Maria

Det borjar bli langt mellan inlaggen nu... inte for att det inte hander nat utan tvartom sa man hinner typ inte skriva. Pa lordag aker jag tillbaka till Nakamte sa da lar det bli mer rapporterande igen...
Jag jobbar pa pa den lutherska skolan och trivs utomordentligt bra. Forra veckan var jag i och for sig ganska trott men det ar val inte sa konstigt nar man har sitt livs forsta mer eller mindre riktiga jobb. Jag kommer for var dag mer in i lararkolleget som ar sa fantastiskt bra. Alla ar sa grymt schyssta. Tyvarr vill de flesta av dem inte fortsatta att jobba dar utan pluggar pa kvallarna och har helt andra tankar om framtida karriar. De tycker jag ar smatt konstig som vill bli larare. Pa rasterna hanger jag i lararrummet eller i compoundets cafe eller dricker juice pa andra sidan gatan med Andualem eller nan annan trevlig etiopier. Mina arbetstider utokas hela tiden sa nu jobbar jag fran atta till halv fyra varje dag om det inte hander nat speciellt. Jag har varit inne i alla klasserna med olika larare och nu vet alla skolbarnen vem jag ar och ropar efter mig nar jag gar ut pa skolgarden. De sa fantastiskt sota! speciellt grade 1, mina sma favoriter. Jag forsoker lara mig nationalsangen och idag nar jag sjong med lite i borjan tittade jag lite snabbt ner pa de prydliga leden framfor mig och ser att de flesta av barnen bara star tysta och stirrar pa mig och skrattar... Jaja, det kan val aldrig va daligt att borja dagen med ett skratt...

Den gangna helgen lite kortfattad:
Pa fredagen "jammade" jag tillsammans med Andualem och alla hans ubermusikaliska kompisar, jag forsokte envist forklara att jag inte ar musikalisk men det hjalpte inte... Men de far val skylla sig sjalva nar jag tappar takten. Jag far i alla fall fri tillgang till kyrkans piano och det ar ju gott, trots att en tangent later helt forfarligt...
Lordagen tillbringade Benne, Cleis och jag som riktiga turister pa Hilton och solade och badade typ hela dan. Pa kvallen spelade vi uno till Bennes ara da hon lamnade oss tidigt i sondagsmorse. Som den overbraiga van jag ar sa var jag faktiskt uppe och vinkade hejda till henne klockan sex pa morgonen.
Sondagens gudstjanst var planerad till den internationella evangeliska kyrkan men jag och de tre ungdomarna fran Boras som jag fatt ansvar for att guida kom helt vilse och hamnade till slut pa en amarinjasprakig gudstjanst. Men som jag sa till mina ungdomar sa var det ju mer typiskt Etiopien... Eftermiddagen och kvallen tillbringades pa missian bakom en bra bok.

Igar efter skolan foljde jag med Andualem hem till hans familj och vi satt pa hans rum och softade till skon musik. En stund senare da vi atervant till lutherska compoundet uppstod situationen som rubriken talade om. Jag satt i min ensamhet inne i kyrkan och spelade lite piano i vantan pa att Andualem skulle bli klar och hanga med mig hem. Da helt plotsligt slockande ljuset totalt och jag sitter dar ensam och vet inte riktigt vad jag ska gora, sa jag fortsatte spela i morkret. Da kommer Andualem inrusande med en ficklampa och undrar om jag inte ar radd. Na sa jag och da gick han igen. Efter en stund kom han tillbaka och foljde med till Entotto dar vi fick en riktigt fin lovsangs- och bonekvall. Paminde lite om bibelskolan sa jag blev ju lite nostalgisk... Saknar er alla min kara vanner dar hemma! det blir inte riktigt samma sak nar man maste prata engelska hela tiden, jag har raknat ut att jag pratar typ dubbelt sa mycket engelska som svenska varje dag... och inte blir den battre for det utan snarare samre da mantar upp etiopiernas speciella uttal och uttryck...

Den lutherska kyrkans compound är inget dåligt ställe att hänga på, inte Entotto heller för den delen. Det är så gött att träffa vänner, alla svenskar som kommer hit blir automatiskt ens vänner oavsett ålder och intressen. Och allteftersom tiden går här på skolan blir lärarna och de andra på compoundet allt bättre vänner. Lätt att man ska komma hit och hälsa på varje gång man kommer till Addis! Som igår när jag hade avslutat mina klasser för dagen och det var dags för lunch. Alla andra lärare avlägsnade sig snabbt och kvar var bara Getasetegn och jag som antogs äta lunch tillsammans. Så hade det säkerligen också blivit om inte Chippo hade dykt upp utanför fönstret och vinkat ner mig till caféet. Så Getasetegn och jag gick ner dit och åt lunch. Efter lunchen var tanken att jag skulle öva lite flöjt med Andualem men han var lite försvunnen så det blev att Chippo och jag tog en juice på ett café tvärs över vägen i väntan på att Andualem skulle dyka upp. Det visade sig att han satt på samma café fast i ett annat rum så vi bestamde att vi skulle spela lite senare när han var klar. Jag fick vänta en liten stund på honom innan han kom springande, han springer typ alltid och verkar ha tusen saker igång hela tiden. Vi övade i vart fall ett tag och han vill absolut att jag ska spela på gudstjänsten i söndags men jag vet inte... Har ju lovat en annan lärare att komma till en annan kyrka så vi får se... Han är så galet grym på både gitarr och piano! så musikalisk att man nästan får mindervärdeskomplex... När vi övat ett tag kom Chippo in och spelade med oss och sen följde Andualem med mig hem till Entotto. Tanken var väl att han skulle få träffa Benedicte och hänga med oss ett tag men när vi kom hem var Benne inte där och ingen visste när hon skulle komma hem. Så jag var återigen utelåst utan mobil och fick underhålla Andualem alldeles själv. Fast helt ensam var jag inte utan jag fick en del hjälp av övriga svenskar på området. Särskilt Miriam blev han förtjust i och lyste upp varje gång hon kom in i rummet. Jag försökte vara lite etiopisk och visa mig från min gästfria sida och bjöd på allt vi hade, det vill säga te och kex. Och Andualem var så nöjd. Efter två timmar kom Benne hem och vi hängde ett tag till på Entotto innan vi gick ut och åt middag. Habasha-mat efter Andualems önskan. En riktig trevlig dag blev det, och en ny fantastisk vän rikare...
Idag har jag fikat med Senafekish och sen följde jag med Chippo, Lemlem, Fekadu och co till marknaden och handlade mat till lördagens jippo här i kyrkan. Hann precis tillbaka till de sista lektionerna, vilket var tur med tanke på att rektorn stod och såg sträng ut mot mig när jag kom tillbaka... han kommenterade att jag var lite sen häromdagen så nu får jag skärpa mig och komma i tid... Lektionerna går bra, idag riktigt bra till och med. Är ju lättare med de äldre klasserna där man kan få mer gensvar på sina frågor. Men det kompenserar de yngre barnen med sin blotta uppsyn så söta som de är. Så fort jag går över skolgården springer de fram till en och kramar om en så mycket så de andra lärarna ibland får komma och hjälpa mig att ta bort dem... Men söta det är de! Nu i eftermiddag ska Benne och jag åka till Hilton och ändra våra flygbiljetter till Zanzibar, vi ska åka i januari istället då vi ändå har jullov och dessutom kunde Miriam och David hänga på då och det förhöjer ju resan en hel del. Annars trivs jag bra här i Addis och längtar inte alls efter att åka tillbaka till Nakamte, men även den stan har sin tjusning och det ska bli kul att träffa Eden och Marta igen.
Det är så galet mycket enklare att få vänner här än i Sverige. Bara du går en sväng på stan eller sätter dig i en taxi så kommer folk fram och pratar med dig. Så väldans roligt! sociala etiopier är lätt landets största och bästa tillgång.

Jag har precis slutat for dagen och gatt fran min praktikplats pa Lutheran Church School. Log hela vagen och tackade Gud for att jag fatt ett sa bra stalle att vara pa. Inga utropstecken i valden kan understryka tillrackligt hur bra den ar. Jag ska ta idag dagen som exempel:

Jag hade bestamt med Shenafekish (min handledare, larare i engelska) att vi ska traffas klockan nio for att hinna forbereda lite innan forsta lektionen. Sa mycket forberett blev det dock inte... Jag var lite tidig (man vet aldrig hur lang tid det ska ta med taxina och idag hade jag flyt) och det var faktiskt tomt i lararrummet. Sa jag slog mig ner och gick igenom anteckningarna for dagens lektioner. Efter bara en liten stund kommer Getasetegn (varldens sotaste och trevligaste larare som skrattar verkligen hela tiden) in, han slar sig ner bredvid mig och vi har dagens spraklektion som idag var mest inriktad pa min amarinjainlarning. Sen tar jag upp lite knackebrod ur vaskan och bjuder honom och sen aven Shenafekish och Fekadu, en del i deras studier om svensk kultur, igar tittade vi pa bilder fran Sverige i en svensk geografibok som jag lanat i biblioteket (de har en massa svensk littertur som en av lararna visat mig). Efter hand droppar det in fler larare som alla halsar glatt pa alla och kanske lite extra pa mig...
Sen ar jag med pa en engelsk lektion som Senafekish har innan det ar dags for break och vi gar tillbaka till lararrummet. Hanger dar och pratar med lararna. Sa otroligt trevliga larare! stamningen ar alltid hog och folk skrattar jamt. Sa underbart harligt! Efter rasten har jag tva lektioner i grade ett och tre, idag gick det bra och jag lyckades fa flera elever till att prata. Det ar ju mitt ansvar att forbattra deras spoken english. Ibland ar det svart att lagga undervisningen pa ratt niva och fa mer an de tre basta att oppna munnen men ibland, som idag, gar det bra. Det ar bara att gora sitt basta. Och det hjalper faktiskt att lagga lite mer tid pa forberedelser. Otroligt kul att fa det fortroendet att halla egna lektioner och precis lagom att ha tva om dagen. Att ha Senafekish i samma rum ar ju ocksa en raddning och nodvandighet for kommunikationen till eleverna emellant, fram for allt i de lagre klasserna...
Efter annu en lektion med Senafekish (borjar ni lara er hennes namn? for mig har det tagit flera dagar..) var det dags for lunch. De tre forsta dagarna slutade jag vid lunch sa jag har inte haft nagon mat med mig men de senaste dagarna har jag blivit kvar aven efter lunch. Getasetegn och Senafekish delade med sig av sin mat aven idag och vi at tillsammans uppe i lararrummet. Sa trevligt, de ar sa underbara manniskor! Efter maten gick vi ner till cafeet pa omradet och drack te. Dar satt Chippo och pratade med Fekadu, jag hade inte sett Chippo sen i mandags fast jag spanat efter honom... Men nu pratade vi i alla fall en stund. Aven Andualem satt dar inne och sjong och nar vi druckit klart teet hangde jag med honom in i kyrkan for att musisera lite. Jag forsokte forklara att jag inte ar sa musikalisk men det gick inget vidare. Nu har han overalat mig att ta med min flojt dit pa mandag, han tyckte visst att vi skulle spela tillsammans pa nat jippo men jag vete katten... Kul att traffa lite gamla kandisar i alla fall.
Klockan tva hade jag bestamt med Getasetegn att vi skulle ses i lararrummet for att jag skulle folja med honom pa hans biologilektion i grade atta. Jag kom lite sent sa jag gick direkt till deras klassrum dar han redan satt igang med undervisningen. Sa mycket serios undervisning blev det dock inte da jag ju var dar och tog all uppmarksamhet. Getasetegn placerade mig mitt bland nagra elever som sjalvklart tappade all koncentration pa underviningen och pratade med mig istallet. I slutet av lektionen fick jag satta mig dar framme och beratta om skolan i Sverige och svara pa elevernas fragor. Fick beratta om Stockholm, potatis och sjunga nationalsangen. Galet rolig lektion, bade jag, eleverna och lararen skrattade konstant!
Till sist en engelsklektion med Senafekich och sen var det bara att saga hejda till lararna for den har veckan. Ses pa mandag. Kommer sakna denna fantastiska arbetsplats. Som om det inte rackte med allt bra sa har de ju supertrevliga rektorer som fortfarande inte gett upp hoppet om att jag ska stanna dar hela aret...
Pa vagen ut fran omradet halsade jag pa Compassions chef Shifferaw som jag hade en pratstund med haromdan. Han bjod in mig pa kaffe, te, injera eller vad jag nu kunde tankas vilja ha.. Grymt trevlig man. Sen gick jag in en svang till Hanna-Karin och pratade med henne en stund. Skont att ha henne dar sa man kan fa hjalp med vad man an kan tankas behova - tvatta bort svara flackar, inta en latt lunch, prata lite svenska, lana internet eller annat.
Detta var en vanlig jobbdag for mig. Jag trivs sa bra! Sa trevliga manniskor och sota elever, idag blev det dock lite kaos nar jag skulle ga ut ur ettans klassrum och alla sprang fram och hogg tag i mig... Senafekish fick radda mig... Jag ar en riktig kandis dar nu och alla eleverna ropar Maria efter mig och idag fick jag till och med skriva autografer...

Efter jobbet brukar jag ga en runda pa stan och utratta nagot arende eller bara utforska nya omraden. Jag ska lara mig hitta har innan vi aker till Nakamte... Forhoppningsvis ar Benne hemma nar jag kommer tilll Entotto annars ar jag utelast, vilket hant ett antal kvallar..., och utan mobilen som hon brukar ha... Men det brukar alltid finnas trevlgt folk att prata med sa annu har jag inte lidit nagan nod...