Maria

Lämnade just Linköping efter en kväll i sällskap med Eva, Patricia, Gustav, Johan, Maja, David och Marcus - en härlig blandning av gamla och nya vänner, släkt och nästan släkt och folk från olika sammanhang som ändå på nåt märkvärdigt sätt hade så mycket gemensamt. Vi pratade minnen, skrattade, lekte lappleken, gick promenad, fikade, åt för mycket chips, satt på golvet och åt direkt ur glasspaketet, analyserade tågluff och pratade till mitt i natten.

Jag har nyligen, för första gången i mitt liv, fått höra att jag är en känslosam person, och ja.. jag börjar tro på det själv. För det var med tårar i ögonen jag på bussen mellan Uppsala och Gävle konstaterade att jag är så fantastiskt tacksam över livet. För att jag kan dimpa ner i en stad och umgås med kusin, bibelskolevän, tågluffskompanjon och massa annat trevligt folk.

Och för att jag har det så ofattbart bra i allmänhet. Med...

bästa jobbet,

intressant plugg,

härliga sommarplaner,

etiopienvänner att chatta med,

fotbollsmärkta ben,

etiopienbiljett bokad,

världens finaste korridorsvänner,

examen för dörren,

solbrända kinder,

spännande planer för hösten

och så vidare i all oändlighet.

Och nu närmast väntar ytterligare en svensk stad med kusin och vänner från olika håll. En vecka av Umeå med privatlektioner och susannesamboskap - kommer sitta fint.