Maria

Manga fina ogonblick har genomlevts de senaste dagarna. Jag ska dela nagra. Man far vara med om mycket har och dela manga kanslosamma stunder tillsammans med barnen. Livet gar i bergochdalbana. Vi kastas mellan djupaste sorg och frustaration da man far trosta ett litet barn som precis blivit orattvist och brutalt slagen och den enkla jublande gladjen over att fa en gammal vattenflaska. Sa mycket fram och tillbaka. Men vi lever, skrattar och grater om vartannat. Det ar hemst och det ar underbart. En salig blandning. Livet. Numera forstar jag sa pass mycket teckensprak att jag kan forsta da de berattar om sina hemforhallanden och dylikt. Det ar ocksa att slangas mellan toppar och dalar. Jag lider med den stora killen som inte far ga utanfor tomten under regntiden utan bara sitta inne, tvatta eller vakta faren, lika mycket som jag glads med den lika stora killen som med jublande ogon berattar om hur mycket hans foraldrar alskar honom. Jag kan ju avsloja att den senare killen var Misganu. Han berattade igar om da han for nagra veckor sedan ringde (med hjalp av Amante) hem till sin pappa och han bad om att fa hora Misganus rost. Underbart. Tank om alla foraldrar var sa. Hemskt ocksa for dem som sa garna vill aka hem over jullovet men inte far pa grund av avstand eller brist pa pengar. Sorgligt. Man marker hur otroligt skyddade vi ar i Sverige. Inte behover vi nansin fundera pa om vi kan avsluta grundskolan eller om foraldrarnas pengar inte racker. Sa enkelt liv.
Idag har jag kramat Jenny hejda. Sorgligt. Hon passade sa bra in har i vart liv. Nastan en hel manad med gaster lamnar en tom vardag efter sig. Fast an blir det inte "som vanligt" pa ett tag. Nasta vecka ar provvecka och sen ar det tva veckors lov och sen kommer bibelskolan och sen... Usch, angestvarning. Tank den dag da jag maste saga hejda till dessa underbara barn och veta att vi kanske aldrig nagonsin ses igen. Jag vill inte. Det racker sa bra att se vannerna som varit pa skolan en veka saga hejda, da kommer tararna och tankarna borjar mala. Kan jag lamna dem? Jag har borjat lara mig hur jag ska kunna hitta dem om de inte ar kvar pa skolan nar jag kommer hit nasta gang (for tillbaka ska jag...). "Fraga skoputsarkillarna langs vagen efter Samuel sa kommer du till min bror och sa kan han visa vagen, mig ar latt att hitta det ar bara att fraga min slakting i affaren, mig gar inte att hitta for vi har ingen adress, och sa vidare. Forsoker leva i nuet men det ar inte alltid sa latt.
Som sagt en intensiv tid med gaster och ingen helvilodag pa lange. Nu ska jag snart hem och sova efter att ha gatt upp klockan fyra. Har varit en svang pa skolan nu. Fasligt vad det stallet drar... En kort summering av den senaste tiden: addisliv i nagra dagar, full fart fran morgon till kvall. Sista dan hamnade Jenny och jag helt otippat pa varsta julfirandet pa lutherska skolan. Vad jag gillar det compoundet. Alla trevliga larare och annat lost folk. Vi tjuvlyssnade ocksa ett tag pa barnkorens genrep infor julfirandet. Vi fick inte mycket julfirande den 6e, bara ett kort deltagande synodcompoundsforsamlingens ungdomsjulfirande pa kvallen da vi anlande sent till stan - harligt drag, sakert korda av tyskmissionaren Herman. Morgonen darefter var det sa dags for dop. En stolt fadder holl upp "sitt" barn infor forsamlingen. Stort. Efter kyrkan firande hemma hos Adanesh och sen kaffe hos Gemechew. Och sen mer mat hemma hos Sinke. Vi var dar veckan innan och da hennes pappa fatt veta det hade han blivit sur for att de inte hade ringt honom sa de bjod in oss igen. Mat och injerabak. Kortis till skolan. Resten av veckan mest bara skolan och lek dar. Sondag var en riktig hojdardag. Vi stallde till med varsta festen och det var sa uppskattat det kunde bli. Vi ferengisar stod pa scen och gjorde bort oss till allas fortjusning. Lask, godis och brod. Lekar och skratt. Underbar hog stamning. Att det var Sara och Emmas sista dag la dock lite sordin pa stamningen... Veckan som gatt har barnen inte haft nagra riktiga lektioner utan mest bara pluggat till proven nasta vecka. Vilket gav oss fina tillfallen till att bara hanga i attans klassrum och prata med barnen. "Tanterna", det vill saga Mave och Liz, har ocksa varit har hela veckan och vant upp och ner pa alla saker i slojdsalen. De pratade glatt engelska med barnen utan att bry sig om huruvida de forstad nat. Eftersom det knappt varit nagra larare pa skolan i veckan har jag tagit tillfallet i akt att ova mig i att leda sang och bon och "predika" pa morgonbonerna. Det har gatt bra och motts av glatt jubel. De ar lattflortade som sagt. Och lattroade, vilket vi ocksa ar. Humorn ar inte direkt den basta. Vi skrattar at allt. Vilket aven barnen har makt och fragat om det inte finns nagra roliga i Sverige. Direktoversatt fran teckensprak "roliga svåra sverige finns inte? dova vinner?". Fantastiskt sprak.
Annars ar jag ratt trott pa etiopier som ska prata med en hela tiden. Jag marker hur lattirriterad jag ar. Som exempel da Sara och jag skulle kopa bussbiljetter forra sondagen och de sager att det inte finns nagra. Men mannen bredvid lyckas kopa en anda. Da blev jag sur och envisades med att vi ocksa skulle fa. Den envisaste vinner galler ratt ofta i det har landet, sa aven denna gang. Men de skulle ha massa extra pengar emellan. Jag vagrade. Ett tag sag det ut som att mannen bakom disken skulle ga runt och klippa till mig, men de andra i rummet lugnade honom. Till slut gav jag honom en tia extra, mest for att han sag sa ledsen ut pa ogonen.
Vi har termiter som ater upp vart staket och helikopterhumlor som borrar sonder vart tak. Vattnet har borjat krangla, kanns som ett tecken pa torrperiod (visar kanske mest hur bortskamda vi ar med vatten och el i overflod). Var toadorr ramlar snart av helt och toan svammar over minst en gang per dag. Men vi trivs i vart lyxhus. Vi har ju faktiskt bade ugn och varmvattenbredare (aven om den tar tva veckor pa sig att varma vattnet).
Avslutar med ett citat av en kille i attan: "Bor Emma verkligen pa landet? hon har ju sa fina klader".