Ledig dag
Nu ska jag hem och packa for Addis. Kanns lite jobbigt att om igen tranga ner allting i vaskorna men det ska val ga, gor ju inte sa mycket om det skulle bli nagra kassar bredvid...
Helgdag? nr2
Idag har det varit en lang dag. Skola fran atta till tre. Sen fikade jag tillsammans med Eden och Marta. Lunch pa Classic blev det inte forran fyra. Vantade pa dator ett tag och sen har jag suttit har. Ar ganska sa valdigt trott men enligt mina nya regler far jag inte ga och lagga mig fore halv elva, inbillar mig att jag kommer sova battre da... Det fungerade i alla fall hyfsat i natt efter var vilda spelkvall med Magnus och en lang promenad pa eftermiddagen.
Igar, Idag, Imorgon
Har fatt hora att jag ser typiskt etiopisk ut, sa jag har val anpassat mig bra antar jag... Gar stup i kvarten pa folk som pastar att de kanner igen mig, antingen harifran eller fran Uppsala (verkar vimla av etiopier som varit i Uppsala..). Mycket pinsamt har jag nog inte samma minne for jag kanner inte lika ofta igen dem.
Gardagens middag hos Liselott och Dawit var mycket trevlig, vi fick etiopisk mat coh morotskaka. Natten har inte varit lika angenam. Varken Benne eller jag kunde somna, ett aterkommande problem... Lopporna overlevde var solkur och minareterna pa den ortodoxa kyrkan i narheten tystnade inte fast jag bad dem om det.
Idag har vi varit pa gudstjanst i en forsamling som ligger lite utanfor stan. Peter fick halla sin predikan den har gangen. De envisades med att vi vitingar skulle sitta langst fram pa en speicalbank och efterat visade de den nya kyrkan de haller pa att bygga (eftersom den nuvarande ar for liten) bjod oss pa fika som de viktiga gaster vi ar...
Cleis ar har nu, hon gor ett fotoprojekt har i sex veckor och ska vara i Nakamte totalt tva veckor. Hon ska fa gora studiebesok pa mitt jobb i veckan som kommer. Imorgon borjar eleverna pa riktigt och gar fran atta till halv fyra, langa dagar tycker jag i alla fall... Men som Eden sa sa kan jag ju ga hem nar jag kanner for det sa jag inte arbetar ihjal mig...
Pa torsdag aker vi till Addis. Om det ar nan som har nat tips pa vad jag kan sysselsatta mig med under de veckor vi bor dar, vi vet fortfarande inte sakert hur lange det blir.., sa tar jag tacksamt emot det... Annars far man val mingla pa stan...
Mesqelfirande
Idag har vi forsokt bli av med vara loppor genom att lagga ut sangkladerna i solen. Tyvarr borjade det regna efter ett tag men vi lar marka om det fungerade... Snart ska vi bege oss till marknaden och sen ikvall ar vi bjudna till Liselott och Dawit pa middag.
Helgdag?
Pa vagen till jobbet idag fick jag folje en bit med en man som ville att jag skulle hjalpa honom att komma till Sverige, han var overtygad om att han skulle fa ett perfekt liv bara han kom till Sverige, hans liv har var jattedaligt och han hade inga pengar och inget jobb. Jag forsokte forklara for honom att det sakert skulle vara battre for honom att leva har dar han har familj och vanner och dar han kanner kulturen och spraket. Men han vagrade forsta trots alla mina genomtankta argument och vi diskuterade det hela anda fram till Bethels grind. Ibland kanns det som att folk tror att bara for att jag ar vit sa har jag hur mycket pengar som helst och kan gora vad som helst for dem om jag bara vill. Visst har jag mycket pengar i jamforelse med manga men inte sa att jag kan kopa flygbiljetter till Sverige och dela ut pa stan. Det ar svart det dar med hur mycket man ska hjalpa och ge... Men man far ju en tankestallare varje gang nan ber en om pengar...
O, te och regn
Jag hade klarat mig undan te i tva veckor (mycket skickligt maste jag saga...) men idag har det blivit tva glas. Det ar ganska kallt och ruggit ute sa mrs Faith tyckte absolut att jag skulle dricka en kopp och nar jag sen hade folje med henne och Eden efter skolans slut borjade det plotsligt osregna och vi sprang in pa ett cafe dar jag fick mitt andra glas te for dagen. Sen kastade Eden och jag oss in i en taxi till Classic dar vi at lunch tillsammans och nu sitter hon bredvid mig och dricker te (jag lyckades slingra mig undan den har gangen...).
Tredje dagen pa Bethel och det kanns hela tiden battre. Barnens namn kanns omojligt att lara sig men nu kanner jag i alla fall igen typ alla. Idag borjade undervisningen pa allvar och vi gick igenom alfabetet pa engelska, stavade nagra ord och larde ut nagra kroppsdelar. Da Faith gick in till den andra klassen fick jag terrorisera barnen med alfabetet en bra stund. Man borjar lara sig vilka roller barnen har i klassen nu. VIlka som ar A-eleverna, brakstakarna, tjejtjusarna och vilka olika gang som finns. De flesta ar sa grymt sota, jag ska ta me mig kameran imorgon sa jag far nagra bilder pa dem.
Jag borjar bli trott pap regnet har nu. Idag har det hallt pa hela dan, barnen missade sin uterast och jag kommer sakerligan vara dygnsur innan jag kommer hem. Men det ar bara att halla ut sa kommer varmen om nan manad...
"Miss!"
Bethel kindergarten
Stackars de sma eleverna fick typ bara sitta stilla pa sina platser inaktiverade hela dan. Forst samlade lararna ihop skrivbocker och skrev namn i dem. Det tog grymt lang tid och nar det var klart var det dags for barnen att ata tiofika. De hade med sig sma platlador med matsack i. Men innan de fick ata gick de pa prydliga led ut och tvattade handera. Mrs Faith sa att jag kunde ta hand om en klass men nar de val kommit utanfor klassrummet spreds de for vinden och jag som mest varit i den andra klassen kom ju inte alls ihag hur de i Prep-B sag ut... Men pa nat satt kom de alla in igen. Innan de fick borja ata laste Eden bordsbon med dem. Senare fragade jag henne om de flesta eleverna var kristna men det sa hon att de inte var, manga ar muslimer. De har fatt en del protester mot att de ber men som de sjalva uttrycker det sa far barnen sjalva avgora om de vill instamma i bonen eller lata bli. Nar alla atit upp gick de ut pa led och tvattade handerna innan de fick leka runt pa skolgarden. Det sag sa harligt ut, det va sa man sjalv ville bli liten igen och springa omkring utan att tanka det minsta pa nat annat an just stundens lek. Jag och Eden stod och pratade om allt mojligt medan barnen lekte.
Da rasten var over var klackan redan halv tolv och endast en halvtimme aterstod av skoldagen. Den har forsta veckan gar de atta till tolv men sen efter mesqel borjar de pa riktigt (innan mesqel, som ar korsets hogtid har i Etiopien, kommer allt vara kaos sager alla, som Liselott beskrev det sa ligger folk och vilar upp sig eller storhandlar infor helgens fest). Nu i borjan ar det mest kaos enligt Mrs Faith och jag ar beredd att halla med henne. Den andra halvan av dagen var inte Faith sjalv med sa da var det bara Eden och jag pa tva klasser. Tva sa kallade prep-klasser med barn i aldern tre till sex. Den sista kvarten rabblade de alfabetet i kor, det vill saga de skrek for ful hals. Men grymt sota ar de och det ska bli kul att komma tillbaka dit imorgon. Nar foraldrarna skulle hamta var det lika mycket kaos som nard e lamnade pa morgonen, alla skulle nodvandigtvis in genom den lilla dorren samtidigt. Da jag gick en halvtimme efter slut satt fortfarande en massa elever kvar och vantade mer eller mindre talmodigt. En del hamtare hade sma id-kort med sig och da jag fragade vad de var till for fick jag till svar att man inte far ta med sig ett barn ut fran omradet om man inte har barnets id-kort med sig... Eden och jag bytte telefonnummer, den forsta kvinnliga kompisen jag fatt har - annars ar det ju mest killar som kommer fram och tar kontakt. Nar jag gick hem fran Bethel kom en liten flicka som jag halsat pa under dagen men som inte var i min klass fram och gick och holl mig i handen typ halva vagen hit till Classic. Nu ska jag nog hem och sova lite efter en hard arbetsdag... ser fram emot morgondagens jobbande...
Dagslaget
Tyvarr hade barnen precis slutat for dagen da vi kom dit sa det var bara att halsa pa nagra larare och ta i hand med nagra nyfikna elever. Sen vande vi pa klacken och akte till Classic for att nyttja deras datorer. Val dar visade det sig att det inte fanns nagan uppkoppling sa vi satte oss och fikade lite. Vi pratade om vad jag ska hitta pa nar vi ar i Addis, diskuterade en del olika praktikplatser och eventuella projekt. Kom val inte direkt fram till nat men jag ska fortsatta tanka pa det sa loser det sig pa nat satt. Efter en stund dok Liselott upp och gjorde oss sallskap. Vi satt och pratade om ditt och datt en stund innan vi brot upp vid middagsdags. Liselott och jag gick en vanda till posten dar jag postade nagra brev. Fick veta idag att det tar tva veckor innan de kommit fram till Sverige och sen minst ytterligare tva innan man fatt svar... Sa snalla svara fort!
Lunch hemma hos Hagstroms och lite middagspaus i det harda arbetet... Sen gick jag in till stan och Classic igen for att prova lyckan. Bara att ga genom stan ar ett aventyr. Efter bara nagra meter hade tre killar jag kande halsat pa mig (Bfrkado, Josef och Daddy) och vi hade pratat en stund. Gott att kanna lite folk faktiskt. Sen sa halsar ju manga man inte kanner ocksa pa en. Det ar for det mesta bara trevligt och borjar de bli lite for efterhangsna ar det bara att satta nasan i vadret och latsas som ingenting sa brukar de ge upp snart.
Aterstaende eftermiddag ska jag nog forsoka baka lite hemma hos Hagstrom, nan enkel smakaka far det nog bli trots att jag laste genom hela avsnittet om hur man gor wienerbrod under middagsrasten...
Ungdomsmote pa colleget
Gudstjanst
Forsta lordagen i Nakamte
Strax efter att vi kom ut fran apoteket borjade det osregna, annars har det varit stralande sol hela dan, och vi sokte skydd under ett tak vid en shop. Dar samlades ocksa en massa barn som ville halla oss i handerna. Flickan som snabbt greppade min hand sag med stora ogon upp pa mig och strok mig over armarna i forundran, strackte sig sedan upp for att kanna pa mitt har. Underlig kansla att man kan vara sa exotisk att en manniska liksom kan komma i trans bara av att kanna pa en... Nu har ryktena om oss borjat ga pa stan och folk kanner igen oss lite overallt, eller i alla fall mig eftersom jag rort mig mer i stan an Benne som mest varit pa kyrkans omrade. Flera ganger har killar kommit fram till oss och fragat om vi inte kanner igen dem, vilket vi tyvarr ofta inte gor eller sa kan man inte placera dem. Vi har traffat Brfrkano idag, han som bodde i lagenheten bredvid Fredrik och Benne nar vi var har forra gangen. Addiso som har en affar dar vi handlat nagra ganger tycker ocksa att han kanner oss, han rabblade upp namnen pa alla tidigare svenska volontarer som varit i Nakamte, han verkar vara en skon kille. Annars ropar de flesta bara efter en nar man gar forbi, visslar eller forsoker borja prata. For det mesta ignorerar vi bara dem eller halsar lite snabbt.
Imorgon ska vi pa en gudstjanst dar Peter ska predika. Han ar har som gastforelasare pa colleget, en riktigt sympatisk man. Vi satt och pratade om kyrkan i Etiopien vs USA, Canticums turne nasta sommar (han bor i Wisconsin och ville garna komma pa nan konsert) samt utvandrinen fran Sverige till USA vid sekelskiftet (hans farfarsfar kom fran Smaland) idag innan vi gick till festen. Han ska predika pa engelska sa det kanns ju lite mer lockande an en vanlig orominjapredikning, sadana kommer vi fa manga av i framtiden. Pa mandag ar vi bjudna till svenska ambassaden tillsammans med alla andra svenska missionarer och volontarer i landet, hade vart intressant och roligt att komma dit men det ar ju ganska langt att aka for en dag... Magnus funderar i alla fall pa att aka dit sa vi far se hur det blir...
Jag trivs
Benne har jobbat hela veckan och ar med all ratt ganska trott. Jag ar ocksa trott, dock kanske inte med samma ratt. Men man sover inte sa bra har - man vaknar stup i kvarten av hyenor som ylar, tuppar som kuckelikuar, Benne som kliar sina loppbett, minareter som skriker osv. Oronpropparna ar mina kara vanner... Igar lyckades jag duscha varmt for forsta gangen sen vi kom hit - harligt! Fotterna ar dock oforbatterligt roda av all lera och damm... Lyckades hanga upp myggnatet battre sa det inte hanger i ansiktet... var helnojd och inbillade mig att jag sov mycket batttre efter det... Marks det att jag egentligen inte har nat vettigt att skriva om..?
Igar pratade Magnus med oss om att de garna sag att vi stannade kvar lite langre an till mars... Jag har inga dorrar stangda sa jag, men det beslutet kan man kanske ta nar man varit har lite langre an en vecka. Beror ju pa hur jag trivs pa jobbet och om Sverige fyller drommarna vid det laget.
Idag tog vi sovmorgon. Benne ville till Classic for att skriva pa bloggen vilket hon inte fatt tillfalle till pa en vecka, sa hennes lar va nagot mer infopackad an min idag... Klockan halv tva ar vi bjudna pa examensmiddag hos nagon som vi aldrig har traffat. Gratis lunch tankte vi och tackade ja... Na, men vi tankte att det kunde va kul att traffa lite mer folk - maten har har ju inte sa dyr direkt, pizza for 14 kronor pa basta restaurangen i stan.. Vad som hander sen far vi se, laser lite mer kanske (nasta gang vi ar i Addis ska jag lagga upp ett stort lager bocker fran biblioteket pa Entotto for har ute i buschen gar de at fort). Ett boktips forresten: "Per Stjarne - missionaren", galet intressant om svenskt engagemang i Etiopien.
Strommen la precis av men kom tillbaka igen, som val var fanns mitt inlagg kvar... Ko till datorerna och jag tanker for ovanlighetens skull vara lite snall och ge min vidare till nan som kanske behover den lite mer... Vi hors!
en vanlig Nakamtekvall
Igarkvall var en klassisk Nakamtekvall. Utan el satt vi uppe hos Hagstroms med massa tanda ljus och en brasa i oppna spisen. Clara och Ellinor borjade bli trotta efter en lang dag med Benne och klangde lite lagom mycket pa mamma och pappa. Vi hade atit en Magnuslagad kvallsmat och satt nu vid soffbordet och spelade spel. Lugnt och fridfullt, i vart fall under de stunder barnen inte skrek. Efter hand somande de dock och tystnaden spred sig. Vi firade Hanna och Magnus brollopsdag med lite chokladpudding (vi ar inte sa krasna har ute pa landet...) och avslutade kvallen med aftonbon. Klockan var nu halv tio men det kandes som hon va minst tolv. Benne och jag drog oss ner till vart rum och somnade snart efter att ha last en stund.
Idag gick jag bort till samma skola som jag var pa igar. Rektorn kom mig leende till motes och undrade om jag ville vara med pa nagra lektioner aven idag. Han visade mig till Nigst (min handledare fran igar) som tyckte att jag skulle folja med nan annan larare idag. Forsta lektionen leddes av en av de larare som jag pratade med i lararrummet igar, en eneglsklektion for grade 8. Efter den satt jag ute i solen utanfor lararrummet och pratade med nagra larare. Bland annat om hur de etiopiska skolorna jobbar for att fa eleverna mer aktiva, skillnaden mellan etiopiska och svenska skolor, vad jag vill jobba med i framtiden och sa foreslog en av dem att han skulle hitta en "partner" till mig... "Vill du inte ha en etiopier?"... Sen var jag med pa ytterligare en engelsklektion men ska jag va arlig forstod jag inte mycket av vad lararen sa. Nar den va slut visade de mig till lararrummet och satte fram en stol till mig. Jag satt dar ett tag innan jag tackade for mig och gick darifran. Pa en del satt skiljer sig sa klart den skolan mycket fran vara "exklusiva" skolor med rena och stora lokaler fyllda med massa material men i grund och botten ar det ju samma tanke och mening med dem och eleverna lar sig sakert lika bra har (i och for sig sa skiljer sig kanske lararnas kompetens nagat, i alla fall i engelska som ju ar det jag hort mest av)...
Gick hit till Classic dar jag varit fyra dagar i rad nu. Idag var nog folk pa extra gott humor for sa manga "ferengin" har jag inte hort nan annan dag. Nu nar jag har gatt den har streckan sa manga ganger borjar man kanna sig hemma och kanner igen folk lite har och var - gott!
Halsning till Fredrik: glom inte att ta med var etiopienfilm till Hanna o Magnus nar du aker hit...
Och till Patricia: Grattis i efterskott! vi tankte pa dig pa din dag men kom inte langre an sa...
Min forsta "jobbdag"
Idag har jag haft min forsta "arbetsdag". Redan klockan tio i atta traffade jag Hanna och vi begav oss tillsammans till en "vanlig" statlig skola. Hanna hade pratat i forvag med en bastant kvinnlig larare som visade mig runt lite. Den forsta lektionen jag var med pa var en keemistihi-lektion dar de pratade orominja hela tiden sa jag forstod inte mer an nagra fa kemiska termer och formeln for fotosyntesen (dar hade mina gamla larare blivit stolta...). Lektionen efter var en engelsklektion dar lararen gick igenom "neither am I" och "nor do I" hela lektionen, men det behovdes for en del elever hade ganska svart att hanga med. Klassen bestod av en 35 elever i olika aldrar. Langst fram i mitten satt ett gang unga killar som rackte upp handen i ett och ropade "teacher! teacher!". Langst bak till hoger satt nagra aldre elever som nog hade svarast for sig. Lararen var dock valdigt uppmuntrande och sa "excellent" sa fort nan svarat ratt och uppmanade alla att prata aven om det skulle bli lite fel. Efter den andra lektionen kom min handledare for dagen och hamtade mig och jag fick vara med pa hennes engelsklektion dar de gick igenom "lesson 3, topic alike and different". Sen var det dags for rast och jag fick folja med till lararrummet dar de fragade ut mig om svensk kultur sa som vad vi ater och hur brollop och begravning gar till. Som vanligt blev de forskrackta nar de horde att vissa vill bli branda nar de dott, "like in India? What are the government saying about that?". Sjalv tyckte jag att det var ganska roligt nar hon (hon hade nat konstigt outtalbart namn) beskrev sina kollegor som "the fat one, the small one and the one beside the fat one". Efter rasten var jag med pa tva till lektioner om alike and different och nu skulle jag latt kunna halla engelsklektion nummer tre for klass sex... Da eleverna jobbade sjalvstandigt ett tag fick jag tillfalle att prata med den traditionellt byggda damen och hon forklarade bland annat stolt att har i Etiopien hade de minsann pli pa sina elever, inte som i Sverige dar de stor hela tiden... Pa vagen hem pratade jag med en annan larare som trodde att det var tvartom och blev forvanad da jag havdade det motsatta, vi kom fram till att det var pa grund av demokratitankandet och enades om att diktatur var mycket battre... (for er som inte fattar ironi kanske det ar bast att jag tydliggor att det var ett skamt...). Vid lunchtid var det dag for klasskifte, de aldra klasserna har lektioner pa formiddagen och de yngre pa eftermiddagen. Sa jag gick hem och kom lagom till lunch hos Hanna och Magnus. Nu har jag précis varit en svang pa posten och kopt frimarken vilket var en historia for sig, det kravdes tre gubbar innan de forstod att jag ville ha frimarken till 20 brev till Sverige men nu har jag lyckats fa en massa exotiska frimarken (kommer att vara tre olika varianter pa varje brev...).
Det var kul att komma igang att gora nanting seriost och inte bara slappa, jag har i och for sig kommit in i det ganska bra nu.... Pa mandag ska jag antagligen till Bethel och sen far vi se om jag kommer va dar hela veckan. Jag vet inte exakt nar vi aker till Addis och vad jag ska hitta pa dar ar fortfarande oklart men nat blir det val... Sen kommer glimakraeleverna ner och da ska vi introduceras tillsammans pa dovskolan. Blev haromdan tillfragad om jag ville ha datakunskap med elevrna dar, det kanske kunde fungera bra med tanke pa att jag inte kan teckensprak och det ar lattare att visa pa datorn direkt. Vi far se hur det blir med det.
Benne jobbar pa med sina barn och det gar battre och battre for varje dag. Pa kvallen ar hon trott pa prat sa da jag antligen far ha henne for mig sjalv vill hon mest att man ska va tyst... Vi har anpassat oss till dygnsrytmen har och redan vid atta borjar vi dra oss mot sangen... Vart nya rum ar hyfsat stor och rymmer forutom vara sangar tva fatoljer, ett bord med tillhorande stol och ett handfat med vatten lite da och da. Tillgangen pa vatten ar valdigt sporadisk och det finns ingen logik i det.
De senaste dagarna
Kommer nog inte skriva sa utforligt i fortsattningen men nu har jag sa mycket tid sa da kan man ju passa pa...
I fredags sov vi lange och at sen lunch tillsamans med Hagstroms och Salt-volontarerna David och Mirjam. Vi akte runt pa stan ett tag och handlade pa Bambis. Pa kvallen foljde vi med Hanna-Karin och Workneh till D'afrique dar vi at jattegod etiopisk mat. Med oss dar och aven senare hemma hos dem pa Gullali var tva danska fd kenyamissionarer och arkemissionaren K-G Lundgren (jag tror han hette sa... Mamma du kan val halsa till farmor och farfar fran honom..) Det blev en trevlig kvall och det var skont att traffa lite kant folk och kanna sig hemma i deras hem...
Dagen darpa gjorde vi inte sa jattemycket direkt. Passade Ellinor och Clara ett tag, de ar verkligen supersota. Clara styltar runt pa halvstadiga ben med stora ogon och haret pa anda medan Ellinor pratar i ett och hoppar omkring och sjunger med massa energi. En svang pa Sheromeda hann vi ocksa med innan vi at "svensklunch" hemma hos Kersti. Efter den svensammankomsten gav Benne och jag oss ut pa stan och satt pa internet en timme. Som vanligt kluddade taxisarna men som vanligt loste det sig. Vid tog en buss till Giorgis och gick darifran till BVs missionsstation, det borjade bli morkt och nar vi kom fram fick vi veta att folk visst varit oroliga for att vi varit "forsvunna". Sa vi fick en liten utskallning for att vi inte hade mobil pa (men det tanker jag fortsatta att lata bli med..). Vi fick i alla fall middag dar och det var tur for vi var utsvultna. Nar vi kom hem packade vi infor morgondagens avresa till Nakamte och sen sov vi (det blir ganska naturligt sa att man lagger sig tidigare har eftersom det blir morkt och alla andra lagger sig).
Avresa 06.00 sondagmorgon. Fram till Ambo var vagen fin (pappa, Hanna halsar att vagen fran Nakamte till Bahir Dar ar bra) men sen blev det mer skumpande... Men det var inte sa varmt och vi hade det trevligt i bilen sa det gick ingen nod pa oss. Kom fram i hyfsad tid till vart nuvarande hem och packade in oss i ett provisoriskt rum i vantan pa att ett storre skulle bli ledigt...
Igar borjade vi dagen med frukosten hos familjen Hagstrom och hangde sen med Hanna till stan dar vi fick en kurs i var vi kunde handla vad... Resten av dagen hangde vi mest hemma hos Hagstrom, lekte med barnen och pratade igenom vara arbetsuppgifter. Efter ett langt samtal med Hanna om vad jag vill gora och hennes reaktion nar hon kom hit och var i typ samma situation som jag kandes tillvaron ganska mycket battre. Efter en massa kakor hos Liselott kandes det annu lite battre. Efter det packade vi in oss i vart nya rum (det Benne hade nar vi var har sist) och kande att vi skulle kunna trivas dar. Hade lite myskvall med tanda ljus och mammas kakor och pratade ett bra tag.
Idag har jag last ut forsta boken och gjort mig lite mer hemmastadd i vart rum (blev helt forvanad nar jag packade upp och upptackte hur mcyket jag hade med mig... forstar inte hur allt fick plats...). Efter lunch hos Hagstrom fick jag skjuts av Hanna till stan och sitter nu pa cafe Classic. Ska posta forsta brevet och kopa fler frimarken och sen kanske satta mig och plugga lite (blir du inte nojd da Fredrik), eller vi far se vad som hander...
Hoppas det ar bra med er alla dar hemma, kramar
Jag ar ingen "Hakuna Matata-manniska"
Redan andra dagen i Etiopien borjade jag kanna mig rastlos... inget bra med tanke pa hur lange vi ska vara va har och dessutom bo i Nakamte dar det finns annu mindre att gora an i Addis... Rastloskanslan har inte riktigt gatt over an aven om man vant sig lite vid att det inte hander sa mycket...
Det som gor en lite extra frustrerad ar att jag fortfarande inte riktigt vet var jag ska jobba och nar jag kan borja. Etiopier ar sa galet oplanerade. Igar planerade vi att jag skulle aka till Bethel pa torsdag och vara med dar tva dagar men sa far vi veta idag att de borjar forst nasta vecka, verkligen ingen har nan koll pa nar skolorna ska borja... Studenterna pa universitetet har kommit till stan och gar nu bara och driver eftersom de inte vet nar skolan ska borja, och det vet inte deras larare heller... Jag forstar inte hur de star ut med det, jag hade blivit galen... Lite smatt galen och frustrerad har jag ocksa varit de senaste dagarna just pa grund av oplaneringen. Sa nu ar det bara att ga omklring och hitta pa lite att gora och forsoka "gilla laget". Tur att jag har Benne och familjen Hagstrom, de ar fantastiska! Forutom den kassa planeringen sa har jag upptackt att terminen blir valdigt uppsplittrad; tva veckor Nakamte, fyra veckor Addis, en vecka Nakamte, tva veckor Zanzibar, tre veckor Nakamte, en vecka norrut med familjen och sen en lang tid i Nakamte med undantag for tre veckors avbrott nar skolorna har jullov... Men det ar ingenting som sager att det blir som det ar planerat... det ar bara att ta det som det kommer - vilket inte alltid ar sa bara...
Men det ar val en del av det jag ska lara mig under tiden har... ingar val i kulturen. Precis som allt annat jag har blivit varnad for - missionarera har hade ett langt samta med oss igar dar de gjorde klart vad vi bor och inte bor gora, typ inte ga sjalv pa stan och prata for mycket med killar osv. Jag tanker att det faller sig och sa lange man anvander sunt fornuft och inte utsatter sig for onodiga risker sa ska det nog ga bra, men det ar ju battre att hora varningar innan an efter och det ar klart att man tar till sig... men radd tanker jag inte va...
Uppmarksamhet... min adress
Maria Rubenson
PO Box 24
Nakamte
Ethiopia
Telefon: 00251910075399
Ni som laser far garna skriva en lite kommentar sa man ser att nan tanker pa en... Nog for att man far uppmarksamhet har men det ar liksom av ett annat slag... Killarna flortar overtydligt med en (har aldrig sett sa tydliga enogsblinkningar forr...) och ropar "I love you" efter en (snacka om karlek vid forsta ogonkastet..!), och jag ar overtygad om att taxikillarna fick fler passagerare da de kunde locka med att vi satt i bussen... Det ar kul men i lagom mangd...
Forsta dan - och va bra allt gar...! (11/9)
Efter en smidig resa kantad av trevligt folk men dock kanske lite for lite somn kom vi fram till vart alskade Etiopien. Gronare an jag nagonsin sett det forr, men sa har jag ju aldrig varit har pa regntiden eheller… Antligen var vi frame – antligen hemma!! Nagan skulle hamta oss pa flygplatsen… men denna nagan dok inte upp… vi vantade i en timme innan vi tog saken i egna hander (men innan dess borjade vi yra om att Chippo skulle komma och radda oss ur var nod...) och kollade upp laget, fick veta att var hamtning glomts bort sa vi fick ta en taxi... Sa kom vi da till Entotto dar vi bor nu. Vi la in vara saker pa rummet och gav oss sen ut pa stan pa jakt efter pengar.... 10 birr racker inte langt... Taxi ner till Sheraton dar automaterna inte fungerade. Sa vi beslot oss for att ga till Hilton och prova lyckan dar... Pa vagen dit borjade det osregna, och da menar jag verkligen osregna, varsta monsunregnet..! vi sprang pa en smal liten grusvag genom floder av vatten och alla som sag oss skrattade at oss... Val pa Hilton upptackte vi att pengaautomaterna strejkade aven dar sa dar stod vi med 6 birr pa fickan (ungefar 4 kronor), utan mat i magen och hade ingen aning om vart vi skulle ta vagen... Vi funderade pa att ta en taxi ut till Gullali (till Hanna-Karin och Workneh) - hade blivit en rolig missionarshistoria om nar "volontarerna Bendeicte och Maria pa sin forsta dag i Etiopien kom till missionsstationen dygnsura och utan ett ore pa sig...". Men vi gjorde inte alla den gladjen eftersom pengarna inte rackte dit och vi fros (kallt som i Sverige) sa vi akte hem till Entotto istallet. Urhungrig gick jag (ensam! det du Fredrik..) ut pa stan for att hitta lite mat for vara sista tre birr, tva brod och en banan fick jag. Utfodrade Benne som bara ville sova och gick sen for att halsa pa familjen Hagstrom som for tillfallet bor i "kylskapet". Sen joinade jag Benne och sov en timme innan vi tillsammans med Hagstroms akte till Finfine och at etiopisk mat... sa underbart gott!
Kanns sa otroligt bra att vara har, det kommer bli sa bra som Benne sager hela tiden... Ska bli skont att fa en vardag och borja jobba... Etiopien ar hemma, det maste vara meningen att jag ska bo har for det kanns sa ratt!
En antligens dag... (10/9)
Imorgon är jag i Etiopien!!!
Vi har idag fått veta att vi ska spendera fem dagar i Addis innan vi åker ut till Nakamte. Känns bra att få lite tid i storstan så man kan känna in sig i den etiopiska luften och anpassa sig lite till den afrikanska rytmen... eller nåt, det lät bra i alla fall... Hanna och Magnus kommer in från landet och tar hand om oss så vi ska nog klara oss...
Jag har packat nästan klart nu... typ bara handbagaget kvar... Benne ringde precis smått panikslagen och meddelade att hon har mer än 45kg med sig, tur att jag hade tio kilo mindre... med tanke på att vi får en extra väska med oss till Hagströms dessutom... Men nu ska jag ta och packa det sista och fixa med lite småsaker... Men som Benne och jag just va överens om så kan vi ju sova på tåget imorgon... Hakuna Matata!
Förväntningar och sånt...
Stup i kvarten får man frågan "Hur känns det?" och svaret lyder alltid "Det känns bra". Och det är inte bara som jag säger för att det är det man "ska" säga, det svaret man vet att alla förväntar sig... Utan det är precis så jag faktiskt känner, ett till 100% ärligt svar. Det känns så makalöst bra! och det har det gjort hela tiden trots alla tveksamheter i planeringen har Benne och jag fortsatt att peppa varandra, precis som vi ska göra under hela vår tid i Nakamte... Benne, du är guld vettu! Så underbart bra vi kommer ha det tillsammans!
På volontärdagen förra veckan frågade de oss vad vi hade för "förväntningar och farhågor". Jag vet just inte om jag har nåt bra konkret svar på den frågan... Jag har nog försökt undvika att måla upp bilder av hur det ska bli, kanske en undermedveten handling för att slippa bli besviken om förväntningarna inte uppfylls... Men det är klart att man ändå har förväntningar. Att jag ska få en spännande, lärorik och rolig tid tillsammans med Benne. Att jag ska lära känna landet och människorna mer, lära mig kommunicera bättre med människor som inte kan samma språk, bli mer självständig och självsäker och så att lära mig ta allt på afrikanskat vis, det vill säga "hakuna matata, det löser sig". Och så många farhågor har jag väl egentligen inte heller... på den frågan svarade jag " att jag skulle vantrivas förfärligt och bara vilja åka hem hela tiden", det vore ju inte så kul... Men det är jag övertygad om att det inte kommer inträffa och jag tror att inställningen man har kommer påverka mycket av hur det faktiskt blir. Stämmer den teroin ser våra utsikter till en makalöst bra tid fantastiskt bra ut..!
Min blivande vardag
Utsikt från mitt blivande hem; Mekane Yesus området i Nakamte
Min blivande kombo Benedicte och jag på café i Nakamte
Så här kommer vardagen att se ut, omgiven av underbara barn
Mina blivande elever på Bethel kindergarden i Nakamte
Kan det bli mycket vackrare? tänk att jag ska bo så...
En vecka kvar...
Packat klart har jag gjort, inte till 100% men nästintill (Nej, Thomas, jag är inte sjuk..). Och plats över fick jag så jag gav mig ner på stan för att tigga saker till mina blivande elever... men det gav inte mycket utdelning inte... 32 muminpennor fick jag av Akademibokhandeln (så ska ni tigga skolmaterial så gå dit...). Känns lite konstigt att vara så väl förberedd... men jag är inte orolig, jag kommer bergsäkert att ha massa saker att fixa sista natten ändå...
Imorgon bär det av till Kristianstad, ska äntligen få se mina kompisars nya lägenheter... Lite skumt är det ändå att de blev fem stycken där borta, men det är ju praktiskt när man ska hälsa på... Ska bli så kul att träffa er alla igen!
Snart Etiopien
Helt galet... en dröm man haft hela livet men jag trodde nog aldrig att den skulle gå i uppfyllelse och så bara händer det... Jag tror inte riktigt att jag förstått än... Allt har bara fallit på plats och om bara nio dagar är Benedicte och jag på väg till vårt nya hemland, om än bara för ett halvår men det kommer vara hemma. Så väldigt mycket hemma...
Det var för ungefär sju månader sen på ett café i Nakamte som planerna började smidas... På ett café efter en dag på marknaden. Vi kände oss hemma. Redan då. Det kändes i luften på nåt sätt att vi skulle tillbaka dit. I alla fall var Benne och jag övertygade om att det inte var sista gången vi såg Nakamte då vi några dagar senare lämnade staden för att resa tillbaka till Addis. Och den övertygelsen har vi inte släppt sen dess även om det har krånglat ganska ordentligt med planering och kommunikation, vi har verkligen fått öva vårt tålamod och lärt oss att lita på att allt löser sig... Hakuna Matata. Afrika! Jag ska bli en det-löser-sig-människa.
Benne är entusiastisk och jag är entusiastisk, det här kommer bli sååå bra... Nedräkningen har definitivt börjat och jag har börjat packa. Köpte väska nummer två idag och har varit på ICA och handlat för alldeles för mycket pengar, men knäckebröd och co måste ju med... hur överfulla väskorna än blir...
Nu är det bara det jobbiga att säga hejdå till alla underbara vänner som lämnas kvar i Sverige... Lite tungt är det allt men ett halvår är ändå inte så lång tid och det finns faktiskt brev... Och jag älskar brev...