Holland

Jag är i Holland med klassen.
Efter en lång resa i fredags landade vi Maastricht.
Lördagen spenderades på stadens gator i sällskap med en guide som enivsades med att forsätta turen trots att vi alla var genomblöta av regn. Nathalie och jag tog en billig lunch på stan innan vi samlades på stationen för att köpa biljetter till Amsterdam. Resten av eftermiddagen gick vi runt i stan och tittade i affärer. På kvällen gick vi ut hela gänget för att äta. Vi hamnade på en fin restaurang vid stora torget. När pastan fyllt magen gick vi vidare till nån pub där röken vällde ut, vi vände i dörren och gick istället in på ett ställe där stämningen var hög bland dansande folk och välkänd musik. En liten tur till på en resaturang och sen tog vi oss hem i natten. Väl tillbaka på vandrarhemmet hamnade vi på ett rum och pratade och skrattade till på tok för sent.
Igår var vi i Amsterdam hela dagen. Jag gick omkring själv och njöt av att få bestämma själv. Fjorton tjejer dygnet runt kan bli lite väl mycket. Jag styrde mot nordväst och vandrade runt i Jordaan bland mysiga hus och vackra kanaler. EN tur genom centrum och sen mot sydost. Då jag checkat av alla sevärdheter gick jag längs Amstel tillbaka mot centrum. Passerade en tulpanmarknad och fikade pannkaka i solen. Strålade samman med resten av gruppen på torget och gick med dem till Red light district. Där såg jag scener jag önskar jag hade sluppit, men sån är verkligheten. Sista halvtimmen gick jag på stora shoppingstråket (där de andra spenderat hela dagen). En mycket bra dag. Vackra vyer med livliga kanaler kantade med fina gamla hus och solskimrande lövverk.
Idag har vi gjort studiebesök på en högskola i Sittard och bekantat oss med den holländska lärarutbildningen. De har betydligt mer praktik än vi och jobbar mycket med problembaserat lärande och diskussioner i smågrupper. Det har varit en intressant dag.
Jag trivs på resande fot. Och jag trivs i gruppen. Ett härligt gäng där alla tar hand om varandra. Pratet och skrattet flödar.

reseblogginlägg

Härom dagen skrev jag ett avsultande reflekterande inlägg på ELMs reseblogg, tänkte att jag kunde lägga upp det här också. När jag väl får tid ska jag lägga upp bilder från resan, till dess får ni nöja er med de som finns på resebloggen

 

spår av en fantastisk resa

Det har nu gått två veckor sen vi kom tillbaka från vår fantastiska missionsresa till Etiopien. Vardagen rullar på och allt är som vanligt, eller är det verkligen det? Vilka spår har resan egentligen satt?

 

Av de mer påtagliga spåren kan man se den frekventa aktiviteten i vår grupp på facebook. Bilder läggs upp på löpande band och kommenteras flitigt av oss alla. Kontakten är tät, för vi saknar varandra. Under tre veckor levde vi tätt tillsammans och delade en annorlunda och intensiv ”vardag” under vår resa. På en sådan resa kommer man nära varandra. Vi är de enda som fullt ut kan förstå vad vi har fått uppleva under resan, och därför tror jag att det är viktigt att också bearbeta det tillsammans. Att lägga upp bilder och kommentera. Att sakna och ha kontakt.

 

De mer svåråtkomliga spåren sitter i hjärna och hjärta. Kulturkrockar och lärdomar genom möten med människor som lever i en helt annan vardag än vår. Sådana möten sätter spår. Trots att jag har varit i Etiopien flertalet gånger slås jag fortfarande över hur olika (och hur lika) vi människor är. Jag stör mig på påträngande människor på stan, grubblar över hur man ska förhålla sig till pengar, imponeras av en engagerad coach samtidigt som jag stör mig på hans oförmåga att samarbeta. Men genom allt slås jag av hur lätt det är att älska etiopier. Hur de får mig att öppna hjärtat på vid gavel och både ge och ta emot kärlek i överflöd. På något sätt är det enklare att älska människor som lever i enkelhet och tar dagen som den kommer. Fredagarna på sportlägrena i Asella innebar farväl till fyrtio barn, fyrtio älskade vänner. Det var tårar och kramar, och hjärtan som gjorde ont. Att vid hemresan säga hejdå till de etiopiska coacherna som vi arbetat tillsammans med under två veckor var inte lättare. Återigen stockades det i halsen då vi försäkrade hur mycket vi älskade varandra och önskade Guds välsignelse.

 

Sen for vi och lämnade Etiopiens vackra land med dess underbara befolkning bakom oss. Helt skiljda från varandra är vi dock inte. I minnenas värld leker vi fortfarande till höga skratt. I hjärtat finns de nya vännerna bevarade och en dag tror jag att vi alla får mötas igen.


anpassningsbar?

Är det inte konstigt att en del av de anpassningar man gör under en etiopienvistelse kan vara så svåra att ställa tillbaka till sverigevanor?
Typexempel:
  • kniper fortfarande ihop munnen i duschen för att inte få in några amöbor
  • höll på att skriva 4000 istället för 400 när jag skulle ta ut pengar idag
  • glömmer att det finns å ä ö på tangentbordet
  • två gånger då jag de senaste dagarna blivit ombedd att skriva mitt telefonnummer har jag börjat på mitt etiopiska
  • vill ännu mer än vanligt springa fram och krama alla barn jag ser
Vet inte om jag ska se det som att jag är allmänt trög eller att jag egentligen passar bättre i södern, tåls att fundera på!
 
Saknar lugnet och och hakumamatatainställningen också. Och att fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Efter en tokfull vecka är jag mest sugen på en lugn nakamtehelg, men det har man såklart inte tid med. Almanackan fylls på för fullt med möten av alla dess slag, fester, lektioner, jobb, träning och så är det alla vänner man vill hinna träffa, utflykter att göra, familj att underhålla och så vidare och så vidare. Men jag trivs ju. Jag tycker ju om när det är fullt upp och jag vill ju träffa alla och göra allt, eller? 

femte terminen

Idag började min femte termin i Kristianstad. Den inleds med 15 poäng SO utifrån Astrid Lindgrens värld. Enligt kurslitteraturlistan är det en hel hög böcker vi ska ta oss igenom, inklusive Pippa och Ronja och Rasmus på luffen, och jag hade för ovanlighetens skull redan lånat samtliga på universitetsbiblioteket och kände mig alltså rätt lugn då vi började diskutera litteratur på introduktionen idag. Men mina stackars klasskompisar var lika nojjiga som vanligt. Att de inte lärt sig att inte köpa all litteratur och få panik över den de inte fått tag på, som vanligt försäkrade kursansvarig oss att den litteratur som inte går att få tag på kommer att kopieras upp eller ersättas av annan, som vanligt... Och som vanligt kände jag mig som en sjuåring då läraren började gå igenom schemat, eller rättare sagt jag kände mig inte som en sjuåring utan tyckte att jag för allt i världen kunde komma på en hel lång lista på vettigare saker jag kunde ägna en måndag åt. Till exempel kurera mina små amöbor som behagat flytta in i magen på mig. Eller packa upp min väska som äntligen kom fram igår. Injeran var mer grön än brun och från bananerna rann det en mysig vätska som inte luktade hallon om man säger så. Ingenting i väskan luktade direkt hallon utan snarare banan. Och mina fuktiga fotbollsskor luktade inte alltför gott de heller. Men allt fanns kvar så jag är ändå nöjd. Och att ha kurslitteratur som behandlar ämnen som likheter mellan Pippi och Jesus känns inte heller helt fel.

märkligt

Det är en märklig känsla att sätta sig på ett flyg och några timmar senare gå ut i en helt annan värld. En värld där människorna ser annorlunda ut, där de talar ett annat språk och äter annan mat. En värld där folk automatiskt ställer sig i raka köer och håller sig på en replängds avstånd. Det är märkligt att man kan känna sig så hemma i två så skilda världar. Det är märkligt att två så olika världar får plats i samma värld.
Alltid lika jobbigt att ta farväl. Alltid lika jobbigt att komma hem. Jag vill inte att blåmärkena Melese har placerat på min högerarm ska försvinna, jag vill inte att barnens namn ska suddas ut ur mitt minne. Jag önskar att mina båda världar var en och samma, och att jag till hundra procent kunde veta var jag ville vara.
Fick precis veta att jag fått praktikplats i Addis till våren - ska mitt hjärta ännu en gång öppnas för nya människor för att några veckor senare behöva ta ännu ett farväl? Platserna och människorna jag älskar blir bara fler, hur mycket klarar hjärtat av? Etiopienvärlden ligger där och lockar oemotståndligt och jag vet att jag kommer att falla, om och om igen...

lerfotboll

Igar fick jag antligen anvandning for mina fina fotbollsskor. Regnet oste ner men mellan skurarna passade vi pa att sparka boll i leran. Det brunroda stankte upp dar vi sprang omkring i graset. Domaren hade de konstigaste reglerna nansin med "no defense" " man to man" och jag fick min forsta utvisning. Men fick ocksa ett mal sa jag var nojd, och sa aven barnen. Idag har vi sagt hejda till andra gruppen. Kramats och fotat och bedyrat hur mycket vi alskar dem. Det har varit annu ett fantastiskt camp och jag har bara kannt mig mer och mer hemma. Tagit for mig av arbetsuppgifter och till och med fatt rada over coachs visselpipa, nojd. Nu vantar utvardering och avsked av coacherna som blivit fina vanner under de har veckorna. Att man alltid ska komma till avsked. Och snart ar det farval till Etiopien igen, alltid lika jobbigt. Men innan dess ledarfest, Sodere och en dag i Addis. Nu ska vi ut pa marknaden och kopa kalsonger till gatukillarna vi lart kanna pa campet.

gurchor

Idag bestallde jag in fisk och pommes. Det kom in fint upplagt och jag borjade ta for mig av godheten. Men da dyker det upp en stor rulle injera med morkrod (+galet stark) dorowot, jag gapade lydigt och svalde ner gurchan. Kande lapparna brinna och ogonen taras men holl minen och log glatt mot sotaste Nebeyo. Gurchorna fortsatte att rulla in fran hoger och aven Melesse och Muluken kom springandes for att stoppa in mig annu mer av den enligt dem godaste maten i varlden. Visst ar det gott men jag hade ju sett fram emot min fisk. Men for allt i varlden, jag kan ata injera stup i kvarten om det gor dem glada, och det gor det visst. Nu har vi precis kommit ut fran en klasisk etiopisk fotostudio dar vi tagit finfina bilder tillsammans med vara favoritcoacher. De ar verkligen hur fina som helst, jag vill bara krama dem, och det ar de ratt nojda med de ocksa.
Gardagen var en riktigt bra dag. Hejda till en gatukille som akte hem till mormor, marknaden tillsammans med Miriam, lunch med hela gruppen, kopa hemlis tillsammans med Benne, uno med coacherna, pannkakor och frukt till kvallsmat, dansa och sjunga vid lagereld tillsammans med com[poundets barn och Dawit, chilla hemma. Asella ar verkligen hemma.
Och imorgon drar ett nytt sportscamp igang. Jag ser verkligen fram emot att hanga mer med de fina coacherna, kicka boll, lara kanna de nya barnen, heja mig hes och kramas.

rundresa soderut

I mandags gav vi oss ivag mot Wolaita och Soddo. En fantastisk frukost intogs i Nazret och en lika fin lunch i Hosaina tillsammans med finaste Degefa. En snabbis in pa dovskolan gjorde vi ocksa och bara atmosfaren fick mig att kanna mig sa hemma och jag ville inte lamna det fina compoundet. I skymningen anlande vi i Soddo dar vi checkade in pa hotelet och at middag spelandes tiotusen.

Tisdagen inelddes med ett besok i Soddos lutherska forsamling dar Mesfin berattade om Hope-projektet. Pa skumpiga vagar tog vi oss sen vidare till Arba Minch. Dar fick vi oss en fantastisk upplevelse da vi akte ut med bat pa sjon och kom riktigt nara flertalet imponerande krockodiler, aven flodhastar studerades och sjungande kom vi i land igen, blota men glada. Pa vag till hotellet halsade vi pa ett tamt vildsvin och fotograferade fantastisk utsikt. Dagen avslutades pa hotellets veranda till panoramautsikt och unospel.

Efter en tidig frukost pa hotellet gav vi oss i onsdags ivag till en nationalpark full av zebror, vagen dit var nagot alldeles speciellt da vi korde genom floder och over berg, Dawit fick engagera hela sig for att ta oss fram sakert. Val tillbaka i stan at vi lunch och korde norrut mot Langano. Den sista strackan kordes i morkret till skonsang fran oss svenskar. Vi anlande till Langano resort sent men den fina personalen lat oss anda fa tre pannkakor var till kvallsmat, sa gott.

Hela torsdagen spenderades vid Langano. Efter en stilla stund lasandet min fantsatiskt braiga bok i skuggen vid sjon tog jag mina badsaker och gick bort till de andra vid restaurangen. Dar blev det bad och lek i vattnet. Fisklunch och sen pingis pa ett sondrigt bord. Promenad i skymningen, spel och fisk igen. Dagen avslutades pa rygg under en stjarnfylld himmel. Jag gillar Langano.

Sa igar, fredag, akte vi tillbaka hit till Asella. Pa vagen passade vi pa att titta pa flamingos vid Schala och storkar vid Ziway. Vi halsade ocksa pa den lutherska forsamlingen i Ziway och fick en stund med ungdomarna i kyrkan. Mesereth hade lagat kvallsmat at oss nar vi kom hem och coach Eyob stod dar med oppna armar. Sa gott att va hemma igen! Efter ett parti ligretto krop jag i sang mellan mina egna lakan i en lagom hard sang.


Det har varit en fantastisk fin vecka med en grupp som jag tycker sa mycket om. Sen att komma tillbaka till Asella och kanna sig sa hemma och valkomnad - helt underbart! Jag trivs sa galet bra och ser verkligen fram emot nasta sportscamp. Men innan dess ser jag fram emot att hanga med coacherna och spela spel och flumma i vart fina hus.

 

Nar Miriam och jag idag i sallskap med Coach sa farval till en av gatukillarna, som han tagit hand om och som nu skulle flytta hem till sin familj, och tittade pa ett hus som han vill hyra for de andra killarnas skull kom tanken upploppande. Skulle man ma tanka kunna bo i Asella en period? Tal att tankas pa men kanns inte helt langt borta anda. Detta land ar hemma och numera aven denna stad. Jag trivs.


ont

Ont i pannan av allt nickande.
Ont i foten av allt skjutande.
Ont i magen av allt skrattande.
Ont i hjartat av allt kramande.

Forsta sportscampet ar over. Sa bra det har varit. Sa fina barn och sa fina ledare. Coach Eyob som engagerar hela sig i barnen och bar hela campet med stark stamma och glatt leende. Skona Melesse och Nebeyo som fnittrar i princip konstant. Och sa idag var det dags att ta farval av de manniskor vi umgatts med storre delen av dygnet de senaste dagarna, jobbigt. Men skont med vila nu, valbehovligt. Nasta vecka blir det att resa soderut med var egen Dawit, det ska bil kul aven om jag kommer sakna campet. det kanns riktigt hemma har nu. Det ar ju det har jag vill gora, alska barn och fa betyda nagot for dem. Trivs.

underbart!

Vi har det helt fantastiskt underbart bra har i Asella! Tillsammans med varldens finaste grupp har vi idag dragit igang med sportlager nummer ett. Sa galet roligt att ta emot de entusiastiska barnen imorse, vi sprang omkring och sjong och tjoade och klappade i handerna och jag bara kande hur galet lycklig jag var. Det ar ju har jag vill va! Bland etiopiska barn som man bara kan slosa karlek pa. Vi delades in i lag och Miriam och jag har idag hejat jarnet pa vart lag Sverige. Med fokus pa arlighet har vi lekt stafetter och spelat fotboll i stralande sol. Jag har skrattat och hejat mer an pa lange lange och kanner redan att jag alskar de har barnen. Trivs sa galet bra och ser fram emot resten av lagret med stor forvantan.

byrakrati och vanner

Gardagen agnades i huvudsak at att hitta en bank med pengar och att fa ut en projektor utan att betala alltfor mycket tull. Med kes Dawit vid min sida lyckades vi till slut ro i land vara uppdrag och kunde njuta av en fin etiopisk middag pa Finfine med hela gruppen och Martha. Maste erkanna att den etiopiska byrakratin inte ar den roligaste, pa tok for mycket runtskickande till olika luckor med manniskor som inte har nan koll pa nat utan bara hanviosar en till nan annan. Dagens ljuspunkter var helt klart moten med Chipo, Andualem, Malaki och Martha, sa fina vanner man har har. Och bara att andas etiopisk luft igen ger lyckokanslor.

Idag har vi firat gudstjanst pa compoundet och aterigen traffat fina vanner. Bland annat Chipos familj med sota Nahum och tjocka frun (barn i oktober!). Fd kollegorna Fekadu och Schmeles dok ocksa upp. Nu har vi precis atit lunch tillsammans med den andra gruppen. Snart bar det av till Asella. Ska bli sa kul att komma igang med sportscampet!

Etiopien. Jag trivs.


tiogångsjubileum

Imorgon beger jag mig för tionde gången från Sverige med Etiopiens sköna land i sikte. För tolv år sen var det premiär och sen dess har det duggat tätt mellan besöken av det land som jag kommit att älska. Denna gången blir det som ledare för en missionsresa med sportscamp i fokus. Förhoppningsvis kommer man kunna följa oss på ELMs reseblogg. Nu ska jag sova, trött efter ännu ett fantastiskt Gulteboläger. Imorgon - Etiopien!!



finspång

Sommarlov. Sverige.
Sol. Glass. Kubb. Grill. Fotboll. Bad. Vänner. Släkt. Tåg. Finspång.
Jag hänger i Finspång med släkt och vänner. Laddar Gultebo och njuter av livet på landet. I fredags var det häng i Igelfors som gällde och igår Karsvik. Snart drar årets läger igång. Trivs.

spanienvandringen

Vår fantastiska vandring i Katalonien. En riktig höjdare. Jag vill igen!
Efter en natt på Girona airport gick vi ut i solen och planerade dagens vandring
Första pausen och den klassiska yoghurtlunchen, i Caldes
Första kvällen hos finfina familjen, klassisk spansk tortilla och tomattoast
Genom bergen på väg mot Tossa de Mar
Frukost på lyxcamping i Lloret de Mar, strax havsbad
Exotiska växter och svettiga vandrare
En härlig kväll i sällskap med åtta fransoser på semester i Lloret de Mar
En varm vandring från Blanes till Tordera
Vacker utsikt uppe i bergen i Parc de Montnegre
På ett Alberge norr om Cabrera, vi spionerade på ett summer camp
Första kvällen i Barcelona, spontan dans nere vid stranden
Turistande i stora vackra staden
Skönt häng med likasinnade på mysiga hostelet
En riktigt solig skön resa. Spontanitet. Människor. Natur. Ryggsäck. Liv.
Isabella. Enkelhet. Hostel. Hav. Berg. Tomatbaguetter. Engelska.
Utforskande. Turister. Sommar. Lov. Katalander.
Den här sommaren är fylld till bredden med resor. Först ut var Skottland tillsammans med Betty och Maria. Min perfektionistiska sida mår lite dåligt över att jag inte har bloggat nåt om Skottland, men eftersom Betty gjorde det så grundligt så hänvisar jag helt enkelt till hennes blogg. Men en bild får ni i alla fall, från Loch Ness.

ett äventyr rikare

Hemma från Spanien. Det känns lite tomt. Inte en kotte hemma och jag saknar redan värmen och livfullheten. Att gå på folkrika gator i ljumma kvällar. Att prata med folk från jordens alla hörn. Att uppleva den spanska kulturens alla sidor tillsammans med Bella. Att kämpa sig upp för en lång backe med ömmande fötter för att sen få se ut över ett fantastiskt landskap. Att kasta sig i havet och sen torka i solen. Att leva i all enkelhet med alla tillhörigheter i en sliten ryggsäck. I huvudet har planer på nästa resa redan börjat ta form, så bra var det. Helt klart det bästa sättet att upptäcka världen. Så många härliga människor, så många fina platser. Saknar.
Bilder kommer så småningom, nu ska jag ladda inför kommande läger. Sommar när den är som bäst. Jag lever.

sommarlov!

Den klassiska rubriken, men så bra att den får va med år efter år.
Om två månader andas jag etiopisk torr dammig luft igen. Om en månad har jag landat i ett soligt Spanien. Om en dag är jag i Skottland. Sommarlovet är här och jag har bara precis börjat njuta.
För övrigt slutade terminen med en examination som inleddes något oroväckande då läraren sa "då får ni tio minuter var att presentera det ni har förberett", och där satt jag och hade då inte förberett nånting alls utan fick lita till min fenomenala improvisationsförmåga. Men det gick bra.
Som sagt, nu är det sommarlov och förberedelserna inför Skottland i full gång. Närmast på schemat står: laga ryggsäck, laga byxor, köpa kamera och titta på ny regnjacka. Imorgon är vi på väg!

jag ambitiös?

Hela min skoltid har präglats av en ytterst ambitiös maria med klar motivation till skolarbete. Frågan är nu vart hon tagit vägen? Efter att i onsdags ha lämnat in två arbeten och haft en redovisning var tanken att jag skulle ladda om under dagen och så sätta igång med nästa två examinationer igår och idag, så hur har det gått? Total tid lagd på skolarbete de två senaste dagarna: en timme. Jaha, alla de andra timmarna på dygnet då? läsa ickeskolbok i solen, förbereda scouter, spela fotboll, äta glass, ha scouter, städa efter scouterna, planera sommarläger, sova, jobba, hälsa på farfar, chilla i solen. Jag förstår inte vad som har hänt men all motivation och ambition är som bortblåst. Och va gör vi åt det då? jag tror jag tar en promenad i det fina vädret och hoppas på att de forna takterna ska infinna sig av sig själva...

sommarkänslor

Har just tagit en kall dusch efter tre timmars fotboll i strålande sol. Trots ömmande fötter och knän är jag fylld av energi, så härligt att spela!
Efter helgens läger är sommarkänslorna definitivt på plats. Ansiktet är brunbränt. Benen prickiga av myggbett och skrapsår. Håret aningen kortare efter att ha bränts i elden. Hjärtat fyllt av lägerglädje. Äntligen är det sommar igen!
Nu är det bara sommarlovet som fattas. Två veckor kvar, tre inlämningar och två redovisningar. Sen! sen blir det sommar på riktigt. Och jag längtar.

rätt?

Är det här jag ska va?



















Saknar. Längtar.


reseplaner

Förra veckan sken solen så min ryggg blev brun. Nu är det aningen kyligare i luften men fortfarande värmer solen ansiktet och vi håller oss utomhus stora delar av praktikdagarna.
Och jag är som bäst mitt uppe i sommarplaneringen. Förra veckan bokades biljetter till Skottland, idag stod jag vid en sj-automat och skrev ut fyra tågbiljetter, igår planerades etiopienresan och jag letade flygbilliga biljetter till Spanien.
Äntligen ska det bli sommar och ledigt och tid för resande.


Tillsammans med Betty och Maria blir det en vecka i vackra Skottland. Fortfarande ganska oplanerat men jag tänker att vi ska få beskåda vidunderligt vacker natur, vandra i berg, se sjöodjuret i Loch Ness, titta på fotboll på nån pub, besöka slott och vandra runt i sommarljumna kvällar i små söta byar, bo på pittoreska B&B och göra Edingburgh med alla dess sevärdheter. Kommer garanterat bli en skön vecka


Äntligen dags för en favorit i repris! Dock inte i Kroatien denna gång, men tillsammans med Bella och min kära gamla ryggsäck ska det återigen bli vandringsäventyr i främmande land. Denna gång blir det Spanien. Inte mycket planerat där heller men vi tar väl flyget till Barcelona, går omkring där nån dag, liftar ut på landsbygden och vandrar till vi tröttnar på det, träffar härligt folk och chillar i solen. Känner redan att det kommer bli en hit


Och så Etiopien. Tre veckor i detta underbara land. Denna gång ska Benne och jag agera reseledare för en grupp som ska volontära på ett sportläger tillsammans med massa sköna engagerade etiopier. Här är planerna betydligt mer utstakade och vi har ett väl detaljerat tidsprogram. Två veckors intensiva läger i Asella och en veckas något lugnare rundresande med krockodiler, kyrkbesök, sol och bad. Redan en klassiker

Utöver dessa tre utlandsresor blir det troligen en del rundresande i Skåne med sommarkortet i högsta hugg. Dessutom köpte jag idag biljetter till Norrköping för två omgångar. Det blir student för lilla Eva i Finspång och så Gulteboläger. Sverige och sommar är inte helt fel.
 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0