantastsiska ljuden ar de som barnen ger ifran sig helt omedvetet, och deras skratt. Det ar fantastiskt att man bara man hor ett litet litet mummel, eller vad man ska kalla det for, sa vet man direkt vem det ar. Underbara ljud. Jag ar glad for att jag ar hörande men teckensprak ar latt det skönaste spraket.