Maria

Nu är det inte långt kvar... och visst går många av tankarna till vad jag borde hinna fixa innan avresan... Det ska bli så skönt när man äntligen är iväg och kan koppla bort alla "borden" i förberedelser som man känt så länge...
Stup i kvarten får man frågan "Hur känns det?" och svaret lyder alltid "Det känns bra". Och det är inte bara som jag säger för att det är det man "ska" säga, det svaret man vet att alla förväntar sig... Utan det är precis så jag faktiskt känner, ett till 100% ärligt svar. Det känns så makalöst bra! och det har det gjort hela tiden trots alla tveksamheter i planeringen har Benne och jag fortsatt att peppa varandra, precis som vi ska göra under hela vår tid i Nakamte... Benne, du är guld vettu! Så underbart bra vi kommer ha det tillsammans!


På volontärdagen förra veckan frågade de oss vad vi hade för "förväntningar och farhågor". Jag vet just inte om jag har nåt bra konkret svar på den frågan... Jag har nog försökt undvika att måla upp bilder av hur det ska bli, kanske en undermedveten handling för att slippa bli besviken om förväntningarna inte uppfylls... Men det är klart att man ändå har förväntningar. Att jag ska få en spännande, lärorik och rolig tid tillsammans med Benne. Att jag ska lära känna landet och människorna mer, lära mig kommunicera bättre med människor som inte kan samma språk, bli mer självständig och självsäker och så att lära mig ta allt på afrikanskat vis, det vill säga "hakuna matata, det löser sig". Och så många farhågor har jag väl egentligen inte heller... på den frågan svarade jag " att jag skulle vantrivas förfärligt och bara vilja åka hem hela tiden", det vore ju inte så kul... Men det är jag övertygad om att det inte kommer inträffa och jag tror att inställningen man har kommer påverka mycket av hur det faktiskt blir. Stämmer den teroin ser våra utsikter till en makalöst bra tid fantastiskt bra ut..!