Hylla presidenten!

Att komma tillbaka till Nakamte visade sig vara lattare sagt an gjort. Vi ville ju aka bil och slippa bussen sa jag fick ringa till en massa okanda etiopier och forsoka forklara vem jag var och varfor just jag skulle fa aka med dem vasterut. Till slut hamnade vi hos presidenten sjalv som dock inte kunde lova nat sa vi satt och vantade pa besked hela mandagen. Da vi fortfarande inte hort nat vid tio pa kvallen borjade vi bita lite smatt pa naglarna och forsokte paminna oss om att vi ju var i Afrika och att tiden ju liksom inte ar samma sak har... Vid elvatiden kom till slut presidenten hem till Entotto och kunde faststalla att vi inte fick plats i hans bil, eller han kunde ju inte saga det rakt ut men vi forstod att sa var laget. Sa han, den overupptagna mannen, lovade istallet att folja oss til busstationen halv fem morgonen darpa. Vi forsokte saga att det inte behovdes men lyckades nog inte vara tillrackligt overtygande, vilket vi sjalva inte heller var.. Och sa halv fem tisdagmorgon eskorterade presidenten oss till Asko busshallplats via tva overfulla minibussar (jag sat pa en kvadratdecimeter stenhard metall med en ryggsack mellan benen, Benne sittande pa ena knat och en korg i ansiktet - men en upplevelse var det!). Han fixade biljetter pa de overfulla bussarna till Nakamte och sa satt vi till slut pa de basta platserna (han skuffade helt enkelt bort dem som satt dar innan..) bredvid varldens sotaste tant och skumpade de drygt atta timmarna till var kara hemstad (betydligt vettigare chauffor den har gangen...). Direkt till dovskolan blev det ju saklart och sen hamtade Dawit oss dar och bjod pa middag och hhjalpte oss att flytta alla vara oandligt manga kassar ner till gastrummet dar vi nu bor med allt vart bohag i ett trangt rum, men det kanns hemma...
Som sagt en underbart sot liten president, en underbart sot liten gumma pa bussen och en underbart sot Dawit hemma i Nakamte - vi har det bra!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0