Dovskolan

Vilken underbar plats! Vilka fantastiska elever! Vilka starka larare! Jag trivdes direkt. Liselott introducerade mig lite kort i onsdags och lamnade mig sen vind for vag och forsvann ivag nanstans. Som val ar sa ar jag nu van vid att klara mig sjalv pa olika arbetsplatser sa jag fann mig snart till ratta. Pratade med nagra larare som ar horande och hangde sen med Adanesh (som ar dov) till hennes lektion i forskoleklassen. Hon ar sa fortjusande Adanesh, alltid lika glad och omhandertagande. Pa eftermiddagen hangde jag med Mary och Jane som ar har en vecka fran England och besoker skolan. Nar skolan var slut akte jag med Liselott och britterna till Shalalaki och tittade pa den nya skolan de haller pa att bygga strax bredvid kyrkan.
Igar var Liselott sjuk sa jag fick Dawit som privatchauffor till dovskolan. Jag har ju ingen direkt uppgift dar ansalange sa jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vagen men sa kom Adanesh fram och tog hand om mig. Jag har lart mig massa teckensprak redan, barnen ar sa valdigt hjalpsamma och vill inget hellre an att kunna kommunicera med en. Och teckensprak ar ju sa mycket lattare an ett talsprak da man ju slipper uttalet... Sa sota barn!!! sa lugna och fina. Igar nar jag kom tillbaka efter lunch hos Liselott och Dawit tittade jag in i ettans klassrum och markte att de inte hade nan larare, sa jag gick helt enkelt in i klassrummet och undervisade lite engelska. Jag hade ju aldrig varit pa en lektion med dem och aldrig undervisat pa teckensprak (det var ju bara ett dygn sen jag larde mig mina forsta tecken...) men de var sa snalla och visade mig vad jag kunde ga igenom och sen satt de som tanda ljus och lyssnade och engagerade sig. Pa varje fraga jag stallde satt de allesammans med handerna viftande och forsokte gora sig horda pa alla satt de kunde komma pa. Sa underbara elever! Nar jag sen tittade pa deras schema upptackte jag att de egentligen slutat for en timme sen men de ville inte ga hem, de harliga och kunskapstorstande barnen! Jag tycker sa mycket om dem redan och langtar till jag kan prata lite mer obehindrat med dem. Mina sma sota dova barn.
Idag har jag varit med Adanesh och Fitsume pa nagra olika lektioner. Barnen slass om att man ska komma och halsa pa dem och bade Adanesh och Fitsume, som bagge ar dova, blir bara glada om man vill vara med dem. Jag lar mig massa av bade dem och deras bedarande elever, kul att man faktiskt kan hanga med pa lektionerna trots att de ar pa amhariskt teckensprak emellanat. Det finns ett teckensprak baserat pa engelska och ett pa amarinja. Det ar faktiskt inga problem att ha en klass ensam, vilket det ju latt skulle vara i en vanlig skola om du inte kan prata samma sprak som eleverna. Men "mina lektioner" gar ju i och for sig kanske mest ut pa att jag lar mig av dem. Mina alskade barn! Konstigt att  man kan tycka sa mycket om dem redan efter tre dagar men de ar verkligen bedarande...

Kommentarer
Postat av: Karin Drevelius

Oj vad du verkar ha det bra! Om du hinner och ser detta sa far du garna skriva lite om hur du tanker fira julen. Tankte ta med lite av din resa i Amos/Inuti. Jag ar sa avundsjuk, tank att fa uppleva allt detta.

Lycka till med ditt arbete och Gud valsigne dig!

Karin

2008-11-05 @ 21:06:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0