Ledig dag

Det blev helgdag idag. Som val var fick vi veta det redan igarkvall nar vi halsade pa Liselott och Dawit sa vi behovde inte studera manen... Fick da lite sovmorgon idag och det var saklart skont. Lyckades fa en lagom skon dusch (tror att jag antligen lart mig hur kransystemet fungerar efter otaliga lektioner av Tadesse, lagom till att vi flyttar harifran) under vilken jag lyssnade till aporna som hoppade omkring pa plattaket. Sen gick jag in till Classic for att traffa Eden och Marta, var val lite sen men de var inte dar en sa det blev Eden som fick ursakta sig... Sen gick vi till marknaden pa min onskan. Marta kopte en kruka men annars tittade vi oss bara omkring. Tydligen skriker folk en del efter dem ocksa bara for att de kommer fran Addis, hur man nu kan se en san skillnad...
Nu ska jag hem och packa for Addis. Kanns lite jobbigt att om igen tranga ner allting i vaskorna men det ska val ga, gor ju inte sa mycket om det skulle bli nagra kassar bredvid...

Helgdag? nr2

Imorgon kommer annu en "ingen vet om det ar helgdag eller inte". Det fick jag veta i skolan idag dar ingen visste om det skulle vara ledigt imorgon eller inte. Jag, med min svenska referensram, tyckte ju att det var lite konstigt sa jag forsokte fraga runt lite om det skulle vara nat imorgon eller inte men alla sa att det vet man inte. De sa att jag helt enkelt fick ga upp i tid imorgon och fraga runt om det var helgdag eller inte och sa skulle jag fa se vad jag fick till svar. Konstigt. Den eventuella helgdagen ar antingen imorgon eller i overmorgon och ar en muslimsk helgdag, slutet pa ramadan. Men det ar val bara att ga ut och kolla hur mycket av manen man kan se efter morkrets inbrott... Pa sett och vis hoppas jag lite pa att det ar imorgon sa man far sova, och i sa fall ska jag traffa Eden klockan tio och ev ga pa marknaden med henne.
Idag har det varit en lang dag. Skola fran atta till tre. Sen fikade jag tillsammans med Eden och Marta. Lunch pa Classic blev det inte forran fyra. Vantade pa dator ett tag och sen har jag suttit har. Ar ganska sa valdigt trott men enligt mina nya regler far jag inte ga och lagga mig fore halv elva, inbillar mig att jag kommer sova battre da... Det fungerade i alla fall hyfsat i natt efter var vilda spelkvall med Magnus och en lang promenad pa eftermiddagen.

Igar, Idag, Imorgon

Sondag igen. Tva veckor i Nakamte. Hemma. Kanner folk. Trivs.
Har fatt hora att jag ser typiskt etiopisk ut, sa jag har val anpassat mig bra antar jag... Gar stup i kvarten pa folk som pastar att de kanner igen mig, antingen harifran eller fran Uppsala (verkar vimla av etiopier som varit i Uppsala..). Mycket pinsamt har jag nog inte samma minne for jag kanner inte lika ofta igen dem. 
Gardagens middag hos Liselott och Dawit var mycket trevlig, vi fick etiopisk mat coh morotskaka. Natten har inte varit lika angenam. Varken Benne eller jag kunde somna, ett aterkommande problem... Lopporna overlevde var solkur och minareterna pa den ortodoxa kyrkan i narheten tystnade inte fast jag bad dem om det.
Idag har vi varit pa gudstjanst i en forsamling som ligger lite utanfor stan. Peter fick halla sin predikan den har gangen. De envisades med att vi vitingar skulle sitta langst fram pa en speicalbank och efterat visade de den nya kyrkan de haller pa att bygga (eftersom den nuvarande ar for liten) bjod oss pa fika som de viktiga gaster vi ar...
Cleis ar har nu, hon gor ett fotoprojekt har i sex veckor och ska vara i Nakamte totalt tva veckor. Hon ska fa gora studiebesok pa mitt jobb i veckan som kommer. Imorgon borjar eleverna pa riktigt och gar fran atta till halv fyra, langa dagar tycker jag i alla fall... Men som Eden sa sa kan jag ju ga hem nar jag kanner for det sa jag inte arbetar ihjal mig...
Pa torsdag aker vi till Addis. Om det ar nan som har nat tips pa vad jag kan sysselsatta mig med under de veckor vi bor dar, vi vet fortfarande inte sakert hur lange det blir.., sa tar jag tacksamt emot det... Annars far man val mingla pa stan...

Mesqelfirande

Idag ar det mesqel. Etiopiens nast storsta hogtid efter timkat (enligt lonely planet i alla fall). Firandet borjade igareftermiddag da man tande eldar till minne av att man brande upp Jesus kors. Men jag ska ta storyn fran borjan... Vi gick tillsammans med Befikado, Mamush och Peter till stadion dar de byggt upp ett stort bal och dar Wollegas ortodoxa ledare hade samlats pa en scen. Mesqel ar en ortodox hogtid. Jag ringde Eden pa vagen och vi bestamde att vi skulle traffas utanfor inganen. Medan Benne och jag stod dar och vantade pa henne blev vi omringade av manniskor som helt oppet stod och stirrade pa oss. Okej om sma barn tittar eller om vuxna gor det lite diskret men de har killarna i var egen alder stod mindre an en meter fran oss och verkligen stirrade. Till slut kom Eden och vi gick in pa omradet. Dar lyckades vi fa riktigt bra platser sa vi kunde se vad som hande pa scenen. Forst var det en kor som sjong ackompangerad av tva trummor. Sen presenterade en gubbe programmet och sa fick de kyrkliga ledarna saga ett par val valda ord var innan biskopen for Wollegaomradet borjade beratta historien bakom mesqel. Eden oversatta at oss, och jag forsokte forsta sa gott jag kunde, som val var repeterade de historien i vanlig etiopisk ordning. Mesqel firas i aminnelse av att man hittade Jesus kors och tog det till Etiopien. Enligt traditionen tog judarna korset och gravde ner det i avundsjuka mot de kristna, de lassade en massa skrap pa det sa det blev ett stort berg. I Etiopien bad man for att man skulle hitta korset och nagr manniskor akte ivag for att leta reda pa det. De hittade berget och borjade grava och den 16 september (etiopisk kalender) 325 ar efter Jesus dod fann man till slut korset och tog det med till Etiopien. I Etiopien firade man fyndet med att branna korset sa roken steg till himlen och till minne av det tander man sa kallade mesqelbrasor den 16 september. Man brukar aven gora ett kors av mesqelblommor (gula blommor med ett kors i mitten) och satta hogst upp pa brasan men har i omradet finns inga sadana blommor. (obs! det kan handa att jag missuppfattat delar av storyn sa ni behover ju inte anvanda det som referens i nan doktorsexamen eller liknande...) Nar biskopen pratat klart gick vi bort till brasan som biskopen sjalv tande pa. Det var lite kaosartat och militarer gick omkring och forsokte med vald fa ordning pa folket. Folket hade med sig egna pinnar som de kastade pa elden (helt livsfarligt...), efter ett tag tandes det eldar lite overallt i folkhavet och vi borjade dra oss hemat. Eden foljde med Benne och mig till Classic dar vi at kvallsmat. Pa vagen hem sen gick vi forbi ett glatt gang som dansade runt till musik. Vi funderade ett tag pa att joina dem men det blev inte sa.
Idag har vi forsokt bli av med vara loppor genom att lagga ut sangkladerna i solen. Tyvarr borjade det regna efter ett tag men vi lar marka om det fungerade... Snart ska vi bege oss till marknaden och sen ikvall ar vi bjudna till Liselott och Dawit pa middag.

Helgdag?

Idag ar det en san dar rolig dar rolig dag som ingen vet om det ar en helgdag eller inte. Rent officiellt tror jag inte att det raknas som en rod dag men i praktiken ar den nog det lite halvt i vart fall. Nar vi pratade med Befikado (nojd med stavningen Thomas?) igar, han kom for att fraga om vi ville folja med honom och hans vanner till mesqelfirandet ikall, fragade vi om det var skola for honom imorgon och da svarade han att det var det men han tankte inte ga, for ingen annan skulle ju va dar... Det verkar som att det ar sa alla tanker har och darfor blir det lite roligt. Pa Bethel idag stod massa stolar tomma pa grund av den kommande festen och mrs Faith gick hem nagra timmar tidigare for att hinna handla innan affarerna stangde. Mesqel firas lite som valborg hemma. Ikvall tander man stora eldar och sjunger och har kul tillsammans, Benne och jag ska ga till ett stort bal nere i stan. Sen imorgon, den egentliga mesqeldagen,  firar man hemma med familjen, da ar vi bjudna pa middag hos Liselott och Dawit. Pa gasthuset vi bor pa satt tre killar pa ett rum med dorren oppen och sjong och spelde musik hela kvallen, vi funderade pa om det kunde va nan sorts upptakt till mesqelfirandet.
Pa vagen till jobbet idag fick jag folje en bit med en man som ville att jag skulle hjalpa honom att komma till Sverige, han var overtygad om att han skulle fa ett perfekt liv bara han kom till Sverige, hans liv har var jattedaligt och han hade inga pengar och inget jobb. Jag forsokte forklara for honom att det sakert skulle vara battre for honom att leva har dar han har familj och vanner och dar han kanner kulturen och spraket. Men han vagrade forsta trots alla mina genomtankta argument och vi diskuterade det hela anda fram till Bethels grind. Ibland kanns det som att folk tror att bara for att jag ar vit sa har jag hur mycket pengar som helst och kan gora vad som helst for dem om jag bara vill. Visst har jag mycket pengar i jamforelse med manga men inte sa att jag kan kopa flygbiljetter till Sverige och dela ut pa stan. Det ar svart det dar med hur mycket man ska hjalpa och ge... Men man far ju en tankestallare varje gang nan ber en om pengar...

O, te och regn

Allt ar sa o har... Oplanerat, okoncentrerat, ostrukturerat, ofungerande, o allt sant som vi svenskar efterstravar. Typ exempel sa borjar skoldagen med en timmes dropin, det hade man aldrig tillatit i Sverige. Mrs Faith sa ingenting om att eleverna var sena forran en timme hade gatt. Men jag borjar lara mig och kommer lite senare for varje dag - man ska val anpassa sig till kulturen..?
Jag hade klarat mig undan te i tva veckor (mycket skickligt maste jag saga...) men idag har det blivit tva glas. Det ar ganska kallt och ruggit ute sa mrs Faith tyckte absolut att jag skulle dricka en kopp och nar jag sen hade folje  med henne och Eden efter skolans slut borjade det plotsligt osregna och vi sprang in pa ett cafe dar jag fick mitt andra glas te for dagen. Sen kastade Eden och jag oss in i en taxi till Classic dar vi at lunch tillsammans och nu sitter hon bredvid mig och dricker te (jag lyckades slingra mig undan den har gangen...).
Tredje dagen pa Bethel och det kanns hela tiden battre. Barnens namn kanns omojligt att lara sig men nu kanner jag i alla fall igen typ alla. Idag borjade undervisningen pa allvar och vi gick igenom alfabetet pa engelska, stavade nagra ord och larde ut nagra kroppsdelar. Da Faith gick in till den andra klassen fick jag terrorisera barnen med alfabetet en bra stund. Man borjar lara sig vilka roller barnen har i klassen nu. VIlka som ar A-eleverna, brakstakarna, tjejtjusarna och vilka olika gang som finns. De flesta ar sa grymt sota, jag ska ta me mig kameran imorgon sa jag far nagra bilder pa dem.
Jag borjar bli trott pap regnet har nu. Idag har det hallt pa hela dan, barnen missade sin uterast och jag kommer sakerligan vara dygnsur innan jag kommer hem. Men det ar bara att halla ut sa kommer varmen om nan manad...

"Miss!"

"Miss!" "Miss!" va jag?! Javisst! MIss och teacher har jag blivit kallad idag. Men sa har jag ju varit pa Bethel tva dagar nu och borjar bli varm i kladerna som man brukar saga.... Mrs Faith var dar forst men sen plotsligt forsvann hon och jag lamnades ensam med en klass medan Eden tog hand om den andra. En klass innebar drygt 50 elever. Som jag alldeles ensam forvantades ta hand om... eller egentligen forvantades det nog inte sa mycket. Nar jag fixat lite med elevernas bocker och pennor ser jag ut over havet av elever och funderar pa vad sjutton jag ska sysselsatta dem med for de kan ju inte bara sitta... Eller? Jag gick in till Eden och fragade henne om eleverna inte skulle gora nanting. Det tog jattelang tid innan hon fattade vad jag menade och sen sa hon att de ju kunde rabbla alfabetet eller rakna i kor. Jaha, da fick de val gora det... men nar de rabblat alfabetet typ hundra ganger och raknat till hundra x antal ganger tyckte i alla fall jag att det rackte. Det kandes nastan som barnplageri, da ar det ju battre att de sitter och smapratar lite istallet. Tycker jag, Eden tyckte att de skulle vara tysta... Jag forsokte fraga eleverna om det var fler som hade skrivbocker med sig men de forstod inte vad jag menade. Det samma gallde en liten pojke som med stora ogon tittade upp pa mig och lamnade fram sju skrivbocker, han forstod verkligen inte nar jag forsokte forklara att han maste ha atta bocker. Sa svart. Och svart att forsta vad de sager nar de ska saga sina namn ocksa, de far typ upprepa dem tio ganger och sen jamfor jag med klasslistan och forhoppningsvis gar det da...  Nar det gatt typ tva timmar utan att mrs Faith kommit tillbaka undrade jag for mig sjalv om jag skulle ha barnen ensam hela dagen... Efter en stund fragade en liten elev forsiktigt om hon mojligtvis kunde fa ga pa toa - javisst sa jag. Sen behovde resten av klassen av nan konstig anledning ocksa ga pa toa, men da sa jag som den stranga larare att alla inte kunde ga pa toa pa samma gang sa de fick bilda kosystem. Snart fick de ocksa stalla upp pa ko for att tvatta handerna innan matdags. Medan de at mat kom Faith tillbaka och hon var ju ganska sa mycket haradre mot barnen an vad jag varit och tog tillochmed fram en liten pinne som hon slog olydiga barn med. Det var skont att hon kom tillbaka, mest for barnens skull, men samtidigt var det roligt att fa ta hand om klassen sjalv.. till framtiden ska jag nog fundera igenom lite vad man kan hitta pa om jag blir ensam med dem igen. Rasten ar det basta pa dagen, det tycker bade eleverna och jag. En liten pojke stod och tittade pa mig, han sa ingenting utan tittade bara med stora morka ogon. Varje ganga jag vande mig om stod han dar helt still och tittade. Jag forsokte prata med honom men da sa han bara ferengin och fortsatte titta... Sa konstig man ar... Vid skoldagens slut kom foraldrar och annat folk och hamtade eleverna, lika mycket kaos som igar... Det regnade sa folk stod lite overallt och vantade ut regnet. Eden och jag avvaktade till det varsta var over och sen tycket Eden absolut att jag skulle ta en  taxi till Classic. Jag protesterade lite men gav till slut upp, 70 ore kunde de ju va vart att slippa bli blot. Eden stannade en liten taxi och sa till chaufforen i den palskladda bilen (vaxelspaken sag ut som en ravsvans) och sa till honom vart han skulle slappa mig och sen akte vi ivag. Tur att Eden finns, hon e jatteschysst.

Bethel kindergarten

Gick upp klockan halv sju idag... fattar ni vad hemskt, men vad gor man inte for att fa jobba lite... Jag vaknade i och for sig redan halv tre och kunde sen inte somna om ordentligt sa det var faktiskt lite av en befrielse nar man "antligen" fick ga upp. Det tar exakt en halvtimme att ga till Bethel, jag hade raknat med 45 minuter sa jag va dar ordentligt i tid. Det var ju daremot inte eleverna eller lararna men det ar nat man borjar bli van vid. Det var ganska sa kaosartat till att borja med da alla elever skulle in i ratt klassrum och fa sina saker pa ratt plats. Mrs Faith som tar hand om mig har i ar fatt tva klasser, hon ska egentligen ha tva hjalplarare men idag var bara Eden dar. Det som var lite bra med det var ju att jag behovdes lite mer och slapp kanna mig sa overflodig som man latt gor.
Stackars de sma eleverna fick typ bara sitta stilla pa sina platser inaktiverade hela dan. Forst samlade lararna ihop skrivbocker och skrev namn i dem. Det tog grymt lang tid och nar det var klart var det dags for barnen att ata tiofika. De hade med sig sma platlador med matsack i. Men innan de fick ata gick de pa prydliga led ut och tvattade handera. Mrs Faith sa att jag kunde ta hand om en klass men nar de val kommit utanfor klassrummet spreds de for vinden och jag som mest varit i den andra klassen kom ju inte alls ihag hur de i Prep-B sag ut... Men pa nat satt kom de alla in igen. Innan de fick borja ata laste Eden bordsbon med dem. Senare fragade jag henne om de flesta eleverna var kristna men det sa hon att de inte var, manga ar muslimer. De har fatt en del protester mot att de ber men som de sjalva uttrycker det sa far barnen sjalva avgora om de vill instamma i bonen eller lata bli. Nar alla atit upp gick de ut pa led och tvattade handerna innan de fick leka runt pa skolgarden. Det sag sa harligt ut, det va sa man sjalv ville bli liten igen och springa omkring utan att tanka det minsta pa nat annat an just stundens lek. Jag och Eden stod och pratade om allt mojligt medan barnen lekte.
Da rasten var over var klackan redan halv tolv och endast en halvtimme aterstod av skoldagen. Den har forsta veckan gar de atta till tolv  men sen efter mesqel borjar de pa riktigt (innan mesqel, som ar korsets hogtid har i Etiopien, kommer allt vara kaos sager alla, som Liselott beskrev det sa ligger folk och vilar upp sig eller storhandlar infor helgens fest). Nu i borjan ar det mest kaos enligt Mrs Faith och jag ar beredd att halla med henne. Den andra halvan av dagen var inte Faith sjalv med sa da var det bara Eden och jag pa tva klasser. Tva sa kallade prep-klasser med barn i aldern tre till sex. Den sista kvarten rabblade de alfabetet i kor, det vill saga de skrek for ful hals. Men grymt sota ar de och det ska bli kul att komma tillbaka dit imorgon. Nar foraldrarna skulle hamta var det lika mycket kaos som nard e lamnade pa morgonen, alla skulle nodvandigtvis in genom den lilla dorren samtidigt. Da jag gick en halvtimme efter slut satt fortfarande en massa elever kvar och vantade mer eller mindre talmodigt. En del hamtare hade sma id-kort med sig och da jag fragade vad de var till for fick jag till svar att man inte far ta med sig ett barn ut fran omradet om man inte har barnets id-kort med sig... Eden och jag bytte telefonnummer, den forsta kvinnliga kompisen jag fatt har - annars ar det ju mest killar som kommer fram och tar kontakt. Nar  jag gick hem fran Bethel kom en liten flicka som jag halsat pa under dagen men som inte var i min klass fram och gick och holl mig i handen typ halva vagen hit till Classic. Nu ska jag nog hem och sova lite efter en hard arbetsdag... ser fram emot morgondagens jobbande...

Dagslaget

Jag har varit pa Bethel. Dar tog de glatt emot oss (Hanna och mig alltsa) och sa att jag givetvis kunde fa vara dar en vecka om jag ville. Jag fick veta att jag skulle fa en kenyansk handledare och blev ett glatt aterseende nar det visade sig vara mrs Faith som visat oss runt nar vi var dar pa besok i varas. Hon var jattetrevlig och glad att se mig och Hanna och sa att jag var "most welcome". Jag ska borja dar i morgon klockan atta vilket innebar att jag maste ga upp typ halv sju for att hinna ga in dit vilket sakert tar 45 minuter for mina korta ben... Stackars lilla mig. Men det ska bli kul att komma dit och gora nat. De kan ju engelska bra dar och alla lararna ar jattetrevliga. Mrs Faith berattade for Hanna och mig om hur hon hamnat i Nakamte och det ar en historia i sig som jag hoppas fa tillfalle att skriva har nangang.
Tyvarr hade barnen precis slutat for dagen da vi kom dit sa det var bara att halsa pa nagra larare och ta i hand med nagra nyfikna elever. Sen vande vi pa klacken och akte till Classic for att nyttja deras datorer. Val dar visade det sig att det inte fanns nagan uppkoppling sa vi satte oss och fikade lite. Vi pratade om vad jag ska hitta pa nar vi ar i Addis, diskuterade en del olika praktikplatser och eventuella projekt. Kom val inte direkt fram till nat men jag ska fortsatta tanka pa det sa loser det sig pa nat satt. Efter en stund dok Liselott upp och gjorde oss sallskap. Vi satt och pratade om ditt och datt en stund innan vi brot upp vid middagsdags. Liselott och jag gick en vanda till posten dar jag postade nagra brev. Fick veta idag att det tar tva veckor innan de kommit fram till Sverige och sen minst ytterligare tva innan man fatt svar... Sa snalla svara fort!
Lunch hemma hos Hagstroms och lite middagspaus i det harda arbetet... Sen gick jag in till stan och Classic igen for att prova lyckan. Bara att ga genom stan ar ett aventyr. Efter bara nagra meter hade tre killar jag kande halsat pa mig (Bfrkado, Josef och Daddy) och vi hade pratat en stund. Gott att kanna lite folk faktiskt. Sen sa halsar ju manga man inte kanner ocksa pa en. Det ar for det mesta bara trevligt och borjar de bli lite for efterhangsna ar det bara att satta nasan i vadret och latsas som ingenting sa brukar de ge upp snart.
Aterstaende eftermiddag ska jag nog forsoka baka lite hemma hos Hagstrom, nan enkel smakaka far det nog bli trots att jag laste genom hela avsnittet om hur man gor wienerbrod under middagsrasten...

Ungdomsmote pa colleget

Igar eftermiddag var vi for forsta gangen sen vi kom hit for en vecka sen nere pa colleget. Det var ungdomsmote och Bfrkado hade fragat oss om vi ville ga dit. Efter lunch hemma hos Hagstroms granne tog vi bakvagen dit och kom in i en minst sagt proppfull lokal utan syre. Forst sjong vi ett bra tag och det var ett harligt drag. Sen var det dags for en lang rad med sketcher. Pa oromija sa vi forstod ju inte mycket direkt. Det holl pa i tre timmar och jag agnade en del av tiden till att studera min omgivning. Killarnas kroppskontakt gentemot varandra ar ju ganska annorlunda har jamfort med hemma. Strax framfor oss satt fyra killar och hangde pa varandra, jag var bara tvungen att smygfotta dem.. (synd att jag inte kan lagga ut bilder har men hoppas pa att det gar i Addis nangang nar jag har massa tid pa mig..). Aven om det var proppfullt sa gick det hela tiden att fa in fler manniskor, fraga mig inte hur den ekvationen gar till, ledsen matte-Ulla men sa langt har jag inte kommit i mina kunskaper an.. Mycket folk alltsa, mestadels killar i var alder som jag antar ar studenter pa colleget. Efter att ha suittit dar i varmen var det nastan kallt da vi kom ut i den friska luften. Pratade lite med nagra killar som stod utanfor, de fragade oss: "have you enjoyed it or were you simply sitting?". Vi sa att vi hade uppskattat det. Vi kande bada att en dusch skulle sitta fint och Benne som var lite snabbare i vandningarna fick den knallvarma duschen medan jag fick noja mig med den iskalla. Sen satt vi inne pa rummet halvanstandigt kladda och varadade vara fotter. Da kom Bfrkado och fragade om vi ville hanga med ut pa stan men vi tackade nej for den har gangen. Lagade kvallsmat i vart lilla kok pa gatshemmet och var nastan sakra pa att vi skulle bli sjuka efter att ha anvand de sjukt skabbiga sakerna men vi lever an sa lange i alla fall...

Gudstjanst

Som jag skrev sist sa skulle vi igar sondag fa hora Peter predika i den nya stora kyrkan som jag aldrig kan komma ihag namnet pa. Vi akte dit sadar lagom sent, fick anda vanta ett tag innan de borjade en halvtimme efter utsatt tid. Den nya kyrkan ar stor och blev faktiskt inte helt full, ett fenomen man kunde marka var att har fyllde man pa bankarna framifran till skillnad fran hemma dar folk ofta sitter tryckta mot den bakra vaggen. Stor kyrka som sagt, tegelbyggnad med plattak for att forstarka ljudet av regnet och lysrorskors, jag ar lite allergisk mot de dar grasligt fula lysroren som de envisas att anvanda overallt... I vilket fall sa var det stort och rymligt och man slapp sitta i knana pa varandra och det ar ju alltid positivt, i vart fall om det haller pa lika lange som den har gangen... Som sagt akte vi dit och vantade oss fa hora Peter predika, han forvantade sig ocksa att fa predika och vi blev alla lika forvanade nar det visade sig att han inte fick det (forklaring kommer senare). Efter ett tag tydliggordes det att det skulle vara dop, tva sma barn doptes i Fadern, Sonens och den Helige Andes namn. Koren sjong sina evighetssanger och allt var som det skulle. Helt plotsligt mitt i en psalm avbryter kyrkans prast och ropar nat i mikrofonen. Vi som inte forstar orominja trodde forst att det skulle bli brak och blev lite smatt oroliga, dock fick vi forklaras for oss att prasten sagt att "nu kommer brollopsfoljet, fortsatt sjunga". Och minsann och dar kom det inte in en kvinna i vit klanning och en man i hog hatt med stort folje genom mittgangen! sa helt plotsligt skulle det visst bli vigselgudstjanst ocksa. Och har kommer forklaringen pa varfor Peter inte fick saga det han forberett - det skulle visst va en speciell vigselprdeikan eller nat i den stilen. Samma evangelist som var med oss ut pa landsbygden i januari klev upp och satte igang att predika. Eller vi tror i alla fall att det var han som predikade, det stod tva kilalr dar upp eoch skrek i kor men Benne och jag kom fram till att de nog pratade olika sprak och att det var "var" evangelist som blev oversatt. Dawit oversatte at oss. Sen var det da dags for vigsel och ljusceremonin efterat gjorde det klart att de bada svarat ja sa det var ju skont. Da brollopsfoljet och medhorande filmare och spotlighthallare gatt ner fortsatte den "ordinarie" gudstjansten dar den avbrutits och prasten uppmanades att aterta psalmen. En stunde senare da ljudkillen tog mikrofonen och borjade sjunga samtidigt som han vred upp ljudet pa hogsta volym passade vi pa att smita ut genom en sidodorr. Fick anda sta och vanta utanfor tills brollopsfoljet gett sig av eftersom var bil saklart stod langst in. Sa akte vi da fram en minst sagt spannande gudstjanst pa drygt tre timmar, men det kandes inte sa langt eftersom det hande sa mycket hela tiden och vi hade en bra tolk.

Forsta lordagen i Nakamte

Var forsta helg i nakamte och jag kan kanna att det i framtiden kanske kan bli lite langsamma helger, kanske. Fast glimakringarna kommer ju och det kanske poppar upp saker att gora. Som den har lordagen da vi blev bjudna pa examensmiddag. Vi kom dit och blev visade till nagra platser utanfor huset eftersom det var fullt darinne. Sa satt vi och lyssnade pa musiken innefran och Dawit oversatte de tal gasterna holl. Sen fick vi saklart etiopisk mat och nar den var uppaten tackade vi for oss och gick. Vi i ferengiganget (Hagstrom, Dawit och Liselott, amerikanen Peter, Benne och jag) gick direkt till ett cafe dar vi fick oss lite att dricka (pa festen hade de bjudit pa saft blandat med okokat vatten och det vagade vi inte dricka). Sen gick vi tillbaka till synodens omrade (stallet dar vi bor), fast vi vande snart igen och gick tillbaka till staden for att leta efter en salva till Bennes loppbett.
Strax efter att vi kom ut fran apoteket borjade det osregna, annars har det varit stralande sol hela dan, och vi sokte skydd under ett tak vid en shop. Dar samlades ocksa en massa barn som ville halla oss i handerna. Flickan som snabbt greppade min hand sag med stora ogon upp pa mig och strok mig over armarna i forundran, strackte sig sedan upp for att kanna pa mitt har. Underlig kansla att man kan vara sa exotisk att en manniska liksom kan komma i trans bara av att kanna pa en... Nu har ryktena om oss borjat ga pa stan och folk kanner igen oss lite overallt, eller i alla fall mig eftersom jag rort mig mer i stan an Benne som mest varit pa kyrkans omrade. Flera ganger har killar kommit fram till oss och fragat om vi inte kanner igen dem, vilket vi tyvarr ofta inte gor eller sa kan man inte placera dem. Vi har traffat Brfrkano idag, han som bodde i lagenheten bredvid Fredrik och Benne nar vi var har forra gangen. Addiso som har en affar dar vi handlat nagra ganger tycker ocksa att han kanner oss, han rabblade upp namnen pa alla tidigare svenska volontarer som varit i Nakamte, han verkar vara en skon kille. Annars ropar de flesta bara efter en nar man gar forbi, visslar eller forsoker borja prata. For det mesta ignorerar vi bara dem eller halsar lite snabbt.
Imorgon ska vi pa en gudstjanst dar Peter ska predika. Han ar har som gastforelasare pa colleget, en riktigt sympatisk man. Vi satt och pratade om kyrkan i Etiopien vs USA, Canticums turne nasta sommar (han bor i Wisconsin och ville garna komma pa nan konsert) samt utvandrinen fran Sverige till USA vid sekelskiftet (hans farfarsfar kom fran Smaland) idag innan vi gick till festen. Han ska predika pa engelska sa det kanns ju lite mer lockande an en vanlig orominjapredikning, sadana kommer vi fa manga av i framtiden. Pa mandag ar vi bjudna till svenska ambassaden tillsammans med alla andra svenska missionarer och volontarer i landet, hade vart intressant och roligt att komma dit men det ar ju ganska langt att aka for en dag... Magnus funderar i alla fall pa att aka dit sa vi far se hur det blir...

Jag trivs

Jag trivs. Det ar hemma i Etiopien. Nakamte ar bra. Hagstroms ar bra. Benne ar bra. Jag har det bra.
Benne har jobbat hela veckan och ar med all ratt ganska trott. Jag ar ocksa trott, dock kanske inte med samma ratt. Men man sover inte sa bra har - man vaknar stup i kvarten av hyenor som ylar, tuppar som kuckelikuar, Benne som kliar sina loppbett, minareter som skriker osv. Oronpropparna ar mina kara vanner... Igar lyckades jag duscha varmt for forsta gangen sen vi kom hit - harligt! Fotterna ar dock oforbatterligt roda av all lera och damm... Lyckades hanga upp myggnatet battre sa det inte hanger i ansiktet... var helnojd och inbillade mig att jag sov mycket batttre efter det... Marks det att jag egentligen inte har nat vettigt att skriva om..?
Igar pratade Magnus med oss om att de garna sag att vi stannade kvar lite langre an till mars... Jag har inga dorrar stangda sa jag, men det beslutet kan man kanske ta nar man varit har lite langre an en vecka. Beror ju pa hur jag trivs pa jobbet och om Sverige fyller drommarna vid det laget.
Idag tog vi sovmorgon. Benne ville till Classic for att skriva pa bloggen vilket hon inte fatt tillfalle till pa en vecka, sa hennes lar va nagot mer infopackad an min idag... Klockan halv tva ar vi bjudna pa examensmiddag hos nagon som vi aldrig har traffat. Gratis lunch tankte vi och tackade ja... Na, men vi tankte att det kunde va kul att traffa lite mer folk - maten har har ju inte sa dyr direkt, pizza for 14 kronor pa basta restaurangen i stan.. Vad som hander sen far vi se, laser lite mer kanske (nasta gang vi ar i Addis ska jag lagga upp ett stort lager bocker fran biblioteket pa Entotto for har ute i buschen gar de at fort). Ett boktips forresten: "Per Stjarne - missionaren", galet intressant om svenskt engagemang i Etiopien.  
Strommen la precis av men kom tillbaka igen, som val var fanns mitt inlagg kvar... Ko till datorerna och jag tanker for ovanlighetens skull vara lite snall och ge min vidare till nan som kanske behover den lite mer... Vi hors!

en vanlig Nakamtekvall

Igarkvall var en klassisk Nakamtekvall. Utan el satt vi uppe hos Hagstroms med massa tanda ljus och en brasa i oppna spisen. Clara och Ellinor borjade bli trotta efter en lang dag med Benne och klangde lite lagom mycket pa mamma och pappa. Vi hade atit en Magnuslagad kvallsmat och satt nu vid soffbordet och spelade spel. Lugnt och fridfullt, i vart fall under de stunder barnen inte skrek. Efter hand somande de dock och tystnaden spred sig. Vi firade Hanna och Magnus brollopsdag med lite chokladpudding (vi ar inte sa krasna har ute pa landet...) och avslutade kvallen med aftonbon. Klockan var nu halv tio men det kandes som hon va minst tolv. Benne och jag drog oss ner till vart rum och somnade snart efter att ha last en stund.
Idag gick jag bort till samma skola som jag var pa igar. Rektorn kom mig leende till motes och undrade om jag ville vara med pa nagra lektioner aven idag. Han visade mig till Nigst (min handledare fran igar) som tyckte att jag skulle folja med nan annan larare idag. Forsta lektionen leddes av en av de larare som jag pratade med i lararrummet igar, en eneglsklektion for grade 8. Efter den satt jag ute i solen utanfor lararrummet och pratade med nagra larare. Bland annat om hur de etiopiska skolorna jobbar for att fa eleverna mer aktiva, skillnaden mellan etiopiska och svenska skolor, vad jag vill jobba med i framtiden och sa foreslog en av dem att han skulle hitta en "partner" till mig... "Vill du inte ha en etiopier?"... Sen var jag med pa ytterligare en engelsklektion men ska jag va arlig forstod jag inte mycket av vad lararen sa. Nar den va slut visade de mig till lararrummet och satte fram en stol till mig. Jag satt dar ett tag innan jag tackade for mig och gick darifran. Pa en del satt skiljer sig sa klart den skolan mycket fran vara "exklusiva" skolor med rena och stora lokaler fyllda med massa material men i grund och botten ar det ju samma tanke och mening med dem och eleverna lar sig sakert lika bra har (i och for sig sa skiljer sig kanske lararnas kompetens nagat, i alla fall i engelska som ju ar det jag hort mest av)...  
Gick hit till Classic dar jag varit fyra dagar i rad nu. Idag var nog folk pa extra gott humor for sa manga "ferengin" har jag inte hort nan annan dag. Nu nar jag har gatt den har streckan sa manga ganger borjar man kanna sig hemma och kanner igen folk lite har och var - gott!
Halsning till Fredrik: glom inte att ta med var etiopienfilm till Hanna o Magnus nar du aker hit...
Och till Patricia: Grattis i efterskott! vi tankte pa dig pa din dag men kom inte langre an sa...


Min forsta "jobbdag"

Det har skrev jag igar men eftersom internet ar sa trogt sa gick det inte att lagg ut fast jag vantade i 40 minuter... Lyckades dock fa samma dator idag och hade sparat inlagget pa den sa nu slipper jag i alla fall skriva om det..:

Idag har jag haft min forsta "arbetsdag". Redan klockan tio i atta traffade jag Hanna och vi begav oss tillsammans till en "vanlig" statlig skola. Hanna hade pratat i forvag med en bastant kvinnlig larare som visade mig runt lite. Den forsta lektionen jag var med pa var en keemistihi-lektion dar de pratade orominja hela tiden sa jag forstod inte mer an nagra fa kemiska termer och formeln for fotosyntesen (dar hade mina gamla larare blivit stolta...). Lektionen efter var en engelsklektion dar lararen gick igenom "neither am I" och "nor do I" hela lektionen, men det behovdes for en del elever hade ganska svart att hanga med. Klassen bestod av en 35 elever i olika aldrar. Langst fram i mitten satt ett gang unga killar som rackte upp handen i ett och ropade "teacher! teacher!". Langst bak till hoger satt nagra aldre elever som nog hade svarast for sig. Lararen var dock valdigt uppmuntrande och sa "excellent" sa fort nan svarat ratt och uppmanade alla att prata aven om det skulle bli lite fel. Efter den andra lektionen kom min handledare for dagen och hamtade mig och jag fick vara med pa hennes engelsklektion dar de gick igenom "lesson 3, topic alike and different". Sen var det dags for rast och jag fick folja med till lararrummet dar de fragade ut mig om svensk kultur sa som vad vi ater och hur brollop och begravning gar till. Som vanligt blev de forskrackta nar de horde att vissa vill bli branda nar de dott, "like in India? What are the government saying about that?". Sjalv tyckte jag att det var ganska roligt nar hon (hon hade nat konstigt outtalbart namn) beskrev sina kollegor som "the fat one, the small one and the one beside the fat one". Efter rasten var jag med pa tva till lektioner om alike and different och nu skulle jag latt kunna halla engelsklektion nummer tre for klass sex... Da eleverna jobbade sjalvstandigt ett tag fick jag tillfalle att prata med den traditionellt byggda damen och hon forklarade bland annat stolt att har i Etiopien hade de minsann pli pa sina elever, inte som i Sverige dar de stor hela tiden... Pa vagen hem pratade jag med en annan larare som trodde att det var tvartom och blev forvanad da jag havdade det motsatta, vi kom fram till att det var pa grund av demokratitankandet och enades om att diktatur var mycket battre... (for er som inte fattar ironi kanske det ar bast att jag tydliggor att det var ett skamt...). Vid lunchtid var det dag for klasskifte, de aldra klasserna har lektioner pa formiddagen och de yngre pa eftermiddagen. Sa jag gick hem och kom lagom till lunch hos Hanna och Magnus. Nu har jag précis varit en svang pa posten och kopt frimarken vilket var en historia for sig, det kravdes tre gubbar innan de forstod att jag ville ha frimarken till 20 brev till Sverige men nu har jag lyckats fa en massa exotiska frimarken (kommer att vara tre olika varianter pa varje brev...).
Det var kul att komma igang att gora nanting seriost och inte bara slappa, jag har i och for sig kommit in i det ganska bra nu.... Pa mandag ska jag antagligen till Bethel och sen far vi se om jag kommer va dar hela veckan. Jag vet inte exakt nar vi aker till Addis och vad jag ska hitta pa dar ar fortfarande oklart men nat blir det val... Sen kommer glimakraeleverna ner och da ska vi introduceras tillsammans pa dovskolan. Blev haromdan tillfragad om jag ville ha datakunskap med elevrna dar, det kanske kunde fungera bra med tanke pa att jag inte kan teckensprak och det ar lattare att visa pa datorn direkt. Vi far se hur det blir med det.

Benne jobbar pa med sina barn och det gar battre och battre for varje dag. Pa kvallen ar hon trott pa prat sa da jag antligen far ha henne for mig sjalv vill hon mest att man ska va tyst... Vi har anpassat oss till dygnsrytmen har och redan vid atta borjar vi dra oss mot sangen... Vart nya rum ar hyfsat stor och rymmer forutom vara sangar tva fatoljer, ett bord med tillhorande stol och ett handfat med vatten lite da och da. Tillgangen pa vatten ar valdigt sporadisk och det finns ingen logik i det.


De senaste dagarna

Kommer nog inte skriva sa utforligt i fortsattningen men nu har jag sa mycket tid sa da kan man ju passa pa...

I fredags sov vi lange och at sen lunch tillsamans med Hagstroms och Salt-volontarerna David och Mirjam. Vi akte runt pa stan ett tag och handlade pa Bambis. Pa kvallen foljde vi med Hanna-Karin och Workneh till D'afrique dar vi at jattegod etiopisk mat. Med oss dar och aven senare hemma hos dem pa Gullali var tva danska fd kenyamissionarer och arkemissionaren K-G Lundgren (jag tror han hette sa... Mamma du kan val halsa till farmor och farfar fran honom..) Det blev en trevlig kvall och det var skont att traffa lite kant folk och kanna sig hemma i deras hem...

Dagen darpa gjorde vi inte sa jattemycket direkt. Passade Ellinor och Clara ett tag, de ar verkligen supersota. Clara styltar runt pa halvstadiga ben med stora ogon och haret pa anda medan Ellinor pratar i ett och hoppar omkring och sjunger med massa energi. En svang pa Sheromeda hann vi ocksa med innan vi at "svensklunch" hemma hos Kersti. Efter den svensammankomsten gav Benne och jag oss ut pa stan och satt pa internet en timme. Som vanligt kluddade taxisarna men som vanligt loste det sig. Vid tog en buss till Giorgis och gick darifran till BVs missionsstation, det borjade bli morkt och nar vi kom fram fick vi veta att folk visst varit oroliga for att vi varit "forsvunna". Sa vi fick en liten utskallning for att vi inte hade mobil pa (men det tanker jag fortsatta att lata bli med..). Vi fick i alla fall middag dar och det var tur for vi var utsvultna. Nar vi kom hem packade vi infor morgondagens avresa till Nakamte och sen sov vi (det blir ganska naturligt sa att man lagger sig tidigare har eftersom det blir morkt och alla andra lagger sig).

Avresa 06.00 sondagmorgon. Fram till Ambo var vagen fin (pappa, Hanna halsar att vagen fran Nakamte till Bahir Dar ar bra) men sen blev det mer skumpande... Men det var inte sa varmt och vi hade det trevligt i bilen sa det gick ingen nod pa oss. Kom fram i hyfsad tid till vart nuvarande hem och packade in oss i ett provisoriskt rum i  vantan pa att ett storre skulle bli ledigt...

Igar borjade vi dagen med frukosten hos familjen Hagstrom och hangde sen med Hanna till stan dar vi fick en kurs i var vi kunde handla vad... Resten av dagen hangde vi mest hemma hos Hagstrom, lekte med barnen och pratade igenom vara arbetsuppgifter. Efter ett langt samtal med Hanna om vad jag vill gora och hennes reaktion nar hon kom hit och var i typ samma situation som jag kandes tillvaron ganska mycket battre. Efter en massa kakor hos Liselott kandes det annu lite battre. Efter det packade vi in oss i vart nya rum (det Benne hade nar vi var har sist) och kande att vi skulle kunna trivas dar. Hade lite myskvall med tanda ljus och mammas kakor och pratade ett bra tag.

Idag har jag last ut forsta boken och gjort mig lite mer hemmastadd i vart rum (blev helt forvanad nar jag packade upp och upptackte hur mcyket jag hade med mig... forstar inte hur allt fick plats...). Efter lunch hos Hagstrom fick jag skjuts av Hanna till stan och sitter nu pa cafe Classic. Ska posta forsta brevet och kopa fler frimarken och sen kanske satta mig och plugga lite (blir du inte nojd da Fredrik), eller vi far se vad som hander...

Hoppas det ar bra med er alla dar hemma, kramar


Jag ar ingen "Hakuna Matata-manniska"

Redan andra dagen i Etiopien borjade jag kanna mig rastlos... inget bra med tanke pa hur lange vi ska vara  va har och dessutom bo i Nakamte dar det finns annu mindre att gora an i Addis... Rastloskanslan har inte riktigt gatt over an aven om man vant sig lite vid att det inte hander sa mycket...
Det som gor en lite extra frustrerad ar att jag fortfarande inte riktigt vet var jag ska jobba och nar jag kan borja. Etiopier ar sa galet oplanerade. Igar planerade vi att jag skulle aka till Bethel pa torsdag och vara med dar tva dagar men sa far vi veta idag att de borjar forst nasta vecka, verkligen ingen har nan koll pa nar skolorna ska borja... Studenterna pa universitetet har kommit till stan och gar nu bara och driver eftersom de inte vet nar skolan ska borja, och det vet inte deras larare heller... Jag forstar inte hur de star ut med det, jag hade blivit galen... Lite smatt galen och frustrerad har jag ocksa varit de senaste dagarna just pa grund av oplaneringen. Sa nu ar det bara att ga omklring och hitta pa lite att gora och forsoka "gilla laget". Tur att jag har Benne och familjen Hagstrom, de ar fantastiska! Forutom den kassa planeringen sa har jag upptackt att terminen blir valdigt uppsplittrad; tva veckor Nakamte, fyra veckor Addis, en vecka Nakamte, tva veckor Zanzibar, tre veckor Nakamte, en vecka norrut med familjen och sen en lang tid i Nakamte med undantag for tre veckors avbrott nar skolorna har jullov... Men det ar ingenting som sager att det blir som det ar planerat... det ar bara att ta det som det kommer - vilket inte alltid ar sa bara...

Men det ar val en del av det jag ska lara mig under tiden har... ingar val i kulturen. Precis som allt annat jag har blivit varnad for - missionarera har hade ett langt samta med oss igar dar de gjorde klart vad vi bor och inte bor gora, typ inte ga sjalv pa stan och prata for mycket med killar osv. Jag tanker att det faller sig och sa lange man anvander sunt fornuft och  inte utsatter sig for onodiga risker sa ska det nog ga bra, men det ar ju battre att hora varningar innan an efter och det ar klart att man tar till sig... men radd tanker jag inte va...


Uppmarksamhet... min adress

Har ar min adress i Nakamte:
Maria Rubenson
PO Box 24
Nakamte
Ethiopia
Telefon: 00251910075399

Ni som laser far garna skriva en lite kommentar sa man ser att nan tanker pa en... Nog for att man far uppmarksamhet har men det ar liksom av ett annat slag... Killarna flortar overtydligt med en (har aldrig sett sa tydliga enogsblinkningar forr...) och ropar "I love you" efter en (snacka om karlek vid forsta ogonkastet..!), och jag ar overtygad om att taxikillarna fick fler passagerare da de kunde locka med att vi satt i bussen... Det ar kul men i lagom mangd...

Forsta dan - och va bra allt gar...! (11/9)

Efter en smidig resa kantad av trevligt folk men dock kanske lite for lite somn kom vi fram till vart alskade Etiopien. Gronare an jag nagonsin sett det forr, men sa har jag ju aldrig varit har pa regntiden eheller… Antligen var vi frame – antligen hemma!! Nagan skulle hamta oss pa flygplatsen… men denna nagan dok inte upp… vi vantade i en timme innan vi tog saken i egna hander (men innan dess borjade vi yra om att Chippo skulle komma och radda oss ur var nod...) och kollade upp laget, fick veta att var hamtning glomts bort sa vi fick ta en taxi... Sa kom vi da till Entotto dar vi bor nu. Vi la in vara saker pa rummet och gav oss sen ut pa stan pa jakt efter pengar.... 10 birr racker inte langt... Taxi ner till Sheraton dar automaterna inte fungerade. Sa vi beslot oss for att ga till Hilton och prova lyckan dar... Pa vagen dit borjade det osregna, och da menar jag verkligen osregna, varsta monsunregnet..! vi sprang pa en smal liten grusvag genom floder av vatten och alla som sag oss skrattade at oss... Val pa Hilton upptackte vi att pengaautomaterna strejkade aven dar sa dar stod vi med 6 birr pa fickan (ungefar 4 kronor), utan mat i magen och hade ingen aning om vart vi skulle ta vagen... Vi funderade pa att ta en taxi ut till Gullali (till Hanna-Karin och Workneh) - hade blivit en rolig missionarshistoria om nar "volontarerna Bendeicte och Maria pa sin forsta dag i Etiopien kom till missionsstationen dygnsura och utan ett ore pa sig...". Men vi gjorde inte alla den gladjen eftersom pengarna inte rackte dit och vi fros (kallt som i Sverige) sa vi akte hem till Entotto istallet. Urhungrig gick jag (ensam! det du Fredrik..) ut pa stan for att hitta lite mat for vara sista tre birr, tva brod och en banan fick jag. Utfodrade Benne som bara ville sova och gick sen for att halsa pa familjen Hagstrom som for tillfallet bor i "kylskapet". Sen joinade jag Benne och sov en timme innan vi tillsammans med Hagstroms akte till Finfine och at etiopisk mat... sa underbart gott!

Kanns sa otroligt bra att vara har, det kommer bli sa bra som Benne sager hela tiden... Ska bli skont att fa en vardag och borja jobba... Etiopien ar hemma, det maste vara meningen att jag ska bo har for det kanns sa ratt!


En antligens dag... (10/9)

Vaknade i onsdagsmorse med ett leende pa lapparna och en glad kansla i magen - antligen var dagen har! Dagen som skulle inleda Bennes och min tid som ELM-volontarer i Etiopien. Vad vi har langtat efter denna dag. Ingen orolig kansla infann sig alls utan enkom gladje och lattnad over att antligen antligen vara framme vid det som vi sett fram emot och pratat om sa lange. Jag (!) korde ner till stationen, kanske sista gangen bakom ratten pa ett halvar... 09.28 avgick taget och en halvtimme senare hoppade Benne pa i Hassleholm, eller hoppade och hoppade... hon snarare slapade sig upp for trappan med sina tunga vaskor (60 kilos packning! jag forstar inte vad tjejen har med sig...). Tagresan var gemytlig, vi var glada och forvantansfulla... inte ens passagerarna bakom oss som envisades med att prata konstant kunde fa vart braiga humor att svikta trots vara trotta ogon... I Stockholm satte vi oss vid spottkoppen och vantade pa "en man med en svart rullvaska" som Magnus styvpappa beskrivit sig, han skulle komma med ytterligare packning till oss... Under tiden skrev vi brev till Jonas (Grattis igen gamle van!, du ska vara stolt over att du fick forsta halsningen fran oss...). Timmarna pa centralstationen gick fort da vi bedrev tiden med att studera mer eller mindre konstiga stockholmare och hade allmant trevligt. Efter ett tag kom aven underhallarna Markus och Frida och gjorde oss sallskap pa Mackedonken. Vi fick en trevlig stund tillsammans innan vi drog ivag med allt vart bagage till flygbussen. Aven pa Arlanda hade vi overmycket tid pa oss, vi boardade direkt vilket inte gick helt smartfritt... Bara Bennes och mitt bagage vagde 88kg och med Hanna och Magnus vaska blev det tio kilos overvikt... Efter att ha lagt huvudena pa sne behovde vi dock bara betala for sju kilon... Vi kom igenom alla sakerhetskontroller och sa smaningom satt vi pa planet till Addis (for sjatte gangen, det du Thomas!!). En riktigt skon och smidig resdag, vi va pa sa gott humor hela tiden och var overens om att det ar mycket skonare att resa bara tva stycken till skillnad for nar man aker en hel klass...

Imorgon är jag i Etiopien!!!

Imorgon är jag äntligen framme i mitt älskade Etiopien! äntligen ska jag bli afrikan!! Jag ska bli en äkta "Hakuna Matata, det löser sig, det finns ingen tid"-människa... Ser så galet mycket fram emot att komma ut från Bole och andas in den torra dammiga etiopienluften, höra alla människor erbjuda sina tjänster och känna den behagliga värmen slå emot en... Och sen bli körd upp till Entotto av en härligt tjänstvillig och leende etiopier, få installera sig på ett trevligt rum, byta om och sen gå ut på gården och sätta sig i solen och bara njuta... När man sen tagit igen sig en stund är det bara att ta några steg utanför muren så är man ute på den härliga livliga marknaden Sheromeda, gå stånd upp och stånd ner och försöka att inte köpa allt för mycket... I en stad som så tydligt lever, åh va kul det ska bli!!
Vi har idag fått veta att vi ska spendera fem dagar i Addis innan vi åker ut till Nakamte. Känns bra att få lite tid i storstan så man kan känna in sig i den etiopiska luften och anpassa sig lite till den afrikanska rytmen... eller nåt, det lät bra i alla fall... Hanna och Magnus kommer in från landet och tar hand om oss så vi ska nog klara oss...
Jag har packat nästan klart nu... typ bara handbagaget kvar... Benne ringde precis smått panikslagen och meddelade att hon har mer än 45kg med sig, tur att jag hade tio kilo mindre... med tanke på att vi får en extra väska med oss till Hagströms dessutom... Men nu ska jag ta och packa det sista och fixa med lite småsaker... Men som Benne och jag just va överens om så kan vi ju sova på tåget imorgon... Hakuna Matata!

Förväntningar och sånt...

Nu är det inte långt kvar... och visst går många av tankarna till vad jag borde hinna fixa innan avresan... Det ska bli så skönt när man äntligen är iväg och kan koppla bort alla "borden" i förberedelser som man känt så länge...
Stup i kvarten får man frågan "Hur känns det?" och svaret lyder alltid "Det känns bra". Och det är inte bara som jag säger för att det är det man "ska" säga, det svaret man vet att alla förväntar sig... Utan det är precis så jag faktiskt känner, ett till 100% ärligt svar. Det känns så makalöst bra! och det har det gjort hela tiden trots alla tveksamheter i planeringen har Benne och jag fortsatt att peppa varandra, precis som vi ska göra under hela vår tid i Nakamte... Benne, du är guld vettu! Så underbart bra vi kommer ha det tillsammans!

Hur många såna här foton kommer vi inte att ha..?

På volontärdagen förra veckan frågade de oss vad vi hade för "förväntningar och farhågor". Jag vet just inte om jag har nåt bra konkret svar på den frågan... Jag har nog försökt undvika att måla upp bilder av hur det ska bli, kanske en undermedveten handling för att slippa bli besviken om förväntningarna inte uppfylls... Men det är klart att man ändå har förväntningar. Att jag ska få en spännande, lärorik och rolig tid tillsammans med Benne. Att jag ska lära känna landet och människorna mer, lära mig kommunicera bättre med människor som inte kan samma språk, bli mer självständig och självsäker och så att lära mig ta allt på afrikanskat vis, det vill säga "hakuna matata, det löser sig". Och så många farhågor har jag väl egentligen inte heller... på den frågan svarade jag " att jag skulle vantrivas förfärligt och bara vilja åka hem hela tiden", det vore ju inte så kul... Men det är jag övertygad om att det inte kommer inträffa och jag tror att inställningen man har kommer påverka mycket av hur det faktiskt blir. Stämmer den teroin ser våra utsikter till en makalöst bra tid fantastiskt bra ut..!

Min blivande vardag


Utsikt från mitt blivande hem; Mekane Yesus området i Nakamte


Min blivande kombo Benedicte och jag på café i Nakamte


Så här kommer vardagen att se ut, omgiven av underbara barn


Mina blivande elever på Bethel kindergarden i Nakamte


Kan det bli mycket vackrare? tänk att jag ska bo så...

En vecka kvar...

Idag har vi ELM-volontärer haft en heldag på Strandhem. Eftersom bv-folket alltid envisas med att ha sina möten i hålan Örkelljunga blev jag tvungen att gå upp klockan halv sju för att ta tåget norrut... Detta efter att ha varit uppe halva natten i färd med att söka bidrag till USA-resan och baka kaka till lördagens "hejdåfest". Men, som man brukar säga - ju mindre man sover ju mer får man gjort, och ju mer man gör ju roligare har man... vet inte riktigt om det resonemanget håller men det kan ju trösta lite när man har alldeles för mycket att göra...
Packat klart har jag gjort, inte till 100% men nästintill (Nej, Thomas, jag är inte sjuk..). Och plats över fick jag så jag gav mig ner på stan för att tigga saker till mina blivande elever... men det gav inte mycket utdelning inte... 32 muminpennor fick jag av Akademibokhandeln (så ska ni tigga skolmaterial så gå dit...). Känns lite konstigt att vara så väl förberedd... men jag är inte orolig,  jag kommer bergsäkert att ha massa saker att fixa sista natten ändå...
Imorgon bär det av till Kristianstad, ska äntligen få se mina kompisars nya lägenheter... Lite skumt är det ändå att de blev fem stycken där borta, men det är ju praktiskt när man ska hälsa på... Ska bli så kul att träffa er alla igen!

Snart Etiopien

Snart är jag i Etiopien!
Helt galet... en dröm man haft hela livet men jag trodde nog aldrig att den skulle gå i uppfyllelse och så bara händer det... Jag tror inte riktigt att jag förstått än... Allt har bara fallit på plats och om bara nio dagar är Benedicte och jag på väg till vårt nya hemland, om än bara för ett halvår men det kommer vara hemma. Så väldigt mycket hemma...
Det var för ungefär sju månader sen på ett café i Nakamte som planerna började smidas... På ett café efter en dag på marknaden. Vi kände oss hemma. Redan då. Det kändes i luften på nåt sätt att vi skulle tillbaka dit. I alla fall var Benne och jag övertygade om att det inte var sista gången vi såg Nakamte då vi några dagar senare lämnade staden för att resa tillbaka till Addis. Och den övertygelsen har vi inte släppt sen dess även om det har krånglat ganska ordentligt med planering och kommunikation, vi har verkligen fått öva vårt tålamod och lärt oss att lita på att allt löser sig... Hakuna Matata. Afrika! Jag ska bli en det-löser-sig-människa.
Benne är entusiastisk och jag är entusiastisk, det här kommer bli sååå bra... Nedräkningen har definitivt börjat och jag har börjat packa. Köpte väska nummer två idag och har varit på ICA och handlat för alldeles för mycket pengar, men knäckebröd och co måste ju med... hur överfulla väskorna än blir...
Nu är det bara det jobbiga att säga hejdå till alla underbara vänner som lämnas kvar i Sverige... Lite tungt är det allt men ett halvår är ändå inte så lång tid och det finns faktiskt brev... Och jag älskar brev...

RSS 2.0