Maria

Jag har just skrivit en tenta i naturvetenskap och känslan när jag satt där och filade på svarsformuleringarna var; det här är ju kul och jag längtar tillbaka till högstadiet. Galet. Men trots vad jag skrev i förra inlägget om lektioner som kändes aningen meningslösa så har lärarna i alla fall lyckats med en sak - att få upp mitt intresse för naturvetenskap och längtan att dela med mig av mina upptäckter, något som min närmaste omgivning knappast kunnat undgå.. Men vem vill inte höra om varför det är svårare att öppna frysen direkt efter att man har stängt den, eller varför man blir kall när man går ur duschen? Jag är så laddad att komma ut på praktik nästa vecka och få undervisa om partikelteori och göra experiment om luft och vatten och värme! Och jag känner stor tacksamhet till mina lärare på högstadiet som la grunden för det mesta av mitt teoretiska kunnande, tänk ändå när man gick ut nian - då kunde man minsann en hel del! Sån lärare vill jag bli! en som eleverna tänker tillbaka på och minns med glädje för att de lärde sig så mycket att varje lektion kändes viktig, så som jag tänker tillbaka på Ellika och Annika som jag hade i fysik och kemi på högstadiet. De väckte minsann både intresse och engagemang att lära sig mer, men så valde jag till deras stora besvikelse ändå samhällsprogrammet på gymnasiet.. men minns vad de lärde mig, det gör jag!