lever

Jag lever. Och det skriver jag inte for att markera att resan hit till Nakamte inte tog kal pa mig. Utan for att jag verkligen LEVER. For att jag kanner mig sa dar rakt igenom hellycklig. For att jag far prata och skratta tillsammans med mina underbara dova vanner, och far kanna karleken annu en gang floda i en sa stor strom att man nastan far se upp for att inte drunkna. Eller fastna for alltid, om det nu inte ar det som ar meningen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0