Maria

Kanske bästa kvällen sen jag kom hit. Meskelfirande. Vi träffades vid Meskel square redan klockan tre, Henok, Felicia och jag, för att knipa bra platser till spektaklet. Jag hade höga förväntningar inför att för första gången få se det "ritkiga" meskelfirandet. Arenan fylldes på från alla håll. Henok uppskattade det till drygt 100 000. Folk från de ortodoxa kyrkorna kom sjungandes och dansandes in från höger och vänster flank, på podiet rakt över den breda, för tillfället avstängda, vägen satt de inbjudna gästerna inklusive de etiopiska och egyptiska patriarkerna. Lagom efter att Felicia och Henoks kompis Ester gett upp och begett sig hemåt inleddes showandet. En teckenspråkstalande kör sjöng en sång, en båt gled in med bibelstuderande präster, ett gäng visade upp det etiopiska alfabetet och ett annat byggde upp en kyrka. Allt till klassisk ortodox sång och musik. När skymningen la sig över stan tände alla sina långa vaxerade ljus och ett vackert sken spreds över platsen. Så äntligen kom vi till den delen jag väntat så länge på - de skulle tända bålet. Eller ja, det tog ju sin tid att först spatsera sjungandes runt bålet x antal varv och sen gräva upp korset innan de till slut tände på. Meskel handlar om att några etiopier hittade Jesus nergrävda kors och tog med en del av det hem till Etiopien. När vi väl sett elden ta fart tänkte vi att det var dags att ta sig hemåt. Lättare sagt än gjort. Kan ni tänka er 100 000 etiopier som plötsligt ska ta sig från ett ställe till ett annat? Kaos. Vi stod mitt i havet och knuffades åt alla håll, jag som inte är så lång stod dessutom mitt i magarna på alla andra och kände paniskt hur luften blev sämre och sämre. Jag fick ta till all min viljestyrka för att hålla mig lugn. Henoks armar som såg till att jag slapp undan den värsta trängseln hjälpte också en smula. Till slut lyckades jag i alla fall ta mig fram till taggtråden som skärmade av området till höger om den stora massan, utan att tveka länge tog jag mig genom taggtråden och använde min charm för att övertyga militärerna där om att det var helt okej att just jag gjorde så som man i allmänhet såklart inte fick göra. De, mest pliktskyldigt, skrek lite på mig och slog mig på skämt med deras batonger medan jag drog mig bort från den värsta trängseln. Henok följde mig hem längs Addis folkfestfyllda gator. Överallt dansade och sjöng människor, en fantastisk stämning. Jag gillar folkfest. Fortfarande ekar glädjefyllda stämmor och taktfast klappande av händer utanför fönstren här hemma.