Maria

Folket i det har landet ar konstiga. Sa ar det bara. Typ det ord vi anvander mest om de vi traffar pa. I synnerhet pa vara barn och pa servitorerna pa vart stamlunchstalle dar de fortfarande inte forstar vad vi vill ha trots att vi bestallt samma sak i fyra mander... Barnen kan ocksa va ratt skumma ibland. Till exempel "Fagelskramman" (egentligen heter han Daniel men det ar just inte lika talande..) som hoppar tre steg bakat och flaxar med ogonen och later som en stucken ratta om man sa bara himlar lite med ogonen - precis som en fagelskramma. Och lilltjejen som tittar finurligt pa mig varje gang hon ser mig och sager att jag ar falsk och sen pipfnittrar jarnet. Sen har vi ju lillkillen som aldrig upphor att charma med vad han an gor. Som idag da jag visade honom solcellslampan som lyser i morket men inte ljuset, sen gick han dar mellan morkret och ljuset och sag sa forundrad ut som man bara kan gora och sen kom han ut och sag sa full i sjutton ut och gissa vad han gjort da, jo gomt lampan under trojan dar den lyste fast han var utomhus i solen - sa galet sot. En kille som jag motte pa vag till skolan klackte ur sig den intelligenta kommentaren "how is your kitchen?" och en annan kille haromdan "girls are not allowed to laugh like this" - tont. Vi forsoker se det fran den komiska sidan men ibland blir man bara sa trott.
Igar var det temket vilket vi inte markte mycket av trots att det raknas som typ storsta helgdagen har. Vi hade namligen prov och skola i alla fall och nar den var slut var firandet ocksa slut. Lite snopet. Men vi blev bjudna till Fitsum och hade en harlig eftermiddag dar. Hon hade gjort sa fint och bjod pa fika. Sa sot, skrattar verkligen konstant. Sa lattroade dova ar, det ar bara att dra en liknelse mellan dem och nat djur sa viker de sig dubbla av skratt. Underbart fina manniskor. Adanesh var helt forundrad over faktumet att flygplan ser sa sma ut pa himlen men ar sa stora i verklighten, tank att vid 35-ars alder kunna va forundrad over det... Mina treor klarade forresten provet galant och alla blir med marginal godkanda den har terminen, skont.
Forovrigt har jag lite problem med teckningen. Nar vi ater pa skolan hinner jag aldrig ata en en fjardedel innan de andra ar helt klara, standigt ordflode. Och rivsar pa nasan har jag ocksa, ibland blir man lite val intensiv. Ett tecken pa att viljan overstiger formagan...