inför hösten

Här har varit stiltje ett tag. Delvis på grund av att jag har haft fullt upp med slutuppgifter i skolan, resor och konfaläger. Men troligen mest på grund av att mina översvallande känslor inte har velat strukturera sig i ord. Jag känner så mycket hela tiden, är i ena sekunden sprudlande lycklig över livet och i andra trött på allt. Denna ständiga bergochdalbana tar mycket energi. De senaste dagarna har jag dock ramlat in i en mer likgiltlig stämning, vet inte om jag föredrar den direkt. Känslorna gör en mer levande, och jag vill ju va levande, men samtidigt är det faktiskt lite skönt att känna sig mer "som vanligt". Så vad är det då jag är likglitlig inför? Jobbet i höst, och det faktum att jag ska bo tio månader i Etiopien. Det känns typ ingenting. Och det samma gäller den kvarstående tiden fram till avfärd. Jag känner mig tom. Vad jag däremot kan känna är separationsångest. Framför allt från larranlivet, att vara student och hänga med de vänner jag fått här på gökis. Nu ska rummet tömmas för sista gången och jag kommer inte mer vara student med adress på Kastanjegatan. Det känns tomt. Och väldigt jobbigt faktiskt. Men jag har fått mina avsked och jag tror bestämt att mina vänner kommer finnas kvar när jag kommer hem. Fast riktigt som det liv vi haft tillsammans här blir det ju aldrig igen. Och det känns tungt. Korridorslivet är väldigt gött och att ha så många vänner i samma byggnad fantastiskt lyxigt. Nu blir det upp till bevis för vänskapen, nu när det krävs lite mer än några steg till varandras dörrar. Ska bli spännande att se hur det utvecklas. Att inte få va här i höst i kombination med den starka förvissning jag har om hur jobbig den första tiden på svenska skolan kommer att bli är väl det som drar ner mest. Samtidigt tror jag att det kommer bli bra. Jag gillar ju Etiopien, och jag gillar ju att undervisa. Det är ju det jag eftersträvat ända sen jag satte mig i skolbänken i Kristianstad för fem år sen. Så när jag skjuter bort de spontana negativa känslorna och försöker se till de mer rationella och långsiktiga lättar det något över bröstet. Och, det är ju inte som att jag har nåt direkt alternativ. Kontrakt är påskrivet och jag har ingen sysselsättning i Sverige. Så - om 18 dagar är jag i Addis och (förhoppningsvis) redo att påbörja en ny del av mitt liv.

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Du behöver inte oroa dig för om du kommer ha mig kvar, eller ej ;)
Jag förstår dina känslor. Just nu är jag väldigt glad att jag har ett år kvar innan jag måste ut i verkligheten. Det är bekvämare i studentvärlden, men någon gång måste det väl ta slut :( Och då är utomlands alltid en bra idé ;))

2015-07-23 @ 18:42:06
URL: http://cecilyeah.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0