Maria

Varning för ett klyschigt inlägg. Fast livet är rätt klyschigt, det är liksom därför det finns klyschor. Jaja, dit jag vill komma är i alla fall att det här inlägget kommer att va just så där klyschigt som livet är, men inte desto mindre verkligt för det, kanske snarare desto mer verkligt just därför.

 

Så kärlek. Det är ju ändå vad livet handlar om. Vad som gör livet värt att leva. Att älska, och att älskas. Det är vad som ger mening i livet. De mest meningsfulla perioderna är de där jag fått både ge och ta emot kärlek som allra mest. Flera av dem är geografiskt orienterade till Etiopien, då etiopier är så fantastiskt mottagliga för just kärlek, och väldigt bra på att ge den vidare. Men kärlek finns över allt. Och människor som behöver kärlek finns minst lika mycket i Sverige som i Etiopien. Och det är då för väl, hur hade man annars kunna överleva i Sverige? Utan att dagligen få älska.