Värmande biljetter
När mörker och kyla ligger kring vårt hus... Ja, så kändes det igårmorse. Den siste september. Som jag minns höstarna förr om åren så blev det varmt på riktigt precis när skolan började och sen höll det i sig men hyfsad värme till mitten av oktober i alla fall, fast jag kanske idealiserar lite... Igår var det september, och frost på marken. Jag gick ut genom dörren alldeles förskräckligt tidigt för att hinna med sjutåget och vände direkt för att hämta en till tröja. Men det är vackert att titta ut genom tågfönstren på den vita marken och dimman som släpper genom allt mer ljus i takt med att solen går upp. Det att det är mörkt när man går upp tycker jag dock inte om, och att lysena på cykeln behövs både när man cyklar hemifrån på morgonen och när man kommer hem på kvällen. Med kylan och mörkret, och dessutom vetskapen om att det bara kommer gå utför de kommande veckorna, är det för väl att man har nåt ljust och varmt att se fram emot... Med flygbiljetter till Etiopien i byrålådan når kylan och mörkret inte riktigt in i det innersta utan de finns där och värmer redan nu. 79 dagar kvar till jag äntligen får andas etiopisk luft igen. Som jag längtar! Först nu förstår jag pappas uttalanden om att det inte är meningen att man ska bo i Sverige på vintern. Förutom mörkret och kylan försöker jag återanpassa mig till det svenska stressade och prestationsfixerade samhället, det går sådär... Jag saknar så det enkla nakamtelivet där en stressig dag innebar att man var tvungen att skicka mer än ett mail. En så enkel och kravlös vardag. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle sakna det så mycket, men tomheten bara växer. Hur tre veckor ska räcka till för allt jag vill göra förstår jag inte, men det är bättre än inget och jag är så tacksam för att jag får möjlighet att åka ner till mina älskade barn i det finaste landet.
