Maria

Nu har vi lov. Vi leker, pysslar och tittar pa film. De ar sa roliga vara barn, jag ska ge lite exempel pa allt kul de sager. Det har med regntraden har vi ju haft uppe forr men jag kan inte lata bli att ta en favorit i repris. Haromdagen osregnade det (konstigt nog) har i Nakamte och nar jag fragade barnen varfor svarade Samuel att det var for att det finns sa manga trad har. Jag gapskrattade och havdade bestamt att det var falskt. Natoli, Misganu och alla de andra stora pojkarna stod pa Samuels sida men efter lang overtalning gav de upp och borjade istallet ifragasatta landets vetenskapsman, det star tydligen sa i deras skolbocker. Galet. Ett annat kul amne ar: kott. Grunden for valgang och lycka. Varfor ar jag sa tjock? Jo, for att jag ater sa mycket kott och proteiner. Om jag nagon gang rakar vinna en armbrytningsmatch sa ar sjalvklart anledningen att jag far i mig sa mycket protein. Protein, protein, protein - och sa roligt tecken for det ocksa... Till saken hor ju att jag knappast far i mig mer protein an vad de far. Men har de fatt for sig nagat sa gar det liksom inte att andra pa... Vad som ar pojkigt/flickigt ar ju ocksa en standig kalla till diskussion. Sa idag da Benne och jag delade ut julklappar fick killarna rosa och tjejerna bla. Kandes bra. Annars ar ju alla starka farger popluara. Som den knalloranga ringsjonrunttrojan som alla ville ha. Det som vi tycker ar galet fult ar i deras ogon det finaste, praligt och fargstarkt. Fina sma barn. Vi har nu typ bara 30 barn kvar pa skolan da alla de andra har akt ivag till sina familjer. Tomt men lattare att organisera och man far tid for alla. Vi hade de stora killarna och tjejerna hemma hos oss haromdan. Kalas. Total invasion. Tjejerna satte igang med att vattorka koket medan killarna kastade sig pa min dator. Sen upptackte de att det fanns varmvatten och sa skulle plotsligt alla duscha. De ar sa roliga. Men sen var det high school musical 3 som gallde (en riktig storfavorit), och till det popcorn som spreds over hela golvet. Lite godis senare var det dags att bege sig hemat. Men forst var killarna tvungna att rota igenom alla skap och sno lite pepparkakor. Och sen kom de pa att de ville ha mjolk sa da tog de var sin tomflaska och blandade pulvermjolk och hallde i hinkvis med socker. Kan ju inte ha varit direkt gott. Men de va nojda och overtalade oss att folja dem en bra bit pa vagen tillbaka till skolan. Alltid lika underbart att fa ha dem hemma hos oss utan jobbiga vuxna som kontrollerar allt de gor, de blir sa harligt fria. En vecka till med lov da vi har en hel del vi planerat att gora med barnen, forutom alla vi ska hinna halsa pa och vilan vi ska hinna avnjuta innan skolan borjar och bibelskolan kommer och satter fart pa allt. Det ser vi fram emot. Livet lever pa och jag trivs. Tog man bort alla jobbiga manniskor som skriker efter en och kastar saker pa en och faller dumma kommentarer hela tiden sa hade allt varit perfekt, nu ar det inte riktigt det och det ar kanske for val for annars hade man kanske aldrig kommit hem till Sverige...

Folket i det har landet ar konstiga. Sa ar det bara. Typ det ord vi anvander mest om de vi traffar pa. I synnerhet pa vara barn och pa servitorerna pa vart stamlunchstalle dar de fortfarande inte forstar vad vi vill ha trots att vi bestallt samma sak i fyra mander... Barnen kan ocksa va ratt skumma ibland. Till exempel "Fagelskramman" (egentligen heter han Daniel men det ar just inte lika talande..) som hoppar tre steg bakat och flaxar med ogonen och later som en stucken ratta om man sa bara himlar lite med ogonen - precis som en fagelskramma. Och lilltjejen som tittar finurligt pa mig varje gang hon ser mig och sager att jag ar falsk och sen pipfnittrar jarnet. Sen har vi ju lillkillen som aldrig upphor att charma med vad han an gor. Som idag da jag visade honom solcellslampan som lyser i morket men inte ljuset, sen gick han dar mellan morkret och ljuset och sag sa forundrad ut som man bara kan gora och sen kom han ut och sag sa full i sjutton ut och gissa vad han gjort da, jo gomt lampan under trojan dar den lyste fast han var utomhus i solen - sa galet sot. En kille som jag motte pa vag till skolan klackte ur sig den intelligenta kommentaren "how is your kitchen?" och en annan kille haromdan "girls are not allowed to laugh like this" - tont. Vi forsoker se det fran den komiska sidan men ibland blir man bara sa trott.
Igar var det temket vilket vi inte markte mycket av trots att det raknas som typ storsta helgdagen har. Vi hade namligen prov och skola i alla fall och nar den var slut var firandet ocksa slut. Lite snopet. Men vi blev bjudna till Fitsum och hade en harlig eftermiddag dar. Hon hade gjort sa fint och bjod pa fika. Sa sot, skrattar verkligen konstant. Sa lattroade dova ar, det ar bara att dra en liknelse mellan dem och nat djur sa viker de sig dubbla av skratt. Underbart fina manniskor. Adanesh var helt forundrad over faktumet att flygplan ser sa sma ut pa himlen men ar sa stora i verklighten, tank att vid 35-ars alder kunna va forundrad over det... Mina treor klarade forresten provet galant och alla blir med marginal godkanda den har terminen, skont.
Forovrigt har jag lite problem med teckningen. Nar vi ater pa skolan hinner jag aldrig ata en en fjardedel innan de andra ar helt klara, standigt ordflode. Och rivsar pa nasan har jag ocksa, ibland blir man lite val intensiv. Ett tecken pa att viljan overstiger formagan...

Manga fina ogonblick har genomlevts de senaste dagarna. Jag ska dela nagra. Man far vara med om mycket har och dela manga kanslosamma stunder tillsammans med barnen. Livet gar i bergochdalbana. Vi kastas mellan djupaste sorg och frustaration da man far trosta ett litet barn som precis blivit orattvist och brutalt slagen och den enkla jublande gladjen over att fa en gammal vattenflaska. Sa mycket fram och tillbaka. Men vi lever, skrattar och grater om vartannat. Det ar hemst och det ar underbart. En salig blandning. Livet. Numera forstar jag sa pass mycket teckensprak att jag kan forsta da de berattar om sina hemforhallanden och dylikt. Det ar ocksa att slangas mellan toppar och dalar. Jag lider med den stora killen som inte far ga utanfor tomten under regntiden utan bara sitta inne, tvatta eller vakta faren, lika mycket som jag glads med den lika stora killen som med jublande ogon berattar om hur mycket hans foraldrar alskar honom. Jag kan ju avsloja att den senare killen var Misganu. Han berattade igar om da han for nagra veckor sedan ringde (med hjalp av Amante) hem till sin pappa och han bad om att fa hora Misganus rost. Underbart. Tank om alla foraldrar var sa. Hemskt ocksa for dem som sa garna vill aka hem over jullovet men inte far pa grund av avstand eller brist pa pengar. Sorgligt. Man marker hur otroligt skyddade vi ar i Sverige. Inte behover vi nansin fundera pa om vi kan avsluta grundskolan eller om foraldrarnas pengar inte racker. Sa enkelt liv.
Idag har jag kramat Jenny hejda. Sorgligt. Hon passade sa bra in har i vart liv. Nastan en hel manad med gaster lamnar en tom vardag efter sig. Fast an blir det inte "som vanligt" pa ett tag. Nasta vecka ar provvecka och sen ar det tva veckors lov och sen kommer bibelskolan och sen... Usch, angestvarning. Tank den dag da jag maste saga hejda till dessa underbara barn och veta att vi kanske aldrig nagonsin ses igen. Jag vill inte. Det racker sa bra att se vannerna som varit pa skolan en veka saga hejda, da kommer tararna och tankarna borjar mala. Kan jag lamna dem? Jag har borjat lara mig hur jag ska kunna hitta dem om de inte ar kvar pa skolan nar jag kommer hit nasta gang (for tillbaka ska jag...). "Fraga skoputsarkillarna langs vagen efter Samuel sa kommer du till min bror och sa kan han visa vagen, mig ar latt att hitta det ar bara att fraga min slakting i affaren, mig gar inte att hitta for vi har ingen adress, och sa vidare. Forsoker leva i nuet men det ar inte alltid sa latt.
Som sagt en intensiv tid med gaster och ingen helvilodag pa lange. Nu ska jag snart hem och sova efter att ha gatt upp klockan fyra. Har varit en svang pa skolan nu. Fasligt vad det stallet drar... En kort summering av den senaste tiden: addisliv i nagra dagar, full fart fran morgon till kvall. Sista dan hamnade Jenny och jag helt otippat pa varsta julfirandet pa lutherska skolan. Vad jag gillar det compoundet. Alla trevliga larare och annat lost folk. Vi tjuvlyssnade ocksa ett tag pa barnkorens genrep infor julfirandet. Vi fick inte mycket julfirande den 6e, bara ett kort deltagande synodcompoundsforsamlingens ungdomsjulfirande pa kvallen da vi anlande sent till stan - harligt drag, sakert korda av tyskmissionaren Herman. Morgonen darefter var det sa dags for dop. En stolt fadder holl upp "sitt" barn infor forsamlingen. Stort. Efter kyrkan firande hemma hos Adanesh och sen kaffe hos Gemechew. Och sen mer mat hemma hos Sinke. Vi var dar veckan innan och da hennes pappa fatt veta det hade han blivit sur for att de inte hade ringt honom sa de bjod in oss igen. Mat och injerabak. Kortis till skolan. Resten av veckan mest bara skolan och lek dar. Sondag var en riktig hojdardag. Vi stallde till med varsta festen och det var sa uppskattat det kunde bli. Vi ferengisar stod pa scen och gjorde bort oss till allas fortjusning. Lask, godis och brod. Lekar och skratt. Underbar hog stamning. Att det var Sara och Emmas sista dag la dock lite sordin pa stamningen... Veckan som gatt har barnen inte haft nagra riktiga lektioner utan mest bara pluggat till proven nasta vecka. Vilket gav oss fina tillfallen till att bara hanga i attans klassrum och prata med barnen. "Tanterna", det vill saga Mave och Liz, har ocksa varit har hela veckan och vant upp och ner pa alla saker i slojdsalen. De pratade glatt engelska med barnen utan att bry sig om huruvida de forstad nat. Eftersom det knappt varit nagra larare pa skolan i veckan har jag tagit tillfallet i akt att ova mig i att leda sang och bon och "predika" pa morgonbonerna. Det har gatt bra och motts av glatt jubel. De ar lattflortade som sagt. Och lattroade, vilket vi ocksa ar. Humorn ar inte direkt den basta. Vi skrattar at allt. Vilket aven barnen har makt och fragat om det inte finns nagra roliga i Sverige. Direktoversatt fran teckensprak "roliga svåra sverige finns inte? dova vinner?". Fantastiskt sprak.
Annars ar jag ratt trott pa etiopier som ska prata med en hela tiden. Jag marker hur lattirriterad jag ar. Som exempel da Sara och jag skulle kopa bussbiljetter forra sondagen och de sager att det inte finns nagra. Men mannen bredvid lyckas kopa en anda. Da blev jag sur och envisades med att vi ocksa skulle fa. Den envisaste vinner galler ratt ofta i det har landet, sa aven denna gang. Men de skulle ha massa extra pengar emellan. Jag vagrade. Ett tag sag det ut som att mannen bakom disken skulle ga runt och klippa till mig, men de andra i rummet lugnade honom. Till slut gav jag honom en tia extra, mest for att han sag sa ledsen ut pa ogonen.
Vi har termiter som ater upp vart staket och helikopterhumlor som borrar sonder vart tak. Vattnet har borjat krangla, kanns som ett tecken pa torrperiod (visar kanske mest hur bortskamda vi ar med vatten och el i overflod). Var toadorr ramlar snart av helt och toan svammar over minst en gang per dag. Men vi trivs i vart lyxhus. Vi har ju faktiskt bade ugn och varmvattenbredare (aven om den tar tva veckor pa sig att varma vattnet).
Avslutar med ett citat av en kille i attan: "Bor Emma verkligen pa landet? hon har ju sa fina klader".

Vi hanger i storstan. Idag har vi lyxat pa Hilton. Antligen fick jag simma runt i vatten efter drygt tre manader pa land, ligga i den varma lillpoolen och bara njuta av att langsamt och sakert bli riktigt ren. Underbart. Och glass darpa!
Vi kom till Addis i fredags efter en lang torsdagskvall pa dovskolan, lite separationsangest har man alltid... Lordagen blev en shoppingdag pa Dembel. Malet var balklanning till Sara och vi lyckades faktiskt. Annars var det ett noje att ga omkring i barnaffarer och faktiskt ha en mening med det. Jag ska namligen bli fadder!! det ni! till ett underbart etiopiskt barn vid namn Derartu. Med varldens finaste foraldrar. Dopet ar pa torsdag (etiopiska juldagen) och darfor maste vi aka in till Nakamte redan pa onsdag. Efter mycket fragande lyckades vi forsta ungefar vad jag forvantas gora under sermonin och om vi har forstatt det ratt sa ska jag ha med mig en filt (nyinkopt, jattesot med nalle pa) och ta emot barnet efter sjalva dopakten och sen halla det resten av gudstjansten. Lite bervost men mest bara roligt. Ska bli spannande. Igar hangde vi med Andualem mest hela dan. Forst engelsk forstaelig gudstjanst i IEC och sen lunch pa Wabe Shebelle. Med Andualem sen pa lovsangskonsert. Kom hem sent som vanligt. Trott som en gris efter att ha hamtat Jenny mitt i natten till sondag. Underbart att ha henne har!! Hon ar sa sot hela tiden, carmar som vanligt allt och alla.
Forra veckan fick barnen ytterligare tva stora fan och idoler. Charmiga och lattflortade som de ar. Underbara. Jag holl min forsta andakt vilket kandes stort och nervost. Handerna skakade och tecknena snurrade runt. Men det gick bra och Misganu gav mig omdomet "very beautiful", jag ar nojd. Mycket volleyboll och prat som vanligt. Basta stallet i varlden. Numera haller aven Emma och Sara med om det. Snart Jenny ocksa... Ni som inte varit dar an - kom! eller om ni vill ha hela hjartat i behall efterat sa ar det kanske bast att lata bli...
Nu ska jag ut i storstan igen och njuta av allt som hander...