lärdomar
Nu när jag börjat praktisera min utbildning på riktigt inser jag att jag, trots vad jag många gånger tänkt, lärt mig en hel massa under mina fyra pluggår. Det mesta är nog tyst kunskap som är svår att ta på men ibland smyger det sig fram konkreta exempel då min omgivning frågar varför jag gör något på ett visst sätt och jag inser att det är för att jag lärt mig det i min yrkesutbildning. Det känns bra, och en smula professionellt. Samtidigt känner jag, såklart, att det är mycket som fattas, mycket som jag inte har en susning om hur jag ska hantera. Det gäller speciellt de elever som på ett eller annat sätt behöver stöd utöver den "vanliga" klassrumsundervisningen. Inte bara en gång har jag tänkt tillbaka på specialpedagogikskursen jag läste förra våren och ett citat jag fastnade för i en bok skriven av en kille med asperers:
”Så länge jag kan minnas har jag upplevt siffror på mitt visuella, syntetiska sätt. Siffror är mitt första språk som jag ofta använder när jag tänker och känner. Det kan vara svårt för mig att förstå känslor och veta hur jag ska reagera på dem och därför tar jag ofta siffror till hjälp. Om en vän säger till mig att han är ledsen eller nedstämd föreställer jag mig att jag sitter inne i den mörka håligheten som siffran 6 liknar för mig för att få hjälp att uppleva och förstå en liknande känsla” (Tammet, Född en blå dag,s.15).
Och jag inser att jag kanske helt enkelt inte kan förstå. Men jag kan alltid försöka. Och jag kan sträva efter en attityd likt den som jag hittade i en annan bok under samma kurs:
”Jag hade en vän – inte någon förälder som av kärlek eller plikt försökte nå mig, inte någon specialist som för sin karriärs skull studerade mitt uppträdande, utan helt enkelt en person som tyckte att jag var tillräckligt intressant för att vilja lära känna mig. En vän som – utan någon formell utbildning i psykologi eller specialpedagogik – själv kom fram till vissa principer för hur hon skulle gå tillväga för att knyta an till mig. Och hon berättade för mig vilka dessa principer var: att aldrig – utan att först fråga mig – utgå från att jag tänkte, kände eller förstod någonting bara därför att hon skulle haft dessa tankar, känslor och upplevelser om hon hade varit i min situation och uppträtt på just det här sättet. Och att aldrig utgå ifrån – utan att först fråga mig – att jag inte tänkte, kände eller förstod någonting bara därför att jag inte handlade på ett sådant sätt som hon skulle ha handlat om hon haft sådana tankar, känslor och upplevelser. Det vill säga hon lärde sig att fråga istället för att gissa” ( Attwood, Om Aspergers syndrom, s.65).
Kommentarer
Postat av: Benedicte Artman
Wow! Gillar citaten skarpt. Sjukt nyttiga att ha med sig oavsett i vilken situation eller vilka människor man möter tänker jag.
Trackback
