Hemma!

Det kanns sa hemma! Nakamte. Antligen.
Efter den drygaste resan nansin anlande vi till Nakamte igar, mer an tretton timmar efter att vackarklockan ringt. Da vi inte atit nat pa ett dygn blev det en snabbvisit pa classic dar vi gick rakt i armarna pa kes Goudina, ett kart aterseende. Vi blev varmt valkomnade. Det hade nastan hunnit bli skymning nar vi atit var middag men vi kande bestamt att vi inte kunde aka till synoden och vart rum innan vi traffat barnen pa dovskolan sa det blev en snabb svang dit. Djungeltelegrafen hade visst inte fungerat helt bra sa de blev helt chockade nar vi dok upp. Och sa glada! Sa fina. De bara sprang mot oss och kramade oss fran alla hall. Sa harligt. Och det har fortsatt idag. Overallt man gatt har det kommit en stor hog med sota sma barn efter en. Tror inte jag fatt sa manga kramar de senaste nio manaderna i Sverige. Ah vad jag alskar mina barn! De ar verkligen varldens finaste. Fragan vaxer sig starkare, varfor bor jag inte har? Kanner mig fantastiskt valkommen fran alla hall och jobb finns det ju gott om. Det blev lunch i Adanesh och Desalegns nya hus med lilla Derartu i centrum, hon har blivit sa stor och ar hur sot som helst nar hon rultar omkring pa golv och bord. Jag ar stolt fadder. Varsta kramarna fran Fitsum och Ejigeyeu imorse och prat i handerna pa varann hela tiorasten. Jag trivs sa galet bra! och att antligen fa teckna pa riktigt! Kanner dock att tre dagar ar pa tok for lite vilket alla haller med mig om, men men battre an inget och pa fragan nar jag kommer tillbaka kan jag bara svara jag vet inte men nangang. Har blivit bjuden pa brollop i april och det hade varit saa najs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0