Maria

Att jag bara har gatt tre dagar i skolan, kanns sa mycket mer. Orden matas in i huvudet och meningar borjar ta form. Men sa sjukt svart det ar med alla verbformer, jag forstar meningarna nar Ebisse (var fantastiska larare) sager dem och jag kan se monstret i bojningarna men att sjalv kunna satta ihop orden kanns avlagset. Kanns skont att vi inte forvantas gora det an, vi ska ju inte borja prata forran om nagra veckor. An sa lange ar fullt fokus pa att lyssna och reagera med pekningar och rorelser. Pa lektionerna alltsa, utanfor dem pratar jag sa mycket jag kan med okanda manniskor, vakter, tradgardsmastare, barnflicka och mina etiopiska vanner saklart. Kanns lite orattvist att jag har ett anda hyfsat stort forsprang gentemot de flesta av mina klasskompisar, men det ar ju skont for mig. Dock blir jag lite illa till mods nar killen bredvid mig sitter och skakar av nervositet typ hela lektionerna. Annars ar det valdigt god stamning i klassrum ett. Skratten ekar och appladerna haglar, en genuin uppmuntrande atmosfar som kanns optimal for ett klassrum. Jag ser verkligen upp till var larare, en god yrkesmassig forebild och fin manniska. Jag har fatt fragan vad jag lart mig sa ni kan fa lite exempel: diverse djur, personliga pronomen, nagra grundlaggande verb, koksredskap, prepositioner, mobler, rorelseord, halsningsfraser och sa massa verbbojningar. Som den har mycket anvandbara meningen: "enshilatun bei terabeza ena kachene mehal asket", vilket betyder "lagg odlan mellan bordet och giraffen". Det vill saga om det ar till en kille man sager det, ar det till en tjej sager man "askemtchi" och det ar till flera manniskor sager man "askemtu", och sa vidare. En djungel det dar. Men det blir allt glesare mellan traden. Och jag tycker det ar kul.