erkannande

Mina tva manader narmar sig sitt slut, och ska jag va helt arligt kanns det ratt bra. De senaste dagarna da jag jobbat pa att samla information till min uppsats har jag kannt hur jag allt lattare blir irriterad pa etiopier som tror att de kan battre engelska an de verkligen kan. I vanliga fall har jag inga storre problem med att forklara om och om igen men jag har val nat nan sorts grans da talamodet borjar tryta. Och det har med tidsuppfattning, eller snarare franvaro av tidsuppfattning. Helt otroligt alltsa. Jag passar inte in. Den bittra sanningen har slog ner totalt igar. Jag kommer aldrig nagonsin passa in har. For det forsta sa ar jag vit, vilket innebar att jag kan ga cirka fem meter utanfor compoundet innan nagon borjar skrika efter mig. Dar utover ar jag en typisk svensk med sinne for planering och dessutom stort kontrollbehov. Typiskt opassande egenskaper om man vill leva ett frustrationsfritt etiopienliv. Sen har vi den kanske storsta skillnaden av alla, pengar. Fatta att jag som student har storre inkomst an kyrkans framste man har. Jamfor arbetslosa har och arbetslosa i Sverige, miles apart. Och aven om jag skulle ge bort allt jag ager och flytta hit och arbeta pa "etiopiska villkor", sa skulle det aldrig bli pa "etiopieska villkor". For jag ar den jag ar med ett skyddsnat som alltid kommer skilja mig fran gemene man har. Jag kommer helt enkelt aldrig passa in har. Jag har fantastiska etiopiska vanner, men de kommer nog aldrig fullt ut kunna forsta mig, och jag antar att jag inte fullt ut kan forsta dem heller. Vara varldar ar helt enkelt for langt fran varanda.
I allt gratt trakigt regn och vaxande irritation finns det doch en del som lyser upp tillvaron. Som att Danji kom till min undsattning och oversatte at mig igar, och som att Mose bjod in mig pa lunch sa jag slapp ata mitt torra brod i ensamhet. Och framfor allt alla underbara dova manniskor som man bara rakar ga pa i precis ratt stund nar man som mest ar i behov av ett leende. Skymtar nagon teckna i ogonvran och drar snabbt handerna till axlarna for att fanga tillfallet, utbyta erfarenheter, skratta och kanna att det finns anda nagra etiopier som jag kan prata med utan att behova upprepa samma mening tio ganger. Dova etiopier - raddningen i noden. Haromdan visade ett stort gang dova studenter mig vagen till den skola jag skulle gora intervjuer pa. Idag satt jag plotsligt i ett hav av dova arbetare pa Misrach center - vi blev sa klart vanner direkt; pratade livet, drack te tillsammans, de visade mig runt och bjod pa lunch. Latt att jag ska dit och traffa dem igen. Anda bra att det finns en sa latt losning pa mina deppdagar. Ge mig bara nagon att teckna med.

Kommentarer
Postat av: benedicte

Åh ja, alltså DÖVA!!! <3 <3 <3 Teckenspråk ftw.

2013-04-25 @ 21:47:37
URL: http://benedicte.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0