Maria

Antligen tillbaka pa Kazanches. Tredje taxin som lovade att ta mig hem holl sitt ord. Tack och lov, for jag hade just ingen aning om var jag var. En snabb tur for att kolla in ett gym pa haja hulett blev saledes ett tretimmarsprojekt. Men men. Hem kom jag och ett bra traningsstalle fann jag. Men jag ar sjukt trott, har agnat hela arbetsdagen till att sortera dammigt material och stalla i ordning klassrum, ett gediget projekt med tanke pa vilket kaos vi utgick fran. Det ar lite som att vara med och starta en helt ny skola, enbart tva larare ar kvar sen forra lasaret och antalet barn har fordubblats sen dess. Och det blir till att gora merparten av materialet pa egen hand, men det kanns bra. Annars har det borja klarna i arbetsuppgifter, jag ska ha en etta och undervisa i matte, no, so och engelska, med sarskilt fokus pa matte och no, de ndra amnena lamnade jag med varm hand over till min kollega Membi. Nasta vecka kommer antligen barnen, ser valdigt mycket fram emot att fa lara kanna dem och komma igang med undervisningen.

 

Asella i helgen var valdigt najs. Inte minst att fa andas frisk luft och promenera runt i skog uppskattades. Och saklart att hanga med Desta och prata om allt mellan himmel och jord. En chill helg. Traffade coach och fikade med honom gjorde jag ocksa. Och kramade om sportscampbarn. Och halsade pa Bruks mamma, det blev en kanslomassig men fin stund och jag lovade att komma tillbaka nasta gang jag kommer till stan. Aven om jag inte forstod mycket av orden i kyrkan pa varken fredagskvallen eller sondagsmorgonen sa var det fint att fa samlas med kristna vanner, det har jag saknat sen jag kom hit.

 

Igar drev Felicia och jag runt pa Piaza, ett forsta steg i att gora henne bekant med Addis. Vi har sa smatt borjat komma i ordning i var lagenhet, dock saknar vi fortfarande spis, mattor, gardiner och stolar. Och vaggarna ar stora och vita. Vet inte hur vi ska lyckas fylla allt. Mitt rum borjar i alal fall kannas som hemma. ska bara fa upp lite mer foton pa vaggarna. Det kanns i vilket fall valdigt bra att dela lagenhet med Felicia, en fantastiskt bra och glad tjej. Vi ar nog ganska lika, lika ambitiosa, lika snala och lika onoga med mat. Skont. Lika oklara over var i varlden vi vill va nasta ar ar vi ocksa. det kanns ocksa bra.

 

Jag trivs alltsa, om det va nan som oroade sig for att jag inte skulle gora det. Trivs valdigt bra.