Jag längtar tillbaka!!!
Att lamna barnen, sa galet svart. All karlek. Sista dagen var magisk bra - konferens med tolkning, fika hos Ejigeyheu och Fitsum tillsammans med Adanesh ganger tva samt Desalegn och Derartu, sen det stora avskedspartyt med drama, sang, lek och bon, hang hela natten. Saknar dem sa sjukt mycket. Har redan borjat planera for nasta resa till det alskade landet. Langtar tillbaka av hela mig.
Utflykter
Jenny ar har. Barnen lever upp och vi trivs. Flyttade in pa skolan i onsdags och umgas nu med barnen fran sju till tio. Underbart. De senaste dagarna har vi varit pa utflykter, och jag borjar fundera pa omdet anda inte ar "smaksolelarare" man ska bli... Forsta gangen jag verkligen kande mig som en "froken" da vi gick pa led genom stan till museet. Jag fick tolka och barnen alskade det, nastan lika mycket som de uppskattade teet pa cefet mittemot. Igar var det dags for de aldre att ga ut till ett gammalt slott en bra bit utanfor stan. Mina stackars sma ben var helt slut men det var latt vart det. De sprang omkring och lekte riddare, yrade rundor i morka ganger och spatserade omkring pa muren. Jag kande mig inte sa mycket som larare, inte ens lont att forsoka halla reda pa de forvirrade manniskorna. Men harligt att se dem sa fria och uppsluppet glada. Det ar det basta som finns.
Igarkvall forsvann strommen och kom inte tillbaka forran klockan tio da jag satt i en sang uppe pa killarnas internat och pratade med Firomsa, spelade kort med Mamo och busade med Gadisa. Gick i sangs och vaknade av mig sjalv klockan sju. Istallet for att ligga kvar som jag latt gjort annars hoppade jag pigg hur sangen och gick ut pa skolagarden for att se vad som hande. Det var visst morgonbon pa gang och Misganu predikade om lydnad "till och med sma barn ska man lyda". Sa fin. Hangde en timme med barnen innan jag gick in for frukost med de andra ferengisarna. Tandborstning i det fria och inhamtning av Mamo (en dov kille som numera bor i Gimbi) som kommit for att fa ny horapparat. Efter Richards instruktioner hjalpte jag till att tillverka den, spannande och intressant, sa numera kan jag skriva aven det pa cv't.
Idag ska vi mest bara hanga och njuta av tillvaron men imorgon da ar det partydags. Kakor, drama, sang, lek, lask och godis. Kommer bli sa galet bra. Kvallen sen den tanker jag inte pa an och inte heller morgonen darpa da vi aker till Addis for att sen natten till torsdag fara norrut till kalla Sverige. Kanns galet avlagset. Istallet fokuserar vi pa nu och njuter av att fa ra om bara fina barn.
Igarkvall forsvann strommen och kom inte tillbaka forran klockan tio da jag satt i en sang uppe pa killarnas internat och pratade med Firomsa, spelade kort med Mamo och busade med Gadisa. Gick i sangs och vaknade av mig sjalv klockan sju. Istallet for att ligga kvar som jag latt gjort annars hoppade jag pigg hur sangen och gick ut pa skolagarden for att se vad som hande. Det var visst morgonbon pa gang och Misganu predikade om lydnad "till och med sma barn ska man lyda". Sa fin. Hangde en timme med barnen innan jag gick in for frukost med de andra ferengisarna. Tandborstning i det fria och inhamtning av Mamo (en dov kille som numera bor i Gimbi) som kommit for att fa ny horapparat. Efter Richards instruktioner hjalpte jag till att tillverka den, spannande och intressant, sa numera kan jag skriva aven det pa cv't.
Idag ska vi mest bara hanga och njuta av tillvaron men imorgon da ar det partydags. Kakor, drama, sang, lek, lask och godis. Kommer bli sa galet bra. Kvallen sen den tanker jag inte pa an och inte heller morgonen darpa da vi aker till Addis for att sen natten till torsdag fara norrut till kalla Sverige. Kanns galet avlagset. Istallet fokuserar vi pa nu och njuter av att fa ra om bara fina barn.
Bananer
En vecka kvar. Vi leker jarnet. Ar pa skolan fran morgonbon till morkret (har gar vi inte efter nan klocka...). Imorgon flyttar vi till skolan for att verkligen suga ut sa mycket som bara gar av den sista tiden. Jenny kom i lordags sa vi ska fa dela rum med henne, kan bli intressant. Sa ikvall blir det ihoppackning och stadning av vart kara hus, vi har verkligen trivts i det. Vi har borjat avverka listan pa alla folk som vi borde halsa pa och i god tid fixat sant som allman utdelning av T-shirtar och kort av oss till barnen, kanns valdigt skont nu ar det bara att hanga pa skolan och njuta av alla harliga samtal med barnen. Underbara alskade barn.
Pa tal om T-shirtarna sa var det en helskon eftermiddag da vi kopte dem. Vi lyckades fa ut fyra av de aldsta killarna atrt hjalpa oss pa marknaden. Smidigt och billigt gick det och killarna var helt i gasen nar det gallde att pruta - harligt att se dem sa fria och engagerad i nagot. Sen blev det givetvis fika till stor gladje, juice och kakor. Och vad ville de ha som tack for hjalpen? jo, bananer. Tank er det, fyra 18-ariga killar som onskar sig bananer.
Det kanns sa overkligt att man ska aka hem snart. Att vi kommer landa i ett kallt och kalt Sverige. Vet just inte om jag ser sarskilt mycket fram emot det. Samtidigt som man sa lange har vetat att sa ar det, och raknat ner dagarna, sa kan man liksom inte riktigt fatta det. Det ar en sa annorlunda varld. Och jag trivs sa bra har. Med mina barn. Att lamna dem kanns som att overge dem, tank om jag aldrig mer fa se dem. Vi har haft ett underbart halvar. Aldrig har jag kant att jag betytt sa mycket for sa manga och faktiskt kunnat gora nagot for dem. Teckenspraket flyter latt i handerna och jag kommer att sakna det sa galet mycket. Men jag ska tillbaka. Sa ar det bara, fran och med nu far min familj acceptera att Nakamte ar ett maste pa etiopienturerna. Och innan dess ska det skrivas brev...
I lordgas kopte vi 16 kilo bananer och tog med till skolan. Exalterade stallde barnen upp sig pa led och fick var sin banan. Tank att bananer kan vara sa eftertraktat... Nagot som atminstone jag i princip har haft fri tillgang till i hela mitt liv. De sma barnen tog skalet efter de stora och skrapade av det med tanderna. Den bilden kommer jag ha med mig da jag ater banan hemma i fortsattningen, dock tror jag jag later bli att skrapa av skalet.
En liten rolig anekdot: Jag satt i matsalen pa skolan i lordagskvall och at shiro. Da fragar Mutoma i sjuan mig om vi ater med bestick i Sverige. Jo, det gor vi ju erkande jag. Hur da? kan du inte forklara? Och jag far forklara nagot som varit sa sjalvklart for mig att jag inte ens tanker att man kan undra over det. En paminnelse om vara olika vardagar. En liten stund senare kommer en liten kille inrusande alldeles till sig och upprepar "Fufa tjuv, Fufa tjuv" och stirrar med uppsparrande ogon genom fonstret ner pa slojdsalen. Da han lugnat sig lite far vi fram att det har varit nagon i slojdsalen. Genom fonstret ser vi hur alla barnen rusar ner over fotbollsplanen. Vi sallar oss till skaran dar nere, aningen uppskarrade over vad som hant. Men det kommer fram att det anda som saknas ar en klase bananer. Den lilla tjuven hade kommit in genom fonstret som troligtvis lamnats oppet. Tank att vara sa hungrig att man vill stjala nagra bananer. Stackars lilla Fufa.
Pa tal om T-shirtarna sa var det en helskon eftermiddag da vi kopte dem. Vi lyckades fa ut fyra av de aldsta killarna atrt hjalpa oss pa marknaden. Smidigt och billigt gick det och killarna var helt i gasen nar det gallde att pruta - harligt att se dem sa fria och engagerad i nagot. Sen blev det givetvis fika till stor gladje, juice och kakor. Och vad ville de ha som tack for hjalpen? jo, bananer. Tank er det, fyra 18-ariga killar som onskar sig bananer.
Det kanns sa overkligt att man ska aka hem snart. Att vi kommer landa i ett kallt och kalt Sverige. Vet just inte om jag ser sarskilt mycket fram emot det. Samtidigt som man sa lange har vetat att sa ar det, och raknat ner dagarna, sa kan man liksom inte riktigt fatta det. Det ar en sa annorlunda varld. Och jag trivs sa bra har. Med mina barn. Att lamna dem kanns som att overge dem, tank om jag aldrig mer fa se dem. Vi har haft ett underbart halvar. Aldrig har jag kant att jag betytt sa mycket for sa manga och faktiskt kunnat gora nagot for dem. Teckenspraket flyter latt i handerna och jag kommer att sakna det sa galet mycket. Men jag ska tillbaka. Sa ar det bara, fran och med nu far min familj acceptera att Nakamte ar ett maste pa etiopienturerna. Och innan dess ska det skrivas brev...
I lordgas kopte vi 16 kilo bananer och tog med till skolan. Exalterade stallde barnen upp sig pa led och fick var sin banan. Tank att bananer kan vara sa eftertraktat... Nagot som atminstone jag i princip har haft fri tillgang till i hela mitt liv. De sma barnen tog skalet efter de stora och skrapade av det med tanderna. Den bilden kommer jag ha med mig da jag ater banan hemma i fortsattningen, dock tror jag jag later bli att skrapa av skalet.
En liten rolig anekdot: Jag satt i matsalen pa skolan i lordagskvall och at shiro. Da fragar Mutoma i sjuan mig om vi ater med bestick i Sverige. Jo, det gor vi ju erkande jag. Hur da? kan du inte forklara? Och jag far forklara nagot som varit sa sjalvklart for mig att jag inte ens tanker att man kan undra over det. En paminnelse om vara olika vardagar. En liten stund senare kommer en liten kille inrusande alldeles till sig och upprepar "Fufa tjuv, Fufa tjuv" och stirrar med uppsparrande ogon genom fonstret ner pa slojdsalen. Da han lugnat sig lite far vi fram att det har varit nagon i slojdsalen. Genom fonstret ser vi hur alla barnen rusar ner over fotbollsplanen. Vi sallar oss till skaran dar nere, aningen uppskarrade over vad som hant. Men det kommer fram att det anda som saknas ar en klase bananer. Den lilla tjuven hade kommit in genom fonstret som troligtvis lamnats oppet. Tank att vara sa hungrig att man vill stjala nagra bananer. Stackars lilla Fufa.
Mamo & 08:or
I fredags (muslimsk helgdag) satt vi, helt ovetande om det stora som snart skulle ske, utanfor vart hus och fikade scones och notkakor tillsammans med ett gang dova vanner. Harlig stamning med lilla Derartu i centrum. Da knackar det pa porten och ett morkt huvud tittar in genom springan. Jag tanker att dte nog bara ar ett grannbarn men gar anda och oppnar. Chockad tittar jag in i Mamos finurliga ogon. Den spjuvern hade faktiskt kommit! Fikakonversationen bytte nu fokus till Mamos nya liv i Gimbi. Da de andra gatt stannade Mamo kvar resten av dagen. Vi spelade sjuan medan vi vantade pa en sodertaljegrupp. Mamo fina Mamo. Jag tror inte jag anvant roligttecknet sa mycket nansin. Hela helgen var han med oss och blev bundis med sodertaljeborna. En skon grupp. Hojdpunkten blev givetvis besoket pa dovskolan men ocksa en freesbeematch med kyrkans sportklubb. Vart hus flylldes med sportklader till kyrkan, men ocksa av skratt och spel. Lovsangskvallar och nya manniskor att lara kanna. Harligt!
Efter tva kvallar med lite somn, den sista med lite val mycket spel.., infoll ytterst lampligt annu en etiopisk helgdag som gav oss tillfalle till en slapp "hamtakrafterdag" med Dawsonmaraton (5/6 sasonger avklarade).
Benne stannad hemma med huvudvark dagen darpa och da jag sa till barnen att hon hade ont i huvudet fragade de om det var jag som hade slagit henne. Jag drev ju pa saklart och flummade pa om hur vi alltid slass hemma om kvallarna. Trodde ju sjalvklart inte att de ens for en sekund skulle overvaga att det kunde vara sant - men det gjorde de, med stora ogon och oppna munnar. Sma forvirrade barn.
Annars kan jag inte undga att tanka pa hur snart vi ska lamna livet har. Om en vecka kommer miss Jenny och sen har vi bara en vecka kvar... Jag forsoker fortranga det och bara leva i nuet, men med barn som redan for manader sen borjade rakna ner gar det just inge bra. Men planer har borjat smidas pa att halla oss kvar sa vi far val se hur det blir... Kanns annars lite som att teckenspraket antligen sitter. Bibellektionerna flyter pa bra och det ar sallan lexikonet behover hamtas. Dock urartar lektionerna lite ibland, till exempel forra veckan i sjuan da konversationen plotsligt handlade om vilket "djur" eleverna var, kaniner eller skoldpaddor... (lattroade barn, och larare, som sagt..).
Och for er som undrar hur det har gatt med var toalett sa har Tadesse antligen fixat den, lagom till att vi lamnar...
Efter tva kvallar med lite somn, den sista med lite val mycket spel.., infoll ytterst lampligt annu en etiopisk helgdag som gav oss tillfalle till en slapp "hamtakrafterdag" med Dawsonmaraton (5/6 sasonger avklarade).
Benne stannad hemma med huvudvark dagen darpa och da jag sa till barnen att hon hade ont i huvudet fragade de om det var jag som hade slagit henne. Jag drev ju pa saklart och flummade pa om hur vi alltid slass hemma om kvallarna. Trodde ju sjalvklart inte att de ens for en sekund skulle overvaga att det kunde vara sant - men det gjorde de, med stora ogon och oppna munnar. Sma forvirrade barn.
Annars kan jag inte undga att tanka pa hur snart vi ska lamna livet har. Om en vecka kommer miss Jenny och sen har vi bara en vecka kvar... Jag forsoker fortranga det och bara leva i nuet, men med barn som redan for manader sen borjade rakna ner gar det just inge bra. Men planer har borjat smidas pa att halla oss kvar sa vi far val se hur det blir... Kanns annars lite som att teckenspraket antligen sitter. Bibellektionerna flyter pa bra och det ar sallan lexikonet behover hamtas. Dock urartar lektionerna lite ibland, till exempel forra veckan i sjuan da konversationen plotsligt handlade om vilket "djur" eleverna var, kaniner eller skoldpaddor... (lattroade barn, och larare, som sagt..).
Och for er som undrar hur det har gatt med var toalett sa har Tadesse antligen fixat den, lagom till att vi lamnar...
