året på Gökboet

Jag sitter i mitt kära rum på Gökboet. Ljuset är tänt på bordet framför mig och det ryker från temuggen som jag fick i inflyttningspresent av Jenny. Benen är uppdragna i den sköna soffan och fötterna ligger varma under en gabi med fantastiskt mönster. Vart jag vänder mig möts jag av leende etiopiska barn som värmer mitt hjärta och får mina läppar att le. Rakt framför mig står mitt lilla piano som gett mycket glädje under året, inte minst för mina grannar en våning under. I fönstret mellan mina zebragardiner hänger en virkad lampa som jag fyndade på en av mina lördagsturer till esplanadenloppisen. Ljusslingan från i julas sprider ett hemtrevligt ljus och jag bara njuter av att ha några dagar kvar här på denna korridor som jag kommit att trivas mycket bra på. Visst tog det ett tag innan jag kände mig hemma här, nära nog fyra månader. I november förra året var jag beredd att flytta hem till Norra Fäladen igen. Men så vände det och lagom till att vi skulle skiljas för julen så började jag känna mig varm i kläderna. Det tog inte längre emot att gå in i köket och jag kunde känna en glädje i att vända cykeln söderut när det var dags att ta sig hemåt.
 
                          
                          
Mitt rum på Gökboet 
 
Sen under våren blev det bara bättre och bättre. Jag lärde känna ett gäng på korridoren och de blev mina vänner på riktigt. Inte bara så att jag kunde fördriva lite tid med dem i köket för att få den mängd social stimulans som jag behövde, utan så att jag saknade dem när de inte var här och så pass att jag många gånger la i en extra växel för att få komma hem och dela dagens händelse. En höjdpunkt var när jag kom hem från en av mina umeåturer och möttes av öppna famnar hos människor som undrade hur jag haft det, människor som under veckan till och med skickat sms och frågat hur jag hade det där uppe i norr - det betydde så oerhört mycket för mig. De gjorde att Gökboet blev mitt hem på riktigt. Vi hade mång höjdpunkter under våren - tjejkvällar på mitt rum, fotbollsmatcher på sportbarer, utflykt till Lomma, fotbollsspel vid Eoshallen, prat i köket, lek på lekplats, promenader, födelsedagsfiranden, häng i Rögnaröd, basketspel, prat på balkongen, sittningar, utgång och ja, en hel rad trevliga påhitt som jag kommer bära med mig med glädje.
 
Lommautflyk i mars med Eric, Gustaf, Andrea och Jossan
 
Fotbollsfest till Cecilias ära
 
Stora delar av korridorens tjejer, på valborgssittningen
 
Valborgssittning
 
Häng i stadsparken med Jossan och Andrea, dagen efter valborg
 
Promenad i Skäralid på väg ut till Rögnaröd
 
Cecilia och Jossan brottas med en dammsugare
 
För nu lämnar jag snart min kära korridor. Efter ett år är detta rum det jag sovit flest nätter i efter de på Kvarnkroken. Och det har blivit hemma. Jag kommer sakna det. Men vem vet, jag kanske återvänder till våren. Och i vilket fall kommer det bli mer häng på Gökis. För mina vänner finns kvar. Nu ska jag njuta av mitt rum några dagar till, och sedan bär det av på nya äventyr.
 
En särskilt stor eloge till tjejen ovan som fick mig att slita mig från Kvarnis och slå mig ner i detta rum på Gökboet, det var dessutom hon som fick mig att stanna kvar när jag mest av allt ville fly. Och som betytt så oerhört mycket for mig det senaste året. TACK för att du är du Cecilia!!
 

 

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Åååh, jag saknar redan allt från dina diskhögar till ljusslingan på väggen. Och dig såklart! Så många fina minnen! (Och några fula minnen också, som när du helt oprovocerat startade vattenkrig med mig!) Men alltså. Det är ju inte slut en. Vi har ju en och annan tjejkväll kvar. Och någon fotbollsmatch. Och säkert ett eller två eller tio alldeles för långa samtal efter midnatt :)

2014-08-26 @ 02:12:35
URL: http://cecilyeah.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0