Maria

Jag kommer sakna det. For jag har kommit att trivas valdigt bra har i Addis sydvastra horn. Har ar lugnt och tryggt, och precis lagom med folk att umgas med. Den dar skona vardagen har infunnit sig med en perfekt mix av rutiner och spontanitet. Skola pa formiddagen. Folje med don bosco-ganget hem och sen lunch hemma pa altanen. Plugg, eller hang pa seminariet, eller fika med Eden, eller promenad i kvarteret, eller besok hos Thornells, eller piano pa musikskolan, eller prat med Bereket, eller en tur till mina dova vanner vid arat kilo, eller bara chill hemma med bok eller film. Plugg och film pa kvallarna i mitt mysiga rum pa gasthemmet, och langa telefonsamtal till Asella. Och sa helgerna spenderade med vanner i Addis eller Asella. Det har liksom blivit smatt perfekt och jag har verkligen njutit av min tid har. Hade alternativet att stanna och fortsatta plugga amarinja i var funnit som ett reellt alternativ hade jag med 90 procents sakerhet tagit det. Men allt har sin tid. Och min tid har ar over for den har gangen. Sa nar som pa tre skoldagar i januari innan jag reser tillbaka till Sverige. Da ska jag suga ut det sista ur Mekanissas godheter.