Maria

Känslan som tar över mitt jag flera gånger om dagen. Jag har inga större problem med att elen försvinner eller att inte ha vatten när jag tänkt duscha. Jag har inte heller några större problem med att vänta på en försenad taxi eller att behöva upprepa mig tio gånger för att få den maten jag vill ha på en resaturang. Nej, det är inte etiopiernas oförmåga till organisation och kommunikation som gör mig frustrerad. Utan att inte kunna utrycka det jag vill till människor som jag borde kunna kommunicera bra med. Att stå framför en klass och inte kunna ge de enklaste instruktioner utan att orden trasslar in sig i varandra. Att inte kunna sitta ner på fikarasten och småprata med lärarna utan att behöva tänka igenom varje mening för att undvika grammatikfel. Så frustrerande,

Folk frågar mig varje dag hur det går här och jag mumlar lite vagt att det går väl bra. Och det gör det väl, det beror på hur höga krav man ska sätta på sig själv. Och jag är en inte den som sätter låga krav på mig själv. Det är frustrerande att inte kunna prestera på den nivån man är van vid, på den nivån jag hade kunnat undervisa om jag varit i Sverige bland människor och material som jag obehindrat kan kommunicera med. Så det är både ock det där med hur jag trivs här. Å ena sidan finns all frustration och språkproblem. Men å andra sidan är det en fantastiskt bra atmosfär här på Bingham. Det räcker att komma innanför grindarna och se det vackra skolområdet för att man ska känna sig på bra humör. Och barnen är fantastiskt fina, liksom all personal som verkligen välkomnat mig på bästa sätt.

Jag har fått frågan om jag vill komma tillbaka hit och undervisa. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den. Det är absolut en sån här skola jag skulle vilja arbeta på, men engelskan är verkligen ett hinder. Visst skulle jag väl lära mig efter hand, men det första året skulle bli riktigt riktigt tufft. En svensk skola i en sån här atmosfär i det här landet hade varit det ultimata. Alternativt en nationell etiopisk skola där jag verkligen skulle kunna göra skillnad och där min engelska inte skulle vara sämre än någon annans. Det är vad jag bruka svara på frågan - att jag vill jobba på en etiopisk skola. Och det tror jag att jag vill. Men engelska vore väl bra att kunna i vilket fall, så jag funderar på att läsa det till hösten.

Nu är i vilket fall två av fem veckor avklarade här, den senaste veckan har gått riktigt fort. Jag ska sluta lite tidigare idag för att åka med familjen Ohlsson till Wolisso över helgen. Det ska bli så skönt att få vila lite, det behöver jag. Fast det är klart att skolböckerna kommer följa med. Men ikväll ska jag inte ens tänka på nästa veckas lektioner. Jag vill spela spel och prata svenska och inte kämpa med formuleringar på ett obekvämt språk. Ständigt denna engelska....