hemlängtan

Vet inte varför det känns som ett nederlag men jag får väl erkänna att den finns där; hemlängtan. Vissa dagar kommer den smygande. Och jag kan ju se mönstren som leder till känslan. Trötthet, jobbigt på jobbet, stress, för mycket prat med vännerna hemma, för lite prat med vännerna hemma, internetbrist, foton, högtider. Ja, allt sånt där. Och brist på lättillgängliga och lättpratade förstående vänner här. Idag har jag haft en ensamdag, troligen välbehövligt men också tråkigt och för mycket tankar leder lätt till längtan nån annanstans. Saknar alla mina vänner hemma, vänner som känner mig på riktigt och som alltid finns där att prata med om allt i livet. Vänner man kan smsa, ringa, knacka på dörren till och som aldrig är mer än max en tågresa bort. Inser att jag har varit väldigt bortskämd med skånetrafikens förbindelser och ännu mer de senaste åren med Larrans korridorer, här är det mer meckigt att ta sig. I vilket fall är jag tacksam att jag har vänner att sakna och jag ser fantastiskt mycket fram emot att komma hem i sommar och få träffa alla igen. Bara tre och en halv månad kvar...
 

Kommentarer
Postat av: Syster

Och vissa dagar kommer jag på mig själv med att ha Marialängtan. Glöm inte att också vara i Lund lite när du kommer till Sverige

2016-03-19 @ 23:21:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0