Maria

Den här vårens måndagseftermiddagar har spenderats på Filippis språkcafé, till min och många andras glädje. Förutom att jobba med grammatik och uttal får jag ta del av livsöden så långt ifrån mitt eget. Mellan de allvarliga stunderna delar vi vardagsanekdoter och skrattar åt konstiga svenska påhitt. Men det bästa är, såklart, att får lära känna människor och bli en del av deras liv.

Några kommentarer som exempel på hur berikande det kan vara att umgås med ickesvenskar:

En irakisk kille efter att han varit med och spelat innebandy för första gången "Har du spelat i fyra år? och är fortfarande så här dålig?!".

Och hans pappa förra måndagen "Det här är min dotter. Jag älskar henne, för hon är så snäll".

- man får liksom ta det onda med det goda. Jag blev lika glad för båda kommentarerna.