påsklov med Kalle
För en och en halv vecka sen vinkade jag av Kalle på flygplatsen, efter att ha haft honom här i tre veckor. tre väldigt bra veckor. Redan samma dag som jag efter lång väntan kunde ta emot honom ute på Bole åkte vi ut till Asella för att uppleva klassisk etiopisk landsbygd. Vi hände hemma hos Girmas, åt injera, chillade i gästhuset, gick långpromenad med Desta och Efraim, spelade uno med sportscampgänget, gick på marknad och va på gudstjänst. En skön helg.
Innan mitt påsklov tog start hade vi fyra dagar kvar av skolan. Av dessa fyra dagar ägnades en åt utflykt till Born free och två till bygga-borar-projekt med ettorna. Således på undervisningsfronten en ganska skön vecka. På övriga jobbfronten och även hemmafronten var det kaos. Jag fick hoppa in som rektor i brist på andra, vi hade krismöte med styrelsen, Felicia bestämde sig för att åka hem och Helena akutflögs till Nairobi - så det var mycket känslor i omlopp, väldigt fint då att ha Kalle där som personligt stöd. Men vi ägnade oss inte bara åt jobbsaker utan hann även med att hälsa på Thornells och Silvia och company, åka ett fullproppat tåg i ett kvällsskumt Addis, gå på restaurang och köpa skor. Desta kom en sväng och vi blev inregnade på ett fik, gick på museum och köpte mer skor.
I vilket fall kom påslklovet då väldigt lägligt och vi lämnade Addis för att åka norrut. Första anhalten blev i Bahir dar där vi tåg oss en båttur i solnedgången och tittade på flodhästar och gick runt lite på en ö. En promenad i stan med medelhavsfeeling och pizza en snurrtrappa upp blev det också innan vi somnade trötta efter den långa bussresan. Så gött med lov, jag hade riktig semesterkänsla.
Så kom vi till vårt primära mål; Simien mountains, och kunde inleda vår fyra dagars vandring i magnifikt landskap. Verkligen helt otroligt vackert. Det var som man hela tiden trodde att nu kan det inte bli bättre, så gick man runt kröken och stod förundrad ännu en gång. Och för min del tröttnade jag aldrig på utsikten, kunde sitta i timmar och bara njuta. Min något mer rastlösa resekompanjon hade mer behov av att åtminstone ha lite apor att spana på, de fanns det dock som väl var gott om - de omtalade gelada baboons. Första dagens vandring var kort och landade i ett camp med ett gäng amerikaner och en tyskgrekisk grupp. Den senare hängde vi med i hyddan på kvällen, satt runt elden och pratade kulturer och sjöng sånger på olika språk.
När vi vaknade i vårt tält nästa dag regnade det. Så pass mycket att guiden och kocken tyckte att vi skulle stanna i campet eftersom det skulle bli lerigt och svårt att komma över floden, och så pass lite att vi tyckte att det var nemas problemas. Så vi gick, och nån svåröverkomplig flod såg vi inte skymten av. Dock massa söta små råttor. Och så blev vi inbjudna på kaffe och kollo i en hydda längs vägen, ett mysigt avbrott i promenerandet. På kvällen hängde vi vid strålande vacker utsikt och väntade ut solnedgången, som det just aldrig blev så mycket med. Men fina bilder fick vi och jag hade nöjet att göra Kalle lite skakis, jag som alltid tänkt att jag är höjdrädd. Dagen avslutades med skotorkning över elden i hyddan.
Den tredje dagen vaknade vi till strålande sol. Frukosten serverades som vanligt på rutig duk på vårt privata bord. Vi slog följe med "Eu-killen" Faustu men tappade honom halvvägs då regnet började ösa ner och han snabbade på tempot. Själva gick vi och pratade friluftsupplevelser, lovordade Alem och försökte glömma bort hur blöta fötterna var. Stup, makalösa vyer och babianer kantade vår väg även denna dag. När vi kom fram till campet hängdes alla kläder på tork och vi gav oss efter en kort vila ut på kvällspromenad tillsammans med vår guide Misganu. Den sista kvällen blev riktigt trivsam i sällskap med guiden, scouten, kocken och kockens hjälpreda inne i den elduppvärmda hyddan.
Sista dagen i bergen inleddes med en morgonupplevelse i särklass. Vi steg upp tidigt för att se solen gå upp och jag lyckades även komma så nära ibixarna att hjärtfrekvensen ökade något. Sen gav vi oss iväg för att bestiga etiopiens tredje högsta topp Mount Bwahit. Väl där låg dimman så tät att vi inte kunde se måna meter, det var så vi funderade på om guiden verkligen hade tagit oss rätt eller om han bara ville få det sista av vandringen avklarad. På väg tillbaka kom en minst sagt rejäl hagelskur i sällskap med ett åksväder som inte var många meter bort. Totalt dyngblöta om allt som inte regnkläderna skyddade kröp vi in i bilen som stod redo nedanför berget, ändå skönt att kunna ta av skor och krypa in i ett torrt fleeceunderställ. Så var vandringen över och vi for in till Gonder. En helt fantastisk vandring i det kanske vackraste landskap jag någonsin sett.
Turista är kanske inte Kalles starkaste sida, men jag lyckades få se både slottet och kyrkan innan vi gick hem för att vila på hotellet. Kvällen bjöd på en oanad återförening. Där vi satt som bäst i färd med att spela tågluffens favoritkortspel dök nämligen Remko, Elina, Ella och Boas upp på restaurangen, det vill säga den hollänska familjen som Johan och jag fick skjuts av i Awash på sportlovet. Sjukt otippat men väldigt roligt, så det blev kvällsmat och prat med dem. En liten runda på stan senare la vi oss att titta på Vänner på hotellet.
Extremt mycket åkande på buss blev det. Vi underhöll oss med kortspel, disneyfilmer, musik, kakor och framför allt sömn. Tittade en del på naturen också, och störde oss på den höga musiken och de dåliga etiopiska filmerna.
En dags paus i Addis kostade vi på oss, då blev det basar på golfklubben, fika med addisvy, mer skoinköp och marknad på Sheromeda. Samt indisk mat och ett besök på Jolly bar tillsammans med Felicia och Shewit. En kväll med Martha hann vi också med, med mat och dans på Bole.
De sista dagarna på Kalles tre veckor spenderades i Arba Minch. Blev mer av semester och solchill, väldigt skönt faktiskt. Vi hängde på Paradise lodge och spelade biljard och pingis, åt glass och badade i deras pool. En safaritur blev det också då vi fick se krokodiler och zebror.
Vi avslutade runtresandet med att komma hem lagom till att eleverna slutade för dagen och kunde springa oss till mötes och krama sönder oss. Alltid lika fint att komma hem till dem efter några dagar på annat håll. En avslutande middag på Mamma Mia blev det innan jag följde med Kalle till flygplatsen och sa hejdå. Väldigt tomt blev det hemma sen. Kanske mitt bästa påsklov någonsin, i vilket fall det med absolut mest magisk utsikt. Tackar Kalle och Etiopien för det och uppmuntrar er alla att boka en resa till Simien, så värt det.
Kommentarer
Postat av: Benedicte Artman
Men sluuuuuuuta stå så nära stupen!!!!!
(Fast många fina mäktiga bilder och kul att få en redogörelse för vad ni hade för er :) )
Trackback
