Maria

Jag känner mig mer "fel" i Sverige än jag gjort på länge. Flera gånger om dagen kommer jag på mig själv med att varken passa in eller vilja passa in i det samhälle jag omges av. Samtidigt som jag inte vill annat än att känna mig som en i mängden. Fast mest av allt vill jag nog gå på tvären och passa in ändå, på nåt omöjligt sätt. 

 

 

Jag vill le mot människor jag möter, hälsa på främlingar och prata med de som korsar min väg.

Men så gör man inte i Sverige.

 

Jag vill kunna knacka på hos vem som när som och bara stiga in och ta upp tid.

Men så gör man inte i Sverige.

 

Jag vill ta på mig samma kläder varje morgon, strunta i att tvätta håret och känna mig snygg ändå.

Men så gör man inte i Sverige.

 

Jag vill låta bli att planera mina dagar och ändå va säker på att människor har tid med mig.

Men så funkar det inte i Sverige.

 

Jag vill våga göra det jag vill utan att bry mig om vad andra tycker och tänker.

Men så gör man inte i Sverige.

 

Jag vill ta mina vänner i handen och krama vem jag helst möter.

Men så gör man inte i Sverige.

 

Jag vill att människorna omkring mig ska inse att de är fantastiska och speciella och älskade.

Men så gör man inte i Sverige.

 

 

 

Så. Ja, jag saknar Etiopien oerhört mycket. Saknar hur levande människorna och miljön där får mig att känna mig. Hur människor ser på varandra och sig själva, hur man tar hand om varandra. Saknar friheten och enkelheten, att inte planera men att ha några få alternativ till eftermiddagsnöje. Och att va nöjd med det. Här i Sverige ramlar för mycket över en hela tiden, för mycket information och för många intryck. Jag blir yr i huvudet och vet inte vart jag ska ta vägen eller vem jag ska umgås med eller hur jag ska spendera mina dagar. Jag vill inte vara en person som måste säga "ehh, jag är ganska upptagen men på torsdag om tre veckor mellan fem och sju, då har jag en lucka". Men när alla andra är så, så kanske det är bäst att falla in i ramarna och anpassa sig. Eller?

Jag vill vara här och nu till hundra procent, jag vill se och älska de människor jag möter. Jag vill inte trycka in den jag är i ett litet hörn av högra stortån och försöka va som "alla andra". Jag vill va jag.