Äntligen!

Tittar ut genom fönstret och ser snön ligga tung på äppelträden. På Mattias cykel ligger en halvmeter hög driva. Tveksamt om det ens för en äkta lundabo går att ta sig fram på cykel, åtminstone inte i vårt kvarter som alltid tycks vara det sista till plogning. Men det var inte snön som fick utropet "Äntligen!", snö har vi ju redan haft i några veckor och jag har skottat och skidat och känner mig ganska mätt på det där kalla vita. "Äntligen!" står såklart för morgondagens resa söderut, till tjugofemgradiga Addis Abeba. Jag kan inte riktigt förstå det men om ett dygn är vi på väg - äntligen. Som jag har väntat och längtat. Sen den dagen vi kom hem från Etiopien och jag insåg vad jag hade lämnat har jag räknat ner till den här resan.
Tre veckor. Och så mycket som ska hinnas med. Hosaina och de underbara vännerna i nian där. Julafton i Addis i den nya lägenheten. Bales vackra natur och Sof Omars otroliga grottot. Chill nyårsafton med bad i Langano. Kära återseenden av alla vänner i Nakamte. Etiopiskt julfirande i Addis. Lite shopping i huvudstaden. Och sen alldeles för snart åter till kalla Sverige och uppsatsskrivande. Jag som bara vill bo där.
Men innan avfärd ska det skrivas uppsats, packas och tas farväl av mina fina lundavänner. Julkakor på Filippi står på kvällsprogramet och det ser jag verkligen fram emot. Första hösten i Sverige på länge är avklarad och helt åt skogen blev den ju inte. Jag ska nog bli lärare och jag har de finaste vänner man kan tänka sig. Det är bara den där reselusten och längtan att kunna göra vad jag vill när jag vill som drar i mig... Och nu är jag äntligen på väg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0