Erfarenheten
Inför de senaste gångernas etiopienavfärder har jag haft något av lättare ångestkänslor. Svårt att sova, tveksamhet eller rent av ovilja att åka. Helt enkelt tyckt att det känts jobbigt. Men, av erfarenhet, vet jag att det kommer kännas bra så fort jag kommit ur planet på Bole och andats in den torra varma etiopiska luften. Jag vet, trots alla känslor som talar emot, att det kommer att bli bra.
Samma sak gäller den sällan lockande, ofta rätt plågsamma färden till Nakamte. Sju timmars buss på mer eller mindre bra vägar, med mer eller mindre vettiga chaufförer och mer eller mindre trevliga medresenärer. Det har hänt att jag fått sitta på en hård liten pall utan ryggstöd, eller inklämd mellan två mindre väldoftande herrar som envisas med att prata med en, eller bredvid en tjej som spydde ner halva mig och min packning. Men hur jobbig den här resan än må vara så släpper alla obehagskänslor så snart jag stiger ur bussen i Nakamte. Och alla hemmakänslor sköljer över mig igen. Jag vet, av erfarenhet, att det alltid är värt det.
Jag skulle kunna räkna upp flera andra jobbiga episoder som jag av erfarenhet nu vet är värt det. Och det är så skönt att kunna luta sig tillbaka på den erfarenheten och vid behov köra det som mantran i huvudet. Det kommer vara värt det.
