Maria

Härom dagen skrev jag ett avsultande reflekterande inlägg på ELMs reseblogg, tänkte att jag kunde lägga upp det här också. När jag väl får tid ska jag lägga upp bilder från resan, till dess får ni nöja er med de som finns på resebloggen

spår av en fantastisk resa

Det har nu gått två veckor sen vi kom tillbaka från vår fantastiska missionsresa till Etiopien. Vardagen rullar på och allt är som vanligt, eller är det verkligen det? Vilka spår har resan egentligen satt?

Av de mer påtagliga spåren kan man se den frekventa aktiviteten i vår grupp på facebook. Bilder läggs upp på löpande band och kommenteras flitigt av oss alla. Kontakten är tät, för vi saknar varandra. Under tre veckor levde vi tätt tillsammans och delade en annorlunda och intensiv ”vardag” under vår resa. På en sådan resa kommer man nära varandra. Vi är de enda som fullt ut kan förstå vad vi har fått uppleva under resan, och därför tror jag att det är viktigt att också bearbeta det tillsammans. Att lägga upp bilder och kommentera. Att sakna och ha kontakt.

De mer svåråtkomliga spåren sitter i hjärna och hjärta. Kulturkrockar och lärdomar genom möten med människor som lever i en helt annan vardag än vår. Sådana möten sätter spår. Trots att jag har varit i Etiopien flertalet gånger slås jag fortfarande över hur olika (och hur lika) vi människor är. Jag stör mig på påträngande människor på stan, grubblar över hur man ska förhålla sig till pengar, imponeras av en engagerad coach samtidigt som jag stör mig på hans oförmåga att samarbeta. Men genom allt slås jag av hur lätt det är att älska etiopier. Hur de får mig att öppna hjärtat på vid gavel och både ge och ta emot kärlek i överflöd. På något sätt är det enklare att älska människor som lever i enkelhet och tar dagen som den kommer. Fredagarna på sportlägrena i Asella innebar farväl till fyrtio barn, fyrtio älskade vänner. Det var tårar och kramar, och hjärtan som gjorde ont. Att vid hemresan säga hejdå till de etiopiska coacherna som vi arbetat tillsammans med under två veckor var inte lättare. Återigen stockades det i halsen då vi försäkrade hur mycket vi älskade varandra och önskade Guds välsignelse.

Sen for vi och lämnade Etiopiens vackra land med dess underbara befolkning bakom oss. Helt skiljda från varandra är vi dock inte. I minnenas värld leker vi fortfarande till höga skratt. I hjärtat finns de nya vännerna bevarade och en dag tror jag att vi alla får mötas igen.

• kniper fortfarande ihop munnen i duschen för att inte få in några amöbor
• höll på att skriva 4000 istället för 400 när jag skulle ta ut pengar idag
• glömmer att det finns å ä ö på tangentbordet
• två gånger då jag de senaste dagarna blivit ombedd att skriva mitt telefonnummer har jag börjat på mitt etiopiska
• vill ännu mer än vanligt springa fram och krama alla barn jag ser

I mandags gav vi oss ivag mot Wolaita och Soddo. En fantastisk frukost intogs i Nazret och en lika fin lunch i Hosaina tillsammans med finaste Degefa. En snabbis in pa dovskolan gjorde vi ocksa och bara atmosfaren fick mig att kanna mig sa hemma och jag ville inte lamna det fina compoundet. I skymningen anlande vi i Soddo dar vi checkade in pa hotelet och at middag spelandes tiotusen.

Tisdagen inelddes med ett besok i Soddos lutherska forsamling dar Mesfin berattade om Hope-projektet. Pa skumpiga vagar tog vi oss sen vidare till Arba Minch. Dar fick vi oss en fantastisk upplevelse da vi akte ut med bat pa sjon och kom riktigt nara flertalet imponerande krockodiler, aven flodhastar studerades och sjungande kom vi i land igen, blota men glada. Pa vag till hotellet halsade vi pa ett tamt vildsvin och fotograferade fantastisk utsikt. Dagen avslutades pa hotellets veranda till panoramautsikt och unospel.

Efter en tidig frukost pa hotellet gav vi oss i onsdags ivag till en nationalpark full av zebror, vagen dit var nagot alldeles speciellt da vi korde genom floder och over berg, Dawit fick engagera hela sig for att ta oss fram sakert. Val tillbaka i stan at vi lunch och korde norrut mot Langano. Den sista strackan kordes i morkret till skonsang fran oss svenskar. Vi anlande till Langano resort sent men den fina personalen lat oss anda fa tre pannkakor var till kvallsmat, sa gott.

Hela torsdagen spenderades vid Langano. Efter en stilla stund lasandet min fantsatiskt braiga bok i skuggen vid sjon tog jag mina badsaker och gick bort till de andra vid restaurangen. Dar blev det bad och lek i vattnet. Fisklunch och sen pingis pa ett sondrigt bord. Promenad i skymningen, spel och fisk igen. Dagen avslutades pa rygg under en stjarnfylld himmel. Jag gillar Langano.

Sa igar, fredag, akte vi tillbaka hit till Asella. Pa vagen passade vi pa att titta pa flamingos vid Schala och storkar vid Ziway. Vi halsade ocksa pa den lutherska forsamlingen i Ziway och fick en stund med ungdomarna i kyrkan. Mesereth hade lagat kvallsmat at oss nar vi kom hem och coach Eyob stod dar med oppna armar. Sa gott att va hemma igen! Efter ett parti ligretto krop jag i sang mellan mina egna lakan i en lagom hard sang.

Det har varit en fantastisk fin vecka med en grupp som jag tycker sa mycket om. Sen att komma tillbaka till Asella och kanna sig sa hemma och valkomnad - helt underbart! Jag trivs sa galet bra och ser verkligen fram emot nasta sportscamp. Men innan dess ser jag fram emot att hanga med coacherna och spela spel och flumma i vart fina hus.

Nar Miriam och jag idag i sallskap med Coach sa farval till en av gatukillarna, som han tagit hand om och som nu skulle flytta hem till sin familj, och tittade pa ett hus som han vill hyra for de andra killarnas skull kom tanken upploppande. Skulle man ma tanka kunna bo i Asella en period? Tal att tankas pa men kanns inte helt langt borta anda. Detta land ar hemma och numera aven denna stad. Jag trivs.

Gardagen agnades i huvudsak at att hitta en bank med pengar och att fa ut en projektor utan att betala alltfor mycket tull. Med kes Dawit vid min sida lyckades vi till slut ro i land vara uppdrag och kunde njuta av en fin etiopisk middag pa Finfine med hela gruppen och Martha. Maste erkanna att den etiopiska byrakratin inte ar den roligaste, pa tok for mycket runtskickande till olika luckor med manniskor som inte har nan koll pa nat utan bara hanviosar en till nan annan. Dagens ljuspunkter var helt klart moten med Chipo, Andualem, Malaki och Martha, sa fina vanner man har har. Och bara att andas etiopisk luft igen ger lyckokanslor.

Idag har vi firat gudstjanst pa compoundet och aterigen traffat fina vanner. Bland annat Chipos familj med sota Nahum och tjocka frun (barn i oktober!). Fd kollegorna Fekadu och Schmeles dok ocksa upp. Nu har vi precis atit lunch tillsammans med den andra gruppen. Snart bar det av till Asella. Ska bli sa kul att komma igang med sportscampet!

Etiopien. Jag trivs.

Imorgon beger jag mig för tionde gången från Sverige med Etiopiens sköna land i sikte. För tolv år sen var det premiär och sen dess har det duggat tätt mellan besöken av det land som jag kommit att älska. Denna gången blir det som ledare för en missionsresa med sportscamp i fokus. Förhoppningsvis kommer man kunna följa oss på ELMs reseblogg. Nu ska jag sova, trött efter ännu ett fantastiskt Gulteboläger. Imorgon - Etiopien!!

Är det här jag ska va?



















Saknar. Längtar.

Förra veckan sken solen så min ryggg blev brun. Nu är det aningen kyligare i luften men fortfarande värmer solen ansiktet och vi håller oss utomhus stora delar av praktikdagarna.
Och jag är som bäst mitt uppe i sommarplaneringen. Förra veckan bokades biljetter till Skottland, idag stod jag vid en sj-automat och skrev ut fyra tågbiljetter, igår planerades etiopienresan och jag letade flygbilliga biljetter till Spanien.
Äntligen ska det bli sommar och ledigt och tid för resande.


Tillsammans med Betty och Maria blir det en vecka i vackra Skottland. Fortfarande ganska oplanerat men jag tänker att vi ska få beskåda vidunderligt vacker natur, vandra i berg, se sjöodjuret i Loch Ness, titta på fotboll på nån pub, besöka slott och vandra runt i sommarljumna kvällar i små söta byar, bo på pittoreska B&B och göra Edingburgh med alla dess sevärdheter. Kommer garanterat bli en skön vecka


Äntligen dags för en favorit i repris! Dock inte i Kroatien denna gång, men tillsammans med Bella och min kära gamla ryggsäck ska det återigen bli vandringsäventyr i främmande land. Denna gång blir det Spanien. Inte mycket planerat där heller men vi tar väl flyget till Barcelona, går omkring där nån dag, liftar ut på landsbygden och vandrar till vi tröttnar på det, träffar härligt folk och chillar i solen. Känner redan att det kommer bli en hit


Och så Etiopien. Tre veckor i detta underbara land. Denna gång ska Benne och jag agera reseledare för en grupp som ska volontära på ett sportläger tillsammans med massa sköna engagerade etiopier. Här är planerna betydligt mer utstakade och vi har ett väl detaljerat tidsprogram. Två veckors intensiva läger i Asella och en veckas något lugnare rundresande med krockodiler, kyrkbesök, sol och bad. Redan en klassiker

Utöver dessa tre utlandsresor blir det troligen en del rundresande i Skåne med sommarkortet i högsta hugg. Dessutom köpte jag idag biljetter till Norrköping för två omgångar. Det blir student för lilla Eva i Finspång och så Gulteboläger. Sverige och sommar är inte helt fel.