Maria

Jag ar i Etiopen!
Efter alla om och men sa landade vi i mandagskvall och sen dess har det varit fullt upp. Vi flyttade in i vart hus och blev varmt motagna av Hanna-Karin och Workneh. Hann traffa Fredrik och Karsan en snabbis innan vi akte soderut mot Hosaina och dovskolan. Direkt nar vi korde in pa skolans omrade ser vi tre killar springa i morkret efter bilen - Samuel, Mosisa och Natoli. Att fa se dem igen! Jag borjade nastan grata. De ar sa fina. Och sne blev dte langprat med dem och alla de andra - Misganu, Pawhulos, Getachew och sen tjejerna Sinke, Atsede och Meskerem. Sara och jag fick sova pa elevhemmet i samma rum som sex dova tjejer - harligt! Prat och skratt dagarna langa. Underbart att se den fina skolan och hur bra vara barn trivs dar. Dit ska jag aka igen! definitivt. Igar tog vi bussen tillbaka till Addis, avvinkade av hela ganget som satsade allt for at vi skulle komma pa bussen och fa de basta platserna. Sa galet fina ar de! Jag saknar dem redan.
Igar var det julafton. Helt galet. Latt den minst juliga julen nansin. Men det gor ingenting, jag ar nojkd som de ar. Att vara har i solen bland alla levande manniskor. Att bara sitta i bilen och titta ut pa landskapet som ar sa vackert och naturligt. Sa orort. Hus byggda av stra och koskit. Man som kor traplogar efter oxar och kor som troskor. Fantastiskt. Och har i Addis den levande staden som alltid ar i full gang, aldrig stilla och aldrig tyst. Jag trivs. Jag bara onskar att jag var hemma. Kanner mig sa splittrad mellan tva helt skilda varldar.
Vi har precis traffat Phil och fatt hora en massa daliga nyheter fran Nakamte. Sa nu ar dte bara att halla tummarna for att vi kan komma till Nakamte och traffa vara alskade barn dar. Imorgon far vi soderut mot Bale och Sofomar, ska bli spannande att ses. Men nasa gang jag aker hit ska jag ha mer tid. Tid att njuta.
God jul alla dar hemma i Sverige!

Får bli ett snabbinlägg. Vi ska om typ en minut köra söderut till Hosaina. Igårkväll kom vi äntligen fram till Addis. Efter att ha springit genom bamsestora flygplatsen på Zürich och sett världens högsta byggnad i Dubai. Men vi är framme nu trots allt och njuter järnet av sol och värme och den sköna stämningen. Nu mot Hosaina och dövskolan med mina älskade barn!

London är täckt av snö och tar inte emot några flygplan idag så vi är fast i Köpenhamn. Måste erkänna att jag är en smula bitter över att inte vara på väg mot mitt efterlängtade Etiopien. Men men, inte mycket man kan göra åt det. Nu ska det ätas hotellmat och imorgon åker vi via Zürish till Dubai där vi stannar över natten. Pluset med den här omvägen är att vi får en halv dag i Dubai på måndag, såvida israelstämpeln i mitt pass inte sätter stopp för det... Ska bli spännande att uppleva lite arabvärld! Så på måndagkväll landar vi slutligen i Addis, om allt bara går rätt med alla byten och sånt, känns som det behövs ett halvt under för att allt ska klaffa med bagage och sånt. Men bagaget bryr jag mig ärligt talat inte så mycket om bara jag får komma fram och ner till Hosaina och mina underbara barn. Min väldetaljerade resplan har fått sig en liten törn så det kommer bli ännu mer intensivt än vi hade tänkt.. Den där vintern och snön är jag trött på nu vill jag ha sol och värme!

Idag var det vitt utanför fönstret när jag vaknade, imorgon kommer det att vara grönt när jag tittar ut. Kyla byts mot Värme. Tystnad mot Ljud. Stillhet mot Liv. Känns som ett helt okej byte!


   


 

Tittar ut genom fönstret och ser snön ligga tung på äppelträden. På Mattias cykel ligger en halvmeter hög driva. Tveksamt om det ens för en äkta lundabo går att ta sig fram på cykel, åtminstone inte i vårt kvarter som alltid tycks vara det sista till plogning. Men det var inte snön som fick utropet "Äntligen!", snö har vi ju redan haft i några veckor och jag har skottat och skidat och känner mig ganska mätt på det där kalla vita. "Äntligen!" står såklart för morgondagens resa söderut, till tjugofemgradiga Addis Abeba. Jag kan inte riktigt förstå det men om ett dygn är vi på väg - äntligen. Som jag har väntat och längtat. Sen den dagen vi kom hem från Etiopien och jag insåg vad jag hade lämnat har jag räknat ner till den här resan.
Tre veckor. Och så mycket som ska hinnas med. Hosaina och de underbara vännerna i nian där. Julafton i Addis i den nya lägenheten. Bales vackra natur och Sof Omars otroliga grottot. Chill nyårsafton med bad i Langano. Kära återseenden av alla vänner i Nakamte. Etiopiskt julfirande i Addis. Lite shopping i huvudstaden. Och sen alldeles för snart åter till kalla Sverige och uppsatsskrivande. Jag som bara vill bo där.
Men innan avfärd ska det skrivas uppsats, packas och tas farväl av mina fina lundavänner. Julkakor på Filippi står på kvällsprogramet och det ser jag verkligen fram emot. Första hösten i Sverige på länge är avklarad och helt åt skogen blev den ju inte. Jag ska nog bli lärare och jag har de finaste vänner man kan tänka sig. Det är bara den där reselusten och längtan att kunna göra vad jag vill när jag vill som drar i mig... Och nu är jag äntligen på väg!